Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af vackla motioner, åsyftande ändringar i Kongl. Förordning änne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om landsting. Till följd af begge Kamrarues beslut åligger det Lag-Utskottet att yttra sig öfver nedannämnda, i de särskilda Kamrarna väckta motioner, angående ändringar i ofvan berörda kommunalförfattningar.

1867-04-08 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:67, Utlåtande i anledning af vackla motioner, åsyftande ändringar i Kongl. Förordning änne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om landsting. Till följd af begge Kamrarues beslut åligger det Lag-Utskottet att yttra sig öfver nedannämnda, i de särskilda Kamrarna väckta motioner, angående ändringar i ofvan berörda kommunalförfattningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67

1

N:o 67.

AnU. till Riksd. Kansli d. 12 April 1867, kl. 7 e. in.

Lag- Utskottets Utlåtande i anledning af vackla motioner, åsyftande

ändringar i Kongl. Förordning änne den 21

Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse

i stad och om landsting.

Till följd af begge Kamrarues beslut åligger det Lag-Utskottet att yttra

sig öfver nedannämnda, i de särskilda Kamrarna väckta motioner, angående ändringar

i ofvan berörda kommunalförfattningar. Det inre sambandet emellan de ämnen,

samma motioner behandla, så val som den omständighet, att uti eu och annan

ibland dem föreslås ändring icke blott i en af nämnda författningar utan i tvänne

eller i samtliga, gör det lämpligast för Utskottet att afgifva utlåtande öfver alla

dessa motioner på en gång och dervid (olja den ordning, hvarpå sjelfva ämnenas

beskaffenhet lemnar anvisning, utan alseende på den yttre form eller uppställning,

som blilvit hvardera förslaget gifven. Den sednare torde Utskottet emellertid

icke böra förbigå, då Utskottet till eu början redogör för innehållet af de särskilda

motionerna, hvilka äro följande:

l:o. Herr C. A. Larssons (N:o 201 i 2:a motionsserien): »att Riksdagen

ville besluta tillsättande af antingen ett särskddt eller ock ett tillfälligt Utskott,

hvilket skulle få i uppdrag att revidera eller granska våra nu gällande kommunallagar,

såväl angående landsting som kommunalstyrelse på landet och i staden,

äfvensom att hos Riksdagen föreslå de förändringar, hvilka kunna finnas föranledda

af den redan vunna erfarenhet under den tid dessa lagar varit gällande;»

uppgifvande för sin del motionären såsom nödiga förändringar:

a »att landstinget måtte erhålla utvidgade rättigheter att besluta i frågor,

som röra länens angelägenheter samt uttrycka sin opinion och petitionera uti mål,

som höra till de båda statsmagternas eller euderas befattning;»

liifi. till Itiksd. hot. 1807. 7 Sand. U Hd fl.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

b) »att rösträttighet vid kommunalstämmor i staden och på landet måtte

begränsas på ett sätt, som gör att icke några få rika personer eller bolag kunna

öfverrösta hundradetals medborgare inom kommunen;»

c) »att jordegare eller boställsinnehafvare, som åt landbo eller arrendator

upplåtit jord eller boställe, icke må anses från kommunalutskylders erläggande

befriad och dymedelst förlora rätt att deltaga i val af riksdagsman.»

2:o. Herr Wilhelm Nilssons (N:o 93 i 2:a serien): »att Riksdagen för sin

del beslutar, att 12 § i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om kornmunalstyrelse

på landet och 12 § i den nådiga Förordningen om kornmunalstyrelse i stad den

21 Mars 1862 må erhålla följande förändrade lydelse: Vid all omröstning räknas

rösterna efter hufvudtalet; samt att, i följd häraf, de i § 14 berörda nådiga

Förordning om kornmunalstyrelse i stad förekommande orden: »jemte det på hvar

och en belöpande röstetal», måtte utgå; eller ock, derest Riksdagen skulle tveka

att antaga detta förslag, »att eu graderad röstskala fastställes, baserad på billiga

grunder, dock så att ingen röstberättigad tillägges rätt till mer än fem röster».

3:o. Herr C. J. Svenséns (N:o 146 i 2:a serien): att en sådan förändring

i kommunallagarne måtte ske »att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar

röstegande åsätta fyrktal. Dock må ingen, huru högt egendomsvärde han än

innehar, ega liera än fyratio röster.»

4:o. Herr Anders Perssons (N:o 165 i 2:a serien): att 12 § i Kongl.

Förordningen den 21 Mars 1862 om kornmunalstyrelse på landet måtte få följande

tillägg: »Ej må dock någon vid allmän kommunalstämma utöfva rösträtt

för större antal röster, än som svarar emot en tiondedel af kommunens hela röstetal

efter röstlängden.»

5:o. Herr D. Olaussons (N:o 168 i 2:a serien): »att uti gällande förordningar

om kornmunalstyrelse på landet och i stad äfvensom om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd Riksdagen ville för sin del besluta den förändring,

att vid utöfvande af rösträtt hvarje röstberättigad må tillkomma lika rösträtt;

eller för den händelse ett sådant steg nu icke anses kunna tagas fullt ut, en tregradig

röstskala må införas, så att i stad röstberättigad tillkommer en röst för

bevillning från och med eu till och med tio R:dr, två röster till och med femtio

R:dr samt tre röster för bevillning utöfver femtio R:dr, äfvensom att för landet

enahanda tregradiga röstskala måtte bestämmas i förhållande till den derstädes

gällande fyrktalssättningen».

6:o. Herr Lars Perssons (N:o 124 i 2:a serien): »att 60 ^ i Kongl. Förordningen

af den 21 Mars 1862 angående kornmunalstyrelse på landet måtte till

all kraft och verkan upphäfvas.»

7:o. Herr Åke Anderssons (N:o 266 i 2:a serien): att 2 mom. af 57 § i

Kongl. Förordningen om kornmunalstyrelse på landet måtte erhålla ett tillägg,

hvarigenom stadgas, att prest, som uppbär inkomst er från flera kommuner, må i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

hvardera kommunen till utgörande af kommunalutskylder uppföras för den inkomst,

han från samma kommun åtnjuter.

8:o. Herr Bror von Geijers (N:o 7 i l:a serien): att 9 § i Kong!. Förordningen

om kommunalstyrelse på landet måtte erhålla följande lydelse: »Den

som är uppförd till mindre än fem sådana fyrkar, som i § 58 omförmälas, eger

ej rösträtt vid kommunalstämma; egare af i mantal satt jord likväl undantagne».

9:o. Herr A. Bergströms (N:o 5 i 2:a serien): att Riksdagen måtte för sin

del besluta eu förändrad lydelse af sistberörda § af detta innehåll: »Den som är

uppförd till färre än fem sådana fyrkar, som i § 58 omförmälas, eger ej rösträtt

vid kommunalstämma; egare af i mantal satt jord likväl undantagne».

i O:o. Herr Henrik Gyllenrams (N:o 32 i l:a serien): att Riksdagen måtte

besluta följande tillägg till 70 § i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i

stad: »Vid indrifvande af restskrifna stadsutskylder eger vederbörande exekutor

att, såsom uppbördsprovision, jemväl uttaga hos den restskyldige tre procent af

det resterande beloppet.»

ll:o. Herr Bror von Geijers (N:o 23 i !:a serien): att Riksdagen för sin

del beslutar, att 9 § i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om landsting af den 21

Mars 1802 får följande lydelse: »Då landstingsmän genom medelbara val utses,

eger hvarje valman en röst, och skall omröstningen med slutna sedlar verkställas.

Hvarje valsedel bör innehålla lika många namn, som landstingsmän äro att välja.

