Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion

1867-02-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:39, Utlåtande, i anledning af väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 89.

1

N:o 39.

Ank. till Riksd. Kansli d. 1 Mars 1867, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion (N:o 80) om

ändring i gällande lag angående giftomannarätt.

Sedan den ifrån uråldriga tider med vår lagstiftning införlifvade grundsats,

att mö, af hvad ålder som helst, borde vara omyndig, blifvit häfven, i det

att först genom Kong], Förordningen den 15 Juni 1858 vilkorligen och sedermera

genom Kongl. Förordningen den 16 November 1863 ovilkorlig! tillerkänts

qvinna rättighet att vid 25 års ålder vara myndig, har frågan huruvida mö,

äfven i myndig ålder, skall till ingående af äktenskap begära giftomans samtycke,

gjorts anhängig med den styrka, som anspråket på följdriktighet bär med

sig. Föreställningen om det sammanhang, som eger rum emellan rättigheten

att förfoga öfver sin egendom och friheten att bestämma öfver sin person, för

hvilket funnits ett enkelt uttryck i bestämmelsen: „råde sig och gods sitt sjelf,"

har också af lagstiftningen underhållits, alltifrån det skrifven lag i landet började

vara till. Så finner man, att enligt de äldsta landskapslagar mö är omyndig

och står under giftomannavälde, medan enka eger både „sjelf råda gifte sitt"

och sälja sin jord, hvilket sednare utmärker verklig sjelfmyndighet. I 1734 års

lag gå likaledes parallelt giftomannaväldet och omyndigheten. Begge grundas

på enahanda förutsättning, det förra med icke större eller mindre grad af giltighet

än den sednare, nemligen om den oerfarenhet, som vidhäftar qvinnan såsom

eu följd af hennes uppfostran inom den trångare husliga kretsen. Det låter sig

också väl försvara, att ett så vigtigt aftal, som det om äktenskap, hvilket medför

de betydelsefullaste civila rättigheter och förpligtelse!-, göres, icke mindre än

hvarje annat kontrakt, beroende deraf, att det ingås emellan personer, som begge

äro efter gällande reglor behöriga att med förbindande kraft sluta aftal, d. v.

BL. till Riksd. Prat. 1867. 7 Sami 6 Tläft. '' 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

s. sjelfmyndiga, och att således, när den ena kontrahenten det icke är, vederbörande

målsmans samtycke bör utverkas. Men har man Öfvergifvit nämnda

förutsättning så till vida, att man antagit en viss ålder, då qvinnan anses hafva

hunnit den mognad, som gör henne skicklig att, likasom den myndige mannen,

sjelf förestå sin egendom; och har man tillerkänt henne rättighet att vid denna

ålder i (ifrigt fritt förfoga öfver sin person och sina tillhörigheter, välja sig egen

bostad, med laga verkan skänka bort eller på annat sätt afhända sig sin förmögenhet—

med eif ord handla sjelfständigt-—så lärer man icke kunna med framgång

försvara bibehållandet af det tvång, giftom ann ainseendet innebär.

Lag-Utskottet har funnit sig böra uttala dessa åsigter, då Utskottet nu,

till följd af remiss från Andra Kammaren, har att meddela yttrande öfver en af

Herr A. Rydberg väckt motion, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att

qvinna, som uppnått myndig ålder, må vara sin egen giftoman, samt lagens

stadgande i Giftermåls-balken om giftomannarätt följaktligen icke ega tillämpning

i afseende å myndig blifven qvinna.

