Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring i gällande Grufve-stadga. Första Kammaren har infordrat Lag-Utskottets yttrande öfver en af Herr A. E. Ros väckt motion

1867-05-06 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:77, Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring i gällande Grufve-stadga. Första Kammaren har infordrat Lag-Utskottets yttrande öfver en af Herr A. E. Ros väckt motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77.

t

N:o 77-

Ånk. till Riksd. Kansli d. 6 Maj 1867, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring

i gällande Grufve-stadga.

Första Kammaren har infordrat Lag-Utskottets yttrande öfver en af Herr

A. E. Ros väckt motion (N:o 68), hvari anföres, hurusom tillämpningen af Kongl.

Grufve-stadgan den 12 Januari 1855, för sä vidt den afser mineralet stenkol,

skulle ädagalagt, att denna Stadga icke vore egnad att befrämja upptäckandet och

bearbetandet af de för landet och industrien värdefulla stenkolsförråden, i det att

l:o) ehuru, enligt I <§ af nämnda Stadga, stenkol visserligen utgjorde föremål

för inmutning, hvaremot sådana mineralier eller fossilier, som åtföljde stenkolen

öfverallt i de formationer, der den framträdde — såsom flis, brandskiffer,

vissa leror m. m — och utgjorde nyttiga biprodukter, icke finge af grufveegaren

tillgodogöras, oaktadt han måste lösbryta och upphemta dem för att åtkomma

stenkol;

2:o) den uti 2 § af Grufve-stadgan meddelade föreskrift, att inmutning ej

vore tillåten på närmare afstånd från boningshus eller tomtplats eller trädgård, än

100 famnar, innebure eu orimlighet, enär stenkolsflötserna hade en horisontel utsträckning

under de fält, hvarest de förekomme, och således en stor del af koltillgångarne,

till oberäknelig förlust för landet, skulle förblifva oåtkomlig och likasom

fastläst, hvilket i synnerhet vore förhållandet på Skånes tätt bebyggda slätter,

der en hvar, som egde under sin besittning några kappland jord med derå upplördt

boningshus och annan åbyggnad, dominerade en areal af 90,000 qvadratalnar,

inneslutande, efter vanlig beräkning, en koltillgång om 950,000 kubikfot; ett

förhållande, hvilket syntes så mycket orimligare, som ett dylikt hus stundom icke

vore värdt mera än 50 å JOO R:dr;

Bih. till Riksd. Prat. 1867. 7 Sami. 18 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utsliottets Utlåtande N:o 77.

3:o) enligt 18 § jordegaren vore berättigad till hälften i alla de fyndigheter,

som vore föremäl för inmutning, men enligt 20 och 21 §§ frikallad från att

deltaga i de kostnader, som åtföljde försöksarbetena, hvadan inmutaren måste sjelf

bekosta de dyrbara borrmaskiner och de långsamma och kostsamma borrningar,

som vore nödvändiga för upptäckandet af stenkol, något som uppenbarligen vore

egnadt att afskräcka från slika företag;

4:o) det nu tillåtna utmålsområdet för stenkol, enligt 56 §, endast utgjorde

360,000 qvadratalnar, motsvarande eu qvadrat med 200 famnars sida, hvilket

område, innefattande emellan 25 och 26 geometriska tunnland, vore alltför litet

för en inmutning, då man kände hvilka kostsamma arbeten och maskiner, som erfordrades

för att göra stenkol åtkomliga, och på grund hvaraf näppeligen någon

ville vedervåga så stora uppoffringar för den ringa koltillgång, som funnes att skörda

på så inskränkt område, enär i vårt land inom de undersökta distrikten medelmägtigheten

befunnits utgöra allenast i k fot eller oftast ännu mindre;

5:o) den enligt 15 § i Grufve-stadgan bestämda tid af ett år ifrån tillståndsbevisets

utfärdande, inom hvilken arbetet å ny inmutning skulle vara börjadt, syntes,

hvad stenkol beträffade, vara alltför knapp, i synnerhet då man besinnade

hvilka dyrbara borrmaskiner, som erfordrades för stenkolens upptäckande och den

långa tid, som åtginge till hvarje borrhåls neddrifvande, mången gång uppgående

till 6 eller 8 månader; och

6:o) det minimum för årliga arbetet, som i 42 § stadgades, nemligen en

kubikfamns bergssprängning eller 4 å 5 kubikfamnars jordrymning, eller ock annat

grufve- (dier byggnadsarbete, motsvarande 200 dagsverken, vore så till vida

origtigt faststäldt, som bergssprängningen eller jordrymningen till sitt värde ingalunda

motsvarade 200 dagsverken, utan den förstnämnda kunde verkställas för 75

å 100 It:dr och jordrymningen för ännu mindre, då deremot 200 dagsverken numera

icke betaltes med mindre än 300 R:dr, hvartill komme, att dagsverksberäkningen

borde anses föråldrad, emedan alla grufve-arbeten numera verkställdes

efter beting.

