Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 47

1867-02-15 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:47, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 47

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 47.

hördt i lagstiftningen, och vid hvars förkastlighet Utskottet icke torde behöfva

uppehålla sig; hemställande Utskottet således,

att berörda motion måtte lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 15 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

W Ju''

N:o 47.

Ank. till Riksd. Kansli d. 9/Mars 18671 kl. IJt f. m.

V - . ,.0 e\),vn\. •. -.VimVV...4L \ v,\. x\U.Ä :,\ VA.

Lag-Utskottets Utlåtande, i oinledning eif täckt motion om andning

i Kongl. Förordningen angående jords eller lägenhets afståen
''*#«»«••<

''y/ '' de för allmänt behof den M April 1866U - '' v ) r,'',n

: fli t ,iir; . i i -jo] , - il]-■< J In n iliur/i (vnniuuuul mbuA

Ti tiu j) 81“ .

Herr Jöns Påhrsson från Kronobergs län har uti motion (N:o 217),'' SoriUåi

Andra Kammaren öfverlcmnats till Lag-Utskottets behandling, heliiStällt/iatt enär

det förfaringssätt, i ofvanberörda Kong! Förordning vore anvisadftför''asjj^opriérande

af jord, som vöre behöflig för vägföflbättrijhgär, i anseende ‘till1 d&rined för^

enliga omgångar och kostnader, befunnits ganska hinderlig! för åétådkoihthliiia^af

sådana omläggningar af enskilda utfartsvägar samt kyrko- och by Vägar,''* sota1 iiumera

mångenstädes påkallades särdeles till följd deraf, att, efter en mäiigä jé&il

vägars anläggning i andra Tidningar, än de allmänna vägande gingp''''''‘ffislpld''^

och mindre vägar, som ledde till jei-nbansstätioflprna, börjat, allmänna^ befaras^

samt författningen lemnade vinningslystna j ordegafe tillfälle ätt försvåra de1 vägT

förbättringar, som till allmänt gagn skulle kunna eljest åstadkömniås1''genuin ''sammanskott

inom> kommunerna, Riksdagen måtte för ''sin dél besluta och hos Kongl.

Maj:t anhålla om en författning i ämnet på följande grunder:

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 47.

l:o. Att, der kommunalstämma på begäran och i vederbörlig ordning vitsordar

nödvändigheten och nyttan af föreslagen vägomläggning till undvikande af

svåra och höga backar på allmän utfarts-, by-, kyrkor och häradsväg inom kommunen,

skall jordegaren vara pligtig emot full ersättning afstå den jord, som för

sådant ändamål erfordras;

2:o. Iför att bestämma denna ersättning utses en nämnd eller kompromiss

af tre personer sålunda, att sökanderne utse en, jordegaren en, och do sålunda utsedde.

tvänne den tredje, hvillta alla skola våra ojäfvige män. Dessa tre bestämma

den ersättning, som bör ifrågakomma och mot dessas beslut må ingen klagan föras.

Skulle jordägare tredskas att utse ledamot i kompromissen, skall kommunalstämma

éga med behörigt val densamma utse i den tredskandes ställe och v,are så gildt

§ om han sjelf detta verkställt. Fordrar nämnden eller kompromissen ersättning,

betalas detta af sökanderne.

Skilnad en emellan motionärens förslag och hvad i ämnet för närvarande

gäller, består deri, att enligt det förra skulle erfordras mindre omvägar för att

kunna tvinga en jordägare att afstå mark till en väganläggning eller, förbättring,

som af kommunen vitsordades vara behöflig.

