Sök i Ratio Lex

Stats-Ut.skottets Memorial N:o 44

1867-03-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1867:44, Stats-Ut.skottets Memorial N:o 44

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

I

Stats-Ut.skottets Memorial N:o 44.

13

M:o 44.

Ank. till Riksd. Kansli d. 18 Mars 1867, kl. 4 e. ni.

Memoiial,, i anledning dels af erhållen äterremiss å 8:de punklen i Utskottets

Utlåtande N:o 26, angående Riksgälds-kontorels förvaltning

under den tid, som förflutit sedan början af sed,naste riksdag,

dels af Kamrarnes olika beslut i fråga om decharge för

Fullmåqtige i Riksgälds-konloret.

(R. A.)

Enligt Stats-Utskottet Itillhandakomna protokollsutdrag, har hvad Utskottet

uti sitt under N:o 26 aflåtna Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets

förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af sednast^ riksdag, föreslagit

och hemställt, blifvit af så väl Första som Andra Kammaren bifallet,

med undantag af Utskottets hemställan i åttonde punkten, som blifvit af båda

Kamrarne till Utskottet återförvisad samt 9:de punkten, i hvilken Utskottet

tillstyrkt, att decharge måtte Fullmägtige beviljas för alla beslut och åtgärder,

som finnas antecknade i Fullmägtiges protokoll från den 26 Oktober 1865 till

och med den 28 Januari innevarande år, och hvilken tillstyrkan godkänts af

Första Kammaren helt och hållet, men af Andra Kammaren med den förändring,

att orden ”den 28 Januari innevarande år” utbytts mot ”den 23 Augusti

1866”.

Beträffande först den till Utskottet återförvisade 8:de punkten, hvari

Utskottet med anledning af Revisorernes framställning, rörande den olikhet i

afseende på befrielsen från erläggande af bevillning efter första artikeln, som egt

rum inom olika län, hemställt, att handläggningen af berörda framställning

måtte till Bevillnings-Utskottet varda remitterad, så har, enligt hvad Utskottet

af det inom Första Kammaren förda diskussionsprotokoll inhemtat, blifvit erinradt

att, då Bevillningsstadgan blott föreskrefve: att »utaf hvar och en i man
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-V t skottets Memorial N:o 44.

talslängrl upptagen person, som, enligt gällande författningar, skall utgöra

mantalspenningar, erlägges personlig skyddsafgift"; men föreskrifterna om erläggande

af mantalspenningar innefattades uti Kongl. Förordningen den 24

April 1863, till hvilken Förordning förslaget blifvit vid 1862—1863 års riksdag

utarbetadt af Stats-Utskottet, borde den af Revisorerne antydda frågan

om möjligt behof af ytterligare kontroller mot obehörig befrielse från personlig

skyddsafgift, såsom helt och hållet beroende på befrielsen från erläggandet

af mantalspenningar, behandlas af Stats-Utskottet.

Ehuru Stats-Utskottet fortfarande är af den åsigt att, då frågan, sådan

den af Revisorerne blifvit framställd, endast angår personela skyddsafgiften,

densamma lika väl kunnat behandlas af Bevillnings-Utskottet, som af StatsUtskottet,

helst, ifall några kontroller mot obehörig befrielse från de personela

afgifternas utgörande kunde utfinnas, föreskrifterna derom kunde omedelbart i

Bevillningsstadgan intagas, hvaremot icke några förändringar utan Kongl. Maj:ts

nådiga begifvande kunna uti Mantalsskrifnings-författningen införas, får dock Utskottet

nu, jemlikt Kamrarnes föreskrift, afgifva det Utlåtande, hvartill Revisorernes

ifrågavarande framställning synes föranleda.

Af den uti Revisorernes berättelse i detta ämne sid. 95 intagna tabell

inhemtas, att antalet befriade personer i medeltal för hela Riket, i förhållande

till antalet personer inom den ålder, att de bort erlägga personlig skyddsafgift,

utgjort:

år 1863 — 21,8 procent,

„ 1864 — 14 „

„ 1865 — 14,3 „

Jemför man åter förhållandet mellan de olika länen under hvart och ett

af dessa tre år, så befinnes det, att minskning i antalet befriade under år 1864

mot år 1863 egt rum såväl i Stockholm som i samtliga länen, hvaremot under

år 1865 antalet befriade ökats ill län och Stockholms stad, men minskats i

de 13 öfriga länen. Denna ökning är dock af ringa betydenhet i samtliga

länen, med undantag af Wermlands, der procenten af befriade personer utgjord,

år 1864 — 12,9

men år 1865 — 21,5;

hvaremot tillökningen af de befriade i förhållande till hela antalet personer,

som i anseende till sin ålder bort erlägga personlig skyddsafgift, såsom ofvan

är nämndt, för hela Riket utgjort blott 0,2 procent.

