Stats-Ut.skottets Memorial N:o 44
1867-03-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1867:44, Stats-Ut.skottets Memorial N:o 44
Dokumentets text
I
Stats-Ut.skottets Memorial N:o 44.
13
M:o 44.
Ank. till Riksd. Kansli d. 18 Mars 1867, kl. 4 e. ni.
Memoiial,, i anledning dels af erhållen äterremiss å 8:de punklen i Utskottets
Utlåtande N:o 26, angående Riksgälds-kontorels förvaltning
under den tid, som förflutit sedan början af sed,naste riksdag,
dels af Kamrarnes olika beslut i fråga om decharge för
Fullmåqtige i Riksgälds-konloret.
(R. A.)
Enligt Stats-Utskottet Itillhandakomna protokollsutdrag, har hvad Utskottet
uti sitt under N:o 26 aflåtna Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets
förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af sednast^ riksdag, föreslagit
och hemställt, blifvit af så väl Första som Andra Kammaren bifallet,
med undantag af Utskottets hemställan i åttonde punkten, som blifvit af båda
Kamrarne till Utskottet återförvisad samt 9:de punkten, i hvilken Utskottet
tillstyrkt, att decharge måtte Fullmägtige beviljas för alla beslut och åtgärder,
som finnas antecknade i Fullmägtiges protokoll från den 26 Oktober 1865 till
och med den 28 Januari innevarande år, och hvilken tillstyrkan godkänts af
Första Kammaren helt och hållet, men af Andra Kammaren med den förändring,
att orden ”den 28 Januari innevarande år” utbytts mot ”den 23 Augusti
1866”.
Beträffande först den till Utskottet återförvisade 8:de punkten, hvari
Utskottet med anledning af Revisorernes framställning, rörande den olikhet i
afseende på befrielsen från erläggande af bevillning efter första artikeln, som egt
rum inom olika län, hemställt, att handläggningen af berörda framställning
måtte till Bevillnings-Utskottet varda remitterad, så har, enligt hvad Utskottet
af det inom Första Kammaren förda diskussionsprotokoll inhemtat, blifvit erinradt
att, då Bevillningsstadgan blott föreskrefve: att »utaf hvar och en i man
-
14
Stats-V t skottets Memorial N:o 44.
talslängrl upptagen person, som, enligt gällande författningar, skall utgöra
mantalspenningar, erlägges personlig skyddsafgift"; men föreskrifterna om erläggande
af mantalspenningar innefattades uti Kongl. Förordningen den 24
April 1863, till hvilken Förordning förslaget blifvit vid 1862—1863 års riksdag
utarbetadt af Stats-Utskottet, borde den af Revisorerne antydda frågan
om möjligt behof af ytterligare kontroller mot obehörig befrielse från personlig
skyddsafgift, såsom helt och hållet beroende på befrielsen från erläggandet
af mantalspenningar, behandlas af Stats-Utskottet.
Ehuru Stats-Utskottet fortfarande är af den åsigt att, då frågan, sådan
den af Revisorerne blifvit framställd, endast angår personela skyddsafgiften,
densamma lika väl kunnat behandlas af Bevillnings-Utskottet, som af StatsUtskottet,
helst, ifall några kontroller mot obehörig befrielse från de personela
afgifternas utgörande kunde utfinnas, föreskrifterna derom kunde omedelbart i
Bevillningsstadgan intagas, hvaremot icke några förändringar utan Kongl. Maj:ts
nådiga begifvande kunna uti Mantalsskrifnings-författningen införas, får dock Utskottet
nu, jemlikt Kamrarnes föreskrift, afgifva det Utlåtande, hvartill Revisorernes
ifrågavarande framställning synes föranleda.
Af den uti Revisorernes berättelse i detta ämne sid. 95 intagna tabell
inhemtas, att antalet befriade personer i medeltal för hela Riket, i förhållande
till antalet personer inom den ålder, att de bort erlägga personlig skyddsafgift,
utgjort:
år 1863 — 21,8 procent,
„ 1864 — 14 „
„ 1865 — 14,3 „
Jemför man åter förhållandet mellan de olika länen under hvart och ett
af dessa tre år, så befinnes det, att minskning i antalet befriade under år 1864
mot år 1863 egt rum såväl i Stockholm som i samtliga länen, hvaremot under
år 1865 antalet befriade ökats ill län och Stockholms stad, men minskats i
de 13 öfriga länen. Denna ökning är dock af ringa betydenhet i samtliga
länen, med undantag af Wermlands, der procenten af befriade personer utgjord,
år 1864 — 12,9
men år 1865 — 21,5;
hvaremot tillökningen af de befriade i förhållande till hela antalet personer,
som i anseende till sin ålder bort erlägga personlig skyddsafgift, såsom ofvan
är nämndt, för hela Riket utgjort blott 0,2 procent.
