Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående afkortning i kronorakenskapen aj vissa slag af böter, när tillgång till deras gäldande saknas.

1867-03-18 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:63, Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående afkortning i kronorakenskapen aj vissa slag af böter, när tillgång till deras gäldande saknas.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlutande i\:o 63.

i

N o 63.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 6 April 1867, kl. 1 e. n>.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående

afkortning i kronorakenskapen aj vissa slag af böter,

när tillgång till deras gäldande saknas.

Det ämne, hvarom Lag-! tskottet till följd af Första Kammarens remiss å

eu af Herr Grefve C. G. Miirner väckt motion (M 69) nu har att yttra sig, är

jemväl af Riksdagens Justitie-ombudsman vidrördt i hans till innevarande riksdag

afgifria embetsberättelse (pag. 108 och följande. På sätt derstädes, såväl som i

motionen, finnes anfördt, hade hos en Konungens Befallningshafvande tvekan uppstått

derom, huruvida böter för försummelse att inom stadgad tid aflemna prestbetyg

till vederbörande uti den ort, i hvilken man inflyttat, och för underlåtenhet

att meddela uppgift till mantalsskrifningsförrättning borde, vid bristande tillgång

hos den bötfällde, i likhet med stämmoböter afkortas eller med kroppsstraff aftjenas,

och denna tvekan hade härledt sig deraf, att — innan nya Strafflagen

tillämpades, hvilken i dess 2 Kap. innehåller föreskrifter, huruledes i allmänhet

»den, som blifvit till böter fälld» men saknar tillgång till deras gäldande, skall

med fängelsestraff dem aftjena — i ett särskilt fall blifvit angående böter, ådömda

för uraktlåtenhet att aflemna uppgifter till 1845 års mantals- och skattskrifning,

genom Konungens Befallningshafvandes, Kammarrättens och Kongl. Maj:ts sammanstämmande

utslag förklaradt, att, enär Bevillningsförordningen icke föranledde dertill,

att vid bristande tillgång ifrågavarande böter skulle umgällas med förvandlir.gsstraff,

anledning saknades att sådant straff derå utsätta. Förstnämnde Befallningshafvande

hade fördenskull hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning derom,

att nådig föreskrift i ämnet måtte varda meddelad; och har, vid pröfning häraf,

Kongl. Maj:t den 2 November sistlidna år, med afseende på innehållet af 8 § i

Kongl. Förordningen angående nya Strafflagens införande m. in. den 16 Februari

1864, funnit någon särskild förklaring i berörda hänseende icke vara erforderlig.

Bill. till Riksd. Prat. 1867. 7 ‘Samt. 11 Häftet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Lag-Utskottets Utlåtande N:o 63.

Med anledning häraf, och då ovisshet således förefunnes om rätta förfaringssättet

i fråga om förvandling af böter af förenämnda slag. samt den åsigt, som

förut i lagstiftningen gjort sig gällande, eller atl de böter och viten, hvarom nu

fråga vore, vid bristande tillgång hos den bötfällde borde afkortas, syntes med

billighet mest öfverensstämmande, har i ofvannämnda motion Herr Grefve Mörner

hemställt, »att Riksdagen må besluta eu författning, hvarigenom stadgas, att stämmoböter

samt de böter, hvilka enligt 5 och 6 §§ åt Kongl. Förordningen den

20 Juli 1861 angående mantals- och skattskrifningarne i riket kunna varda ålagda,

skola, i händelse af saknad tillgång hos den bötfällde till deras gäldande, i kronoräkenskapen

afkortas».

Så vidt motionen afser stämmoböter, synes icke något nytt stadgande i berörda

hänseende påkalladt, enär det redan är uti Kongl. Brefvet den 2 November

1836 och Statskontorets derpå grundade kungörelse den 8 December samma år

uttryckligen föreskrifvet, att då utskylderna i laga ordning gå till afkortning, böter

för uteblifvande från uppbördsstämman ej må ega rum, och det icke ens blifvit

uppgifvet, att fall inträffat, då utskylderna utgått, men tillgång saknats till gäldande

af böterna, hvilka uttagas samtidigt med de resterande utskylderna och

uppgå till högst obetydliga belopp.