Valet afgöres genom röstpluralitet, dock att för ett giltigt val vid första omröstningen

erfordras mer än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal landstingsman,

som från valdistriktet väljas skall, vid första omröstningen blifvit utsedt,

upprättar valförrättaren en förteckning, hvarå upptagas, derest ingen blifvit vid

första omröstningen utsedd, de, som erhållit flesta rösterna, men eljest de, som,

näst den eller de vid berörda omröstning utsedde, erhållit högsta röstetalet; börande

förteckningen upptaga två gånger så många namn, som landstingsmän då

äro att välja. Den omröstning, som derpå företages, må icke afse andra perso
ner,

än de å förteckningen uppförde. Mellan lika röstetal skiljes genom lottning,

när så erfordras.»

Sedan Kamrarne till Lag-Utskottet förvisat den först omförmälda motionen,

om en allmän revision af kommunalförfattningarna, och derigenom torde få anses

hafva förfallit den i samma motion gjorda framställning om tillsättande af antingen

ett särskilt eller tillfälligt Utskott för ärendets behandling — derom i allt fall

Utskottet ej har att sig yttra — anser Utskottet sig hafva att till pröfning upptaga

hvad som i berörda motion bör antagas vara hufvudsak; men då Utskottet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

som -det åligger, enligt 42 § Riksdags-ordningen, att meddela utlåtande öfver de

från Kamrarna dit hänvisade förslag till lagförändringar, deremot icke i grundlagen

fått sig anvisad någon rättighet eller skyldighet att företaga revision af

alla till en viss kategori inom lagstiftningen hörande författningar och sjelf för

Riksdagen föreslå de förändringar, hvartill under en sådan revision anledningar

kunde för Utskottet yppa sig, anser Utskottet sig pligtig! att inskränka sin pröfning

till de trenne frågor, beträffande hvilka direkta ändringsförslag biifvit i nämnda

motion framställda; och under förbehåll att här nedan få återkomma till samma

förslag, hvart i sin ordning, hemställer Utskottet,

att hvad Herr Carl Anders Larssons motion i (ifrigt innehåller

angående revision af de ifrågakomna författningarna måtte

lemnas utan vidare afseende.

Den utan tvifvel vigtigaste bland nu väckta frågor är den om rösträtt i

kommunens angelägenheter, och huru det så kallade röstvärdet skall beräknas —

och derom handlar äfven ett större antal af ofvannämnda motioner.

De grundsatser, som uti ifrågavarande hänseende biifvit följda i Förordningen

om kommunalstyrelse på landet, äro, att skyldigheten till bidrag åt kommunens

kassa och rättighet till röst i kommunens angelägenheter utgöra hvarandras vilkor

och förutsätta hvarandra, samt att röstvärdet beräknas efter bidraget. I enlighet

härmed bestämmes, såsom bekant, i 8 § i allmänhet, att en hvar välfrejdad Svensk

undersåte, som är medlem af en kommun och förbunden att till kommunen er
lägga

skatt, är berättigad att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar och

beslut, samt i 12 §, att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande

åsätta fyrktal. Undantagne i förra hänseendet äro, enligt 9 §, endast de, som

för i mantal icke satt jord samt för inkomst af kapital eller arbete äro uppförde

till mindre än sex fyrkar.

I afseende å rösträtt i stadskommuns angelägenheter gälla enahanda grundsatser

som de ofvannämnda, sålunda att en hvar vid allmän rådstuga röstberättigad

eger en röst för hvarje honom enligt Art. II i Bevillningsstadgan påförd hel

Riksdalers bevillning till Staten, dock med den begränsning, att ej någon må vid

allmän rådstuga utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot eu

tjugondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden.

Emot dessa bestämmelser äro riktade de förslag, som innefattas i den här

ofvan med litt. b betecknade punkten af Herr C. A. Larssons motion samt i

Herr Wilhelm Nilssons, Herr Svenséns, Herr Anders Perssons och Herr Olaussons

motioner; i det att dessa hafva det gemensamma syfte att, om icke helt och

hållet upphäfva grundsatsen, att rösträtten i kommunens angelägenheter bör stå i

förhållande till den röstandes andel i skattebidragen till kommunens utgifter, likväl

i högst betydlig män begränsa denna rösträtt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67. 5

Om dessa förslag gemensamt gäller derför hvad Utskottet anser innefatta

det förnämsta skälet att, såvida icke dess vigtigare omständigheter göra det alldeles

nödvändigt, icke tillstyrka bifall till någotdera; nemligen att, till följd af

det samband, som eger rutil emellan menigheternas sjelfstyrelse och den nya representationsordningen.

eu rubbning af grunden för den förras utöfvande skulle tillika

medföra eu rubbning af grundvalen för den sednare och således på denna utöfva

eu verkan af den mest eftertänkliga beskaffenhet.

Af allmänna meningen i landet uttryckligen gillad måste den karaktersskilnad

vara, som blifvit i den nyligen antagna Riksdags-ordningen uppdragen emellan de

begge Kamrarne, eu skilnad, som emellertid väsendtligen är beroende deraf, att

åt den större förmögenheten lemnas större inflytande vid de förhandlingar inom de

särskilda kommunerna, der det gäller att medelbart eller omedelbart välja dem,

som, jemte andra magtpåliggande uppdrag, hafva det högst vigtiga att utse ledamöter

i Riksdagens Första Kammare, nemligen å landsbygden och i de flesta

städerna landstingsmän samt i de städer, som ej deltaga i landsting, stadsfullmägtige.

Det torde ej här behöfva vidare utvecklas, att, i händelse vid dessa val

omröstning per capita infördes i stället för nuvarande beräkning af röstvärdet

efter skattebidrag eller — hvilket är detsamma — efter förmögenhet, sjelfva bildandet

af Första Kammaren komme att antaga nästan alldeles samma karakter,

som bildandet af Andra Kammaren, och att derigenom utplånades ett af grunddragen

hos den förra.

Att nu, omedelbart efter det ett nytt representationssätt blifvit tillämpadt,

och innan någon erfarenhet kan sägas vara vunnen beträffande kommunalförlättningarnes

inflytande på detta representationssätt, företaga eu omarbetning af samma

författningar just i de delar, hvaraf ett sådant deras inflytande egentligen är

beroende, finner Utskottet icke tillrådligt: men Utskottet har dock ansett sig

pligtigt att särskildt beträffande hvart och ett af de väckta förslagen tillse, huruvida

eljest trängande skäl förefinnas till de med dem åsyftade förändringar.

För Herr Wilhelm Nilssons alternativt framställda förslag, att vid all omröstning

till beslut i kommunala angelägenheter rösterna måtte räknas efter hufvudtalet,

har anförts det skäl, att eu sådan ordning numera följdes vid de vigtigaste

af alla val, som inom eu kommun kunde ifrågakomma, nemligen till riksdagsman:

hvilket äfven åberopas i Herr Olaussons motion. Denna omständighet kan likväl

ej vara för frågan afgörande, eftersom, förutom den förenämnda, de flesta och vigtigaste

kommunalangelägenheterna röra sig omkring utgifter för kommunens behof,

så att det nästan vore omöjligt att uppdraga en bestämd gräns emellan verkliga

beskattningsfrågor och sådana angelägenheter, för hvilka ej några sammanskott

kunna ifrågakomma. Om nu hvarje medlem af kommunen deltoge i utgifterna

lika med eu hvar af de öfriga — något, som ingen af motionärerna ifrågasatt —

vore det visserligen i sin ordning, att alla egde lika inflytande på besluten; men.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utskottets Utlåtande iV.-o 67.

så länge andelen i de utgifter, som beslutas och uttaxeras, är beroende af hvars

och ens förmögenhet, kan icke med rättvisa eller billighet vara förenligt att de,

som af en ifrågasatt utgilt för ett visst ändamål komme att drabbas i eu högst

obetydlig mån, skulle, så snart deras antal öfverstege hälften af de vid en stämma

närvarande, hafva magt att besluta samma utgift och beloppet af densamma i

strid med de öfriges mening, för Indika beslutet medförde skyldighet till ett

skattebidrag, för hvardera ojemförligt större än alla de förres tillsammanlagda.