På grund häraf bar motionären föreslagit ett tillägg till nämnda Kongl. Stadga,

innehållande nio särskilda punkter af följande innehåll:

4 *

Inmutning af stenkol med dem åtföljande flis, brandskiffer, leror och andra

fossilier tillätes utan afseende på om inom det inmutade området finnas bebyggda

gårdar, enstaka hus, tomtplatser eller trädgårdar.

§ 2.

Inmutningsansökan til! Bergmästare-embetet skall åtföljas af fullständig karta

öfver det eller de områden, som till inmutning anmälas, upptagande tydligt och

klart de för inmutningen bestämda gränser samt grufvans eller inmutningens namn,

hvilken karta bör, så vidt sig göra låter, utgöra en kopia af hemmanets eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77.

egendomens egokarta, och hvilken karta eller behörig kopia deraf af Bergmästaren

begagnas vid utmålsförrättningen, vid hvilket tillfälle den, efter behörig granskning

på fältet, fastställes och sålunda, jemte utmålsprotokollet, kommer att utgöra inmutningens

garanti eller fastebref.

§ 3.

20 § förändras sålunda, i afseende på stenkol, att jordegaren är skyldig antingen

att vid erhållen del af tillståndsbeviset eller mutsedeln bestämdt och bevisligen

gifva tillkänna, om han vill bibehålla sin jordeganderätt eller icke, och om

han den bibehåller vara skyldig derefter deltaga till hälften emot inmutaren i alla

de kostnader för allt arbete och uti de maskiner, som till arbetsdriften erfordras,

ifrån arbetets början, eller ock må det stå jordegaren fritt att få dröja med detta

tillkännagifvande till utmålsförrättningen, då honom likvisst endast tillkommer en

fjerdedel (£) i fyndigheten såsom jordeganderätt, och den andra fjerdedelen tillfaller

inmutaren eller dess rättsinnehafvare såsom skälig ersättning för de af honom

ensam bestridda borrnings- och undersökningskostnader. Afstår jordegaren sin rätt

helt och hållet till inmutaren, så kan den ej återtagas på annat sätt, än om inmutningen

sönes, då densamma åter odelad tillfaller jordegendomen, så framt icke

genom aftal eller kontrakt annorlunda blifvit öfverenskommet.

§ 4.

Inmutningsområdet bestämmes till högst tvåhundra (200) tunnland,1 eller

1,120 qvadratrefvar, hvarå vederbörande Bergmästare eger att utfärda tillståndsbevis

och fastställa utmål, utan afseende på om linierna å kartan, som bestämma

gränserna, äro räta eller krokiga eller hvad form figuren innehar.

§ S.

Inmutaren eger ej rätt att, utan jordegarens bestämda medgifvande, öppna

schakt på närmare afstånd ifrån bebyggd gård, tomtplats eller trädgård, kyrka eller

allmänna hus och byggnader än 50 lämnar eller 300 fot; och må ortdrifningen

under jorden icke gå närmare förenämnda ställen än 5 famnar eller 30 fot,

så framt jordegaren ej medgifver ett närmare afstånd — på det att ingen skada

derigenom må uppstå. Skulle det oaktadt skada uppkomma å hus eller byggnader

genom jordens underminering, är grufveegareri skyldig att densamma till fullo

ersätta i öfverensstämmelse med de i Grufve-stadgan lemnade föreskrifter.

§ 6.

Som för undersökningars anställande i och för upptäckande af stenkol icke

allenast lång tid åtgår, utan äfven kräfver dyrbara borrmaskiner och andra nödvändiga

redskaper, så må inmutaren få räkna sig till godo tvänne (2:ne) år ifrån

tillståndsbevisets dato, inom hvilken tid han, enligt J 5 §, är skyldig att bör ja

arbetet inom det inmutade området; och gäller såsom börjadt arbete alla de förberedelser

i och för saken, som kräfva penningeutgifter, vare sig till borrning,

jordschaktning eller andra omkostnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlutande N:o 77.

§ 7.