Redan vid 1862—1863 årens riksmöte blef, sedan Rikets Ständer för sin

del beslutat, att ogift qvinna, som fyllt tjugofem år, skulle vara myndig att sig

och sin egendom sjelf råda och förestå, af Rikets Ständer antaget ett lagförslag,

enligt hvilket giftom ann arätten skulle sålunda inskränkas, att densamma bibehölls

för föräldrar äfven beträffande till myndig ålder kommen ogift dotter, men

att, om fadei'' eller moder ej vore till, ogift qvinna efter fyllda 25 år ej skulle

stå under någon giftoman, och att för ogift fader- eller moderlös qvinna emellan

15 och 25 år skulle af Rätten förordnas giftoman; i sammanhang hvarmed

beslöts den lagförklaring, dels att Giftermåls-balkens 1 Kaj». 3 och 4 §§, Indika

bestämma den ordning, i hvilken skyldeman inträda i giftomannarättens utöfning,

och huru i händelse af tvist om giftomannarätt domaren skall derom förordna,

samt 6 Kap. 3 § angående rättighet för annan giftoman än föräldrar att göra

den mö arflös, som gift sig mot hans vilja, och angående särskild påföljd af

böter för henne i det fall, att hon ej är hans arfvinge, komme att upphöra och

ur lagen utgå, dels ock att icke någon ändring skulle ske i hvad lagen stadgade

uti samma Balka 2 Kap. 10 § och 3 Kap. 10 §, angående, den förra huruvida

man egen rättighet att till äkta taga mö, som man lägrat, och den sednare

skyldighet att äkta en qvinna, som man häfdat under äktenskapslöfte, ej

heller i 6 Kap, 1 och 2 §§, angående rättighet för föräldrar att göra dotter

arflös, derest hon gift sig emot deras vilja.

Emot detta förslag, öfver hvilket Kongl, Maj:t infordrade Högsta Domstolens

yttrande, framställdes anmärkningar af den vigt, att Kongl. Maj:t fann sig

icke kunna samma förslag godkänna. Sålunda ifrågasattes till en början, huru

vida det kunde vara följdriktigt, att ogift qvinna, som fyllt 25 år, ej vidare

skulle stå under giftoman, derest hennes föräldrar vore döda, men deremot, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 39.

någondera af föräldrarne lefde, fortfarande vara underkastad målsmanskap i

berörda hänseende. Vidare anfördes: att upphäfvandet af 3 § i 1 Kap. Giftermåls-balken

samt införandet i 2 § af det stadgande, att för ogift fader- och

moderlös qvinna ifrån 15 till 25 år giftoman skulle förordnas af Rätten, hvarigenom

således icke någon af de i 3 § nu omförmälde skyldeman vidare skulle

vara till giftoman sjelfskrifven, syntes, utan att i allmänhet bereda qvinna!) någon

fördel, ofta komma att medföra olägenheter genom omgång och kostnader för

giftoman förordnande, hvarförutan genom berörda stadgande skulle brytas det

sammanhang, som för närvarande egde rum emellan lagstiftningen om giftoman

narätten och de i 20 Kap. Ärfda-balken uppställda region för öfvertagande af

förmyndarevård;

att förslaget, enligt hvilket 4 § i 1 Kap. Giftermåls-balken jemväl skulle upp

häfvas, lemnade olöst den fråga, huru förfaras borde, då föräldrarne eller någon

af dem väl lefde, men icke vore i tillstånd att giftoman narätten utöfva, i afse

ende hvarå likväl bestämda föreskrifter funnits vara af den vigt, att omförmälda 4 §

genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857 erhållit den förändrade lydelse,

samma § nu egen;

att det i förslaget använda uttrycket „ogift qvinna", enligt språkbruket i

1734 års lag, omfattade jemväl enka, och att, då Rikets Ständer tillkännagifvit

syftet med förslaget vara inskränkning i giftomannarätten, berörda uttryck såte

des vore oriktigt, så mycket mer som den föreslagna lagförändringen erhållit

formen af förändringar i sjelfva lagtexten; samt

att, med afseende å den förändrade redaktion, sålunda blifvit. för 1 Kap. 2

§ Giftermåls-balken föreslagen, 3 Kap. 1 §, 7 Kap. 1 § och 8 Kap. 1 § samma

Balk icke lämpligen bort bibehållas vid sin nuvarande lydelse. Och slutligen

gjordes äfven påminnelser emot sjelfva uppställningen af Rikets Ständers förslag,

Utskottet har ansett sig icke böra underlåta att omförmäla dessa anmärk

ningar, emedan sannolikt ännu mången finnes, som kunde, vara benägen att så

till vida omfatta Rikets Ständers vid nyssnämnda riksdag godkända förslag, som

detsamma åt föräldrar bibehöll giftomannarätt för mö, äfven sedan hon uppnått

myndig ålder.