Hvad åter angår de i öfrigt af motionären åsyftade böter eller de som ådömas

enligt stadganden i 5 och 6 §§ af Kong!. Förordningen den 20 Juli 1861, bör

Utskottet till en början erinra om dessa stadgande!^ innehåll. 5 § löreskrifver:

i mom. 2: »Det åligger hvar och en, som under året inflyttar uti en församling,

att angående sig och medföljande personer ofördröjligen och inom fjorton

dagar efter inflyttningen samt i alla händelser före den 9 November samma år

hos pastor förete prestbevis från utflyltningsorten. Skulle någon under tiden

emellan den 8 November och årets slut hafva inflyttat i annan församling än den,

han förut tillhört, bör han sist på åttonde dagen efter inflyttningen hafva till

pastor aflemnat prestbeviset. Underlåter någon att fullgöra dessa föreskrifter, böte

2 R:dr SO öre».

i mom. 3: »Husbonde vare, derest inflyttadt tjenstehjon icke redan hos pastor

företett sitt prestbevis, pligtig att, vid vite af 2 R:dr SO öre, inom 14 dagar

sedan tjenstehjon^ inträdt i tjenst, affordra och till pastor aflemna sådant betyg.

Skulle hinder möta att på förenämnde sätt aflemna prestbevis, bör anmälan

derom hos pastor göras inom den utsatta tiden.

Undandrager sig någon att prestbevis sålunda tillhandahålla eller aflemna,

drabbar ansvaret den tröskande».

I mom. 4: »Böter för ådagalagd .tredska att fullgöra de i mom. 2 och 3

af denna § gifna föreskrifter förnyas med enahanda belopp för hvarje månad,

hvarunder prestbevisets aflemnande eller tillhandahållande fördröjes utöfver den bestämda

tiden».

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Vt skot let s V tittande Aho 63.

3

I mom. 5: »innehafvare af fast egendom i stad eller på landet, eller den

hans ställe företräder, vare, vid vite af 2 R:dr 50 öre, förbunden att, efter det

husbonde eller annan person, med hvilken aftal om bostad afslutats, inflyttat från

annan församling till huset eller på egorne, derom underrätta pastor inom fjorton

dagar, såvida icke den inflyttande sjelf det tillkännagifvit»;

och 6 § föreskrifver, att vid mantalsskrifning hvar och en husbonde skall

uppgifva sig och alla dem, som till hans hushåll höra eller i hans tjenst anställde

äro eller som, boende å hans egor, äro i hans arbete antagne eller inhyses der

uppehålla sig; att handlande och näringsidkare skola uppgifva de i och för hans

rörelse eller näring anställde, men hos honom icke mantalsskrifne betjenters, arbetares

eller biträdens namn och bostad; att en hvar, som förvaltar fast egendom,

skall meddela uppgift å alla der boende personer, af hvilka särskilda mantalsförteckningar

skola lemnas; att den, hos hvilken personer, tillhörande annat mantalsskrifningsdistrikt,

uppehålla sig då mantalsskrifningen förrättas, skall å sin mantalsförteckning

uppgifva dessa personers namn och mantalsskrifningsort; att egare

och hufvudredare af fartyg skall, jemte uppgifvande af fartygets lästetal m. ra.

jemväl uppgifva skeppare, styrmän och maskinister äfvensom dessas mantalsskrifningsort;

att hvad som blifvit stadgadt rörande fastighetsegare m. fl., gäller äfven

bolagsdirektörer, förvaltare af verk och inrättningar, förmyndare, utredningsmän i

sterbhus, syssloman i gäldbumlet bo med flera, som vårda och förvalta annans

egendom; och att en hvar, som icke hos annan mantalsskrifves, skall lika uppgiftsskyldighet

i tillämpliga delar åligga, hvarefter samma § i mom. 9 stadgar:

»Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att vid mantalsskrifning meddela

sådan uppgift, som hiir ofvan omförmäles, böte 2 R:dr och, derest sådan

saknad uppgift honom genom Häradsskrifvaren eller annan vederbörande tjensteman

affordrats, men icke inom fjorton dagar derefter på angifvet ställe lemnats,

■i R:dr».

