Sök i Ratio Lex

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 30

1867-03-05 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1867:30, Siats-Utskottets Utlåtande N:o 30

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 30

5

N:o 30.

Ank. till Riksd. Kansli d. 6 Mars 1867, kl 9 f. ni

Utlåtande, i anledning aj Korig i Maj ds nådiga Proposition,

angående skatte för säljning af Ostra kronoallmänning en

i Örebro län, för afstädande af regleringen rörande

de så kallade frisocknarnes tjenstbar heter till Dylta

svafvelbruk. (I. A.)

Frågan om upphörande af de tjenstbarheter, som de så kallade frisocknarne

Axberg, Hofsta och Kild i Örebro län, mot befrielse från rotering, utgöra till Dylta

svafvelbruk, har alltifrån 1809—10 års riksdag, tid efter annan varit föremål

för Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers behandling.

Af den vidlyftiga utredning, som Kongl. Maj:t i detta ämne meddelat Rikets

Ständer genom nådig Skrifvelse den 27 Oktober 1859, jemförd med andra

tillgängliga handlingar i ämnet, äfvensom af Kongl. Maj:ts nu aflåtna nådiga

Proposition, införd under N:o 30 uti lista Samlingen af Rihanget till Riksdagens

protokoll, inhemtas, bland annat:

att i samma Kongl. privilegium, hvarigenom Dylta svafvelbruk den 20 November

1649 uppläts åt enskild man, anslogos under bruket arrendevis ofvannämnda

tre socknar med alla deraf gående vanliga utlagor, äfvensom bruksinnehafvaren

tilläts att påkalla arbetsfolk från berörda socknar;

att ytterligare den 30 September 1712 utfärdades privilegium för dåvarande

innehafvaren, hans hustru, barn och efterkommande arfvingar att bruka

och besitta Dylta svafvel- och vitriolbruk, så länge han och de deraf till Kongl.

Maj:t och Kronan utgjorde den deraf utgående rättigheten och förmådde detsamma

behörigen i gång hålla, hvarvid alltid så mycket svafvel borde finnas i

förråd, som till Kronans tjenst kunde påfordras, för det pris, som redan vore eller

framdeles blefve bestämdt;

att beloppet och priset å det svafvel, innehafvarne vore skyldige att till

Kronan årligen aflemna, år 1766 bestämdes, det förra till 1561/* skeppund och

det sednare till 9 R:dr 32 sk. för skeppundet, samt finnas intaga i nu gällande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stals-Utskottets Utlåtande N:o 30.

Kongl. Resolutionen den 5 September 1815, hvarigenom de äldre privilegierna

blifvit för Generaladjutanten Friherre Samuel C. Åkerhjelm och hans arfvingar

bekräftade, och med åberopande hvaraf Kongl. Maj.t äfven i dom den 7 Juni

1841 godkänt Örebro Häradsrätts åtgärd att meddela Friherre Åkerhjelm fastebref

å inköpte andelar i bruket;

att bruket fått sig utan rekognitionsafgift anslagne två kr ono allmänning ar,

af hvilka den ena, kallad den Östra, varit med bruket redan på 1600-talet

förenad och, enligt protokollet öfver en år 1814 af Öfverjägmästare och Landtmätare

med biträden hållen undersökning, då innehölle 4,743 tunnland 14 kappland,

deraf 299 tunnland 2 kappland mossar, 484 tunnland sjöar, 2,536 tunnland

12 kappland behållen skogsmark samt 1,424 tunnland hemmans- och torpegor,

bland annat till åtta på allmänningen anlagda torplägenheter, som till Dyka

herregård utgjorde 257 dagsverken och 9 lass hö; men den andra, eller llålahults

allmänning, blifvit svafvelbruket underlagd genom Kongl. Bergs-kollegii resolution

den 8 December 1709 och 1712 års Kongl. privilegium samt, enligt nyss

åberopade undersökningsprotokoll, innehölle 1,016 tunnland 17 kappland, deraf

64 tunnland 17 kappland impedimenter, varande begge allmänningarnes årliga

skogsafkastning uppskattad vid nämnda förrättning till 734 stafrum, hvarutöfver

hygge å dessa skogar ej finge verkställas;

