Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående slcjutsningsbesvärets ordnande, m. m.

1867-04-11 · 22 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1867:72, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående slcjutsningsbesvärets ordnande, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 72.

1

X:o Ti.

Ank. till Rikscl. Kansli d. 15 April 1867, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående slcjutsningsbesvärets

ordnande, m. m.

(I. A.)

Från Riksdagens Andra Kammare hafva sju särskilda motioner i detta

ämne blifvit till Stats-Utskottets handläggning remitterade. Dessa motioner

äro väckta:

l:o af Herr Jonas Andersson (se motion N:o 152), hvilken föreslagit

följande hufvudbestämmelser för skjutsningsbesvärets reglerande, nemligen:

a) att gästgifveri-, håll-, reserv- och post-skjutsen skiljes från jordbruket

och öfvertages af Staten;

b) att såsom regel bestämmes, att den resande sjelf betalade skjutsens

fulla värde och Statens mellankomst således blott vid särskilda undantagsfall

påfordrades, samt att vid skjutsningsväsendets reglerande för

Statens räkning den minsta möjliga kostnad såväl för den resande som för

Staten afsåges, på samma gång som ändamålsenliga anstalter för posters

och resandes fortskaffande tillvägabringades; och

c) att behöfliga medel för ändamålet nu måtte anvisas.

Uti denna motion hafva Herrar Jan Andersson, P. U. Ljuslin, Sven

Ersson, P. O Hörnfeldt, P. Ostman och Erik Ersson instämt.

2:o af Herr O. Larsson (motion N:o 79), hvilken framställt enahanda

förslag som Herr Jonas Andersson.

Bill. till Riksd. Prat. 1867. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

3:o af Herr P. Eriksson (motion N:o 51), som föreslagit, att gästgifveri-,

håll- och reserv-skjutsen måtte från jordbruket skiljas och af Staten

öfvertagas, samt att Riksdagen dertill måtte anslå nödiga medel.

4:o af Herr Olof Nilsson (motion N:o 47), som hemställt, att Riksdagen

måtte dels till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan

om vidtagande af åtgärder, ledande derhän, att gästgifveri-, håll-, reservoch

post-skjutsen måtte från jordbruket skiljas och af Staten öfvertagas,

dels ock för ändamålet anslå nödiga medel.

5:o af Herr O. Hedengren (motion N:o 112), som föreslagit:

a) att skjutsningsbesväret i afseende å såväl gästgifveri-, håll- och

reserv-skjuts som post-skjuts måtte utan ersättning helt och hållet från jordbruket

aflvftas och af Staten öfvertagas, mot det att posthemman gemensamt

komme att deltaga med andra hemman i utgörandet af de onera,

hvarifrån de för postföringens skull blifvit befriade; och

b) att skjutslegan för såväl land som stad måtte bestämmas till 1

R:dr 50 öre för milen, samt att entreprenader, omfattande både gästgifverirörelsen

och skjutsen, uppgöras för alla de gästgifvaregårdar, som för skjutsning

af resande och post oundgängligen erfordrades, hvarvid gästgifverierna

med desamma åtföljande förmåner kunde vara flyttbara.

6:o af Herr P. A. Siljeström (motion N:o 139), som framställt det

förslag, att jorden måtte befrias från alla lagliga skyldigheter af hvad namn

de vara må, i afseende å fortskaffändet af personer, bref eller fraktgods;

att vederbörande myndigheter måtte åläggas att på de ställen, der sådant

kunde finnas behöfligt, genom frivillig entreprenad samt till de lägsta priser

och i öfrigt bästa vilkor, som kunde erhållas, föranstalta om inrättande

af skjutsstationer och herbergen för resande äfvensom på enahanda sätt

vidtaga nödiga anordningar för postbefordringen; att jordens befrielse från

dessa skyldigheter måtte inträda i den mån sådant kunde ske, dock med

förbehåll att reformen borde vara fullständigt genomförd inom högst fem

år från den dag, då förordningen derom utfärdades; samt slutligen att, till

lättnad härvid, Postverkets besparingar, i fall sådana uppstode, måtte, såvidt

möjligt vore, användas för ytterligare utsträckning af postdiligensväsendet;

samt

7:o af Herr Erik Ersson (motion N:o 121), som föreslagit, att den

postföringsskyldighet, som nu åligger posthemman, måtte från dem skiljas,

emot utgörande af roteringsfrihets-afgift till Postverket, och att dessa hemman

sedermera borde deltaga i alla kommunala onera lika med andra hemman,

samt att postbefordringen måtte verkställas med derför antagna entreprenörer

eller medelst beting, samt slutligen att för detta ändamåls vinnande,

eller åtminstone för post-skjutslegans höjande till hvad den rimligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

