Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om upphäfvande af Konsistoriernas ratt all missivera obe/ordrade presler och af den s. k. jus indigenat^. Herr J. F. Fredricson har i en inom Andra Kammaren väckt motion

1867-05-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1867:80, Utlåtande, i anledning af vackt motion om upphäfvande af Konsistoriernas ratt all missivera obe/ordrade presler och af den s. k. jus indigenat^. Herr J. F. Fredricson har i en inom Andra Kammaren väckt motion

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 80.

gäldenären hört, till försäljning under hand bifall lemna;

lag samma vare i afseende å ett eller annat stycke af

annan lösegendom».

Stockholm den 9 Maj 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

M:o BO.

Anis. till Riksd. Kansli d. 9 Maj lftfi7, kt. 7 e m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om upphäfvande

af Konsistoriernas ratt all missivera obe/ordrade

presler och af den s. k. jus indigenat^.

Herr J. F. Fredricson har i en inom Andra Kammaren väckt motion

(N:o 182), som är alldeles lika lydande med en vid sistlidne riksdag till

Bonde-Ståndet inlemmad, framlagt det förslag, att presterskapets indigenatsrätt

och konsistoriernas missiveringsrätt måtte uppliäfvas, såsom skäl hvarför

angifvits, hufvudsakligen det tvånget att i afseende på befordran hålla

sig inom det stift, der man blifvit född, och skyldigheten derjemte att på

konsistorii missiv flytta från det ena stället till det andra, utan att ega

säkerhet att någonstädes erhålla ett stadigt hemvist, afskräckte mången

från att beträda den presterliga banan och således i väsendtlig mån bidroge

att öka den betänkliga prestbristen.

Utskottet, som inhemtat att berörda förslag vid sistlidne riksdag, i

enlighet med Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, af Rikets

Ständer blef afslaget, delar den af nämnda Utskott uttalade mening, att

konsistoriernas missiveringsrätt under nuvarande förhållanden är i viss mån

nödvändig, enär förutan densamma själavården svårligen skulle kunna i de

särskilda församlingarne handhafvas, eller det ens blefve möjligt att i behörig

ordning uppehålla gudstjensterna. Det är nemligen påtagligt att vid

förekommande sjukdomsfall eller andra likartade hinder för den ordinarie

presten, ingen säkerhet att icke embetet allt som oftast finge ligga nere

vore för handen, derest icke konsistorium egde magt att förordna en obefor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 80.

drad prestman, äfven utan hans eget medgifvande, att tjensten upprätthålla;

och för dylika fall finnas äfven för andra embetsmannaklasser liknande

stadganden. Af sådan anledning finner Utskottet sig föranlåtet hemställa

att Herr Fredricsons motion, såvidt den rörer konsistoriernas

missiveringsrätt, måtte af Riksdagen lemnas

utan vidare afseende.

Hvad åter angår den s. k, indigenatsrätten, hvars egentliga stöd af

gällande lag Utskottet icke kunnat finna annorstädes än i 21 ^ af prester—

skåpets. privilegier den 16 Oktober 1723, som stadgar: »ej — — —. må

någon i det ena stiftet tränga de dersammastädes ordinerade prester, i

högre eller mindre grad, inpå ett annat stift der de hvarken äro födde

eller ordinerade, utan till bättre skilsmessa och riktighet skola stiftets barn

helst och framför andra, hvar efter lärdom, merit och lefverne, blifva försörjde.

Dock att ej någon annan välförtjent och väl meriterad, fastän ej

i stiftet född eller ordinerad, alldeles uteslutes eftersom YVI OSS och dem

som jus patronatus ega, såväl som församlingarne all rätt och frihet i det

målet vele hafva förbehållen;» så synas Utskottet de för denna undantagsordnings

bibehållande anförda skäl icke fullt tillfredsställande. Man tyckes

att döma af ifrågavarande förhandlingar i ämnet vid riksdagarne, hufvudsakligen

hafva fästat sig dervid, att derest presten hade sig Öppet lemnadt

att söka anställning hvarhelst han för godt funne, så skulle söndra

stift, främst de i hvilka pastoraterna vore mindre begärlio-a, komma att

sakna nödigt antal prester, under det andra finge deraf öfverflöd, hvarigenom

konsistorierna, som hade å ena sidan skyldighet att genast efter

skedd, ordination bereda den ordinerade tjenstgöring inom stiftet och å andra

sidan pligt att, såsom det i Kongl. Brefvet den 24 Augusti 1786 heter,

»noga tillse och allvarsam hand deröfver hålla att icke flera prester

vigas än som nödtorfteligen behöfvas, samt att de redan vigde prester, hvilka

ej innehafva ordenteliga eller på stat uppförda sysslor, genast efter behof måga

fördelas mellan församlingarne, så att desse under hvarjehanda sken icke kunna

förnöta sin tid i lättja eller med sådana göromål, hvilka ej egentligen höra

till’ prestembetets utöfning» urståndsattes att fullgöra dessa föreskrifter i

enlighet med deras anda och vigtiga syftemål; hvarjemte befarats att icke

allenast befordringsärendena skulle intrasslas och tillsättning af embetena,

som redan förut går nog långsamt, fördröjas, derest inom ett stift lediga

embeten finge sökas af sådana, som aldrig derstädes tjenstgjort, utan äfven

möihgheten för konsistorierna att bedömande för dem alldeles obekanta sökandes

’ förtjenster och företräden, som dock vid förslags upprättande borde

göra sig gällande, nästan omintetgjordes, isynnerhet som ett från det ena

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 80.

konsistorium afgifvet betyg icke alltid motsvarade hvad af det andra äskades

lör ett lika betygs erhållande.

