Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag, att i fråga om förlast af medborgerligt förtroende nya strafflagen måtte vinna tillämpning å dem, som, innan samma lag gällande blef, dömts för vanf reglande brott.

1867-03-08 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:61, Utlåtande, i anledning af väckt förslag, att i fråga om förlast af medborgerligt förtroende nya strafflagen måtte vinna tillämpning å dem, som, innan samma lag gällande blef, dömts för vanf reglande brott.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande iV.-o 61.

K:o m.

Ank. till Riksd. Kansli d. 3 April 1867, kl. 6 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt förslag, att i

fråga om förlast af medborgerligt förtroende nya

strafflagen måtte vinna tillämpning å dem, som, innan

samma lag gällande blef, dömts för vanf reglande brott.

Uti en till Andra Kammaren inlemnad motion (N:o 63) har Herr J.

Otterström hemställt: “att den som före nya strafflagens tillämpning blifvit dömd

för brott, som medfört vanfrejd, må, på egen anmälan och efter pröfning af den

domstol, som den vanfrejdade sist dömt, förklaras berättigad att medborgerligt

förtroende åtnjuta med hänsigt till brottets beskaffenhet och nya strafflagens

stadgande med afseende på tiden“; och har Kammaren häröfver infordrat LagUtskottets

yttrande.

Vid den pröfning af det väckta förslaget Utskottet till följd deraf bort

egna detsamma, finner Utskottet sig visserligen inskränkt till det omfång af

frågan, som utstakas dels genom bestämmelsen i 25 § Regeringsformen, att

Konungen ensam är förbehållet att åt dem som blifvit ärelöse dömde, i nådeväg

återgifva medborgerligt förtroende, dels genom 18 § i samma grundlag som

stadgar, att Konungens Högsta Domstol tillkommer att upptaga och afgöra alla

ansökningar, att Konungen må bryta dom åter som vunnit laga kraft — bestämmelser,

hvilkas ändrande det icke tillhör Lag-Utskottet att föreslå. Men hvad

Utskottet i anledning af motionen funnit sig böra yttra, torde dock ega lika

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61.

giltighet jemväl i fråga om sådane brottslingar, på hvilka berörda grundlagsstadganden

äro tillämpliga.

I allmänhet är det för rättstillståndet af högsta vigt, att icke den helgd

rubbas, som sjelfva begreppet laga kraft har med sig. Att bevilja resning eller,

såsom det i 31 Kap. 1 § Rättegångs-balken heter, “bryta dom åter som vunnit

laga kraft, eller återställa laga tid, som försuten är“, har också efter Svensk

lag varit en magt, den Konungen allena egt utöfva, ehuru densamma numera

blifvit, med Konungens domsrätt, öfverlåten åt Högsta Domstolen. Såsom vilkor

för att få en laga kraftvunnen dom häfd erfordras dock i alla händelser,

att man “funnit nya skäl“, med hvilka det förra domslutet “höfvas kan“. Att

frångå denna grundsats finner Utskottet icke tillrådligt. Visserligen förekommer

i fråga om sådane personer, hvilka blifvit dömda för brott, de der enligt

äldre lag medförde vanfrejd för beständigt, men enligt nya strafflagen antingen

alls icke eller endast för viss tid medföra förlust af medborgerligt förtroende,

den behjertansvärda omständighet, att den mildring, en ny strafflag infört i den

äldre lagens bestämmelser, icke tillgodokommer dem, som blifvit efter den äldre

dömde. Men eu utväg till försonande af det obilliga häruti är gifven i utöfvandet

