Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af den i gällande legostadga bestämda flyttningstid. Herr Åke Andersson har uti motion

1867-02-15 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af den i gällande legostadga bestämda flyttningstid. Herr Åke Andersson har uti motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

•fjät/-Utskottets Utlåtande N:o 45.

N:o 46.

Ank. till Riksd. Kansli d. 9 Mars 1867, kl. 11 f. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

af den i gällande legostadga bestämda flyttningstid.

Herr Åke Andersson har uti motion (N:o 176), som Andra Kammaren öfverlemnat

till Lag-Utskottets behandling, hemställt, “att Riksdagen ville för sin del

besluta, att flyttningstiden för de manliga tjenarne må blifva, i stället för den 24

Oktober, den 8 November, med skyldighet för desse att såväl på landet, såsom för

städerna är stadgadt, infinna sig i tjensten å fjerde dagen, då icke annorlunda vid

städjandet är öfverenskonnnet.“

Iföl-delar no af en sådan anordning vore, efter motionärens förmenande, hufvudsakligen,

att böstarbetet vid jordbruket kunde hinna afslutas, innan tjenstehjonsflyttningen

inföll, och tillika borde vinna derpå, att det blef fullbordadt af dem

som börjat detsamma, äfvensom att husbönderne undginge olägenheten af att mista

allt sitt tjenstefolk, både det manliga och qvinliga, på en gång.

Det sednare måste erkännas vara en verklig olägenhet, när det nemligen

inträffar, att en husbonde icke skall behålla någon af sina tjenare för det stundande

tjensteåret. Men ett medel deremot erbjuder sig i den af motionären sjelf antydda

utväg att, på sätt också mångenstädes sker, vid städjeaftalet öfverenskomma

om tidigare tillträde af tjensten. Hvad åter angår de fördelar för jordbrukets drift,

som genom förslaget skulle vinnas, föranlåtes Utskottet erinra, att ofta, till följd af

årstidens beskaffenhet och af andra orsaker, höstplöjningen är ofullbordad ännu vid

den tid, motionären för de manliga tjenarnes flyttning föreslår, en omständighet,

som efter Utskottets omdöme gör den ifrågasatta lagförändringen till sina verkningar

mindre vigtig; och då för densamma icke i öfrigt framställa sig skäl, som

synas förtjenta af uppmärksamhet, bar Utskottet ansett sig desto mindre böra understödja

motionen, som lagstiftningen rörande legoaftal sannolikt innan kort torde

komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46. 9

komma att undergå en förändring af mera genomgripande art; hemställande alltså

Utskottet,

att Herr Ake Anderssons berörda motion ej må till vidare åtgärd föranleda,

Stockholm den 15 Februari 1867. , , ..•

På Utskottets vägnar;

,

Eric Sparre.

N:o 46.

Ank. till Riksd. Kansli d. 9 Mars 1867, kl. 11 f. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg

till 17 Kap. 18 § Handels-balken, i fråga om rätt till betalning

i konkurs för fordran på grund af borgen.

\vuwsmo

-W''V>Vi\P kV : ''''i'''' ‘'' t /''

Herr Carl Anders Larsson från Östergötland har i motion (N:o 200), som af

Andra Kammaren remitterats till Lag-Utskottet, föreslagit, att, till ställande af det

öfverhandtagande onda ett vidt utgrenadt borgenssystem medförde, “18 § uti 17

Kap. Handels-balken måtte erhålla ett nytt moment, så lydande: ““Sedan gäldenär

egna skulder, till kapital och räntor, blifvit fullt guldna, utgår betalning för

borgensförbindelser, dem gäldenären sig iklädt. ““ Böter ege minsta rätt.1*

För detta förslag — enligt hvilket förmånsrätt framför en gäldenärs löftesförhindelser

skulle tillerkännas hans egna skulder och enligt hvilket alltså eu gäldenär,

som icke egde andra skulder än borgensförbindelser, men dylika till belopp

fullt motsvarande alla hans tillgångar, skulle kunna omintetgöra fordringsegarnes

rätt endast genom att utfärda nya skuldsedlar i eget namn — har icke åberopats,

och kan väl icke åberopas, någon rättsgrund. Så länge borgen är ett lofligt aftal —

och lofligt är det i sig sjelf, ehuru ur viss synpunkt det vore önskvärdt, att bruket

deraf inskränktes — kan detta obligatoriska aftal icke heröfvas den verkan,

obligationer i allmänhet ega: ett motsatt förfarande innebure ett magtspråk, oerBih.

till Riksd. Prot. 1867. 7 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.