Ett sådant omröstningssätt kunde blifva vådligt isynnerhet derför, att förmedelst

den mera rörliga befolkningen, som onekligen har minsta intresset i kommunens

angelägenheter och tillika vanligen är den minst bemedlade, pluralitet lätteligen

kunde vinnas för beslut, åsyftande beskattningar, hvaraf de med starkare band vid

kommunen fästade, nemligen fastighetsegarne, i långa tider betungades; ty om än invändas

kan, att Konungens Befallningshafvandes iaslstäilelse erfordras å beslut, som

afse uttaxering af skattebidrag för längre tid än fem är, bör dock erkännas, att

ett ändamål, för hvilket en dylik ansenlig uttaxering beslutas, kan till sin beskaffenhet

vara sådant, att antingen fastställelse å beslutet derom icke får vägras,

eller det blefve en förlust eller åtminstone eu misshushållning att icke för dess

upprätthållande äfven för framtiden underkasta sig utgifter; och i allt fall kan

redan ett för fem år bestämdt skattebidrag vara för dem, som hela tiden deraf

drabbas, ganska tryckande.

Herr Olausson har deremot i sin motivering företrädesvis fästat sig vid den

nu bestämda röstskalans inflytelse vid val till stadsfullmägtige, hvilka val motionären

uppgifver hafva fallit i händerna på några få personer med ett större röstetal,

förstärkta af ett eller annat bolag, hvaraf skulle hos de mindre röstegarne alstrats

likgiltighet för nämnda val.

I städer, der stadsfullmägtige icke finnas, är förhållandet jemförligt med

landsbygdens; i de större städerna åter, der stadsfullmägtige utöfva kommunens

beslutande rätt, emedan det i anseende till mängden af de röstegande icke vore

lämpligt att dessa samlades för att omedelbart besluta i hvarje förekommande

angelägenhet, är det just vid nämnda val till fullmägtige, som den högre beskattade

medlemmen af kommunen kan komma i tillfälle att bevaka sin rätt medelst

att till ledamöter i den beslutande delegationen utse personer, hvilkas redlighet,

erfarenhet och oberoende samhällsställning innebära garanti, att icke kommunala

skattebidrag, uti hvilka nämnde röstegande hafva största anparten, beviljas eller

afslås för sådant, hvarom icke alltid den mindre upplysta men till antalet måhända

öfverlägsna delen af samhällsmedlemmarna genast förmår bilda sig eu rätt insigt.

Äfven här förefinnes alltså enahanda skäl till farhåga för användande af en percapita-omröstr.

ing. Men om det således å ena sidan vill synas, att uti tillämpningen

inom den kommunala styrelsen den s. k. personlighetsprincipen kunde leda

till verklig orättvisa mot just dem, af hvilkas samverkan och bidrag till de för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

kommunen angelägna ändamål möjligheten af dessa sednares uppnående i öfvervägande

måtto beror, bör det å andra sidan kunna visas, att resultaterna af nu

gällande ordning för besluts fattande rörande dessa angelägenheter blifvit för kommunerna

menliga; och att sådant berott deraf, att hos dem, som på dessa beslut

utöfva största inflytandet, icke funnits det intresse för nämnda angelägenheter, icke

den insigt rörande lämpligaste medlen, icke ien sjelfständighet vid ärendenas opartiska

bedömande, som, i förening med redbarhet och sparsamhet, må antagas vara

till finnandes hos de medlemmar, hvilkas mening förmenas nu blifva genom antagna

sätt för besluts fattande undertryckt; ty det förhållande, att ett färre antal

personer kan öfverrösta ett vida större, har på andra områden af lagstiftningen

icke ansetts i sig sjelf innebära någon orimlighet, så snart fråga är om någon

art af förfogande öfver gemensam egendom. Det har t. ex. Utskottet veterligen

aldrig ifrågasatts, att om i ett bolag, deri tre delegare hade hvardera lika andel,

den ena delade sin lott emellan flera, desse sistnämnde borde i bolagets angelägenheter

få öfverrösta de tvänne, som fortfarande tillhopa egde två tredjedelar i bolaget;

eller att i eu konkursmassa trenne borgenärer med de obetydligaste fordringsbelopp

skulle i afseende på massans förvaltning och ölriga angelägenheter

hafva beslutande rätt framför tvänne andra med huru stora fordringar som helst.

Att emellertid anspråken på personlighetsprincipens tillämpning skulle blifva

genom ifrågavarande motionärers förslag föga tillfredsställda, enär samma princip

fordrar, att, utan någon begränsning, hvarje fullmyndig person, man eller qvinna,

äfven om han alls icke bidrager till kommunalutgifterna, skulle ega samma rösträtt

som en hvar af de öfriga, torde knappt behöfva anmärkas.

Det ofvan anförda gäller i viss mån äfven det andra alternativet i Herr

Wilhelm Nilssons motion och de öfriga omförmälda förslagen i samma syfte, af

hvilka Herr C. A. Larssons är till sitt innehåll så obestämdt, att hvilket som helst

bland de öfriga synes kunna dermed instämma. Medan Herr Wilhelm Nilsson

föreslår en femgradig röstskala och Herr Olausson en tregradig, förordas deremot,

med fyrktalsberäkningens bibehållande, af Herr Sverisén eu sådan begränsning af

rösträtten, att ingen må ega flera än 40 röster, och af Herr Anders Persson åter,

att icke någon i landskommuner må utöfva rösträtt för större antal röster, än

som svarar emot Vm af kommunens hela röstetal efter röstlängden. Godtyckligheten

i dessa bestämningar är påtaglig. Då Herr Olausson föreslår, att man i

stad må för en till och med tio Riksdaler bevillning, d. v. s. högst tusen R:drs

inkomst af kapital eller arbete, ega en röst, och för inkomst, öfverstigande tusen

R:dr, men icke uppgående till mer än fem tusen R:dr två röster, synes denne

motionär sätta skiljetecknet, der icke enligt sakens natur en så betydlig skilnad

bör förefinnas; ty egandet af t. ex. elfva hundra R:drs inkomst betecknar icke

någon sådan ställning, i jemförelse med den, som eger tusen R:drs inkomst, att

den förre bör i kommunen ega dubbel rösträtt emot den sednare; och om det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

vore billigt, att tre personer de der hvardera skatta i bevillning en K:dr, skulle

ega lika mycket inflytande på kommunens förvaltning, som en person med den

betydligaste förmögenhet, så kan det i sanning icke vara billigt, att, såsom Herr

Svensén föreslår, 39 personer med eu fyrk hvardera ölverröstas af en person, som

fått sig åsätta 40 fyrkar. — Vid betraktande af alla i ämnet nu och tillförene

framställda till sitt innehåll så skiljaktiga förslag, al hvilka det ena icke kan tillfredsställa

dem, som förfäkta det andra, ledes man således ovilkorligen till tvifvel,

huruvida frågans fösning annorlunda kan åstadkommas, än medelst tillämpande antingen

af personlighetsprincipen eller af nu följda grundsats om röstvärdets beräknande

efter skattebidraget, som åter beror af förmögenhet.

