Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om dödsstraffets afskaffande. Då Lag-Utskottet, till följd af Andra Kammarens remiss å Herr J. A. Bovins motion

1867-02-18 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:53, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om dödsstraffets afskaffande. Då Lag-Utskottet, till följd af Andra Kammarens remiss å Herr J. A. Bovins motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

1

M:o 53.

Ank. till Riksd. Kansli d. 22 Mars 1867, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt förslag om

dödsstraffets afskaffande.

Då Lag-Utskottet, till följd af Andra Kammarens remiss å Herr J. A.

Bovins motion (N:o 220) om upphäfvande af dödsstraffet och omarbetande af

Strafflagen i de delar, som till följd deraf måste undergå förändring, nu har

till åliggande att yttra sig derom, huruvida den sålunda föreslagna åtgärden

bör tillstyrkas eller icke, tror Utskottet sig utan fara för misstag kunna antaga,

att sjelfva ämnet, hvilket redan eger en hel litteratur och upprepade gånger

varit föremål för lagstiftande magtens pröfning, icke tarfvar någon vidare utredning

utom i fråga derom, huruvida i vårt land tiden kan vara inne att uttaga

ett steg, som ännu ingifver de mest civiliserade nationer så mycken tvekan.

Då för föga mer än tre år sedan en genomgripande förändring i vår

kriminal-lagstiftning försiggick, hvars resultat blef den nya Strafflagen af den

16 Februari 1864, kunde förevarande ämne icke undgå att blifva föremål för

en allsidig och omsorgsfull pröfning. En hvar minnes, hurusom då hvarken

Kongl Maj:t tilltrodde Sig att ur förslaget till samma lag alldeles utesluta dödsstraffet,

eller Kikets Ständer funno sig böra gifva efter för yrkandena i sådan syftning.

Det ansågs af begge Statsmagterna, att föreställningen om dödsstraffets nödvändighet,

derom till och med ganska skiljaktiga meningar under öfverläggningarne

förspordes, ännu i vårt land var med rättsmedvetandet så införlifvad, att detta

straffs borttagande — hvilket måste erkännas först vid en allmänt uppnådd

högre bildningsgrad böra ifrågasättas —• icke kunde ske med stöd i detta med
vetande;

och man stadnade således vid den utväg att icke bibehålla dödsjö^.

till Riksd. Prof. 1807. 7 Samt. 9 Häft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Lo,g-Utskottets Utlåtande N:o 53.

straffet såsom absolut påföljd för något brott, utan såsom alternativt emot straffarbete

på lifstid, en utväg, som också haft den, utan tvifvel afsedda, påföljd,

att dödsstraffets tillämpning så ytterst sällan ifrågakommer, att inom de flesta

provinser i landet icke en enda gång någon person blifvit under de år, som

förflutit sedan lagen sattes i verkställighet, afrättad. Utskottet är också af den

mening, att dödsstraffet innan kort skall de facto bortfalla, i det att allmänna

meningen upphör att vidare utkräfva detsamma. En fråga, som, på sätt nyss

nämndt är, efter sorgfällig pröfning ställts i beroende af odlingens framsteg,

kan dock icke gerna efter så kort tids förlopp, som nu är förhållandet, erhålla

annan utgång; och Utskottet tvekar således att redan nu tillstyrka eu sådan

omarbetning af Strafflagen, som den ifrågasatta förändringen skulle göra nödvändig.

Motionären har icke heller åberopat några omständigheter, som för

närvarande mera än vid ärendets behandling år 1863 äro egnade att framkalla

ett förändradt beslut. Ett förslag, som vid nästlidna riksdag väcktes, att suspendera

lagen om dödsstraffet för en tid af tio år, i afsigt att erhålla erfarenhet

beträffande verkningarne deraf, att straffet icke tillämpades, lyckades icke heller

tillvinna sig bifall. I sjelfva verket torde berörda erfarenhet kunna vinnas af

den nu gällande lagen; men för ett moget bedömande af densammas verkningar

torde ännu någon tid böra afvaktas, innan det vigtiga beslutet fattas att ur

lagen helt och hållet utjflåna ifrågavarande straff; och på dessa skäl är det

som Utskottet, inom hvilket meningarne rörande denna fråga varit mycket delade,

stadnat i det beslut att hos Riksdagen hemställa,

det måtte Herr Bovins omförmäla motion icke för närvarande

till någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 53.

3

R eservationer:

af Herr Holmberg och Herr Hasselrot;

af Herr Bovin: “Huru olika än åsigterna kunna vara om den rättsliga

giunden för dödsstraffets intagande uti förgångna tiders straffsystemer, torde

man likväl kunna vara ense derom att en sådan straffart, hvilken, efter min

åsigt, endast kan anses hafva varit berättigad för såvidt densamma oundgängligen

påkallats för samhällets trygghet emot missdådare, icke längre bör i lagen

qvarstå än för ofvanuppgifna ändamål nödigt är och allmänna rättsmedvetandet

sådant fordrar. För bedömande huruvida i Svenska Strafflagen dödsstraffet

vidare bör bibehålla den plats, som blifvit åt detsamma deruti inrymd, är således

nödigt att först besvara dessa frågor, och i sådant afseende vågar jag

antaga att icke någon finnes, som på fullt allvar vill försvara den mening, att

dödsstraffet numera behöfves, för att oskadliggöra en förbrytare, lika litet som

det lärer kunna förnekas, att den erfarenhet, som sedan nu gällande Strafflags

införande vunnits i fråga om allmänna meningen hos folket rörande ifrågavarande

straff, gifver vid handen, att allmänna rättsmedvetandet icke längre påkallar

nämnda straff.

Vid sådant förhållande, och då något giltigt skäl i öfrigt, enligt mitt

förmenande, icke förefinnes att i Svenska Strafflagen bibehålla det till sin rättsgrund

mest omtvistade och såsom straffart mest fördömliga bland alla straff;

då flere civiliserade nationer redan ur sina strafflagar utplånat denna qvarlefva af

fordna tiders barbari; då frågan om dödsstraffets upphäfvande i de flesta länder,

der det ännu bibehålies, redan någon tid stått på dagordningen, och då

vårt folk icke brukat stå i andra ledet, då det gällt att befordra mensklighet

och civilisation, vågar jag anhålla,

att Riksdagen, med ogillande af Utskottets betänkande, ville

för dess del besluta dödsstraffets upphäfvande och såsom

följd deraf återförvisa ärendet till Lag-Utskottet, för utarbetande

af de förändringar i Strafflagen, Indika deraf härflyta."

Med Herr Bovin instämma Herrar Bergman, Rosenberg, Grenander,

Myrtin och Sven Ersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.