Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af frälsemäns forum privilegiatum.

1867-03-08 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:66, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af frälsemäns forum privilegiatum.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 66.

15

M;o 66»

Ank. till Riksd. Kansli d. 12 April 1867, kl. 7 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande

af frälsemäns forum privilegiatum.

I öfverensstämmelse med 6 § uti de för Ridderskapet och Adeln den 16

Oktober 1723 utfärdade privilegier, är i 8 Kap. 2 § Rättegångs-balken förordnadt,

att Hofrätt skall döma, enligt 8 inom., öfver “tvister om arf efter frälsemän:

deras förordning vid dödstimman om deras egendom: förmynderskap för

deras barn och arfvingar, som frälse äro: så ock der frälseman eller dess arfvinge

vill genom offentligt anslag afstå dess egendom till borgenärer och om

hvarderas rätt och företräde dertill; eller den ene maken söker skilja sin lott i

bo från den andres enskilda gäld"; samt, enligt 9 inom., “öfver de brott, der

frälseman förverkar Rf, ära, adelig frihet, gods eller arfvelig rättighet; så ock

enviges eller andra slagsmål eller förgripelse!- med skymfliga ord och gerningar,

emellan frälsemän eller deras vederlikar, när domaren i orten, der gerningen

gjord är, först derom ransaka^4: och hafva dessutom genom Kongl. Brefven den

26 Oktober 1748 och den 7 April 1805 dels utländske adelsmän, som hit till

Riket inkommit, dels ock Svenska Akademiens ledamöter förklarats berättigade

att åtnjuta samma förmåner i rättegångsmål med Svenska adelsmän, och att

således, lika med dessa, i vissa mål omedelbart dömas af Hofrätt.

På sätt både vid de tvänne nästförflutna och vid flera föregående riksdagar

varit föreslaget, har äfven vid den innevarande blifvit gjord framställning derom,

att de stadganden, enligt hvilka frälsemän ega att få vissa dem rörande mål och

angelägenheter omedelbart af Hofrätt handlagda och bedömda, måtte upphäfvas.

Motioner härom äro väckta inom Andra Kammaren af Herr A. Reutercrona

(N:o 31) och af Herr L. Ohlin (N:o 193).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 66.

Då Lag-Utskottet vid derå föregående riksdagar tillstyrkt bifall till likartade

förslag, och de skäl, som synas tala derför, varit ofta upprepade, tillåter

sig Utskottet, som helt och hållet instämmer i motionärernas framställningar, nu

endast åberopa hvad af sistlidne riksdags Lag-Utskott i ämnet yttrades:

“Utskottet bör till en början erinra, att enligt Konkurslagen den 18 September

1862 och Kong!. Förordningarne af samma dag om boskilnad och om undansättande

af egendom i makars bo samt huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo,

frälsemans konkurs- och boskilnadsmål icke vidare skola omedelbart af Hofrätt

upptagas. Vidare hafva genom Strafflagen af den 16 Februari 1864 åtskilliga

af de i 8 Kapitlet 2 § 9 mom. Rättegångs-balken uppräknade fall, i hvilka

frälseman för af honom begångna brott skall dömas af Hofrätt såsom första

domstol, upphört att ega tillämplighet, och rörande flera af de öfriga torde olika

åsigter kunna uppstå, huruvida de böra af Underrätt eller Hofrätt omedelbarligen

afdömas.

Det är sålunda egentligen endast i fråga om bouppteckningar, arf, testa

menten och förmynderskap, som Hofrätternas särskilda jurisdiktion öfver frälsemän

ännu har någon betydelse. Men äfven i afseende på boupptecknings- och

arfsfrågor står den icke väl tillsammans med den nya lagstiftningen angående

urarfvagörelse och undanskiftande af egendom i död makes bo, enligt ofvanberörda

Kong]. Förordning den 18 September 1862. Enligt 5 och 7 §§ i denna

förordning åligger det nemligen frälsemans arfvinge, som vill göra sig urarfva,

och efterlefvande maka, som vill afträda egendom för att vinna befrielse från

gäld, att hos underdomaren afträda egendomen inom en månad från den dagbouppteckningen

slutades, och följaktligen äfven att vid afträdesansökningen

foga samma handling. Men enligt 9 Kapitlet 4 § Ärfda-balken bör ock inom

nyssnämnda tid bouppteckningen ingifvas till den Hofrätt, hvarunder den aflidne

vid dödstillfället lydt. Denna Öfverrätt tillkommer derjemte på grund af 2 och

3 §§ i omförmälda kapitel af Ärfda-balken att vaka deröfver, att bouppteckning

efter frälseman varder inom föreskrifven tid hållen, och, om sådant ej då låter

sig göra, meddela anstånd dermed till viss dag. Deremot eger underdomaren,

enligt 21 § i 1862 års förordning, att, i fråga om egendoms afträdande, pröfva,

huruvida bouppteckningen blifvit i laga tid upprättad. Här förefinnas alltså

inkonseqvenser i lagstiftningen, som svårligen kunna annat än leda till oreda

och förvecklingar i tillämpningen.