För landsbygden isynnerhet, der icke nu något maximum för röstvärde blifva

satt, skulle, i anseende till de skarpa olikheter särskilda kommuner sinsemellan

förete, det blifva omöjligt att fastställa eu begränsning eller en röstskala, som

vore för samtliga lämplig. Undantagsvis förekommer väl, att eu enda person eller

några få äro i besittning af största delen af jorden inom kommunen, men då de

icke ega rösträtt för större egendom, än de hafva under eget bruk, samt eu viss

gräns gifves för storleken häraf, i det att omöjligheten för eu enda person att

med fördel bruka så stor jordvidd som den antydda, tvingar till utarrenderande

af en del åt andra, hvilka åter ega rösta för den jord, de besitta; så måste de

fall, då från eu enda persons sida ett alltför egenmägtigt ingripande i en landkommuns

angelägenheter kan ega rum, blifva så ytterst sällsynta, att omdömet

om nu gällande stadgande^ lämplighet icke bör blifva deraf beroende.

I städerna åter finnes väl redan den begränsning af röstvärdet, att ingen eger

utöfva rösträtt för mer än en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden,

eu begränsning, hvartill anledningen torde böra sökas deri, att, innan nu

gällande kommunallagar stiftades, för omröstning vid sockenstämma inom åtskilliga

församlingar i hufvudstaden varit regel, att ingen finge ega mer än tjugu

röster. Om lämpligheten af nämnda begränsning — hvilken för de större städerna,

i anseende till mängden af de röstegande, torde vara af ringa vigt men i

de mindre är egnad att förekomma, det personer eller bolag med mycket hög

beskattning må kunna i kommunens angelägenheter ega afgöranderätt — voro

vid författningens antagande meningarne ganska delade. Huruvida samma bestämmelse

bör bibehållas eller ändras, lärer endast af eu längre tids erfarenhet kunna

tillförlitligare bedömas. Utskottet har icke funnit, hvarken hvad städerna eller

hvad landsbygden beträffar, att nu gällande beräkningar af röstvärdet frambragt

resultater, öfver hvilka man haft skäl att beklaga sig, vare sig att det gällt val

till kommunala befattningar och förtroendeuppdrag, eller fråga varit om förbättringar

i sådana anstalter, som medföra utgifter och erfordra skattebidrag al kommunens

medlemmar. Det har i sådant hänseende icke ens blifvit föreburet, att

den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

den röstöfvervigt, som tillkommer de högre beskattade medlemmarne af kommunen,

blifvit a! dem begagnad pä ett sätt, som kränkt de ölrigas rättigheter eller ledt

till kommunens och de lägre beskattades obehöriga betungande, ej heller att motståndet

mot samhällsnyttiga inrättningar eller mot framåtskridande i en eller annan

rigtning varit till finnandes hos de förra. Och dock ligger det i sakens natur,

att af de kommunala anstalter, till hvilka skattebidragen användas, gagnet tillfaller

den obemedlade, i jemförelse med den rike, i vida högre mån, än som motsvaras

af hans skattebidrag dertill, jemfördt med den sednares; hvilken omständighet må

anses till fullo uppväga den, att, såsom ofta blifvit anmärkt och äfven måste medgifvas

vara eu sanning, den mindre bemedlades skattebidrag kan kännas mera

betungande, än den förmögnares.

Hvad särskild! angår rösträtten för så kallade aktiebolag — derom Utskottet

i anledning af Herr C. A Larssons och Herr Olaussons motioner torde böra yttra

sig — så förekommer, att dylika bolag, som, intilldess nu gällande kommunalförfattningar

utfärdades, icke ansågos pligtige att bidraga till kommunens utgifter

och ej heller fingo utöfva någon rösträtt i dess angelägenheter, numera måste, i

förhållande till hvarje bolags hela beräknade vinst, lika med kommunens öfriga

medlemmar deltaga i dennas utgifter; och till följd häraf vore det uppenbarligen

orättvist att beröfva bolagen eu häremot svarande rösträtt eller inskränka densamma

mera än för andra röstberättigade; hvaremot det enda lämpliga skulle vara,

att hvarje särskild aktieegare tillädes rösträtt för sin andel i bolagets beskattade

inkomst eller vinst. Men härvid möter åter den svårighet, att, till följd af föreskrifterna

i bevillniugsförordningen, inkomsten af rörelsen uppskattas och derför

belöpande afgift påföres hvarje bolag samfäldt, och således delegarne icke hvar

för sig debiteras för deras andelar deri; hvarjemte bevillningeu skall påföras bankbolag

icke blott der hufvudkontoret finnes, utan ock der bolagets rörelse vid afdelnings-

eller kommissionskontor bedrifves, hvilket i viss mån äfven gäller för

annat bolag, hvars rörelse drifves på flera ställen, så att det blefve nära nog eu

omöjlighet att bestämma rösträtten särskild! för hvarje bolagsman eller aktieegare.

Ett skäl, som ofta anföres för nödvändigheten att begränsa rösträtten i kommunens

angelägenheter och otifvelaktigt påkallar synnerlig uppmärksamhet, är det,

att nuvarande bestämmelser skulle alstra likgiltighet för dessa angelägenheter hos

alla dem, hvilkas röster föga gälla i räkningen; och man har tilltrott sig att förutsäga,

det intresset hos denna del af kommunens medlemmar skulle blifva större,

om de finge lika rösträtt med de ölrige. Men om man än för uppnående af ett

dylikt ändamål — att nemligen hos de lägre beskattade, eller, hvilket är detsamma,

hos de mindre bemedlade, framkalla ett större intresse för det allmänna

bästa — vill lemna å sido allt afseende på de förmögnares anspråk alt icke

kunna beskattas af dem, hvilka, enligt gällande skala, för beskattningens ändamål

Bih. till Riksd. Prat. .1867. 7 Sami. 14 Haft. '' 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

vidkännas allenast eu obetydlig tunga i jemförelse med de förra; så återstår dock

att vinna större säkerhet, att nyssberörda förutsägelse skall gå i fullbordan. För

närvarande gifva förhållandena icke särdeles stöd åt ett sådant påstående; tv, så

vidt Utskottet erfarit, har vid de tillfällen, då redan nu omröstning per capita

eger rum — tillfällen, som enligt en af motionärernas eget yttrande böra betraktas

såsom de vigtigaste af dem, der utöfningen af kommunalmedlemmens rösträtt ifrågakommer

— nemligen vid riksdagsmannaval, der detta skett genom omedelbar

omröstning, och vid val till elektorer för utseende af riksdagsmän, icke uppenbarat

sig bland ifrågavarande klass af medborgare något lifligare intresse.

Dessa äro de hufvudsakliga skäl, som efter Utskottets omdöme göra det i

högsta måtto tvifvelaktigt, huruvida de förespeglade fördelarne för kommunalinstitutionerna

al nu gällande rösträtts begränsning eller af en graderad röstskala må

vara af beskaffenhet att uppväga den obestridliga olägenheten deraf, att fastheten

i de grunder, på hvilka representationssättet i vårt land hvilar, komme att rubbas;

och dessa skäl hafva också bestämt Utskottet

att afstyrka bifall till sä det ena som det andra af de räckta

förslagen i nu omförmälda syfte.