3

borde vara i förhållande till annan skjutslega, ett reservations-anslag af

31,500 R:dr måtte anvisas att årligen utgå, så länge behofvet deraf fortfore.

Innan Utskottet går att meddela yttrande öfver motionärernes framställningar,

har Utskottet ansett sig böra kortligen redogöra för det hufvudsakligaste

af hvad i denna fråga på sednare tiden förekommit, hvarigenom

bedömandet af frågan från dess närvarande ståndpunkt torde i någon mån

underlättas. Vid denna återblick går dock icke Utskottet längre tillbaka än

till 1856—1858 årens riksdag, då Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet

i denna fråga afgaf ett fullständigt Utlåtande (N:o 110), som kan sägas

innefatta resultaten af flere föregående Riksdagars åtgöranden i detta

ämne. Vid denna riksdag uttalade först Rikets Ständer den åsigt, att

jordbruket borde, så snart sig göra läte, från skjutsningsbesväret fullkomligt

befrias. Medlet härför ansågs vara att fortgå på den sedan 1840 beträdda

banan att befrämja entreprenaders uppkomst och utbildning. Skulle

syftemålet på detta sätt ej till fullo ernås, trodde dock Rikets då församlade

Ständer, att nödig erfarenhet och behöfliga upplysningar för frågans

vidare utredning endast på denna väg kunde vinnas. Jemte uttalande af

dessa åsigter anhöllo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 28 Oktober

1857, dels att legan för gästgifveri-, håll- och reservskjuts i allmänhet

måtte bestämmas att utgå i stad med 1 R:dr och å landet med 80 öre

milen för hvarje häst, men att vid utrop till entreprenad rättighet kunde

meddelas att uppbära såsom skjutslega, i stad 1 R:dr 20 öre och å landet

1 R:dr för milen, dels att, till åstadkommande af friare täflan vid entreprenad-aktion,

åtskilliga åtgärder måtte vidtagas, dels ock att då för den

mera genomgripande reglering af ärendet, som Rikets Ständer ansågo vara

önsklig, erfordrades en ytterligare utredning af ämnet, en komité måtte förordnas

att, efter det upplysningar från de olika länens i frågan intresserade

medlemmar blifvit infordrade, utreda och föreslå, huruvida och på hvad

sätt skjutsningsbesväret kunde från jorden skiljas samt denna vigtiga angelägenhet

för öfrigt i framtiden på lämpligaste sätt ordnas. I anledning

häraf förordnade Kongl. Maj:t, genom nådig Kungörelse den 11 December

1857, att skjutslegan skulle till det af Rikets Ständer äskade belopp från

och med 1858 års början höjas, men att de skjutsskyldige, som icke med

öfriga skjutslaget deltogo i öfverenskommelsen om entreprenad, sjelfve skulle

bestrida den dem åliggande skjutsning i vanlig tur och derför endast åtnjuta

den allmänna legan (i stad 1 R:dr och å landet 80 öre), hvaremot

skilnaden mellan denna lega och det högre legobelopp, som vid stationen erlades,

skulle för den af bemälde skjutsskyldige utgjorda skjutsen tillfalla

entreprenören. Genom samma dag aflåtet nådigt Cirkulär till Kongl. Majrts

Befallningshafvande i samtliga länen anbefallde äfven Kongl. Maj:t, att vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