Nu ehuruväl de särskilda slag af försummelse, som här blifvit omförmälda

och hvilka ansetts böra med plikt beläggas, förete en viss likhet med försummelsen

att infinna sig vid uppbördsstämma, torde det dock vid närmare eftersinnande

befinnas tydligt, att till efterskänkande af plikten för de förra, då tillgång till böter

saknas, icke förefinnes enahanda anledning, som i fråga om s. k. stämmoböter.

Dessa sednare afkortas nemligen endast i det fall, att den försumliges utskylder i

laga ordning gå till afkortning; och på sätt Justitie-ombudsmannen anmärker, synes

en person, som ej eger medel att betala sin skatt, icke hafva vid uppbördsstämmun

någonting att göra och alltså ej billigtvis böra för bristande tillgång till

stämmoböterna lida straff, när sjelfva skatten efterskänkes. Deremot är det oftast

just i afseende på de mest obemedlade, som det är allra vigtigast, att föreskrifterna

om aflemnande i behörig ordning af prestbevis vid inflyttningar och af uppgifter

till mantalsskrifuingarne iakttagas, enär merändels deraf beror möjligheten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 63.

för vederbörande att handhafva efterlefnaden af åtskilliga för samhällsordningen

vigtiga författningar; och Utskottet vill här såsom bevis på angelägenheten deraf,

att nämnda föreskrifter icke eftersättas, exempelvis erinra dels derom, att de mångfaldiga

vidlyftiga och besvärliga undersökningar, som egt och ännu ega rum till

utrönande deraf, hvilket fattigvårdssamhälle eu person skall anses tillhöra, samt de

långvariga rättegångar, som stundom i sådana frågor uppstått emellan särskilda

kommuner, ofta varit föranledda just deraf, att merberörda föreskrifter icke blifvit

iakttagne, dels derom, att beväringsskyldiges uttagande och redovisande kan i följd

af samma föreskrifters åsidosättande alldeles omöjliggöras; i hvilket hänseende bhlvit

för Utskottet vitsordadt, att beväringsynglingar uttagit sina tlyttningsattestei

från den församling, de tillhört, och afsigtligt underlåtit att uppte dem i någon

annan församling, i förhoppning att såmedelst lyckas undgå beväringsskyldigheten.

Om alltså nämnda föreskrifter äro af verklig vigt, torde man ej böra af den tillfälliga

yttre likheten med den, hvars åsidosättande medför s. k. stämmoböter, låta

förleda sig till en åtgärd, sådan som motionären föreslår, hvarigenom, i strid med

hvad rättvisan kräfver, befrielse från ansvar för öfverträdelser af vissa ordningsstadgar

skulle komma att bero deraf, huruvida man eger tillgång att gälda derför

fastställda böter eller icke, isynnerhet som en så beskaffad ansvarsfrihet icke tillämpas

i fråga om en hel mängd andra föreskrifter, som lagstiftaren ansett nödiga,

och hvilkas åsidosättande, enligt grundsatsen om allas likhet inför lagen, medför

plikt såväl för den fattige som för den rike, t. ex. angående uteblifvande Irån

Hätta, uppropsförsuinmelse, åtskilliga ordnings- och politiemål särdeles i städerna,

vissa stadganden i Byggningabalken m. fl. dylika, der det bestämda bötesbeloppet

är ungefär lika med dem, som lör nu ifrågakomna förseelser äro fastställda eller

till och med ringare.

På dessa skäl finner Utskottet sig böra hemställa,

att Herr Grefve Mörners omförmälda motion ej må till någon

Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 Mars 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE

Stockholm, tryckt hos Joh. Beckman, 1867.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.