Den förändring, som med Herr Lars Perssons motion åsyftas i nu gällande

grunder för utgörande af särskilda utskylder, anser Utskottet icke för närvarande

kunna tillstyrkas. Då genom Förordningen angående kommunalstyrelse på landet

Idel'' stadgadt, såsom regel, att till bestridande af utgifter, som kunde till kommunens

gemensamma gagn eller för särskilda dess behof erfordras, skulle bidragen

— de s k. kommunalutskylderna — af eu hvar utgöras i förhållande till

det honom påförda fyrktal, men att, der i lag eller allmän författning stadgadt

vore, att kommurialutskyld endast från vissa beskattningsföremål skulle utgå, eller

der för deltagande i sådan utskyld andra grunder vore bestämda, eller der visse

från skattskyldighet till kommunen eljest befriade medlemmar skulle till fyllande

af särskilda behof bidraga, borde till efterrättelse gälla hvad sålunda vore förordnadt;

så var afsigten med detta undantag, att icke genom kommunallagarne

måtte åstadkommas rubbning i en mängd af gammalt bestående och med det allmänna

beskattningsväsendet sammanhängande förhållanden, hvilkas ordnande i sjelf va

verket icke tillhör kommunallagstiftningen såsom sådan; och, på sätt vid nästlidna

riksdag, då förslag var väckt i enahanda syfte som det nu framställda, af

vederbörande Utskott erinrades, gifves det på landet förhållanden, som icke tillåta

oinskränkt tillämping af ofvanberörda för kommunalutskylders uttaxerande fastställda

allmänna regel; i hvilket hänseende framhölls det obilliga deri, att afgilter,

som åsyfta befordrandet af ändamål, hvaraf nyttan och frukten egentligen

tillfalla egarne eller brukarne af jorden, skulle drabba jemväl andra medlemmar af

kommunen, såsom t. ex kostnader för utskiftande af sockneallmänningar på jordegare,

för verkställighet af överenskommelser om sådana allmänningars vård eller

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

begagnande, för upprensning af fiskevatten, som står under jordegarnes gemensamma

bruk in. m.; rörande hviiket allt också endast de, som jorden innehafva,

cga taga del i besluten. Förutom afgiften till berörda ändamål åsyftas med ifrågavarande

undantag hufvudsakligen sådana, med kommunalutskvlder jemförliga

onera, som kostnader för väghållning, för kyrko- och tingsbyggnad m. 11. dylika,

Indika hittills ansetts böra uteslutande eller hufvudsakligast drabba jordens egare

allena, emedan det vore obilligt, att de, som med mindre starka band äro fastade

vid kommunen och tilläfventyrs snart ombyta vistelse, finge vidkännas en utgift,

som icke stode i något lämpligt förhållande till det gagn, de kunde af ändamålet

draga Emellertid hafva vid sistlidne riksdag underdåniga framställningar

till Kongl. Maj:t blifvit af Rikets Ständer gjorda, dels att i afseende på ord
nandet

af väghållningsskyldigheten, hvilken Rikets Ständer ansågo böra inom kommunerna

på landet utsträckas till alla skattskyldiga, samt med vissa undantag och

modifikationer utgöras efter det fyrktal, eu hvar hade sig åsatt, Kongl. Maj:t täcktes

låta i öfverensstämmelse härmed utarbeta förslag och derefter till Riksdagen

framlägga nådig Proposition i ämnet, dels att Kongl. Maj:t täcktes meddela Riks
dagen

förslag till sådana förändrade stadgande!! angående deltagande i byggnad

och underhåll af kyrka med hvad dertill hörde, äfvensom af sockenstuga och

fattigstuga, att dessa åligganden blifva för medlemmarna af kommunen efter billiga

grunder gemensamma; och i enahanda syfte som det sistnämnda har Utskottet

i dess numera af Riksdagen godkända Utlåtande N:o 43 afgifvit förslag

till underdånig framställning hos Kongl. Maj:t i afseende på skyldigheten att bygga

och underhålla tingshus samt häradsfängelse. Vid sådant förhållande finner Utskottet

sig böra hemställa,

att Herr Lars Perssons motion icke nu må till vidare åtgärd

föranleda.

Ändamålet med Ilerr Åke Anderssons förslag, att prest, hvars embetslön utgår

från liera församlingar, må i hvardera kommunen till utgörande af bidrag till

kommunalutskylderna uppföras för den inkomst, han från samma kommun uppbär.

uppgilves vara icke blott det, som af sjelfva förslaget angifves, utan äfven

att en sådan embetsman ej må för hela sin inkomst och deraf beroende fyrktal

utöfva rösträtt i den ena kommunen, der han följaktligen kunde få alltför stort

inflytande. Enahanda är emellertid förhållandet med flere andra embetsmän än

prester; och då, enligt stadgandena i kommunalförfattningarne, bidragen till kommunens

utgifter skola till beloppet bestämmas och utgå i förhållande till den bevillning,

som den skattskyldige enligt 2:a art. i Bevillningsstadgan till Staten erlägger,

men denna bevillning skall presterskapet, likasom hvarje annan Statens embets-

eller tjensteman påföras allenast på ett ställe, nemligen inom den kommun,

der han bor, för all annan inkomst af tjensten än den, som utgår af boställe;

sa synes, till undvikande af oreda, böra förblifva vid hvad kommunalförfattningar
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

ne i ofvanberörda hänseende för närvarande stadga, helst de olägenheter, motionären

förmenar deraf någon gång kunna uppstå, icke synas vara förtjenta af särdeles

uppmärksamhet; hemställande alltså Utskottet,

att Herr Ake Anderssons motion mätte lemnas utan vidare

afseende.

Beträffande åter Herr von tieijers och Herr Bergströms förslag till ändring

af 9 § i Förordningen om kommunalstyrelse på landet, hvilken, sådan denna §

lyder efter Kongl. Kungörelsen den 15 September 1863, stadgar, att den, som

är uppförd till mindre än Sex sådana fyrkar, som i § 58 af samma förordning

omförmälas, ej eger rösträtt vid kommunalstämma (egare af i mantal satt jord

likväl undantagne) så har af dessa motionärer blifvit fullständigt ädagalagdt, att

berörda bestämmelse i förening med innehållet af nyssnämnda 58 §, kan leda

dertill, att eu person, som eger fastighet för 1,000 R:dr taxeringsvärde och

på grund deral skulle, jerolikt nu gällande Riksdags-ordning, såvida han hade rösträtt

vid kommunalstämma, ega utöfva valrätt vid riksdagsmannaval, går miste om

sådan valrätt, ehuru icke någon verklig skilnad i afseende på den qvalifikation,

som med Riksdags-ordningens bestämmelser kan anses åsyftad, förefinnes emellan

honom och en annan person, hvilken sådan valrätt till följd af ifrågavarande §§:s

innehåll kan tillkomma. Om nemligen den ene eger fastighet, hvaraf en del utgöres

af »icke i mantal satt jordbruksfastighet» med 200 R:dr taxeringsvärde och

återstoden af eu qvarnlägenhet, frälseränta eller dylikt med 800 R:dr taxeringsvärde;

i hvilket fall honom påföres för deri förra 6 öre och för den sednare 40

öre bevillning efter 2:a art. i Bevillningsstadgan; hvadan vid fyrktalssättningen

honom påföras 2 fyrkar för den förra fastigheten och 4 fyrkar för den sednare; så

eger han rösträtt vid kommunalstämma och valrätt vid riksdagsmannaval. Om

deremot den andre personen likaledes eger fastighet till 1,000 R:dr taxeringsvärde,

men denna fastighet antingen hel och hållen är af annat slag än jordbruksfastighet,

eller ock utgöres af jordbruksfastighet med t. ex. 150 R:dr taxeringsvärde

samt qvarn, frälseränta eller dylikt med 850 R:dr sådant värde, i hviiket sednare

fall honom, efter 3 öre bevillning för den förra, pålöres 1 fyrk, och efter 40 öre

bevillning för den sednare 4 fyrkar; så saknar han rösträtt vid kommunalstämman

och följaktligen äfven valrätt enligt Riksdags-ordningen.