Då denna tillökning i och för sig är alltför obetydlig att föranleda några

särskilda åtgärder, och då i betraktande tages att, enligt hvad Utskottet

s. 15 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Memorial N:o 44.

15

har sig bekant, synnerligast i eu del stadskommuner, befrielsen från mantalspenningar

samt deraf följande befrielse från personlig skyddsafgift icke genast

vid mantalsskrifningen medgifves, utan blir beroende af afkortning af restantier

vid uppbördsstämmans slut, hvaraf följer att i de orter, der denna sednare

praxis eger rum, dessa afkortningar uppgå till vida högre belopp, än som

skulle uppkommit, om befrielse vid mantalsskrifningen blifvit modgifven, synas

de af Revisorerne framlagda siffer-uppgifter, hvilka icke utreda förhållandet mellan

»antalet personer inom den ålder, att de bort erlägga personlig skyddsafgift».

samt antalet personer, som verkligen erlagt denna afgift, vara af beskaffenhet,

att icke lemna fullt tillförlitlig ledning för frågans bedömande.

Enär emellertid Utskottet är af den åsigt, att någon säkrare kontroll

mot obehörig befrielse från den personliga skattens utgörande, — ehvad man

afser mantalspenningarne eller personliga skyddsafgiften, — icke torde, med

bibehållande af Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt, kunna utfinnas, än den,

som redan vunnits derigenom, att befrielsen från personlig skatt till Staten

jemväl medför befrielse från folkskoleafgift, kurhusafgift samt kommunala utskylder,

helst det synes böra kunna antagas, att de kommunala myndigheterna

härigenom manas att tillse, det någon obehörig befrielse från mantalspenningars

erläggande icke eger rum, hemställer Utskottet,

att Revisorernes framställning i denna del icke må till

någon åtgärd föranleda.

Vidkommande derefter den ofvan anmärkta olikheten i de båda Kamrarnes

beslut rörande beräknandet af tiden, intill hvilken decharge må Fullmägtige

beviljas, så har väl Utskottet, oaktadt derom framställd begäran, icke

kunnat erhålla del af Andra Kammarens diskussionsprotokoll för den 6 innevarande

månad, då denna fråga hos Kammaren förevar, enär samma protokoll

ännu icke lärer vara justeradt; men såvidt Utskottet erfarit, lärer anledningen

till Andra Kammarens beslut i denna fråga vara att hemta från den omständigheten,

att åskillige bland Kammarens ledamöter förmenat att, om ock Fujlmägtiges

förvaltningsåtgärder, såvidt desamma finnas i protokollet antecknade,

blifvit af Stats-Utskottet granskade till och med den 28 sistlidne Januari,

Stats-Utskottet dock icke granskat Riksgälds-kontorets räkenskaper till samma

tid, hvadan desse ledamöter lära ansett décharge icke böra meddelas för längre

tid, än den Revisorernes granskning omfattat.

I anledning af denna uppfattning, ifall densamma är enlig med de

åsigter, som inom Andra Kammaren gjort sig gällande, anser sig Stats-Utskottet

böra erinra, att 1866 års Revisorer icke granskat Riksgälds-kontorets räkenskaper

för längre tid än till 1865 års slut, samt att följaktligen, om déchargens

meddelande skulle vara inskränkt till den tid, för hvilken räkenskaperna

undergått granskning, Fullmägtige icke bort erhålla décharge för längre

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Vtskottets Memorial Nio 44.