Hvad slutligen angår den Hofrätten åliggande vårdnaden öfver förmynderskap

för omyndige af frälsestånd, har svårigheten att utöfva densamma, isynnerhet

då myndlingarne bo å aflägsna orter, blifvit ökad genom Kongl. Förordningen

angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndiges egendom den 24

September 1861 och särdeles genom dess stadgande i 5 §, enligt hvilket Rätten,

då

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 66. 17

då fråga väckes, att förmyndare bör lemna inteckning eller annan säkerhet för

omyndigs hos honom innestående medel, eger derom förordna såsom nödigt och

skäligt pröfvas, hvilken pröfning åter måste grunda sig på en kännedom om

personens vederhäftighet och förhållande i öfrigt, som i de flesta fall icke är

att förutsätta hos annan domstol än Underrätten i orten, der förmynderskapet

finnes. Stadgandena angående adelns särskilda forum hafva sålunda, äfven der

de qvarstå, förlorat sitt ursprungliga sammanhang; och de kunna derföre nu

mindre än någonsin anses såsom eu verklig förmån för Ridderskapet och Adeln.

De torde fast heldre vara de flesta bland Ridderskapet och Adelns ledamöter till

olägenhet. Om man äfven fäster mindre vigt vid den omständigheten, att frälse

mannen derigenom gå miste om en instans i deras arfs- och förmynderskapstvister,

hvilket visserligen bereder skyndsamhet, men också i samma mån min

skår säkerheten i dessa tvisters pröfning, så är det dock otvifvelaktigt, att för

det stora flertalet af Ridderskapet och Adelns ledamöter, som bo aflägse från

den Hofrätt, under hvars jurisdiktion de lyda, både besvär och kostnad vållas

genom ifrågavarande privilegium, som hindrar dem att i sådana enkla ärenden

som boupptecknings ingifvande, testamentsbevakning och förmyndareförordnande,

vanda sig till domstolen i orten, under det att de i vida vigtigare och lika

giannlaga saker måste underkasta sig samma domstols jurisdiktion.

Då alltså ifrågavarande undantagslag i de flesta fall icke synes kunna lända

till någon verklig förmån för Ridderskapet och Adeln, utan i stället medför

olägenheter för såväl detta Stånds egna medlemmar som öfrige medborgare i

Riket; och dess fortfarande bestånd tvifvelsutan komme att medföra oreda och

osäkerhet i lagskipningen, anser för sin del Utskottet samma lag böra upphäfvas

samt, till följd deraf, jemväl ofvanberörda Kongl. Bref af den 2G Oktober 1748

och den < April 1805 till afl verkan förfalla.

Eu sådan lagförändring behöfver ej medföra förlust för Ridderskapet och

Adeln af dess nuvarande rätt att äfven i städerna sjelfve utse personer till för

rättande af bouppteckningar och arfskiften i adliga sterbhus, hvilken rättighet

måste anses såsom en verklig förmån. Denna rätt är nemligen ej uttryckt i

Ridderskapet och Adelns privilegier eller i de lagrum, om hvilkas upphäfvande

är fråga, utan grundad på 35 § af Kongl. Resolutionen den 3 Oktober 1675 och

Kong], Förordningen den 1 Mars 1749. Emellertid ha.'' Utskottet ansett nödigt,

att, till undvikande af misstydning, särskildt förbehåll om nämnda rätts fortfarande

bestånd bör göras.”

. Hvad sålunda redan ofta blifvit anfördt, anser Utskottet fortfarande ega full

giltighet och i synnerhet af den ökade erfarenhet, deri nya Konkurslagens tillämpning

medfört, vara ytterligare bekräftadt; hvadan Utskottet, som icke förbisett,

att den väckta frågan jemlikt 114 § Regeringsformen beror af Ridderskapet och

Adelns samtycke, får vördsamt hemställa,

Bih. till JRiksd. Prof. 1867. 7 Sami 18 Raft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåkmdt N:o 6<S.

att Riksdagen ville för sin del besluta en så lydande författning,

angående upphäfvande af frälsemans ratt till särskilt

forum : , . , , .

”Med ändring af hvad 6 § af Ridderskapet och Adelns pr •

vilegier den 16 Oktober 1723 samt 8 och 9 mom. af 2 § i

8 Kapitlet Rättegångs-balken innehålla derom, att vissa, frälseman

rörande mål och angelägenheter skola omedelbart af Hofrätt

bedömas och handläggas, förordnas, att dessa mål hädanefter

skola tillhöra vederbörande underdomstolar och efter al - manna rättegångsordningen behandlas; dock att derigenom

icke någon inskränkning sker i den rätt, som, jemlikt Kong .

Resolutionen den 3 Oktober 1675, § 35, jemförd med Kongl.

Förordningen den 1 Mars 1749, tillkommer arfvingar i adelig*

sterbhus att till förrättande af bouppteckningar och arfskiften

i samma sterbhus kalla dem, de helst dertill bruka vilja;

kommande i följd häraf Kongl. Blefven den 26 Oktober 1748

och den 7 April 1805, hvarigenom utländske adelsmän, som

hit till Riket inkommit, samt Svenska Akademiens ledamöter

blifvit förunnade enahanda förmåner i rättegångsmål som

Ridderskapet och Adeln, att till all verkan upphöra. _

De mål och ärenden, som vid den tid, denna författning

träder i verkställighet, på Hofrätts pröfning bero, skola af

Hofrätten med slut afhjelpas.”

Stockholm den 8 Mars 1867.

På Utskottet» vägnar;

Eric Sparre.

STOCKHOLM, E. WeUrell. 1867.

Lilla Nygatan N:o 19.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.