Redan i 1734 års lag fanns expropriation stadgad. Enligt 25 Kap. 1 § Byggninga-balken

egde Konungens Befallningshafvande i fråga om allmän landsvägs anläggande

låta vid Tinget ransaka, hvar den jemnast och genast göras, kunde; innehållande

denna § vidare: “värde ock de egor dertill tagne, som möta och föreligga,

utan att någor det vägra må; och njute by, som mister i åker eller äng, derför sin

fyllnad af Kronan11. "Genom Kong! Förordningen den 19 Februari 1824 gjordes denna

lag tillämplig äfven på de fall, då fråga var om anläggning af väg till vissa uppräknade

platser samt “till alla sådana . ställen, der vägar pröfva» vara för varutransporten

af allmän nytta och nödvändighet". I dylika mål egde, jemväl beträffande

“den ersättning, hvartill enskilde hemmansegare för förlust af egor, som till

« vägen åtgå, kunna vara berättigade" Konungens Befallningshafvande att besluta;

och klagan deröfver skulle föras i den ordning för andra allmänna vägfrågor vore

stadgad. I den mån expropriationsrätten utsträcktes och närmare bestämdes, nemligen

genom Kong! Förordningen den 20 November 1845 och sist genom Kongl.

Förordningen den 14 April 1866, hafva kontrollerna derå, att rättigheten ej missbrukas

till enskildes förfång, blifvit skärpta — och ingenting synes väl vara rigtigare,

med afseende å det ingrepp G egänderätten, som expropriation onekligen

innebär, och som gör densammas användande till en angelägenhet af den mest

grannlaga beskaffenhet.

Men motionärens förslag har ett alldeles motsatt syfte: på samma gång lian

vill utsträcka expropriationsrätten, vill han minska garantierna mot dess missbrukande,

ja, i vissa fall borttaga desamma, nemligen så till vida som kommunen, åt

hvilken’ motionären vill lemna vitsord beträffande behöfligheten af en vägomläggnino-,

mången gång skulle komma att blifva domare i egen sak, t. ex. der fråga

vofe om rigtning eller omläggning åt en kyrkoväg.

Expropriationsrätten lärer icke kunna försvaras ur annan synpunkt än det

allmännas fördel, inför hvilken den enskildes rätt betraktas såsom underordnad.

Men motionären tyckes anse den sednare böra vika äfven för en annan enskilds

beqvämlighet, då motionären ifrågasätter, att eu bys utfartsväg skulle, mot en främmande

jordegares vilja, få läggas öfver hans egor, utan att annan “nödvändighet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

och nytta11 vitsordades, än att genom omläggningen kunde undvikas “svåra och höga

hackar. “ Genom Skiftes-stadgan, i dess 9 Kap., samt Kongl. Förordningen den 29

Januari 1850 har lagstiftningen sörjt derför, att en jordegare inom skifteslagets område

erhåller nödig utfartsväg från sin hemmansdel. Med den bestående rätten torde

icke någon annan utväg till vinnande af ytterligare beqvämlighet vara förenlig, än

att genom öfverenskommelse med vederbörande och utgifvande af fordrad ersättning

utverka tillstånd till det intrång, som åsyftas.

Hvad åter angår de formaliteter och kostnader, hvarom motionen handlar,

torde endast behöfva erinras, dels att gällande författning icke ovilkorligt bjuder,

att expropriations-nämnden skall bestå af nio ledamöter, utan i 7 § medgifver, att,

om parterna derom öfverenskomma, ett mindre antal får väljas, hvilket väl äfven

sker desto lättare, ju mindre betydande expropriationsfrågan till sin omfattning är;

dels ock att den ersättning, som, i det fall att någon, som i dylik nämnd sutit, vill

betalning derför taga, Rätten eger honom tillägga, och hvilken icke får utsättas

högre, än “emot hans verkliga kostnad för den förrättning svara kan,“ icke synes

kunna uppgå till ett belopp, som, i jemförelse med vigten och värdet af den fördel

med expropriationen åsyftas, bör tillmätas betydelse.

På dessa skäl har Utskottet funnit sig böra vördsamt hemställa, att

ifrågavarande motion måtte lemnas utan vidare afseende.

Stockholm dop 15 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N:o 48.

Ank. till Riksd. Kansli d. 9 Mars 1867, kl. 11 f. ta.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

2 Kapitlet 10 § Strafflagen.

Från Utskottet har Andra Kammaren infordrat yttrande öfver en af Herr

L. J. Hierta väckt motion (N:o 172), deri hemställes, att ofvannämnda lagrum, hvithet

stadgar, att, derest hos den, som blifvit till böter fälld, saknas tillgång till deras

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.