de entreprenadauktioner för skjutsningsbestyrets öfvertagande, som derefter

korame att anställas, det antal hästar, entreprenören borde inom kortare

tid än en timme efter anfordran tillhandahålla, ej finge bestämmas högre, än

det af erfarenheten ådagalagda behofvet skäligen föranledde, och icke i något

fall öfverstiga det antal, som under nästföregående år dagligen i medeltal

vid stationen utgått; att å de ställen, der betydligen olika antal hästar

under olika årstider utginge, bestämmelse efter nämnda grund skulle meddelas

särskildt för hvarje af dessa tider; att der så lämpligt funnes, skjutshållningen

vid flera angränsande gästgifverier borde på en gång å entreprenad

utbjudas, och att tillses borde, det entreprenör, som icke sjelf vore

gästgifvare, ej saknade tillfälle att vid gästgifvaregården erhålla nödigt utrymme

för hästar och förmån. Derjemte förordnade Kongl. Maj:t eu komité

för uppgörande af förslag angående skjutningsbesvärets ordnande.

Denna komité afgaf under den 31 Augusti 1859 sitt underdåniga betänkande

i frågan, hviket finnes infördt uti lista samlingen af Bihanget till

Riks-Ståndens protokoller vid 1859—1860 årens riksdag. För innehållet af

detta vidlyftiga betänkande kan icke vara lämpligt att här fullständigt redogöra;

dock må nämnas, att komiterade väl uttalade den åsigt, att skjutsningsbesväret

för det dåvarande hvarken kunde eller borde på det sätt från

jordbruket skiljas, att de skjutsningsskyldige från särskilda afgifter lör befordringsväsendet

befriades, men att komiterade deremot ansågo de med

gästgifveri-, håll- och reservskjutsens utgörande in natura förenade och länge

med skäl öfverklagade olägenheter, ibland dem synnerligen de af skjutsningen

förorsakade månfaldiga hindren för jordbrukets behöfliga skötsel

och vidare utveckling, äfvensom de af sättet för slyutsningens utgörande i

viss mån föranledda menliga verkningar på sedligheten, utgöra tillräcklig

anledning för afskaffande af ifrågavarande naturaprestation, hvilken dessutom,

såsom varande icke allenast eu skyldighet, utan jemväl i så måtto

en rättighet, att de skjutsningsskyldige under vissa förhållanden kunde förhindra

tillkomsten af skjutsentreprenader, omöjliggjorde åstadkommandet af

ändamålsenliga befordringsanstalter, hvadan komiterade tillika uttalade den

åsigt, att skjutsningsbesvär, för såvidt dermed afsåges gästgifveri-, hålloch

reservskjutsens utgörande in natura, borde från jordbruket och de skjutsningsskyldige

skiljas, samt såväl skyldighet som rättighet för dem att bestrida

sådan skjutsning upphöra, äfvensom att de gästgifveri-, håll- och

reserv-skjutsskyldiga hemmanens indelning i skjutslag icke borde bibehållas.

Kostnaden härför beräknades för år till 745,668 R:dr Runt, som, fördelad på all

skjutsningsskyldig jord, utgörande 53,617 hela mantal, på hvarje sådant belöpte

sig till icke fullt !4 R:dr och ansågs böra på de skjutsskyldige till

utgörande fördelas. I fråga om postskjutsens reglerande yttrade komiterade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

den åsigt, att postförings-skyldigheten borde från jordbruket skiljas, emot

åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från Indika de nu äro

befriade, samt, såsom följd deraf, posthemman tillförbindas att, i likhet

med annan skjutsskyldig jord deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret

på det sätt detta komrae att utgöras.

Vid 1859 —1860 årens riksdag öfverlemnade Kongl. Maj:t, uti nådig

Skrifvelse den 13 Januari sistnämnda år, komiterades betänkande och förslag

till Rikets Ständer, dervid Kongl. Maj:t, som hufvudsakligen gillade

de åsigter, komiterade lagt till grund för sitt förslag, äskade Rikets Ständers

yttrande öfver förslaget i dess helhet. Sammansatta Stats- samt Allmänna

Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som vid denna riksdag behandlade

frågan, afgaf deri under N:o 8 sitt Betänkande, hvari hufvudsakligen hemställdes,