Då emellertid det icke kan anses skäligt, att qvalifikation för utöfvande af

rösträtt i kommunen bestämmes efter högre måttstock, än som gjorts gällande i

fråga om den politiska valrätten, och efter Utskottets omdöme det är en angelägenhet

al icke ringa vigt, att bestämmelserna i kommunallagarne uti förevarande

hänseende bringas i ölverensstämmelse med andan i nyssberörda grundlag; hviiket

måste bidraga att gilva stadga åt beggedera; får Utskottet på nu anförda skäl

hemställa, att Riksdagen ville, med bifall till motionärernes sammanstämmande

förslag,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

för sin del besluta, att 9 § i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse

pa landet den 21 Mars 1862, sådan densamma

blifvit ändrad genom Kongl. Kungörelsen den 15 September

1863, skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Den, som är uppförd till mindre än Fem sådana fyrkar,

som i § 58 omförmälas, eger ej rösträtt vid kommunalstämma;

egare af i mantal satt jord likväl undantagne.»

Det åt Herr Gyllenram föreslagna tillägg till 70 § i Förordningen om kommunalstyrelse

i stad innefattar icke något annat, än hvad redan blifvit förordnadt

angående påföljder för underlåtenhet att erlägga kommunaiutskvlder på landet,

nemligen att restskyldige få vidkännas en ytterligare utgift, såsom ersättning till

vederbörande för besväret med indrifvandet af det oguldna beloppet. Då vid sist—

lidne riksdag Rikets Ständer beslöto att hos Kongl. Maj.t anhålla om den ändring åt

sista punkten i 70 § åt Förordningen om kommunalstyrelse på landet, att denna

punkt komme att erhålla följande lydelse: »Vid Indrifvandet af dessa medel eger

kronofogden att såsom uppbördsprovision jemväl uttaga hos den restskyldige tre

procent af det resterande beloppet»; hvilken ändring blifvit lag medelst den af

Kong! Maj:t utfärdade nådiga Kungörelse den 29 Juni 1866, stöddes Rikets

Ständers beslut, bland annat, derpå, att emedan, derest icke den betalningsskyldige

vore underkastad någon påföljd för uraktlåtenhet att i föreskrifven tid erlägga sina

kommunaiutskvlder, utan till och med kostnaden för deras indrifvande drabbade

kommunen, den betalningsskyldige skulle finna det vida beqvämligare att i sitt

hem allemna utskylderna till den. som komme att afhemta dem, än att inställa

sig vid uppbördsstämman, helst han såmedelst kunde vinna en eller annan månads

anstånd med liqviden; så innefattade sådant lockelse till ett missbruk, hvars utbredning

borde förekommas. Enahanda skäl företer sig i fråga om kommunalntskylder

i stad; och då, på sätt motionären anfört, det icke gifves utväg för

vederbörande myndigheter att medelst stadgande af något slags vite eller stämmoböter

åstadkomma ett korrektiv mot nämnda från flera städer försporda missbruk,

utan Kongl. Maj:t funnit sig förhindrad att meddela begärd fastställelse å Stadsfullmägtiges

i sådant hänseende fattade beslut, anser Utskottet sig icke kunna

annat än understödja motionärens framställning så till vida, att en med bestämmelsen

i ofvanberörda Kongl. Kungörelse likartad påföljd stadgas för underlåtenhet

att i föreskrifven tid erlägga utskylder till stadskommun; hvaremot, enär härvid

löreter sig den olikhet med förhållandet å landsbygden, att, medan derstädes

kronofogde indrifver beloppet och derför är berättigad till en viss uppbördsprovision,

i staden deremot indrifvandet åligger tjensteman, hvilka äro derför på annat

sätt aflönade, det tillägg till gällande stadgande, som nu åsyftas, icke synes behöfva

innehålla, att de tre procent utöfver oguldna utskylderna, som hos den restskyldige

må uttagas, skola utgöra »uppbördsprovision», utan vederbörande vara

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

öppet lemnadt att, derest medlen anses icke böra tillkomma nämnde tjensteman

såsom en vedergällning för besväret med dessa utskylders indrifvande, på annat

sätt deröfver förfoga; hemställande fördenskull Utskottet, att Riksdagen ville på

det sätt bifalla Herr Gyllenrams ifrågavarande motion, att Riksdagen

för sin del beslutar ett tillägg till 70 § i Kongl. Förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862, hvarigenom

samma § erhåller följande lydelse:

»Efter slutad uppbördsstämma ingifver drätselkammaren

till Magistraten berättelse, huru uppbörden utfallit, och fogar

dervid restlängd öfver oguldna stadsulskylder.

Magistraten låter de oguldna utskylderna i laga ordning

uttaga och till drätselkammaren aflemna Vid indrifvandel af

sådana medel må derutöfver hos den restskyldige utlagas tre

procent af det resterande beloppet.»

De bestämmelser i Förordningen om kommunalstyrelse pa landet, Herr C.

A Larsson i sin motion och den punkt deraf, som här ofvan är ined litt c. betecknad,

ansett innebära hinder för jordegare eller boställshalvare att, när de icke

sjelfve bruka jorden utan upplåtit den åt landtbönder, rösta i kommunens angelägenheter

och förthy medföra den verkan, att dessa personer icke ega deltaga i

val till riksdagsman äro:

8 §, som stadgar att för att vara berättigad att deltaga i kommunalstämmas

öfverläggningar och beslut fordras, bland annat, att vara medlem af kommunen

och tillika, enligt 57 §, förbunden att till kommunen erlägga skatt;

10 § 2 punkten, som stadgar, att för fastighet, som innehafves af landtbo

eller arrendator, röstar innehafvaren;

och 57 §, som — jemte det i dess l:a mom. bestämmes, att egare eller

brukare af jord äfvensom en hvar, som inom kommunen sitt rätta bo och hemvist

har och eger sådan inkomst, att bevillning, enligt 2:a art. Bevillningsstadgan,

skall derför erläggas, är skattskyldig till kommunen — slutligen innehåller följande:

»Jordegare eller boställshafvare, som åt landtbo eller arrendator upplåtit jord

eller boställe, är från erläggande af kommunalutskvlder derför befriad, enär dessa

utskylder, enligt mom. 1 i denna §, skola af brukaren erläggas.

Och emedan vilkor för valrätt vid riksdagsmannaval är, bland annat, att vara

röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter, följer af samtliga dessa stadganden,

jemförda med hvarandra, att jordegare eller boställshafvare, som upplåtit

jord eller boställen åt brukare, ej eger deltaga i riksdagsmannaval, såvida han icke

för annan fastighet eller inkomst erlägger bevillning efter 2:a art. och på grund

deraf är skattskyldig till kommunen. Det sednare lärer likväl vara förhållandet

med de flesta boställshafvare, soro enligt motionärens syfte skulle få valrätt, emedan

de, såsom embetsmän, nästan alltid ega någon annan löneinkomst, som utgör

opaginerad Kontrollera mot PDF

lä

Lag-Utskottets Utlåtande N:o fil.

beskattiiingsföremSI; och motionärens anmärkning träffar således egentligen de jordägare,

som utarrenderat sin jord och icke utgöra bevillning för annan inkomst.

Att med tillhjelp al kommunallagen bereda dessa ifrågavarande valrätt synes likväl

möta svårighet, enär sådant icke torde kunna ske på annat sätt, än som ledde

dertill, att antingen jordegaren och arrendator^ hvar för sig, tillerkändes rösträtt

för eu och samma fastighet, i hvilket fall, enligt den för rösträtt antagna grund,

jemväl för samma fastighet skulle erläggas dubbla kommunalutskylder, eller ock arrendatorn

uteslutas från rätt att deltaga i val till riksdagsman, hvilket vore stridande

mot den i 14 § Riksdags-ordningen följda grundsats. Då intetdera synes

Utskottet lämpligt, och motionären sjelf icke uppgilvit något sätt för vinnande af

det utaf honom åsyftade ändamål; föraniätes Utskottet hemställa,

att llerr C. A. Larssons i nu berörda hänseende gjorda framställning

ej må till vidare åtgärd föranleda.