Då denna tillökning i och för sig är alltför obetydlig att föranleda några
särskilda åtgärder, och då i betraktande tages att, enligt hvad Utskottet
Ståts-Utskottets Memorial N:o 44.
15
har sig bekant, synnerligast i eu del stadskommuner, befrielsen från mantalspenningar
samt deraf följande befrielse från personlig skyddsafgift icke genast
vid mantalsskrifningen medgifves, utan blir beroende af afkortning af restantier
vid uppbördsstämmans slut, hvaraf följer att i de orter, der denna sednare
praxis eger rum, dessa afkortningar uppgå till vida högre belopp, än som
skulle uppkommit, om befrielse vid mantalsskrifningen blifvit modgifven, synas
de af Revisorerne framlagda siffer-uppgifter, hvilka icke utreda förhållandet mellan
»antalet personer inom den ålder, att de bort erlägga personlig skyddsafgift».
samt antalet personer, som verkligen erlagt denna afgift, vara af beskaffenhet,
att icke lemna fullt tillförlitlig ledning för frågans bedömande.
Enär emellertid Utskottet är af den åsigt, att någon säkrare kontroll
mot obehörig befrielse från den personliga skattens utgörande, — ehvad man
afser mantalspenningarne eller personliga skyddsafgiften, — icke torde, med
bibehållande af Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt, kunna utfinnas, än den,
som redan vunnits derigenom, att befrielsen från personlig skatt till Staten
jemväl medför befrielse från folkskoleafgift, kurhusafgift samt kommunala utskylder,
helst det synes böra kunna antagas, att de kommunala myndigheterna
härigenom manas att tillse, det någon obehörig befrielse från mantalspenningars
erläggande icke eger rum, hemställer Utskottet,
att Revisorernes framställning i denna del icke må till
någon åtgärd föranleda.
Vidkommande derefter den ofvan anmärkta olikheten i de båda Kamrarnes
beslut rörande beräknandet af tiden, intill hvilken decharge må Fullmägtige
beviljas, så har väl Utskottet, oaktadt derom framställd begäran, icke
kunnat erhålla del af Andra Kammarens diskussionsprotokoll för den 6 innevarande
månad, då denna fråga hos Kammaren förevar, enär samma protokoll
ännu icke lärer vara justeradt; men såvidt Utskottet erfarit, lärer anledningen
till Andra Kammarens beslut i denna fråga vara att hemta från den omständigheten,
att åskillige bland Kammarens ledamöter förmenat att, om ock Fujlmägtiges
förvaltningsåtgärder, såvidt desamma finnas i protokollet antecknade,
blifvit af Stats-Utskottet granskade till och med den 28 sistlidne Januari,
Stats-Utskottet dock icke granskat Riksgälds-kontorets räkenskaper till samma
tid, hvadan desse ledamöter lära ansett décharge icke böra meddelas för längre
tid, än den Revisorernes granskning omfattat.
I anledning af denna uppfattning, ifall densamma är enlig med de
åsigter, som inom Andra Kammaren gjort sig gällande, anser sig Stats-Utskottet
böra erinra, att 1866 års Revisorer icke granskat Riksgälds-kontorets räkenskaper
för längre tid än till 1865 års slut, samt att följaktligen, om déchargens
meddelande skulle vara inskränkt till den tid, för hvilken räkenskaperna
undergått granskning, Fullmägtige icke bort erhålla décharge för längre
16
Stats-Vtskottets Memorial Nio 44.
