Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 56

1867-02-19 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:56, Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 56

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 56.

anledning af återremissen kunna af Utskottet vidtagas; hvilket Utskottet skolat

för Andra Kammaren anmäla.

Stockholm den 18 Mars 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

\:o 56.

Ank. till Riksd. Kansli d. 22 Mars 1867, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning aj väckt motion om

förliknings-komitéers inrättande i hvarje kommun.

Frågan om förliknings-domstolars inrättande har vid flera föregående

riksdagar varit föremål för pröfning, och meningarne om fördelarne och olägenheterna

af sådana inrättningar höra hafva hunnit att stadga sig, helst som

redan Lag-komitéen vid afgifvandet af sitt förslag till Rättegångs-balk hade upptagit

ämnet till öfverläggning samt i motiverna till samma förslag derom yttrat

sig afstyrkande, och sedermera Lag-Beredningen, under erkännande af vigten

af de utaf komitéen anförda motiver, likväl, i anseende till den benägenhet för saken,

som flerstädes visat sig, utan att bestämdt föreslå inrättandet af formliga

förliknings-komitéer, framlagt förslag till bestämmelser i afsigt att befordra bildandet

af anstalter, verkande i samma rigtning som dessa. I sådant hänseende

hade Beredningen, i 31 Kap. af dess förslag till rättegångsordning i tvistemål,

intagit några stadganden, af innehåll hufvudsakligen: att socken eller

stad skulle ega välja goda män, en eller flera, att gå parter tillhanda med bemedling

af förlikningar, dä de derom anlitades: att om part, efter det i saken

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

i

Lag-UtsTcottets Utlåtande N:o 56.

vore stämdt, men innan den för Katta kommit ville söka förlikning, han borde

låta kalla sin vederpart sig till mötes hos bemälda goda män: att dock ingen

skulle på sådan kallelse — den der utfärdades af en utaf goda männen —• vara

skyldig att göra längre resa än tre mil: samt att påföljden för underlåtenhet

att vid mötet sig inställa vore den, att man förlorade rättigheten till ersättning

för rättegångskostnad i första instansen.

Nu har i eu inom Andra Kammaren af Herr A. W. Wigardt väckt

motion (N:o 40), som till Lag-Utskottets behandling öfverlemnats, det förslag blifvit,

framstäldt, att Riksdagen måtte “för sin del besluta att till Kongl. Maj:t

aflåta eu underdånig skrifvelse derom, att i hvarje kommun förliknings-komitéer

måtte inrättas, och att civilmål vid domstolarna först då finge förekomma, sedan

deras behandling vid sådana komitéer fruktlöst aflupit.“

Motionären har således gått vida längre än Lag-Beredningen, enligt hvars

mening det skulle få ankomma på en part sjelf, huruvida han ville söka förlikningsmannens

bemedling eller icke; och motionärens förslag innebär i sjelfva

verket skapandet af eu ny instans, enligt Utskottets omdöme ledande till alla

de olägenheter ett större antal sådana medför, men icke egande motsvarande

fördelar. I andra länder, der enligt regeln alla tvister utföras genom advokater,

torde dylika förlikningsdomstolar hafva medfört det gagn, man dermed åsyftat.

I vårt land åter, der, enligt bruk ej mindre än enligt andan i gällande

rättegångsordning, parterne merendels sjelfve utföra sin talan inför Rätta och

således personligen mötas derstädes, gifves, utan att förut tvinga dem till ett

möte annorstädes, det lämpligaste tillfälle att dem emellan åvägabringa förlikning

under bemedling af personer, som, med tillräcklig insigt att kunna bedöma

sjelfva rättsfrågan, och skyldighet att noga undersöka de faktiska omständigheterna,

ingifva förtroende, att ej någondera partens verkliga rätt åsidosättes.

Vår nu gällande lag har också, i 20 Kap. Rättegångs-balken, ålagt domaren

att söka förmå parterna till förlikning och åt denne ansvarige embetsman

lemnat tillsyn dels derå, att icke tredje mans rätt genom förlikningen förnärmas,

dels derå, att förlikningen ingås på ett sätt, som icke lemna)* rum för

tvekan om begge parternes frivilliga samtycke till föreningen, eller om hvad

som blifvit samtyckt eller icke. Då sålunda är åt domaren anförtrodt att, så

långt det efter hans urskiljning är med billighet förenligt, öfvertala en part att

ingå på de vilkor, motparten kan erbjuda, synes det allmänna, i hvars intresse

det icke kan ligga att på bekostnad af rättvisan förmå en part att afstå från

fullföljandet af sin talan, vare sig såsom kärande eller svarande, hafva uti nu

gällande bestämmelser bättre garanti, att den foglige partens fördel icke åsidosättes

och den trätolystne icke uppmuntras, än om, utan afseende derå, huruvida

i en kommun fullt lämpliga förlikningsman finnas eller icke, det öfverallt

vore regel, att en tvist måste underställas kommunens förliknings-komité, hvars

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 57.

uppgift mången gång måhända blefve att, utan hänsyn till lagskipningens högsta

ändamål, att göra lag och rätt gällande medborgare emellan, kunna uppvisa

en hög siffra å antalet förlikta mål, der det gällt mera att öfvertala än att

öfvertyga.

Det är på dessa skäl samt med hänvisande till hvad i ämnet vid flera

föregående tillfällen, och sednast af nästlidne Riksdags Lag utskott, blifvit yttradt,

Utskottet anser sig böra

afstyrka bifall till ifrågavarande motion.

Stockholm den 19 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

M:o 57.

Ank. till Riksd. Kansli d. 22 Mars 1867, kl. 5 e. ro.

Lag-TJtskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion omförändrad

lydelse af vittneseden.

Det formulär för vittneseden, som i 17 Kap. 16 § Rättegångs-balken är

faststäldt, lyder sålunda: “Jag N. N. lofvar och svär, vid Gud och hans he
liga

Evangelium, att jag i denna sak skall vittna och gifva tillkänna allt, hvad

mig frågadt varder, och jag vet händt och sannt vara, så att jag, hvarken för

vänskap, skyldskap, svågerskap, gåfvor och skänker, räddhåga, hat eller afund,

nytta eller skada, eller hvad det vara må, skall något dölja och förtiga, som

till sakens och sanningens upplysning lända kan; utan allt det mig derom ve
terligt
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.