Vidkommande åter den af sistbemälde motionär i den här ofvan med litt. a

betecknade punkten af hans motion förordade förändring af förordningen om landsting,

i syfte att tinget måtte erhålla utvidgad befogenhet ej mindre beträffande

länets angelägenheter än i fråga om petitionerande i mål, som hiira till de begge

Statsmagternas eller enderas befattning, har Utskottet icke kunuat göra sig reda

för beskaffenheten eller omfånget af de rättigheter för landstinget, som med förslaget

åsyftas, helst som motionären icke beledsagat detsamma med några motiver

eller annan utveckling; och för så vidt afsigten med sednare delen af samma förslag

är, att de ärenden, i hviika på något satt, som icke heller blifvit uppgifvet,

landstinget borde få göra framställning till Riksdagen, skulle blifva föremål för öfverläggningar

inom den sednare, torde i ämnet erfordras en grundlagsbestämmelse,

som hör utverkas i annan ordning än för mål, hviika Lag-Utskottet har att upp

taga, är föreskrifven.

För öfrig! ligcer det i sjelfva begreppet af kommunallagstiftning, att den icke

kan eller bör hafva till föremål annat än bestämmandet af de inbördes rättigheter

och skyldigheter, hviika kommunernas medlemmar såsom sådana tillkomma, jemte

sättet och välboren för desammas utöfvande — eu grundsats, som äfven genomgår

nu gällande kommunalförfattningar, de må angå kommunen i inskränktare mening,

såsom stad eller socken, eller den större kommunen, länet; och en afvikelse

härifrån, genom medgifvande åt landstingen af petitionsrätt hos Regeringen i angelägenheter,

som röra Riket i allmänhet, skulle införa kommunalmyndigheterna på

eu bana, der helt andra myndigheter böra verka, men hvarest kommunerna visserligen

icke sakna målsmän; och detta kunde lätteligen leda till konflikter just

med samma deras målsmän.

Utskottet, som af dessa anledningar funnit sig förhindradt att understödja

Herr C. A. Larssons motion i sistberörda del, hemställer alltså,

att densamma må ulan vidare afseende lemnas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag Utskottets Ut/ätande N:o 67.

Hvad slutligen angår Herr von Geijers under punkten N:o 11 här ofvan

gjorda framställning om eu sådan förklaring af 9 g i förordningen om landsting,

att derigenom blir otvetydigt, att om vid medelbara val till landstingsmän större

antal personer, än väljas bör, i första omröstningen erhållit mer än hälften af de

algifna rösterna, icke ny omröstning behöfver ega rum, utan de, som erhållit flesta

rösterna, må anses valde, och i händelse de erhållit hvardera lika många röster,

lottning dem emellan ske; kan Utskottet för sin del ej finna, att nuvarande lydelse

al nämnda § gerna kan lemna rom för annan tolkning. Der stadgas nemligen

:

»Då landstingsmän genom medelbara val utses, eger hvarje valman en röst,

och skall omröstningen med slutna sedlar verkställas. Hvarje valsedel bör innehålla

lika många namn, som antalet al de landstingsmän, hvilka skola från valdistriktet

utses. Vid första omröstningen är den vald, som erhållit mer än hälften af de

afgifna rösterna. Har ej hela det antal landstingsmän, som väljas skall, vid första

omröstningen blifvit utsedt, upprättar valförrättaren en förteckning, hvarå upptagas,

derest ingen blifvit vid första omröstningen utsedd, de som erhållit desto rösterna,

men eljest de, som näst den eller de vid berörda omröstning utsedde erhållit

högsta röstetalet. Förteckningen bör upptaga två gånger så många namn,

som landstingsmän då äro att välja. Den omröstning, som derpå företages, må

icke afse andra än de i förteckningen uppförda personer; och äro de välde, som

då de desto rösterna erhållit. Emellan lika röstetal afgör lotten.»

Då nu ändamålet med all omröstning är att utröna, hvilken eller hvilka hafva

de desta rösterna, hvadan det ligger i sakens natur, att, der ett visst antal skall

genom omröstning utses, och såsom vilkor för att anses vald tillika fordras att

hafva erhållit hälften af de afgifna rösterna, .de måste vid en omröstning anses

välde, som bland alla, hvilka uppnått mer än hälften af de afgifna rösterna, erhållit

de flesta; så kan man, derest man icke utgår fråu förutsättningen, att lagstiftaren

velat i sina meddelade bestämmelser inlägga eu annan mening, än som

med de använda uttryckens rätta betydelse instämmer, icke af de ifrågavarande,

jemförda med paragrafens sista punkt: »Emellan lika röstetal afgör lotten,» rimligtvis

komma till den tolkning, att om vid ett val till landstingsmän. der t. ex.,

såsom i motionen anföres, tre personer skola utses, flera än tre erhålla mer än

hälften af de afgifna rösterna, men med olika röstetal sins emellan, äfven den

ibland dem, hvilken erhållit lägre röstetal än de öfriga, skall kunna komma under

lottning, fastän det antal, som skall väljas, fvlles af dem, som erhållit flera röster

än han. 1 fråga om den sistnämnda personen har nemligen endast det ena viIkoret

för hvad som skall anses vara omröstningens resultat, uppfyllts, nemligen

att han uppnått mer än hällten af de afgifna rösterna: det andra v il koret, att

nemligen de flesta tillfallit honom, har icke inträffat.

Utskottet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

Utskottet anser således

anledning saknas att tillstyrka bifall till Herr von Geijers berörda

motion.

Stockholm den 8 April 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre: »De betänkligheter, som förmått Utskottet att afstyrka

bifall till de motioner, hvilka nu blifvit väckta i fråga om rösträtt vid kommunalstämma,

synas mig, i fråga om deri bolag medgifna rätt, sakna all vigt. En

förändring i delta afseende medför icke någon rubbning i grunderna för rösträtten;

men den skulle genom undanrödjande af ett missförhållande, som ger eu billig

anledning till missnöje, förekomma ett allmännare ogillande af lagen. Rösträtten

är personlig och tillkommer egentligen icke bolag. Dertill har erfordrats särskildt

stadgande i kommunal-lagarne. Borttagande af detta stadgande skulle icke föranleda

någon väsendtlig ändring af systemet i öfrigt. Man har sagt mig att å åtskilliga

orter bolagen frivilligt afstått från begagnandet af denna rätt. Lagstiftaren får icke

göra räkning på en sådan eftergift. Det kan icke möta oöfvervinneliga svårigheter

att bestämma bolagsmännens rösträtt. Herr Ribbing har i detta afseende

framställt ett förslag, som, om saken inom Kamrarne anses förtjent af uppmärksamhet,

torde kunna läggas till grund vid förnyad handläggning af ärendet inom

Utskottet.»

af Herr Faxe: »De af Herrar Geijer och Bergström väckta förslag, att det

minimum af fyrktal, som enligt 9 § i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 Mars 1862, sådan samma § lyder i Kongl. Kungörelsen den

15 September 1863, berättigar till röst vid kommunalstämma, måtte nedsättas från

sex till fem fyrkar, har till syftemål undanrödjande! af det förmenta missförhållande,

att, ehuru Riksdags-ordningens 14 § tillerkänner rösträtt åt den, som eger

eller med stadgad åborätt innehar fast egendom på landet till ett värde af 1,000

R:dr, med vilkor att vara röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter,

egare af annan än jordbruksfastighet till nämnda värde likväl icke finge åtnjuta

Bih. till Riksd. Prut. 1867. 7 Sami. 14 Höft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

S 8

Lag-Utskoltets Utlåtande N:o 67.

förstberörda rättighet, enär den för sådan fastighet belöpande bevillning endast

svarar mot fem fyrkar; men som, ifall den sålunda föreslagna förändringen bifölles.

