Sök i Ratio Lex

Memorial, angående godtgörelse till Kamrarnes Herrar Talmän för de kostnader, de i denna egenskap fä vidkännas.

1867-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1867:11, Memorial, angående godtgörelse till Kamrarnes Herrar Talmän för de kostnader, de i denna egenskap fä vidkännas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Memorial N:o i 1.

1

M:0

11.

Ank. till Riksd. Kansli d. 18 Febr. 1867, kl. 11 f. m.

Memorial, angående godtgörelse till Kamrarnes Herrar Talmän

för de kostnader, de i denna egenskap fä vidkännas.

(Riksg.-Afd.)

Under erinran derom, att det vid föregående riksdagar alltid varit vanligt,

att Rikets Ständer åt de särskilda Riks-Ståndens Landtmarskalk och Talmän anslagit

ett visst arfvode, för att derigenom bereda dem någon ersättning för de

omkostnader och utgifter, som i följd af deras befattning dem förorsakades, har

herr A. O. Wallenberg, uti eu inom Första Kammaren väckt och till Statsutskottet

remitterad motion (N:o 27) hemställt, att, i likhet dermed, Statsutskottet

måtte anmodas inkomma med förslag i afseende på godtgörandet af de

kostnader, Kamrarnes Herrar Talmän i denna deras egenskap få vidkännas, och

hvilken godtgörelse motionären ansett böra bestämmas att utgå med ett visst belopp

i ett för allt för innevarande Riksdag.

Vid pröfning af denna till Siats-Utskottets förberedande handläggning

sålunda öfverlemnade fråga har det icke kunnat undgå Utskottets uppmärksamhet,

att nu gällande Riksdags-ordning uttryckligen bestämmer, om och till hvad

belopp aifvode af statsmedel ma riksdagsman tillkomma. I Riksdags-ordningens

12 § stadgas i detta afseende, att 11 riksdagsman i Första Kammaren eger ej

fattnine na^ot arfvode uppbära"; och i 23 § af samma grundlag

föreskrifves, att “hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel

ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af Ett tusen två

hundra Riksdaler för hvarje lagtima riksdag". Då nu 33 § Riksdagsordningen

uttryckligen förklarar, att dalman och vice Talman för hvardera Kammaren

skall utses “bland dess ledamöter“, och det destomindre kan antagas, att de för

hvardera Kammaren sålunda utsedde Talmän upphört att vara ledamöter af

Bill. till Riksd. Prof. 1867. 4 Sand. I Afd. 4 Håft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Siats- Utskottets Memorial N:o 11.

Kammaren, som ingen annan i deras ställe skall till ledamot inväljas, samt det

derjemte måste anses såsom ett med riksdagsmannakallet förenadt åliggande,

hvilket ingen ledamot, som dertill erhåller kallelse, må, så länge han fortfar att

vara riksdagsman, kunna, utan laga förfall, sig undandraga, får Utskottet, som,

vid sådant förhållande, ansett sig icke kunna för Kamrarnes Talmän föreslå

anvisandet af någon särskild godtgörelse, hemställa,

att Plerr Wallenbergs ifrågavarande motion icke må till

någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 Februari 1867.

0S> lin. Mimens

Reservationer:

af Herr Fäbroms:

af Grefve af Ugglas, L.;

af Herr Wallenberg: “Emot Utskottets beslut att ej tillstyrka någon

»odtoörelse åt Herrar Talmän för den ökade kostnad, som ofelbart blir en följd

af den åt dem uppdragna befattning, får jag mig reservera.

Det är icke rätt att anse Statens embetsman hafva skyldighet att utan

eu sådan godtgörelse åtaga sig talmans-uppdraget endast derföre, att samma

personer åtnjuta lön för annat embete. Det går icke heller an, att i hvarje

särskilt fall anställa undersökning angående en talmans ekonomiska ställning

och på denna grund bestämma, om någon remuneration skall honom tilläggas eller

icke. Valet af talmän blefve då icke beroende deraf, huruvida den valde vore

för platsen den mest passande, utan deraf, om han hade råd att med ökade

uppoffringar åtaga sig en i hög grad ansträngande och ansvarsfull befattning.

Man torde ock böra besinna att, då man är alltför karg vid dispositionen af

Statens medel för jemförelsevis små utgifter, deraf plägar följa släpphändhet vid

behandlingen af vida större frågor. Då härtill kommer, att Herrar Talmän,

hvilka afstått från representantens rätt att deltaga i besluten, icke kunna anses

annorlunda än såsom Riksdagens främste embetsman, synes ock deraf böra följa,

att de icke dertill på köpet skola vidkännas kostnader utöfver hvad de såsom

riksdagsmän i allt fall måste uppoffra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Memorial N:o 11.

3

Det medgifves villigt, att Kamrarnes Herrar Talmän icke behöfva vidkännas

några så beskaffade representationskostnader, som tillförene ansetts oundvikliga

för fordna riksdagars Landtmarskalkar och Talmän. Men det torde dock

vara obestridligt, att de svårligen kunna undgå att i följd af sin befattning vara

underkastade större utgifter, än om de, såsom enskilde riksdagsmän, skulle uppehålla

sig å riksdagsorten. Af sådan anledning, och då billigheten synes fordra,

att de icke må underkastas annan uppoffring än den, som i allt fall åtfölja

representantkallet, ehvad det utöfvas i Första Kammaren, utan riksdagsmannaarvode,

eller i Andra Kammaren, med sådant arfvode, får jag, — i betraktande

deraf att till hvarje Riks-Stånds Talman under de sednaste riksdagarne såsom

godtgörelse för ökade riksdagskostnader utgått ett belopp af Sjuhundrafemtio

Riksdaler i månaden, men att någon nedsättning i denna summa nu möjligen

torde kunna ega rum, — hemställa,

att, såsom godtgörelse för de kostnader, Kamrarnes Herrar

Talmän under innevarande riksdag i denna deras egenskap

få vidkännas, för hvar och en af dem må anvisas ett anslag

i ett för allt af Två tusen Riksdaler Riksmynt. “

Häruti hafva instämt: Herr Wasrn, Friherre Funck, F. A., samt Herrar

Geijer och Selander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.