Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att hygga och underhålla allmänna vägar och broar.

1867-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:50, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att hygga och underhålla allmänna vägar och broar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lar/-Utskottets Utlåtande N.''o 50.

1

Vo 50.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

af gällande stadganden i fråga om skyldighet att

hygga och underhålla allmänna vägar och broar.

Uti särskilda, i ofvanberörda ämne inom Andra Kammaren väckta motioner

har blifvit föreslaget:

af Herr P. U. Ljuslin (motion N:o 167), “att Riksdagen täcktes besluta,

att väg- och brounderhållsskyldigheten så väl vinter- som sommartiden skiljes

från jordbruket och öfverflyttas på Staten, samt att nödiga anslagsmedel dertill

beredas“ ; —

samt af Herr C. Orre (motion N:o 35), “att Riksdagen behagade besluta

aflåta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t derom, att Kongl. Maj:t täcktes

nådigst förordna, att den på grund af Kongl. Förordningen den 13 September

1790 utgående betalning för allmänna vägarnes underhåll vintertiden måtte komma

att utgå efter fyrk, med rättighet för hvarje socken eller härad att angående

beloppet i behörig ordning besluta“.

Dessa motioner hafva blifvit till Lag-Utskottets behandling öfverlemnade,

hvadan Utskottet nu går att öfver desamma sig yttra.

Hvad dervid först angår Herr Ljuslins förslag om väghållningsskyldighetens

öfverflyttande på Staten, för att dymedelst bereda jordbrukaren en lättnad,

så är frågan derom ingalunda ny. Äfven vid föregående riksmöten hafva flera

Bill. till Riksd. Prot. 1867. 7 Sami. 1 Afd. 8 Raft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 50,

förslag i enahanda syftning blifvit framställda, men hvarken af Sammansatta nogsamt

Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som haft dessa frågor till behandling,

förordade eller af Rikets Ständer bifallna. De skäl, Utskottet för sitt

afstyrkande anfört, hafva hufvudsakligen varit: att vägarnes underhåll genom

Statens försorg skulle medföra mångdubbelt större omkostnad, än hvartill detta

besvär nu uppgår, till följd hvaraf det med säkerhet borde kunna antagas, att

den andel i skattebidragen, som komme att på jordegendomen belöpa, skulle

blifva föga mindre om icke mera betungande, än det besvär, nu å densamma

ligger, och vinsten alltså endast blifva vissheten, att denna tunga drabbade alla

medborgare lika; att, om Staten skulle öfvertaga väghållningsbesväret, sådant

svårligen kunde utföras på annat sätt, än genom arbetets öfverlåtande på entreprenad

till enskilde, hvarvid likväl landets stora areal och dess i förhållande

dertill ringa folkmängd otvifvelaktigt skulle hindra den konkurrens, som vid

entreprenad-auktioner måste tagas i anspråk, om ej fritt fält skulle lemnas åt

vinningslystnaden : att den penningesumma, Staten finge utbetala, under en eller

annan form skulle tagas från de skattskyldige och att sannolikt vore, det jordbrukaren,

äfven om han finge flere, nu icke väghållningsskyldige, att jemte sig

lemna bidrag, likväl skulle komma att i form af skattebidrag vidkännas den

betydligaste delen af detta onus, samt att det för mången torde blifva mera

känbart att med penningar lösa sig ifrån väghållningsskyldigheten, än att, såsom

nu är fallet, med egna dragare och eget husfolk fullgöra detta besvär.

Dessa skäl synas Utskottet fortfarande giltiga. För vinnande af det utaf

motionären åsyftade ändamål hafva redan vid sistlidna riksmöte åtgärder blifvit

af Rikets Ständer vidtagna. Med anledning af flera i ämnet då väckta motioner,

beslöto nemligen Rikets Ständer en underdånig skrifvelse till Kong]. Maj:t,

deruti Rikets Ständer, med uttryckande af deras åsigt om rättvisan och billigheten

deraf, att väghållningsbesväret inom kommunerna å landet utsträckes till

alla skattskyldiga samt, med vissa undantag och modifikationer, utgöres efter

det fyrktal, en hvar har sig åsatt, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes, i öfverensstämmelse dermed, låta utarbeta och, så snart ske kunde, till

Riksdagen framlägga nådig Proposition i ämnet.

Vid detta förhållande föranlåtes Utskottet hemställa,

att Herr Ljuslins ifrågavarande motion må lemnas utan vidare

afseende.

Beträffande derefter Herr Orres förslag rörande grunden för gäldande af

betalning för allmänna vägars underhåll vintertiden, så enär Rikets Ständers

ofvanberörda skrifvelse afser ett fullständigt ordnande af väghållningsskyldigheten

utan inskränkning till viss årstid, hvadan det förslag, som i anledning af samma

skrifvelse är att förvänta, utan tvifvel kommer att innehålla bestämmelser jemväl

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 51.

i nu ifrågavarande hänseende, anser Utskottet någon särskild hemställan i föreslagna

syftet ej erforderlig; och Utskottet får i anledning deraf tillstyrka,

att ej eller Herr Orres omförmälda motion må tål någon vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:o Öl.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. f> e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande

indelning och underhäll af byvägar.

Med framhållande af vigten och önskvärdheten deraf, att byvägar blefve

försatta i fullt farbart skick, hvilket för närvarande åtminstone icke i allmänhet

vore händelsen, hafva Herrar C. Orre och A. J. Sandstedt uti särskilda, inom

Andra Kammaren väckta motioner (N:is 33 och 61), hvilka blifvit till La<rUtskottets

behandling ölverlemnade, föreslagit:

Herr Orre, “att Riksdagen behagade besluta aflåtandet af underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t, innefattande Riksdagens underdåniga anhållan, att

Kong!. Maj:t täcktes utfärda författning derom, att till byvägar skola räknas

sådana, hvilka till kyrkoväg af något hemman inom socknen gagnas: att i underhållet

deraf skola deltaga alla hemman inom socknen, som sig af vä<mn i

nämnda egenskap eller i och för så kallade hemkörslor betjena: att vägen, som

årligen bör synas af någon dertill af kommunen vald sakkunnig person, bör till

underhåll på ofvannämnda hemman delas efter förmedlade hemmantalet: samt att

försummadt underhåll deraf medför samma påföljd, som angående allmänna vägarnes

upprätthållande sommar- och vintertiden är stadgadt*;

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.