att frisocknarnes tjenstbarheter till bruket numera, jemlikt Kongl. Resolutionen

den 5 September 1815, bestode deruti, dels att af de i socknarne belägna

skattehemman, 82 V4 mantal, och (till följd af Kongl. Kammar-kollegii resolution

den 18 November 1698) jemväl af 15°/24 mantal frälse årligen 32 dagsverken

för hvarje helt mantal, men af öfriga frälsehemman, 45/]2 mantal, 16 dagsverken

för hvartdera, eller tillhopa i jemnt tal 3,190 dagsverken vid grufve- och

bruksdriften samt svafveltillverkningen utgjordes, utan betalning, men mot frihet

från rotering för berörda tillsammans 101 Va eljest roteringsskyldige mantal, dels

att för hvarje helt hemman, med undantag af ofvan omförmälda 155/24 mantal

frälse, hvilka i förhållande till sin jordnatur vidkändes dubbel dagsverksskyldighet,

årligen 7 stafrum ved, eller tillsammans 6062/3 stafrum, högges på allmänningarne

eller bruksinnehafvarens egna skogar och forslades till bruket mot betalning af

endast 25 öre för hvarje stafrum, dels ock att till bruket, mot betalning efter

gångbart pris i orten, skulle hembjudas ved och kol, som egarne af hemman i

frisocknarne ville aflåta;

samt att bruket, utom bevillning efter andra Artikeln, erlade till Kronan

lösen för en tiondedel af sin tillverkning, dock endast efter gammalt kronovärdi;

och derjemte särskild bevillning, nu bestämd till 31 öre centnern för svafvel,

8 öre för vitriol och 6 öre för rödfärg, som vid bruket tillverkades, men deremot

för högst fem bruksarbetare åtnjöte den numera i § 4 af Kongl. Kungörelsen

den 13 November 1860 stadgade frihet från allmänna beväringen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.

7

I afseende å de förhandlingar, som under de sednaste tio åren egt rum,

i fråga om atlösande af frisocknarnes tjenstbarheter till bruket och om förfogandet

öfver de dertill anslagna kronoallmänuingar, förekommer hufvudsakligen

följande:

Kongl. Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna, som i dessa ämnen den 29

April 1857 afgåfvo infordradt underdånigt utlåtande, ansågo dervid, att Östra

och Hålahults allmänningar, ehuru de icke voro alldeles af samma egenskap som

rekognitionsskogar, likväl med afseende på den längre tid de fortfarande varit

med Dyka bruk förenade, borde, med tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 4

Februari 1811, skattläggas och af bruksegaren få till skatte lösas; och den ersättning,

som lör indragning af tjenstbarheterna och öfriga förmåner borde bruksegaren

tillkomma, beräknades af Kongl. Kollegierna till följande belopp:

för grufvedagsverkena.............................................................. B:ko 42,533: 16. —

för vedprestationer.................................................................... » 50,106: 8. 3%.

tillhopa B:ko 92,639: 24. 3ä/9.

hvarifrån borde afgå för svafvel-leveransens upphörande.

........................................................... B:ko 26,041: 32. —

och för upphörande af den särskilda bevill—

ninSen-............................................................ » JWLiLJl53,S80: 46. 8.

så att bruksegaren skulle erhålla ett kontant

belopp af........................................................................ B:ko R:dr 59,058: 25. 7%.

motsvarande i .................................................................. R:dr R:mt 88,587:80.

Då likväl bruksegaren, numera Hofmarskalken Friherre Wilhelm Åkerhjelm,

i afgifna påminnelser öfver Kongl. Kollegiernas utlåtande, förklarade sig icke

vilja på den ifrågavarande regleringeu ingå med annat vilkor, än att af Kronan erhålla

ett ersättningsbelopp, motsvarande 120,620 R:dr 81 öre; men Kongl.

