Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande indelning och underhäll af byvägar.

1867-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:51, Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande indelning och underhäll af byvägar.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 51.

i nu ifrågavarande hänseende, anser Utskottet någon särskild hemställan i föreslagna

syftet ej erforderlig; och Utskottet får i anledning deraf tillstyrka,

att ej eller Herr Orres omförmälda motion må tål någon vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:o Öl.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. f> e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande

indelning och underhäll af byvägar.

Med framhållande af vigten och önskvärdheten deraf, att byvägar blefve

försatta i fullt farbart skick, hvilket för närvarande åtminstone icke i allmänhet

vore händelsen, hafva Herrar C. Orre och A. J. Sandstedt uti särskilda, inom

Andra Kammaren väckta motioner (N:is 33 och 61), hvilka blifvit till La<rUtskottets

behandling ölverlemnade, föreslagit:

Herr Orre, “att Riksdagen behagade besluta aflåtandet af underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t, innefattande Riksdagens underdåniga anhållan, att

Kong!. Maj:t täcktes utfärda författning derom, att till byvägar skola räknas

sådana, hvilka till kyrkoväg af något hemman inom socknen gagnas: att i underhållet

deraf skola deltaga alla hemman inom socknen, som sig af vä<mn i

nämnda egenskap eller i och för så kallade hemkörslor betjena: att vägen, som

årligen bör synas af någon dertill af kommunen vald sakkunnig person, bör till

underhåll på ofvannämnda hemman delas efter förmedlade hemmantalet: samt att

försummadt underhåll deraf medför samma påföljd, som angående allmänna vägarnes

upprätthållande sommar- och vintertiden är stadgadt*;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

samt Herr Sandstedt, att kommunerna må berättigas “att socknevis utse

taxeringsman, som taxera och fördela byvägarne emellan dem, som vägarne

gagna, så att hvarje skifte får sin del, der det lägligast faller, och att kommunen

sedan utser syningsmän, som hafva sig ålagdt att årligen syna de sålunda indelta

byvägarne och, efter verkställd besigtning, lata pa den tredskandes bekostnad

för lega iståndsätta det bristfälliga vägstycket.“

Hvad först angår Herr Orres förslag, så vidt det afser att få bestämdt,

att till byvägar skola räknas sådana, hvilka till kyrkoväg af något hemman begagnas,

samt att alla hemman inom socknen, som sig af vägen i nämnda egenskap

eller för så kallade hemkörslor betjena, skulle i underhållet af vägen deltaga,

så anser Utskottet sig böra erinra, att hvad motionären i detta afseende

föreslagit icke innefattar annan ändring i hvad redan genom Ivongl. Resolutionen

på Adelns besvär den 8 Januari 1735, § 8, är stadgadt, än att deltagandet i

underhållet af vägen skulle inskränkas till de hemman inom socknen, som sig af

densamma betjena, med befrielse för de utom socknen belägna hemman, som

deraf hafva gagn, hvilket icke torde kunna anses såsom förbättring af stadgandet.

Beträffande åter de af motionären föreslagna föreskrifter angående underhållsskyldigheten

af dessa vägar och kontrollen derå, så skulle, derest samma

förslag bifölles, följden blifva den, att äfven enstaka belägna hemman, försedda

med en enda åbo, finge ovilkorlig förpligtelse att, ehvad hinder än kunde möta,

vid äfventyr af laga ansvar hålla godkänd utfartsväg, äfven der den icke af

annan, än samma hemmans åbo, begagnades. Ett sådant lagstiftande magtens

ingrepp i den enskildes beslutanderätt i fråga om angelägenheter, som honom

ensam angå, torde icke kunna förordas. Förslaget om väghållningsskyldighetens

utgörande efter förmedlade hemmantalet torde icke eller böra tillstyrkas, helst

olämpligheten af denna grund för deltagande i kommunala besvär på sednare tid

blifvit allt mera erkänd och, på sätt Utskottet i dess Utlåtande N:o 50 omförmält,

underdånig framställning om dess borttagande i fråga om underhållet af

allmänna vägar hos Kongl. Maj:t gjord. Den skulle i förevarande fall icke

eller leda till det af motionären åsyftade resultat, en på samma gång rättvis

och billig fördelning af ifrågavarande besvär. I anseende till de skiljaktiga förhållanden,

som med byvägar ega rum, synes ett sådant resultat snarare vinnas

med bibehållande af den i lag stadgade grunden för deltagandet, nemligen det

gagn, vägen för hvarje delegare medför; och ehuru vid bestämmandet häraf

kunna möta svårigheter, torde dessa dock icke vara större, än att de kunna på

vanlig tvisteväg undanrödjas.

I öfriga delar sammanfaller Herr Orres motion, likasom Herr Sandstedts,

på det närmaste med ett vid sistlidna riksmöte till ordnande af ifrågavarande

angelägenhet framstäldt förslag, hvilket icke vann Rikets Ständers bifall. Sammansatta
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 52.

satta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som öfver samma

förslag afgaf utlåtande, yttrade, i fråga om äfven då föreslagen taxering och

delning af byvägar genom af kommunerna utsedde gode män, att enär, äfven

om man antoge, att byvägar icke äro att anse såsom byalagets enskilda tillhörighet,

öfver hvilken de ega att efter godtfinnande förfoga, förhållandena på

särskilda orter äro så olika, att de ej kunna genom ett allmänt stadgande regim

as, ansåge Utskottet denna angelägenhet böra öfverlemnas åt byamännen sjelfva,

hvilka ju alltid egde att, der öfverenskommelse om vägarnes delning och underhåll

ej kunde åvägabringas, få tvisten sliten vid vederbörlig domstol.

Delande dessa åsigter, får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad i

öfrigt här ofvan blifvit anfördt, vördsamt hemställa,

att Herrar Orres och Sandstedts ifrågavarande motioner icke

må vinna bifall.

Stockholm den 21 Februari 1867.

I

På Utskottets vägnar:

O

ERIC SPARRE.

N:o 59.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. 5 e. m,

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande rättighet

för snöploglag att nedtaga vissa hägnader.

. Under anförande, hurusom den jordbrukaren åliggande tunga att vintertiden

underhålla allmänna vägar i väsendtlig mån försvårades derigenom, att

hägnader utefter vägarne uppfördes eller blifvit uppförda, har Herr M. Svensson

Bill. till Riksd. Prat. i867. 7 Samt. i Afd. 8 Häft. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.