Det i 42 § stadgade minimum för årliga arbetet, som vidtager efter tiden

för försvarsarbetets verkställande, nemligen eu kubikfamn bergsprängning eller 4

å 5 kubikfamnars jordrymning eller ock annat grufve- eller byggnadsarbete, motsvarande

200 dagsverken, förändras sålunda: att, i stället för dagsverken, värdet

för derunder nedlagda kostnader bör uppgå till minst 130 R:dr R:mt, såsom

kommande närmast värdet af den bestämda bergsprängning eller jordrymning; och

gäller denna ändring såsom arbetsminimum för alla de mineralier, som enligt

Grufve-stadgans 1 § äro föremål för inmutning.

§ 8.

De i 43 § gjorda bestämmelser i afseende på arbets- eller försvarstiden

skola hädanefter så tillämpas, att denna tid för stenkols brytning beräknas dubbelt

så lång som för andra mineralier.

§ 9.

Äldre inmutare af stenkol, hvilka icke försutit sin rött, ega att hos Bergmästare-embetet

göra anmälan om att få sina inmutade områden sammanslagna

till det omfång, § 4 bestämmer, utan afseende på om inmutningarne äro belagde

med utmål eller ej; dock är inmutaren skyldig att vid denna anmälan förete fullständig

karta, som upptager de gamla inmutningarne och som bestämmer gränserna

för de nya eller sammanslagna.

I öfrigt skulle Grufve-stadgan förblifva oförändrad.»

En del af dessa förslag är af den beskaffenhet, att till ett rigtigt bedömande

deraf erfordras specialinsigter af alldeles säregen art, hvithet föranleder att

dylika förslag icke lämpligen utgöra föremål för Riksdagens lagstiftningsrätt. Om

förhållandet med borrningsarbetenas långsamhet vid stenkols eftersökande är och

till följd af sakens natur måste vara sådant, som i motionen uppgifves, vill det

för Utskottet synas, som fordrade billigheten, att en inmutare erhölle något längre

anstånd med arbetets bedrifvande, än ett år, för att icke alldeles gå miste

om sin brytningsrätt; och beträffande qvantiteten af det erforderliga så kallade

försvarsarbetet synes äfven den anmärkning rigtig, att de derom meddelade bestämmelser

icke sins emellan harmoniera, då nemligen 4 å S famnars jordrymning

icke kan anses motsvara 200 dagsverken; men i olikhet med motionären,

som anser värdet af försvarsarbetet böra fastställas till 130 R:dr, således närmare

motsvarande förstnämnda värde, kan Utskottet icke annat än, med afseende

å det vigtiga intrång i jordegares rättigheter och den magt att hindra andra från

bearbetande af en känd. men försummad grufva, en inmutare eger utöfva, finna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77.

värdet af ‘200 dagsverken icke vara för högt att till beräkningsgrund i nämnda

afseende begagnas; och då Utskottet således icke härutinnan kan understödja motionärens

förslag, samt hvad i berörda hänseende rörande stenkolsgrufvor stadgas

icke bör innefatta undantag från gällande bestämmelser rörande andra slag af

grufvor, om hvilka nu ej är fråga, har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka

Riksdagen att rörande dessa begge ämnen fatta annat beslut än att underställa

Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida längre anstånd med grufarbetes påbörjande vid

inmutad stenkolsgrufva, än det nu medgifna, skäligen må beviljas.

Beträffande åter frågan, huruvida de mineralier, som åtfölja stenkolsformationen,

böra få vara föremål för inmutning eller icke, har för Utskottet blifvit af

sakkunnig person vitsordadt, att rättighet att använda den eldfasta leran samt flis

och brandskiffer, eller i allmänhet de kolhaltiga skifferarter, som i stenkolslagrets

närhet anträffas och följaktligen icke under andra förhållanden, än då stenkolsbrytning

eger rum, lära af jordegaren kunna tillgodogöras, är för grufegaren af

stor vigt såsom medel att med fördel drifva en stenkolsgrufva. Men då 1 § i

Grufvestadgan såsom föremål för inmutning och bearbetning icke upptager annat

än metaller och malmer, svafvelkis, blyerts och stenkol samt så kallade varp vid

ödelagda grufvor eller bergverk, hvilka innehålla något af förenämnda mineralier,

följer deraf, att för närvarande enligt gällande Grufvelag de berg- eller jordarter,

om hvilka motionen i denna del handlar, skola, änskönt de blifvit af stenkolsgrufvans

egare uppfordrade, blifva jordegarens tillhörighet, äfven i det fall, att

han icke deltager i grufvedriften; hvilket naturligtvis icke är med billighet förenligt;

och Utskottet tvekar fördenskull icke att uttala den åsigt, att brandskiffer

och andra kolhaltiga bergarter samt lager af leror, som tillhöra den bergformation,

hvari stenkol förekommer, bör af den, som inmutat det tillsammans med dessa

berg- och jordarter förekommande stenkolslager, få tillgodogöras på samma sätt

och med samma vilkor, som gälla i afseende på sjelfva stenkolslagret.

