Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 2 Kapitlet 10 § Strafflagen.

1867-02-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:48, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 2 Kapitlet 10 § Strafflagen.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

och nytta11 vitsordades, än att genom omläggningen kunde undvikas “svåra och höga

hackar. “ Genom Skiftes-stadgan, i dess 9 Kap., samt Kongl. Förordningen den 29

Januari 1850 har lagstiftningen sörjt derför, att en jordegare inom skifteslagets område

erhåller nödig utfartsväg från sin hemmansdel. Med den bestående rätten torde

icke någon annan utväg till vinnande af ytterligare beqvämlighet vara förenlig, än

att genom öfverenskommelse med vederbörande och utgifvande af fordrad ersättning

utverka tillstånd till det intrång, som åsyftas.

Hvad åter angår de formaliteter och kostnader, hvarom motionen handlar,

torde endast behöfva erinras, dels att gällande författning icke ovilkorligt bjuder,

att expropriations-nämnden skall bestå af nio ledamöter, utan i 7 § medgifver, att,

om parterna derom öfverenskomma, ett mindre antal får väljas, hvilket väl äfven

sker desto lättare, ju mindre betydande expropriationsfrågan till sin omfattning är;

dels ock att den ersättning, som, i det fall att någon, som i dylik nämnd sutit, vill

betalning derför taga, Rätten eger honom tillägga, och hvilken icke får utsättas

högre, än “emot hans verkliga kostnad för den förrättning svara kan,“ icke synes

kunna uppgå till ett belopp, som, i jemförelse med vigten och värdet af den fördel

med expropriationen åsyftas, bör tillmätas betydelse.

På dessa skäl har Utskottet funnit sig böra vördsamt hemställa, att

ifrågavarande motion måtte lemnas utan vidare afseende.

Stockholm dop 15 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N:o 48.

Ank. till Riksd. Kansli d. 9 Mars 1867, kl. 11 f. ta.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

2 Kapitlet 10 § Strafflagen.

Från Utskottet har Andra Kammaren infordrat yttrande öfver en af Herr

L. J. Hierta väckt motion (N:o 172), deri hemställes, att ofvannämnda lagrum, hvithet

stadgar, att, derest hos den, som blifvit till böter fälld, saknas tillgång till deras

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48.

fulla, gäldande, böterna skola, utom i vissa särskildt undantagna fall, förvandlas till

fängelse vid vatten och bröd, måtte varda sålunda ändradt, “att vitesböter och

andra, som äro ålagda för förseelser, hvilka i sig sjelfva icke innefatta brott, må

vid bristande tillgång förvandlas till enkelt fängelse."

Såsom skal för detta förslag är anfördt, att genom dagliga erfarenheter

skulle vara bestyrkt, att tillämpningen af ifrågavarande § leder till hårdhet och

orättvisa, samt att, då det vore skilnad emellan underlåtsförseelser, änskönt i lagen

belagda med böter, och brott, som i sig sjelfva vore straffvärda, ansvarspåföljden

också borde, i händelse tillgång till böterna saknas, vara olika.

Med afseende å de grunder, på hvilka den nya strafflagen är byggd, synes

det nästan omöjligt att uppdraga en gräns emellan de mindre förseelser, som endast

innefatta åsidosättande af vissa ordningsföreskrifter, och de lagöfverträdelser, som

förtjena benämning af “brott" i vanlig mening, åtminstone kunde det icke ske genom

en sådan generel bestämmelse, som motionären föreslagit. Det måste dessutom,

efter Utskottets förmenande, vara olämpligt att, då ett visst straffsystem, efter

undergången omsorgsfull pröfning, nyligen blifvit antaget, deruti införa en sådan

ändring, som den föreslagna, hvilken skulle söndra det hela. Emot böters förvandling

i allmänhet till så kalladt enkelt fängelse förekommer den vigtiga betänklighet,

att frihetens förlust ofta skulle under en längre tid drabba den bötfällde;

hvaraf stora olägenheter ej blott för det allmänna, utan ännu mer för den enskilde,

i synnerhet då han egde familj, hvars uppehälle berodde af hans obehindrade verksamhet,

skulle uppstå; och med afseende derå, att intensiteten af vatten- och brödstraffet

ej framträder i mera märkbar mån under de första dagarne, torde det vara

tvifvelaktigt, huruvida t. ex. tre dagars fängelse vid vatten och bröd af de sakfällda

betraktas såsom hårdare straff än deremot svarande nio dagars enkelt fängelse.

Till svårare förvandlingsstraff än tre eller fyra dagars fängelse vid vatten och bröd

lära väl de af motionären åsyftade mindre förseelser icke föranleda, enär mot tre dagars

fängelse vid vatten och bröd svara till och med 15 Riksdalers böter och mot

fyra dagar ända till 20 Riksdaler, öfver hvithet sednare belopp vites- och andra dylika

böter sällan stiga; hvaremot för de egentliga brott, som strafflagen belägger

med ansvar, böteslatitudon är så stor, att väl sällan en verklig förbrytelse kan undslippa

med enahanda påföljd, som de omförmälda underlåtenhetsförseelserna.

På nu anförda skäl hemställer Utskottet vördsamt,

att Herr Hiertas ifrågavarande motion måtte lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 18 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.