af Konungens benådningsrätt, hvilken väl icke förgäfves lärer i dylika

fall anlitas; och Utskottet har, efter noga öfvervägande af de omständigheter,

som med motionärens förslag äro förenade, funnit nämnda utväg vara icke allenast

den enda rätta utan måhända den enda, på hvilken ändamålet i sjelfva

verket kan ernås. Ty utom det att några allmängiltiga reglor, efter hvilka de

enligt den svårare brottmålslagen fallna straffdomarne skulle reduceras under

den mildare strafflagens bestämmelser, neppeligen torde kunna utfinnas, bör

med temmelig visshet kunna antagas, att, derest, såsom motionären föreslår,

någon slags förnyad undersökning inför domstol skulle ega rum angående ett

för längre tid sedan begånget brott, hvarom förut vore ransakadt och dömdt,

koiunie just de, för livilkas skull det vore angelägnast att kunna utverka amnesti,

nemligen de som återvändt till en hederlig vandel och hvilka måste antagas

vara ömtåliga för skammen att höra omtalas deras fordna förvillelser, att

afskräckas från en procedur, som skulle upplifva minnet af brott, dem en del

af de ännu lefvande glömt och de öfrige måhända aldrig afvetat. Dem åter,

som vore mindre ömtåliga för en sådan skam, de mera förhärdade, hvilka icke

öfvergifvit lastens bana och alltså icke gjort sig förtjente af någon rehabilitation,

ehuru de under en längre tid lyckats undgå att blifva lagligen förvunne om

vanfrejdande brott, dem skulle den föreslagna amnestilagen tillgodokomma, och det

utan alla vilkor.

Ser man vidare på den större eller mindre lätthet den ena eller andra

utvägen att söka rehabilitation medförer. så torde den, som redan nu erbjudes,

åtminstone i de flesta fall hafva företräde för den af motionären föreslagna.

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 61.

Merändels hafva de, som blifvit dömde för vanfrejdande brott, öfvergifvit den

ort, der brottet begicks; och i synnerhet hafva de, som beflitat sig att återvinna

sina medborgares aktning, af en lätt förklarlig drift uppsökt en annan vistelseort

der ändamålet lättare och skyndsammare kunnat vinnas. För dem möter

det mindre svårighet att i hufvudstaden genom ett ombud få en nådeansökning

till Kong!. Maj:t ingifven, än att, på sätt motionären föreslår, underkasta sig

en undersökning vid den domstol, som sist i saken dömt, denna må nu vara

underdomstolen i en aflägsen landsbygd — der det icke är lika lätt som i hufvudstaden

att erhålla ett lämpligt ombud, och dit en resa blefve kostsam —■

eller en af Hofrätterna i Jönköping eller Christianstad; hvaremot i de fall, då

antingen Svea Hofrätt eller Högsta Domstolen sist i saken dömt, det för den

sökande medför hvarken mer eller mindre kostnader och besvär att derstädes

begära den erforderliga åtgärden, än att söka Konungen i nådeväg, hvilken

sednare utväg också, efter hvad af Justitie-ombudsmannens till innevarande

riksdag afgifna embetsberättelse inhemtas, lärer flitigt anlitas. Af samma berättelse

framgår dock äfven, att den olägenhet, man kunde befara deraf, att

Högsta Domstolens och Stats-Rådets tid sålunda skulle blifva alltför mycket upptagna

af dylika nådeansökningar, är ringare än man föreställer sig, och i allt

fall icke kan vara af någon varaktighet, enär endast till en början dylika ansökningar

i någon anmärkningsvärd mängd tillströmma, och det ligger i sakens

natur, att antalet af de sökande måste allt mer och mer aftaga.

Då det således gifves ett medel att låta den nyare strafflagens mildare

bestämmelser uti ifrågavarande hänseende tillgodokomma dem, som träffats af

den äldres hårdhet, utan att bryta mot grundsatsen att bibehålla helgd åt laga

kraftvunna domar; och det i allmänhet icke kan undvikas, att lagars förändring

försätter de samhällsmedlemmar, som sedermera dömas, i andra villor, än som

vederforos dem, hvilka före förändringen träffades af lagen, anser Utskottet giltig

anledning saknas att understödja ifrågavarande förslag; utan hemställer,

att Herr Otterströms omförmälda motion icke må till vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 Mars 1867.

På Utskottets vägnar
Eric

Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.