Maj:t fann sig icke kunna godkänna detta anspråk, meddelade Kongl. Maj:t i ofberörda

nådiga Skrifvelse den 27 Oktober 1859 endast underrättelse om hvad

i ärendet blifvit tillgjordt, med öfverlemnande derjemte till Rikets Ständers bepröfvande,

huruvida det af Kongl. Kollegierna beräknade ersättningsbeloppet, 88,587

R:dr 80 öre, måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisas, för att, derest möjligen

bruksinnehafvaren framdeles skulle dermed åtnöjas, till honom utbetalas för regleringens

tillvägabringande, hvarvid äfven tillkännagals, att, derest tjenstbarheterna

och skyldigheten att hembjuda skogseffekter komme att för de tre frisocknarne

upphöra, socknarnes hemman i stället blefve, på sätt Rikets Ständer äfven

vid 1828—30 års riksdag ansett, underkastade rotering, men att Kongl. Maj:t

funnit verkställigheten af denna roteringsåtgärd, såsom beroende af den förra

frågan, eller tjenstbarheternas upphörande, böra tills vidare uppskjutas och efter

omständigheterna blifva föremål för framdeles skeende särskild pröfning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskotlets Utlåtande N:o SO.

Emellertid och med anledning af det vid undersökning befunna förhållande,

att både Ostra och Hålahults allmänningar blifvit allt för mycket anlitade, förständigades

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, att dels låta vidtaga åtgärder

för bestämmande af det årliga afverkningsbelopp, som på dessa allmänningar

kunde vara med skogens bestånd förenligt, dels hålla noggrann tillsyn deröfver,

att allmänningarne ej anlitades hårdare än här ofvan är nämndt, och således

ej heller för annat ändamål än det, hvartill de af Kronan blifvit åt svafvelbruket

upplåtna.

Rikets Ständer, hvilka icke samtyckte dertill, att de begge allmänningarne

finge af bruksegaren till skatte lösas, helst de icke vore af fullt samma egenskap

som de så kallade rekognotionsskogarne, lättade, enligt underdånig skrifvelse

den 26 Oktober 1860, det beslut, att en summa af 88,587 R:dr 80 öre

å Riksgälds-kontoret anvisades till Kongl Maj:ts nådiga disposition för att, derest

bruksegaren dermed åtnöjdes och, utan tvist, till Kronan återlemnade dispositionsrätten

öfver ifrågavarande två allmänningar, till honom utbetalas för åvägabringande

af reglering i de uti nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 omförmälda

hänseenden. Men på samma gång och under uttalande af sin åsigt,

att de på allmänningarne verkställda intagor och uppodlingar till eu rymd af

icke mindre än 1,424 tunnland, af hvilkas innehafvare åtskilliga tjenstbarheter

utgjordes till Bylta gård, icke öfverensstämde med de bruksegaren förunnade

privilegier, och att afkastningen af den sålunda för annat ändamål, än upplåtelsen

åt bruksegaren afsett, använda jordrymd borde rätteligen tillfalla Staten,

anhöllo Rikets Ständer, att, i händelse icke den ifrågasatta regleringen beträffande

frisocknarne kunde, enligt angifna grunder, åvägabringas och allmänningarne

derigenom återfölle till Kronans disposition, Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Skogsstyrelsen

att på ändamålsenligt sätt bestämma den årliga afverkningen af nämnda

allmänningar samt förordna lämplig person, som, jemte tillsyn och vård af allmänningarne,

på stället vakade deröfver, att nämnda årliga afverkningsbelopp icke

finge öfverskridas samt att skogseffekterua icke måtte användas för annat ändamål

än det, hvartill allmänningarne blifvit åt svafvelbruket upplåtna; äfvensom

att, derest bruksegaren icke godvilligt till Statsverket aflemnade den afkastning,

han uppbure af den uppodlade delen utaf allmänningarne, hvarom vederbörlig utredning

borde åvägabringas, Kongl. Maj:t läcktes anbefalla sådana åtgärder, som

för utkräfvande af Kronans rättmätiga anspråk i sistnämnda hänseenden erfordrades.