tid än till 1865 års slut, Nu innehåller 72 § Riksdags-ordningen, att »hvarje

revision skall omfatta ett års afslutade räkenskaper»; och då, enligt 237 § i

Riksgälds-kontorets reglemente, Kontorets hufvudbok för år 1866 icke kan påräknas

vara afslutad förr än medlet af innevarande är, är det klart, att hvarken

1866 års Revisorer eller nuvarande Stats-Utskott kunnat verkställa någon

granskning af Riksgälds kontorets räkenskaper för år 1866, hvilka räkenskaper

deremot komma att granskas vid 1867 års Statsrevision. Sådant hindrar dock

icke, att 1866 års Revisorer, på sätt i deras berättelse sidd. 3 och 98 finnes

uppgifvet, kunnat granska Fullmägtiges för o allo in g sälg är der, såvidt desamma finnas

antecknade i Fullmägtiges allmänna protokoll för tiden intill den 13 sist—

lidne Augusti och i protokollen öfver låneärenden för tiden till den 23 i samma

månad, utan ock att Stats-Utskottet, på sätt i dess Utlåtande N:o 26 sidd

1 och 21 finnes upplyst, granskat protokollen till och med den 28 Januari

detta år. Enligt 39 § Riksdags-ordningen åligger det Stats-Utskottet, bland

annat, att granska Riksgäldsverkets tillstånd och förvaltning. Till följd af

detta Grundlagens stadgande, har ock Revisorernes granskningsrätt blifvit så

anordnad, att den afser endast förvaltningen efter den tid, hvartill granskning

af Revisorer eller Stats-Utskott blifvit verkställd. Momentet a) uti 2 § af

den för Revisorerne den 20 November 1863 utfärdade instruktion stadgar nemligen,

att Revisorerne skola granska Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning

sedan den tid sist församlade Revisorers eller Stats-Utskotts granskning omfattat.

Häraf visar sig, att nästkommande Revisorer icke ega att granska Riksgälds-kontorets

förvaltning för längre tid, än efter den 28 sistlidne Januari,

till hvilken dag Stats-Utskottet sträckt sin granskning; och all anledning saknas

således att vägra Riksgälds-kontorets Fullmägtige decharge på grund af

den utaf Stats-Utskottet, men icke af Revisorerne förrättade granskning, enär

någon ytterligare pröfning af förvaltningen för den ifrågavarande tiden från den

23 Augusti 1866 till den 28 sistlidne Januari icke grundlagsenligen kan

ega rum.

Då det emellertid, enligt 63 § Riksdags-ordningen åligger Stats-Utskottet

att, såvidt ske kan, sammanjemka de i ofvanberörda hänseende inom begge

Kamrarne uppkomna olika meningar, men Utskottet icke kan fullgöra detta

grundlagsbud på annat sätt, än genom att ytterligare söka utreda frågans beskaffenhet,

hemställer Utskottet,

att Riksdagens Andra Kammare behagade, efter sålunda

skedd utredning, med frånträdande af sitt förra beslut, antaga

Utskottets redan af Första Kammaren godkända förslag

natt Fullmägtige må tillerkännas décharge icke allenast för

de vid 4866 års décharge undantagna tvänne ärenden, än ock

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande. N:o 45.

17

för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i Fullmäghges

protokoll från den 26 Oktober 4865 till och med deri 28

Januari innevarande år.»

Stockholm den 18 Mars 1867.

Pa Utskottets vägnar:

Arv. Fr:son Posse.

N:o 45,

Ank till Riksd. Kansli d. 18 Mars 1867, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning aj vackt fråga dels om uteslutande från Riks-staten

af alla sådana utgifter, som kunna genom landstingen bestridas,

dels om öfverlemnande till landstingen af de medel Riksdagen

karl komma att anslå till sådana föremål, hvilkas nödvändighet

och lämplighet landstingen vore i tillfälle ad bäst bedöma.

(R. A.)

Uti eu inom Första Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad

motion (N:o 34) har Grefve Harull ton, H B. A., föreslagit, att från Riks-staten

måtte borttagas alla sådana utgiftsposter, som kunna genom landstingen bestridas,

samt att af statsinkomsterna ett bestämdt belopp måtte till landstingen, i

förhållande till folkmängden, öfverlemnas.

I sammanhang med behandlingen af denna fråga har Utskottet jemväl

lörehaft eu inom Andra Kammaren af Herr S. A. Hedlund i ungefärligen enahanda

syfte väckt motion (N:o 143), deri föreslås, att de belopp på Statens

budget, Indika Riksdagen kunde vara benägen att anslå till lokala företag, såsom

anläggningar af vägar och broar, strömrensningar, utdikningar af mossar

Bill. till Riksd. Prof. 1867. 4 Sand. 1 Afd. 22 Häft. 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.