tid än till 1865 års slut, Nu innehåller 72 § Riksdags-ordningen, att »hvarje
revision skall omfatta ett års afslutade räkenskaper»; och då, enligt 237 § i
Riksgälds-kontorets reglemente, Kontorets hufvudbok för år 1866 icke kan påräknas
vara afslutad förr än medlet af innevarande är, är det klart, att hvarken
1866 års Revisorer eller nuvarande Stats-Utskott kunnat verkställa någon
granskning af Riksgälds kontorets räkenskaper för år 1866, hvilka räkenskaper
deremot komma att granskas vid 1867 års Statsrevision. Sådant hindrar dock
icke, att 1866 års Revisorer, på sätt i deras berättelse sidd. 3 och 98 finnes
uppgifvet, kunnat granska Fullmägtiges för o allo in g sälg är der, såvidt desamma finnas
antecknade i Fullmägtiges allmänna protokoll för tiden intill den 13 sist—
lidne Augusti och i protokollen öfver låneärenden för tiden till den 23 i samma
månad, utan ock att Stats-Utskottet, på sätt i dess Utlåtande N:o 26 sidd
1 och 21 finnes upplyst, granskat protokollen till och med den 28 Januari
detta år. Enligt 39 § Riksdags-ordningen åligger det Stats-Utskottet, bland
annat, att granska Riksgäldsverkets tillstånd och förvaltning. Till följd af
detta Grundlagens stadgande, har ock Revisorernes granskningsrätt blifvit så
anordnad, att den afser endast förvaltningen efter den tid, hvartill granskning
af Revisorer eller Stats-Utskott blifvit verkställd. Momentet a) uti 2 § af
den för Revisorerne den 20 November 1863 utfärdade instruktion stadgar nemligen,
att Revisorerne skola granska Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning
sedan den tid sist församlade Revisorers eller Stats-Utskotts granskning omfattat.
Häraf visar sig, att nästkommande Revisorer icke ega att granska Riksgälds-kontorets
förvaltning för längre tid, än efter den 28 sistlidne Januari,
till hvilken dag Stats-Utskottet sträckt sin granskning; och all anledning saknas
således att vägra Riksgälds-kontorets Fullmägtige decharge på grund af
den utaf Stats-Utskottet, men icke af Revisorerne förrättade granskning, enär
någon ytterligare pröfning af förvaltningen för den ifrågavarande tiden från den
23 Augusti 1866 till den 28 sistlidne Januari icke grundlagsenligen kan
ega rum.
Då det emellertid, enligt 63 § Riksdags-ordningen åligger Stats-Utskottet
att, såvidt ske kan, sammanjemka de i ofvanberörda hänseende inom begge
Kamrarne uppkomna olika meningar, men Utskottet icke kan fullgöra detta
grundlagsbud på annat sätt, än genom att ytterligare söka utreda frågans beskaffenhet,
hemställer Utskottet,
att Riksdagens Andra Kammare behagade, efter sålunda
skedd utredning, med frånträdande af sitt förra beslut, antaga
Utskottets redan af Första Kammaren godkända förslag
natt Fullmägtige må tillerkännas décharge icke allenast för
de vid 4866 års décharge undantagna tvänne ärenden, än ock
Stats-Utskottets Utlåtande. N:o 45.
17
för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i Fullmäghges
protokoll från den 26 Oktober 4865 till och med deri 28
Januari innevarande år.»
Stockholm den 18 Mars 1867.
Pa Utskottets vägnar:
Arv. Fr:son Posse.
N:o 45,
Ank till Riksd. Kansli d. 18 Mars 1867, kl. 4 e. in.
Utlåtande, i anledning aj vackt fråga dels om uteslutande från Riks-staten
af alla sådana utgifter, som kunna genom landstingen bestridas,
dels om öfverlemnande till landstingen af de medel Riksdagen
karl komma att anslå till sådana föremål, hvilkas nödvändighet
och lämplighet landstingen vore i tillfälle ad bäst bedöma.
(R. A.)
Uti eu inom Första Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 34) har Grefve Harull ton, H B. A., föreslagit, att från Riks-staten
måtte borttagas alla sådana utgiftsposter, som kunna genom landstingen bestridas,
samt att af statsinkomsterna ett bestämdt belopp måtte till landstingen, i
förhållande till folkmängden, öfverlemnas.
I sammanhang med behandlingen af denna fråga har Utskottet jemväl
lörehaft eu inom Andra Kammaren af Herr S. A. Hedlund i ungefärligen enahanda
syfte väckt motion (N:o 143), deri föreslås, att de belopp på Statens
budget, Indika Riksdagen kunde vara benägen att anslå till lokala företag, såsom
anläggningar af vägar och broar, strömrensningar, utdikningar af mossar
Bill. till Riksd. Prof. 1867. 4 Sand. 1 Afd. 22 Häft. 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.