ett annat missförhållande skulle uppstå, eller att, då den, som vore uppförd till

fem fyrkar för fastighet åt förenämnda beskaffenhet, erhölle rösträtt enligt Riksdagsordningen,

deremot samma fyrktal för jordbruksfastighet, hvilket fyr k tal belöper

för en sådan fastighets värde af 7 till BOO R:dr med respektive 21 eller 24 öres

bevillning, icke medförde en dylik rättighet; och då det af motionärerne anmärkta

förhållande dessutom icke synes vara af sådan betydelse, att detsamma bör föranleda

afvikelse från den af Lag-Utskottet vidhållna grundsats, att icke utan särdeles

vigtiga skäl föreslå ändring i de rörande rösträtten vid kommunalstämma nu gällande

bestämmelser; har jag, för min del, ansett den ifrågaställa förändringen ej

heller böra bifallas.»

af Herr Westblad;

af Herr Ribbing: »Utan att i öfrigt kunna tillerkänna de skäl, hvilka för

ändring i nu gällande grunder för röstberäkning vid kommunala angelägenheters

afgörande blifvit anförda i de motioner, som yrkat en sådan förändring, tillräcklig

vigt för att jag med min röst skulle tillstyrka sådana ändringars vidtagande

för det närvarande, och ehuru jag i allmänhet anser en tillräcklig erfarenhet,

såsom säker ledning vid dylika förändringar, om kommunallagarnas verkningar

och möjliga brister ännu saknas, framförallt i Iråga om dessa lagars och deraf

bestämda institutioners ställning och betydelse i politiskt hänseende; finnes likväl

ett stadgande i kommunallagarne, vid hvilket Utskottet, enligt mitt omdöme, halt

tillräcklig anledning att i enlighet med afgifna motioner i hithörande ämnen tillstyrka

ändring. Detta stadgande är det, som angår bolags rösträtt i kommunala

angelägenheter. Det är hufvudsakligen eller nära nog ensamt öfver denna rätt,

som missnöje från åtskilliga kommuner hittills låtit höra sig. Grundorsaken härtill

ligger utan tvifvel deri, att hela det stadgande, som vid bolag fäster rättigheter,

innebär ett principielt fel. Man kan tala, och talar om beskattningsföremål,

hvarföre ock bolag för sin egendom och sina inkomster kunna beskattas. Deremot

kan man icke tala om rättsföremål i bemärkelse al att rättigheter vid sådatia

voro fästade, utan uttrycket betecknar fastmer det objekt, som står till förfogande

för det rättssubjekt, hvilket eger rätt öfver eller i afseende på löremålet. Derlöre

blir ock verkan af hvarje tvetydighet i gällande lag om, huruvida rättighet är

fästad vid ett objekt, eller ensamt tillhör personer, alltid förderflig. Vid den under

samhällenas utveckling nästan oundvikliga striden om, huruvida rätten att deltaga

i kommunala eller allmänna angelägenheter skall anses förutsätta en af besittningen

af någon egendom eller inkomst beroende sjelfständig ställning, och i afseende på

graden i någon mån göras beroende af den praktiska duglighet och de konserverande

tendenser, hvilka i och med förvärfvande och besittning af någon inkomst

äro gifna, eller om samma rätt utan åtskilnad skall tillerkännas äfven dem, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 67.

ej ens visa sig kunna sköta sina egna intressen och derföre vid hvarje omhvälfning

blott hafva att vinna, ger nemligen hvarje sådan tvetydighet i lagen åt striden

utseendet af att utgöra eu strid om, huruvida rättigheter böra vara fastade vid

ting, eller tillhöra personer. Dervid kan den slutliga segern ej vara oviss: personer

kunna ega rättigheter; saker kunna det aldrig.

Detta sist nämnda, och dermed ock att bolag, som ej äro personer, icke

kunna ega eller utöfva rättigheter, är så klart, att hvad man kallat bolagsrättigheter

i verkligheteu endast utgör bolagsmedlemmarnes sammanlagda rättigheter, blott

att dessa, enligt kommunallagen, ega rättighet att alla i en fullmiigtigs hand lägga

utöfvandet, i strid mot hvad samma lag i ifrigt angående hopande af mångas rätt

hos en stadgar (§ 15 i kommunallag för landet, § 15 i kommunallag för stad).

Också är det naturligen just i och med ett sådant hopande af mångas rösträtt

hos en, som bolagen utöfva det öfverklagade en- eller fåväldet i kommunerna, hvilket

skulle försvinna om i stället, och i konseqvens med kommunallagens stadganden

i öfrigt, hvarje bolagsmedlem utöfvade sin rätt i kommunen efter proportionerad

eller bestämd del i bolagets egendom eller inkomst på det ställe, der detsamma

drifver sin verksamhet. Att en sådan fördelning och beräkning af rösträtten ej utan

svårigheter kan i verkligheten införas, medgifves visserligen. Men då dessa svårigheter

ej äro oöfvervinneliga, böra de ej hindra beslut om hvad som så i sig,

som i sina följder är rigtigt. Vid vanliga bolag kunde rimligtvis alla bolagsmän

anses ega lika del i bolagets egendom eller inkomster och i enlighet dermed deras

rösträtt, efter taxeringen af hela nyssnämnda egendom eller inkomst, bestämmas

och beräknas, ankommande det på bolagsmännen sjelf va, om de ville inför vederbörande

offentlig myndighet förklara, huru stor del hvardera i det hela eger, för

att derefter få hvar sin rösträtt annorlunda bestämd. Vid aktiebolag åter utvisar

antalet af hvarje delegares aktier, i förhållande till det helas upptaxerade egendom

och inkomst, hans rösträtt. Att, synnerligen vid aktiebolag, åtskilliga på detta

sätt finge rösträtt i eu kommuns angelägenheter, hvilken de för öfrigt ej tillhöra, är

en sanning. Men för det första ega de genom det bolagets ombud, i hvars utseende

de deltaga, redan nu indirekt en sådan rättighet; för det andra är dess

egande billig, då deras egendom, i den kommun, der bolagets rörelse drifves, beskattas.

Att äter utöfvandet af en sådan rätt, på ställe der de ej bo, är förknip—

padt med besvär och troligen ej så ofta komme i fråga, synes ej heller innebära

något orätt, då deras intresse för en sådan kommuns angelägenheter naturligen är

ofantligt mycket mindre, än de i den bosattes, och egentligen inskränker sig till

det, att ej för sin egendom eller inkomst blifva för högt taxerade eller ålagda allt

för dryga afgifter.

På de grunder, som härmedelst blifvit mera antydda än utvecklade, hade jag

för min del ansett lämpligt, om Utskottet, med anledning af de inkomna motionerna,

som alla bland motiver anföra faran af några fås välde vid afgörandet af kommu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 67.

nala angelägenheter, såsom medel att undanrödja detta onda, der det egentligast

visat sig, föreslagit, det § 10 mom. 3 i Förordningen om kommunalstyrelse på

landet samt § 11 mom. 2 i Förordningen om kommunalstyrelse i stad måtte förändras

till ungefär en sådan lydelse som följande:

Bolagsman må för proportionerlig, eller, der hvar och en af

bolagsmännens andel inför vederbörande myndighet blifvit offentligen

uppgifven, för bestämd andel, samt i aktiebolag för innehafvande

aktier i förhållande till bolagets hela upptaxerade

inkomst utöfva rösträtt i den kommun, der bolaget drifver sin

verksamhet. Detsamma gäller för delegare i oskiftadt bo.»

Med Herr Ribbing instämma Herrar Holmberg, Hasselrot och liälter Sven

Er sson ;

af Herrar Lemchen, Grenander och bovin;

af Herr Rosenberg, som för sin del tillstyrker bifall till Herr Anders Perssons

motion.

Stockholm, tryckt hos Joh. Beckman, 1867,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.