Uti häröfver den 18 Mars 1861 afgifven förklaring anförde egaren af

Dylta bruk, att de på Ostra ailmänningen befintliga intagor och uppodlingar till

en rymd af 1,424 tunnland utgjorde så kallade afgärda hemman och torp,

hvilka med stöd af gällande författningar blifvit anlagda och hemmanen behörigen

skatt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30

9

skattlagda, att bruksegaren icke kunde ingå på de af Rikets Ständer föreslagna

vilkor lör den ifrågasatta regleringen, men att, om deremot en sådan kunde tillvägabringas

på de vilkor och det sätt, som i Kongl. Maj:ts ofvanberörda skrifvelse

till Rikets Ständer år 1859 omförmäldes och hvaribland rättigheten för

Bylta bruksegare att till skatte köpa nämnda två allmänningar äfven förekomme.

bruksegaren, med frånträdande af sitt förut vidhållna anspråk på ett högre penninge-ersättningsbelopp,

än det af Kollegierna föreslagna, nu ville åtnöjas med

den föreslagna summan af 88,587 R:dr 80 öre R:mt.

Efter sålunda vunnen öfverensstämmelse i fråga om löseskillingens belopp

återstod alltså den skiljaktigheten, att såsom vilkor för uppgörelsen bestämdes

af Rikets Ständer begge kronoallmänningarnes återlemnande till Kronans disposition,

men deremot af bruksegaren hans berättigande att lösa begge dessa skogar

till skatte, efter de lör skatteköp af rekognitionsskogar stadgade grunder.

Genom infordradt och den 5 Februari 1863 afgifvet underdånigt utlåtande

af Kongl. Kammar-kollegium upplystes, att, enligt hvad beskrifningen till en öfver

Ösfra allmänningen åren 1799 och 1800 upprättad karta samt 1825 års jordebok

och 1861 års mantalslängd^ utmärkte, 1,217 tunnland 22 kappland af de

på samma allmänning befintliga intagor och uppodlingar tillhörde åtskillige i jordebok

en upptagna, skattlagda hemman och utjordar, hvaraf eu del lydde under

Bylta svafvelbruk, samt att till dessa sednare hörde endast 879 tunnland 6 kappland

af nyssnämnde areal, men att deremot 206 tunnland 10 kappland af berörda

intagor, utan kändt stöd af tillståndsresolutioner, innehades af vissa till

Bylta svafvelbruk hörande, i jordeboken icke upptagna torplägenheter; utan att

Kongl Kammar-kollegium, som vidhölle sin hemställan om allmänningens skattelörsäljande

till bruksegaren, fann förhållandena med intagorna böra i motsatt fall

föranleda till annan åtgärd än att, sedan behörig undersökning. beträffande de

sistnämnda torplägenheterna föregått och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvat

huruvida de horde ega bestånd, skattläggning å de torp, som bibehölles, skulle i

laga ordning förrättas.

Berjemte och för den händelse att allmänningarne fortfarande förblefve under

Kronans eganderätt och vård, tillstyrkte Kongl. Kammar-kollegium, lika med

Kongl. Skogsstyrelsen, att, efter det frågan om nyssberörda torps bestånd blifvit

i laga ordning afgjord, allmänningarne måtte uppmätas, taxeras och till regelbunden

hushållning indelas samt ställas under Skogsstatens tillsyn och förvaltning;

att det för svalveltillverkningen, Bylta bruk tillkommande vedbelopp, icke öfverstigande

734 stafrum årligen, måtte af skogstjensteman till bruket årligen utsynas

enligt uppgjord hushållningsplan för allmänningarne; att för dessas tillsyn och

vård två bevakare måtte tillsättas och dem anvisas lämpliga boställen, äfvensom

kontanta löner till enahanda belopp, som för dylika befattningar å kronoparker

BIL till Riksd. Prof. 1867. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats -Utskottets Utlåtande N:o 30.

bestodes; samt att alla kostnader härför måtte utgå från skogsplanteringskassan

för hvars räkning allmänningarues afkastning, så vidt den icke tillkomme svafvelbruket,

borde försäljas.

