Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om indragning af åtskilliga helgdagar. Utskottets yttrande har af Andra Kammaren blifvit infordradt öfver en af Herr S. A. Hedlund väckt motion

1867-02-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:36, Utlåtande, i anledning af väckt motion om indragning af åtskilliga helgdagar. Utskottets yttrande har af Andra Kammaren blifvit infordradt öfver en af Herr S. A. Hedlund väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

\:o 36

Ank. till Riksd. Kansli d. 16 Febr. 1867, kl. 6 e. m.

Lag Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om indragning af

åtskilliga helgdagar.

Utskottets yttrande har af Andra Kammaren blifvit infordradt öfver en

af Herr S. A. Hedlund väckt motion (N:o 141), hvari, under erinran om den

från romersk-katolska och grekisk katolska länder vunna erfarenhet, att nemligen

många s. k. helgdagar icke skulle befrämjat religionen, och om kyrkoreformatorernes

bemödanden att bortskaffa de många katolska lcyrkofesterna till

helgonens ära, föreslås, “att de tre s. k. annandagarne vid Jul, Påsk och Pingst

må varda indragna såsom helgdagar, äfvensom ock Trettondedag Jul, samt att

firandet af Marise Bebådelsedag och Christi Himmelfärdsdag må förflyttas till

närmaste söndag44,

och slutligen

“att Midsommardagen må betraktas såsom en fridag för den arbetande

befolkningen, utan att behöfva vara förenad med offentlig gudstjensts hållande.0

Såsom skäl för dessa förslag har motionären ytterligare anfört, att många

dagar, egnade åt sysslolösheten, icke kunde vara nyttiga för ett folks sedlighet

och gudsfruktan ; att enär hvilodagen följde i en tillbörlig omvexling med

arbetsdagen, stärktes den moraliska kraften, men att alltför många hvilodagar,

som ock stridde emot budordet: “Sex dagar skall du arbeta44, verkade motsatsen;

att också flera protestantiska länder, deribland England, frigjort sig från

nästan alla de särskilda högtidsdagar, vi ännu bibehållit, och icke visste af

annandagarne, hvilket skulle ländt till gagn och icke till skada för det religiösa

lifvet; att landets näringslif skulle af den föreslagna indragningen af ifråBih.

till Eiksd. Prof. 1867. 7 Samt. 1 Afd. 4 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

gavarande helgdagar hemta en högst betydlig fördel, och att derigenom skulle,

enär af Sveriges innebyggare åtminstone 2i millioner kunde anses mer eller

mindre arbetsföre, omkring 15 millioner arbetsdagar åt landet återvinnas, hvilket

innebure en riklig ersättning för de arbetsdagar, som den manliga ungdomen

kunde komma att egna åt militära öfningar, derest allmän värnepligt infördes;

varande af motionären jemväl anförd ordalydelsen af den Kongl. Förordning,

den 4 November 1772, hvarigenom s. k. tredjedagar indrogos och vissa

andra särskilda helgdagar till söndagar förflyttades.

Utskottet anser sig med full säkerhet kunna antaga, att berörda förslag

icke öfverensstämmer med Svenska folkets önskningar, å hvilka, i ett ämne

sådant som förevarande, afseende måste af lagstiftaren fästas. Vid granskning

af de inkast, som emot de nuvarande helgdagarna blifvit af motionären

gjorda, befinnas de också, efter Utskottets omdöme, icke af den vigt, att de

böra till någon åtgärd från Riksdagens sida föranleda. Den omständighet att

i Sverige, likasom i andra länder, helgdagar, som inträffade under veckan,

blifvit förflyttade eller indragna, bevisar icke, att de ännu qvarstående äro öfverflödiga.

Kristendomens största högtider, Jul, Påsk och Pingst, synas verkligen

böra firas med någon större högtidlighet än en vanlig söndag. De genom

Kongl. Brefvet den 4 November 1772 aflysta “tredje- och fjerdedagarne“,

äfvensom de så kallade “gångdagarne“ hade ett tillfälligt och lokalt ursprung.