Oaktadt förhållandet med den s. k. jus indigenatus i befordringslagarne

för kyrkans tjenare införer en begränsning, som icke har någon motsvarighet

inom öfriga embetsmannacorpser och af sig sjelf väcker tvifvel

om dess fulla öfverensstämmelse med rättvisans fordringar, är det dock

icke rättigheten för en hvar medborgare att söka sin verksamhet, hvarhelst

inom riket honom synes fördelaktigast, som Utskottet i förevarande fråga

tillmäter afgörande vigt: ty det kan icke förbises, att det i främsta rummet

är det allmännas, församlingens bästa som måste vara utgångspunkten.

Men den stridiga frågan vänder sig just derom, huruvida de medel till befrämjande

af det allmännas fördel, som man velat finna uti ifrågavarande

bestämmelser, verkligen äro lämpliga. Hvad det förstnämnda af ofvan derför

angifna skäl beträffar, vill det för Utskottet synas, att ingalunda den

omständighet, att presterne i allmänhet icke ega att söka ordination eller

befordran annorstädes än inom det stift, der de äro födde, kan på något

sätt bidraga till att om nödigt antal piaster försäkra de stift, der prestgällen

i anseende till lönevilkor och andra omständigheter äro minst begärliga,

och der också prestbristen mest framträda likasom å andra sidan

icke gerna bör befaras, att, derest föreskriften, att konsistorierna skola hålla

hand deröfver, att icke flera piaster vigas, än som nödtorfteligen behöfvas,

qvarstode, hvarken öfverflöd af prester skulle i något stift uppstå eller det

blifva möjligt för dem, som vunnit ordination, att förnöta sin tid i lättja

eller med göromål, som ej tillhörde deras embete. Och då det ligger i

sakens natur, att en sådan lokal begränsning som den ifrågavarande, i afseende

på rättigheten att vinna anställning och befordran, skall göra den

presterliga embetsmannabanan mindre eftersträfvansvärd än de öfriga inom

samhället, på Indika icke något dylikt ifrågakommer, synes en enkel följd

af denna begränsnings upphäfvande böra blifva, att flere skola egna sig åt

denna bana och prestbristen följaktligen aftaga i den mån densamma varit

häraf beroende. Vidkommande åter det inkast, att befordringsärendena

skulle intrasslas och embetenas tillsättande fördröjas, torde väl detta förhållande

kunna medelst lämpliga föreskrifter afhjelpas och, hvad angår svårigheten

för den myndighet, som vid inträffad ledighet af ett embete skall

upprätta förslag till dess återbesättande, att riktigt bedöma en sökandes

skicklighet och förtjenst efter af annat konsistorium utfärdade betyg, synes

man hafva skäl att antaga, det någon väsendtlig skiljaktighet beträffande

grunderna för betygens meddelande icke mellan de profvande myndigheterna

förefinnes; och nämnda svårighet torde i framtiden, åtminstone hvad

lärdomsbetygen beträffar, minskas, derest, på sätt Utskottet i ett föregående

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 80.

Utlåtande föreslagit, pröfningen och vitsordandet af prestkandidatens kunskaper

ensamt egde rum vid Universitetet och icke inför vederbörande stiftsstyrelse.

I betraktande af nu anförda omständighet, finner Utskottet det icke

kunna annat än tillstyrka^ att lagstiftningen måtte tillerkänna en hvar,

som inträder på den presterliga embetsbanan, rättighet att söka sin anställning

inom hvilket stift i Riket som helst och således att ordineras derhän

sig anmäler och tillfälle till hans användande förefinnes, enligt derom

gällande föreskrifter, men med tjenstgöringsskyldighet derstädes till dess

han i annat stift vinner befordran; äfvensom Utskottet anser det särdeles

önskvärdt, det rättigheten att söka ordinarie beställning måtte, likasom på

öfriga embetsmannabanor, vara oberoende deraf hvilket stift man tillhör.

Men Utskottet har dock för sig icke kunnat förringa betydelsen deraf, att

sistnämnda fråga står i ett nära beroende af de presterliga befordringslagarne

i allmänhet, så att densammas lösning icke torde kunna ske med

mindre dessa lagar till ett omfång, som Utskottet icke är i tillfälle att bedöma,

underginge förändring eller ersattes af andra; och det är till följd

af den betänklighet, som sålunda möter, Utskottet funnit sig icke böra tillstyrka

Riksdagen att i ärendet fatta annat beslut, än

att i underd. skrifvelse till Kongl Maj:t med uttalande

af den åsigt, att det för prestkandidater, som

fullgjort de för ordination föreskrifna prof, bör vara öppet

lemnadt att söka anställning och varda ordinerade i

hvilket stift inom Riket de helst åstunda och tillfälle till

deras användande gifves, dock med enahanda skyldighet

att i samma stift tjenstgöra, som hittills ålegat obefordrad

prestman; samt att önskvärdt vore, det rättigheten

att söka prestsysslor öfver hela Riket kunde hvarje prest

medgifvas utan hänsyn till hvilket stift han tillhörde;

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga detta ärende i

nådigt öfvervägande och för Riksdagen framlägga förslag

till de lagförändringar, som för upphäfvande af den

s. k. jus indigenatus kunna af Riksdagens medverkan bero.

Stockholm den 9 Maj 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Bill. till Biksd. Prot. 1867. 7 Sami. 19 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 80.

Reservation:

al Herr Beckman: Då jag icke är öfvertygad om nyttan af det föreslagna

upphäfvande! af nu gällande inskränkning till visst stift i fråga om ansökning

till presterliga lägenheter, så har jag icke i denna del kunnat biträda

Utskottets beslut.

9

Stockholm, tryckt hos Joh. Beckman, 1867.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1867:93 Skrifvelse, rörande förändring i gällande stadganden angående presterskapets indigenatsrätt. t. s. 50 i texten