Vid härefter i nåder anbefalld och af läraren vid Skogsinstitutet, Jägmästaren

C. A. T. Björkman år 1863 verkställd provisionel uppskattning af den

årliga afkastning och den kontanta behållning, som, med iakttagande af en ändamålsenligäre

hushållning och skogens bestånd, kunde vara att i framtiden påräkna,

om skogen å ailmänningarne ställdes under Statens vård och förvaltning, utröntes,

att arealen af ren skogsmark utgjorde endast 2,361 tunnland 14 kappland på

Östra allmänningen och 897 tunnland 17 kappland på Hålahults samt att, i fall

begge ailmänningarne, å hvilka skogens beskaffenhet anmärktes vara föga tillfredsställande,

öfvertoges af Staten och en ordnad skogshushållning derå infördes,

skulle, med beräkning af bruksegarens högsta årliga afverkningsrätt 734 stafrum

ved och under fortvara af då gällande såväl virkes- som arbetspris och aflöning

för förvaltningen, följande förhållande uppkomma nemligen:

att under de 20 åren 1864—1884 någon behållen afkastning ej kunde

påräknas, men årliga omkostnaderna deremot uppgå till 1,338 R:dr 50 öre,

hvilka dock i någon mån skulle kunna betäckas genom försäljning af befintliga

vindfällen;

att under derpå följande 20 år 1884—1904 utgifterna skulle öfverskjuta

inkomsterna med 499 R:dr SO öre årligen;

att under 20 år derefter, eller 1904—1924, afkastningen skulle årligen

lemna ett behållet öfverskott af 170 R:dr SO öre; samt

att efter år 1924 Statens kontanta behållning, efter afdrag af omkostnaderna,

skulle framgent komma att årligen uppgå till 800 R:dr 50 öre.

Kongl. Maj:t, som ansåg en slutlig reglering af hufvudfrågan i detta mål,

nemligen upphörandet af Axbergs, Hofsta och Kihls socknars tjenstbarheter till

Dylta svafvelbruk vara på alla sidor i många afseenden önskvärd, beslöt den 2

Oktober 1863 att ännu ett försök skulle göras att åstadkomma en sådan sammanjemkning

af de stridiga anspråken, att ifrågavarande reglering måtte kunna

komma till stånd. I sådant afseende och under antagande att, derest en ordnad

och lämplig skogsskötsel för framtiden iakttoges, afkomsten af den större eller

Östra allmänningen vore tillräcklig att till fullo lemna det belopp af skogseffekter,

hvartill bruket enligt en rätt tillämpning af privilegierna kunde finnas berättigadt,

lät Kongl, Maj:t till bruksegaren framställa den förfrågan, huruvida denna för tillvägabringandet

af regleringen och till undvikande af framtida tvister och obehag,

vore villig att, i sammanhang med tjenstbarheternas utlösen till faststäldt pris,

på sätt Rikets Ständer föreskrifvit till Kronan afträda Hålahults allmänning, men

deremot, såsom ersättning för brukets rätt till skogsfångst, behålla och till skatte

lösa den Östra allmänningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 30.

11

På detta förslag förklarade Friherre Akerhjelm under den 29 December

1863 sig icke kunna ingå, utan vidhöll sitt år 1861 afgifna, här ofvan anförda

yttrande i ämnet.

De under året 1863 på särskilda vägar gjorda utredningars resultater, att

nemligen beträffande de på allmänningarne befintliga odlingar, som till betydlig

del tillhörde andra än Dylta bruksägare, anledning syntes icke vara för handen

till vidtagande af sådana åtgärder, som Rikets Ständer åsyftat, och att allmänningarnes

öfvertagande af Staten, med bibehållen rätt för bruksegaren att derifrån

årligen erhålla 734 stafrum ved, skulle under en längre tidrymd medföra

icke obetydlig årlig förlust för Staten, som dessutom ginge miste om den, i händelse

af skatteköp, utfallande köpeskilling och årliga räntor, — föranledde Kongl.