Af det ofvan anförda följer emellertid, att Utskottet afstyrker bibehållandet

åt föräldrar af en sådan rättighet. Det är nemligen klart, att en qvinna icke

kan antagas vara uti valet af make förståndigare, om föräldrarne äro döda, än

om de lefde; man skulle snarare kunna säga, att i den förra händelsen lagstiftaren

behöfde sörja för att eu återhållande magt funnes, till afvärjande af oförståndiga

äktenskapsförbindelser, emedan eu sådan magt i sjelfva verket redan

existerar i det förtroende, som naturligen eger rum emellan föräldrar och barn.

Till dessa skäl kommer ock ett, som synes af ganska afgörande vigt. Giftoman,

na-inseendet inbegriper tillika rättigheten att å qvinnans vägnar upprätta äkten
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

skapsförord, hvilket utgör en omsorg af rent ekonomisk beskaffenhet och ändamål,

Motsägelsen deri, att en till myndig ålder kommen qvinna skulle ega att

fritt förfoga öfver sin egendom, men icke hafva magt att sjelf träffa aftal af

nyssnämnda slag med sin blifvande man, är så skärande, att orimligheten deraf

icke behöfver vidare utvecklas; och den blef också af dem, hvilka motsatte sig

förslaget om rättighet för qvinna att vid viss ålder vara myndig, använd såsom

argument emot samma förslags antagande.

Då Utskottet således tillstyrker motionärens förslag, att mö, som uppnått

myndig ålder, ej vidare må stå under giftomannainseende, åligger det Utskottet

att tillse, hvilka ändringar böra ega rum i nu gällande lagbestämmelser, som

med ämnet hafva oskiljaktigt sammanhang.

Dervid möta först 2 Kap. 10 § och 3 Kap. 10 § Giftermåls-balken, som

stadga, den förra: „Ej må den, som mö lägrat häfver, få henne till äkta; utan

fader och moder gifva der ja och samtycke till“ o. s. v. samt den sednare:

„Häfdar man qvinna under äktenskapslöfte; då skall han taga henne till äkta

om hon det påstår och hennes fader och moder dertill samtycka“ o. s. v.

Det syaes Utskottet utom allt tvifvel, att om i allmänhet skyldigheten att till

äktenskap med mö, som uppnått 25 års ålder, utverka giftomans samtycke upp

hört, icke vidare kan få beträffande sådan mö tillämpas ett stadgande, som lem

nade åt föräldrar magt att hindra hennes äktenskap just i de begge fall, då hon

framför allt borde gitta sig, helst som afsigten med nämnda stadganden icke

varit annan än att åtminstone i det fall, att föräldrarne lefva, förekomma, det

lagen mot giftermål utan deras samtycke gäckades derigenom, att man förledde

mö till lägersmål.

Vidare synes konseqvensen likaledes fordra, att 6 Kap. 1 § samma Balk;

,,Gifter sig mö mot faders vilja, eller moders; kåfve fader eller moder våld att

göra henne arflös", af ofvannämnda skäl icke tillämpas å den, som eger ingå

äktenskap utan föräldrars samtycke, emedan hon i så fall är att jemföra med

dotter, som blifvit enka, och om hvilken 2 § i nämnda Kap. förmår, att om

hon, medan hon i sina föräldrars hus vistas och deras bröd äter, gifter sig mot

deras vilja, och sådant sker „af förakt eller sidvördnad eller med den som ej

häfver godt namn och rykte," föräldrarne hafva våld att göra henne arflös ; hva

dan sist omförmälda stadgande torde böra omfatta jemväl mö, som uppnått 25

års ålder.