Andra, hvilka förflyttades till söndagar, såsom Maria; Kyrkogång, Michelsmässooch

Allhelgonadagarne, äfvensom de såsom högtider alldeles aflysta Skärthorsdag,

Maria; besökelse- och Apostladagarne, hade varit bibehållna såsom qvarlefvor

af den katolska läran om Jungfru Marias och helgonens dyrkan. Ingen

af dem stod i något närmare förhållande till kristendomens heligaste minnen

eller vigtigare trosläror. Men deraf att det tillfälliga utmönstras, följer icke att

det mera betydelsefulla likaledes bör afskaffa.

Deraf att ifrågavarande helgdagars hvila från arbete blir af mången

missbrukad, framgår icke heller nödvändigheten eller lämpligheten af deras indragning.

Att sedligheten har ett stöd i religionen samt befrämjas och stadfästes

genom religionsutöfning, torde väl icke kunna förnekas.

Motionären har anställt en beräkning af den mängd arbetsdagar, som

kunde åt näringslifvet återvinnas. Men i förevarande fall måste hvad som vinnes

eller förloras beräknas efter annan måttstock än dagsverkens värde. Religionens

helgd, vördnaden för dess stiftares minne böra icke förbises vid beräknandet

af den tidsförlust, som tillfredsställandet af högre behof kan medföra.

Beträffande Annandagarne anser Utskottet sig här ock böra erinra om

det förhållande, att i vårt land, der folkets håg att bevista de stora kyrkofesterna

är så allmän, men der, med undantag för en och annan bördig slättbygd

i några landskap, invånarnes antal öfverhufvud utgör allenast några få

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36

hundrade på qvadratmilen, och vägen till kyrkan följaktligen är längre, än att

alla medlemmarne af en familj kunna på en gång ditkomma, det är ett verkligt

kraf att till firande af en dylik fest få använda tvänne dagar, hvarigenom

åt alla beredes tillfälle att tillfredsställa deras religiösa behof. Anförandet af

främmande länders exempel, såsom Englands, der den täta befolkningen utgör

flera tusende på qvadratmilen, och en jemförelsevis betydligare del bor i stä

derna, synes Utskottet af nämnda skäl icke här vara på sin plats.

Hvad särkildt öfriga ifrågasatta helgdagars förflyttning till söndagar angår,

må det vara nog att erinra, hurusom derigenom skulle upphäfvas den historiska

betydelse, dessa inom kristna kyrkan uråldriga högtider ega, och det

mägtiga intryck försvagas, de såsom minnesfester framkalla.

Vidkommande slutligen Midsommardagens upphörande såsom helgdag,

dock med densammas bibehållande såsom fridag, då arbete icke skulle kunna

någon åläggas, kan Utskottet icke inse annat, än att flere bland de af motionären

sjelf anförda skäl tala tillräckligt emot en sådan anordning, hvilken skulle

medföra ringa materiel vinst, men en gifven förlust af tillfället att äfven på

denna dag dyrka Herran i Hans tempel; hemställande Utskottet alltså,

att Herr Hedlunds ifrågavarande motion må lemnas utan vidare

afseende
Stockholm

den 8 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Erik Sparre.

Reservationer:

af Herr Hasselrot: “Då äfven jag antager, att ifrågavarande förslag icke öfverensstämmer

med de derom inom landet allmänneligen rådande åsigter och önskningar,

och jag dessutom icke delar motionärens mening att Midsommardagen

skulle upphöra såsom helgedag, men firas såsom festdag, utan tillfälle att få

förhöja denna vackra högtid genom bevistande af gudstjenst, får äfven jag, på

dessa skäl, hemställa, att motionen lemnas utan afseende."

af Herr Lemchen: “Enligt mitt omdöme, är Herr Hedlunds ifrågavarande motion

lika välgrundad som välment; men i anledning af den starka opinionsyttring,

som i Andra Kammaren blifvit deremot afgifven, och då jag anser mig

icke kunna motsäga Utskottets antagande, att det väckta förslaget är stridande

mot de i landet för närvarande allmänt rådande åsigter och önskningar, vill

äfven jag afstyrka bifall till den för tidigt väckta motionen."

af Herrar Bovin och Bosenqvist, hvilka instämma med Herr Hasselrot.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.