Maj:t att vid nästlidne riksdag, i nådig Proposition den 29 December 1865,

förnya den i nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 gjorda framställning och

till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemna, huruvida icke för verkställande af

ifrågavarande reglering, enligt de af Kongl. Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna

förordade grunder, det af Rikets Ständer redan beviljade anslagsbeloppet, 88,587

R:dr 80 öre, kunde förblifva till Kongl. Maj:ts disposition.

Framställningen blef af Rikets Ständer så tillvida bifallen, att de, genom

underdånig skrifvelse den 20 Juni 1866, ställde nyssnämnda anslag fortfarande

till Kongl. Maj:ts disposition att användas till ersättning åt Dylta bruksegare för

de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter, och detta utan att dervid, såsom år

1860, fästades vilkor et af de begge allmänningarnes återlemnande till Kronan. I

detta hänseende tilläde Rikets sednast församlade Ständer endast en anhållan, att,

derest brukets egare inginge på uppgörelsen om tjenstbarheterna, Ostra allmänningen

och Hålahult genast måtte ställas under Kronans omedelbara disposition,

men att, derest uppgörelsen icke komme till stånd under den med år 1867

ingångna statsregleringsperiod, Kongl. Maj:t, utan hinder deraf, behagade låta på

det sätt ställa förenämnda allmänningar under Kronans disposition, att Skogsstyrelsen

anbefalldes dels att genom jägmästaren i länet jemte nödig skogsbetjening

hafva tillsyn och vård om allmänningarne; på stället vaka deröfver att det årliga,

blott för svafveltillverkningen bestämda afverkningsbeloppet 734 stafrum ved icke

öfverskredes samt skogseffekterna icke användes för annat ändamål än det, hvartill

allmänningarne blifvit åt svafvelbruket upplåtna, dels att åt blifvande skogvaktare

såsom boställen upplåta nödigt antal af de å allmänningarne befintliga

oskattlagda torp och intagor, hvaremot de öfriga oskattlagda lägenheterna skulle i

laga ordning skattläggas.

Friherre Åkerhjelm, hvars yttrande, huruvida han vore villig att ingå på den

af Rikets Ständer sålunda medgifna uppgörelse F ämnet, blifvit infordradt, hade i

detta yttrande, afgifvet under den 19 sistlidne Oktober, visserligen sökt ådagalägga

sin påstådda rätt, såsom egare af Dylta bruk, att derunder bibehålla både

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 30.

Östra allinänningen och Hålahult samt vidhållit sitt erbjudande att emot rätt till

deras skatteköpande och den anslagna ersättningssumman afstå från frisocknarnes

tjenstbarheter, men dock slutligen förklarat sig villig att, derest Kong!. Maj:t

funne det skäligt, göra den ytterligare eftergift, att han för afstående från frisocknarnes

tjenstbarheter åtnöjde sig med den anslagna ersättningssumman samt

rättigheten att till skatte under bruket köpa Östra allmänningen, i hvilket fall

Hålahults allmänning skulle till Kronan återgå.

Under de sednaste förhandlingarne i detta ärende, jemförda med dess ställning

år 1861, hade således Rikets Ständer och bruksegaren gått hvarandra till

mötes så tillvida, att de förra icke längre gjort begge de omtvistade kronoallmänningarnes

afstående från bruket till ett vilkor för uppgörelsen om frisocknarnes

tjenstbarheter, och bruksegaren medgifvit att afstå den ena af dessa skogar, nemligen

Hålahult.

Väl syntes det Kongl. Maj:t vara en vinst för Staten, likasom det ostridigt

vore en sådan för frisocknarnes hemmansegare, om deras med nuvarande tids

rättsbegrepp oförenliga beroende af Bylta bruk komme att upphöra; och Kongl.