Slutligen innebär den föreslagna lagförändringen, att äktenskapsförord,

hvarom 8 Kap. i meranämnda Balk handlar, må upprättas af den mö sjelf, som

uppnått 2o års ålder. Andra lagrum åter, hvilka handla om giftomans deltagande

i formerna för äktenskapsaftalet och dess fullbordan, t. ex. 3 Kap. 1 §

och 7 Kap. 1 § Giftermåls-balken synas kunna förblifva orubbade, helst som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 39.

bestämmelserna angående samma förmer hittills kunnat i tillämpliga delar göras

gällande äfven i fråga om enka, oaktadt hon icke i dessa §§ omförmäles.

I enlighet med hvad sålunda blifvit. anfördt, får Utskottet vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, angående

ändring af lagens stadganden i vissa delar rörande

gifto manna? ätten samt föräldrars rätt att hindra dotters

giftermål och att göra henne arflös, så lydande:

• Med ändring af hvad i lag finnes stadgadt angående giftomans

inseende öfver mö samt om faders och moders rätt

att hindra dotters giftermål, och att göra home arflös, förordnas

som följer:

J J bl i-M''.

1 §•

Mö, som. fyllt 25 år, stände. ej under giftoman.

2 §.

Hvad i 2 Kap. 10 § och 3 Kap. 10 § Giftermäls-balken

är föreskrifvet angående faders och moders samtycke såsom

vilkor för äktenskap galle ej i afseende på mö, som fyllt

25 är.

3 §.

Stadgandet i 0 Kap. 1 § Gifter?näls-balken om faders och

moders rätt att göra ?nö arflös, ege ej tillämpning, der hon

vid, äktenskapets ingående uppnått 25 är, utom i de fall,

som i 2 % af samma Kapitel omförmälas.

m > • M - i ,,.U i .1, U .|isill;| lin Ån!

4 §.

Mö, som ej står under giftoman, ege sjelf göra sådant

förord, som i 8 Kap. Giftermåls-halken sägs.

Denna lagförändring synes dock äfven påkalla ändring i de för Ridderska

pet och Adeln gällande privilegier af den 16 Oktober 1723. Dessa stadga nemligen

i 29 punkten: ”att ingen son, sorn icke fyllt sina ett och tjugu år eller

står under sina föräldrars vård, såsom ock icke heller någon dotter af adligt

stånd skall efter denna dag drista sig till att inlåta sig i något äktenskapsför

hund utan sina föräldrars ja och samtycke; och att, om fader eller moder äro

döda, då tages dertill rätte giftomans samtycke.” Med afseende på innehållet

af 114 § Regeringsformen, har Utskottet fördenskull funnit sig böra hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

att hvad 29 punkten i Ridderskapet och Adelns privilegier

den 16 Oktober 1723 i strid med ofvan beslutade lagförändring

angående giftomannarätt stadga, varder upphäfdt.

Härtill erfordras, enligt nämnda § i Regeringsformen, äfven Ridderskapet

och Adelns samtycke. Men Utskottet har föreställt sig, att, derest Riksdagen

gillar hvad af Utskottet nu blifvit föreslaget, och Kongl. Maj:t dertill lemna!1

sitt bifall, så skulle, om än icke innan nästa Riksdag Ridderskapet och Adeln lemnat

sitt samtycke till den ifrågavarande förändringen, i hvad den Ridderskapet och Adeln

rörer, förordning i ämnet likväl kunna och böra utfärdas till efterrättelse för

öfriga Svenska medborgare; och Utskottet hemställer alltså,

att underdånig framställning derom till Kongl. Maj:t måtte

af Riksdagen göras.

Stockholm den 12 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N:o 40,

Ank. till Riksd. Kansli d. 1 Mars 1867, kl. 6 e. m,

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

af förbudet mot gemensamma andaktsöfning ar utan

prests ledning ä tid, då allmän gudstjenst hålles.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 211) som blifvit till Lagutskottet

öfverlemnad, har Herr C. Graf ström anfört, hurusom den, vid konventikelplakatets

upphäfvande genom Kongl. Förordningen den 26 Oktober 1858,

uti tillåtelsen att utan ledning af prest hålla gemensamma andaktsöfningar gjorda

inskränkning, att sådana icke finge ”ega rum å tid, då allmän gudstjent i församlingen

förrättas”, ledt dertill, att redlige medborgare, som icke vetat sig begå

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.