Deremot har Utskottet icke funnit de af motionären anförda omständigheter

innefatta skäl till frångående af den i Grufvelagen fastställda regel, att icke utan

vederbörandes tillåtelse inmutning må ske der fyndighet anträffas närmare än »100

famnar från boningshus eller annan vid gården uppförd åbyggnad eller från tomtplats

eller trädgård»; en föreskrift, hvars hufvudsakliga syfte är att freda gårdstomt

och dess omedelbara närhet från dagöppningar.

Likaledes finner Utskottet sig icke kunna understödja motionären i fråga

om nedsättning af den andel i påträffad fyndighet, som bör jordegare tillkomma,

när inmutningen gäller stenkol. Det synes Utskottet nemligen påtagligt, att

jordegare just af dylik grufvedrift lider jemförelsevis mesta intrång, enär detta

mineral merendels alltid har sitt läge under duglig jord samt följaktligen

oftare träffas i närheten af boplatser och, till följd af dess horisontala utsträckning,

förhållandena kunna leda dertill, att en jordegare snart finner sig; omgifven

af talrika dagöppningar, då deremot öfriga mineralier, som äro föremål för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag Utskottets Utlåtande N:o 77.

grufdrift, oftast anträffas i berg, som för jordegaren ega föga eller intet värde

och hvilka han fördenskull utan olägenhet kan undvara. Att, under det lian i

de sednare skulle pä sin jordegareandel bekomma hälften, samma andel deremot

beträffande stenkol inskränktes till en fjerdedel, kunde efter Utskottets omdöme

icke annat än innebära en inkonseqvens i lagstiftningen.

Vidkommande slutligen vidden af utmålet för stenkolsgrufvor, vill det visserligen

för Utskottet synas som nu gällande bestämmelse derom, med afseende på

den ringa mägtighet, som förefinnes i de uti vårt land anträffade stenkolslager,

uppställer nog trånga gränser, då det område,fsom genom utmålet får intagas,

icke motsvarar mer än 1 qvadrat med 200 famnars sida, under det att för öfriga

mineralier, som äro föremål för inmutning och i de aldra flesta fall utgöras

af metaller eller malmer, utmålet motsvarar 1 qvadrat med 100 famnars sida,

således en fjerdedel af det förra. Det kan nemligen ifrågasättas, huruvida Grufvestadgans

bestämmelse att — då icke »malmgången är strykande i fält eller ett

stock- eller ett körtelverk», i hvilket fal! utmålet räknas efter lodlinien af utmålets

sidor ofvan jord — utmålet i djupet skall räknas »i lika fallande med grufvan»,

d. v. s. parallelt med lagrets stupning, är rätt tillämplig, då stenkolslagren,

såsom ofta är fallet, ligga nästan horisontelt. Men i denna grannlaga fråga, i

hvilken jordegarens rätt så nära beröres, synes Utskottet något fullt lämpligt förslag

icke kunna afgifvas, innan sakkunniga myndigheter yttrat sig i hvad mån

oundgängligen kräfves, att till uppmuntrande af stenkolsgrufvedriften nu gällande

bestämmelser rörande utmål för sådana grufvor undergå förändring.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet sig icke i vidsträcktare

måtto kunna understödja den af Herr Ros i ämnet väckta motion, än

att Utskottet tillstyrker Riksdagen,

att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t, efter Bergverks-stvrelsens hörande, täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke dels brandskiffer och andra kol—

haltiga bergarter samt lager af leror, som åtfölja stenkolsformationen,

må få utgöra föremål för inmutning, när inmutning

af stenkolen eger rum, dels nu gällande stadganden angående

det för stenkolsgrufvor medgifna utmål äfvensom angående

den tid, inom hvilken inmutare skall hafva påbörjat

grufvearbete, tarfva förändring, samt i sådant fall derom i

nåder förordna.

Stockholm den 6 Maj IH67.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Myrtin har begärt få antecknadt, att han ej öfvervarit detta ärendes

behandling i Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.