Maj:t ansåge följaktligen för det allmänna nyttigt att afsluta den länge eftersträfvade

öfverenskommelsen på de grunder, som Kongl. Maj:t redan år 1863 och

bruksegaren numera funnit antagliga, helst Riket derigenom vunne de icke obetydliga

fördelarne, att tre socknar med mer än etthundra mantal inginge i rotering,

att en i mellersta delen af Riket belägen skog af nära 900 tunnland ren skogsmark

komme under Kronans omedelbara förvaltning, för att kunna bringas till

förkofran och framt*da större afkastning, samt slutligen att äfven skatteköpeskilling

för Östra allmänningen och årliga räutor af denna skog blefve för Kronan

att påräkna; men då Kongl. Maj:t såge sig af stadgandet i § 77 Regeringsformen

förhindrad att bringa förhandlingarne i detta ämne till ett önskligt slut,

såvida icke Riksdagen samtyckte att i sammanhang dermed sistnämnda kronoskog

finge, efter behörig skattläggning, till bruksegaren under skattemannarätt försäljas,

har Kongl. Maj:t fördenskull i nåder föreslagit Riksdagen att medgifva, det Kongl.

Maj:t, emot det egaren af Dylta bruk för sig och sina rättsinnehafvare afstode

från Axbergs, Hofsta och Kihls socknars tjenstbarheter till bruket samt till Kronans

förfogande afträdde kronoallmänningen Hålahult, må, jemte utbetalning till

bruksegaren af den på Riksgälds-kontoret för ändamålet anvisade ersättningssumma,

låta, med tillämpning af Kong!. Kungörelsen den 4 Februari 1811, skattlägga

och till bruksegaren under skattemannarätt försälja den Östra kronoallmänningen.

Stats-Utskottet, till hvilket Riksdagens båda Kamrar remitterat denna nådiga

framställning, har, efter tagen kännedom af frågan rörande handlingar, detta ärende

till behandling förehaft, dervid Utskottet, som i allo delar den af Kongl. Maj:t

uttalade åsigt, angående det önskvärda deri, att förhandlingarne i denna invecklade

fråga omsider må kunna bringas till slut, i afseende å det föreslagna sättet här
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stals-Utskoltets Utlåtande N:o 30.

13

för- icke funnit annat att erinra, än att, enär af de å Östra allmänningen befintliga

intagor och uppodlingar, tillhörande åtskilliga i jordeboken upptagna skattlagda

hemman och utjordar, enligt hvad handlingarne utvisa, endast en del lyda

under Dylta svafvelbruk, Utskottet, — väl icke för betryggande af de enskildes

rätt till den öfriga delen af berörda lägenheter, hvilken rätt icke i någon mån

kan rubbas i följd af det ifrågasatta skalteköpet utaf allmänningen, utan, till

undvikande af eljest möjligen uppkommande ersättningsanspråk från bruksegarens

sida, för det han icke kommit i besittning af hela nämnda allmänning, — ansett

förbehåll af enskildes rätt böra fästas vid beviljandet af rättighet för bruksegaren

att skatteköpa allmänningen; hvarjemte, och då nödigt torde vara att icke allenast

den ursprungligen blott för viss tid af 6 år gällande Kongl. Kungörelsen af

den 4 Februari 1811 vid skatteköpet tillämpas, utan äfven dels de flera författningar,

som upplifva, ändra eller förklara nämnda Kongl. Kungörelse, dels äfven i

tillämpliga delar andra författningar rörande skatteköp i allmänhet, Utskottet får

hemställa,

att Riksdagen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

Kongl. Maj:t föreslagit, ville medgifva, det Kongl. Maj:t, emot

det egaren af Dylta bruk för sig och sina rättsinnehafvare

afstår från Axbergs, Hofsta och Kihls socknars tjenstbarhet*^

till bruket samt till Kronans förfogande afträder kronoallmänningen

Hålahult, må, jemte utbetalning till bruksegaren

af dim på Riksgälds-kontoret för ändamålet anvisade ersättningssumma,

88,587 R:dr 80 öre, låta, med tillämpning för

skogen af Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811 jemte

de författningar, som ändra eller förklara berörda Kongl. Kun

görelse, samt för intagor och odlade lägenheter af författningarne

rörande skatteköp i allmänhet, skattlägga och till

bruksegaren under skattemannarätt försälja den Ostra kronoallmänningen,

dock med förbehåll af enskildes rätt till derå

befintliga lägenheter.

Stockholm den 5 Mars 1807.

ARVID FR:SON POSSE

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.