att Rikets Ständer måtte besluta, att gästgifveri-, håll-, reserv- och

postskjutsen borde skiljas ifrån jordbruket och öfvertagas af Staten, äfvensom

att till betäckande af kostnaderna för öfvertagande af gästgifveri-, hålloch

reservskjutsen ett årligt förslagsanslag af 600J100 Rall- måtte å Riksstatens

Sjette Hufvudtitel anvisas och att å Sjunde Hufvudtiteln Unge uppföras

ett årligt reservationsanslag af 70,000 R:dr att till Postverket utgå

såsom ersättning för den ökade kostnad, som genom postskjutslegans höjande

till likhet med gällande entreprenadlega komme att uppstå. Utskottets

hemställan blef dock endast så till vida bifallen, att Rikets Ständer, —

jemte uttalande af den åsigt, att postföringsskyldigheten borde, i den mån

Kongl. Maj:t funne sådant lämpligen kunna ske, från jordbruket skiljas,

emot åliggande för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de i

egenskap af posthemman varit befriade och att, såsom följd deraf, posthemmanen

tillförbundos att, i likhet med andra i skjutslag indelade hemman,

deltaga i det allmänna skjutsningsbesväret, såsom det komme att utgöras

— å Sjunde Hufvudtiteln anvisade och till Kongl. Maj:ts disposition

ställde ett årligt reservationsanslag af 70,000 Rall-, att till Postverket i

ofvannämnda hänseende utgå, med bemyndigande för Poststyrelsen att använda

de besparingar, som å anslaget kunde göras, till ordnande å postvägar,

af gemensam befordran för post och resande.

I anledning af de motioner, som vid 1862—1863 årens Riksdag i

frågan väcktes, hvaröfver Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och

Ekonomi-Utskottet under N:o 21 afgaf Utlåtande, förnyade Utskottet hufvudsakligen

sin vid nästföregående Riksdag gjorda hemställan, hvilken dock

icke heller vid denna riksdag blef bifallen. Rikets Ständer beslöto nemligen

att å Sjette Hufvudtiteln uppföra ett årligt reservationsanslag af 100,000

R:dr, att, stäldt till Kongl. Maj:ts disposition, användas till lättnad för

skjutsningstungan i de fall, der densamma genom entreprenad bestreds och

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 72.

befunnes särdeles tryckande; hvarjemte Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse

den 30 November 1863, anhöllo, det Kongl. Maj:t täcktes låta å alla

gästgifvaregårdar i Riket, såvidt görligt funnes, inrätta entreprenader, dervid,

då sådant af förhållandena nödigt påkallades och entreprenader ej på annat

sätt kunde åvägabringas, en lega af högst 1 R:dr 50 öre per mil i stad

och 1 Rall’ 20 öre per mil på landet måtte få uppbäras; att då behof af

ny skjutsinrättning å farväg äfvensom vid jernväg eller kanalstation uppstode

och sådan icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens ytterligare

betungande, vederbörande länsstyrelse måtta ega att på sådant ställe

bereda skjutsinrättning på så sätt, att skjutsningsskyldigheten, efter entreprenadauktion,

öfverlemnades till den, som erbjöde sig att för minsta lega

per mil befordra resande och att resande förpligtades att vid sådan skjutsinrättning,

utan afseende å den allmänt gällande skjutslega^ betala för

hvarje mil det belopp, för hvilket entreprenören vid auktionen förbundit

sig att bestrida skjutsen. Beträffande särskildt postskjutsen beslöts vid

denna riksdag i afseende derå ej annan åtgärd, än att, då det vid 1850 —

1860 årens riksdag å Riksstatens Sjunde Mufvudtitel uppförda reservationsanslag

af 70,000 R:dr, till ersättning åt Postverket för ökad kostnad i följd

af postskjutslegans höjande, icke behof! för ändamålet anlitas, samma anslag

skulle från Riksstaten utgå, hvaremot å samma liufvudtitel skulle uppföras

ett dylikt anslag af enahanda belopp, eller 70,000 R:dr årligen, att användas

till postdiligensernas fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige

ej dermed betungades.

Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen blifvit i frågan

hörde och till Kong]. Maj:t afgifvit underdåniga yttranden dels angående

de grunder, som lämpligast borde följas vid bestämmandet af bidrag från

det å Sjette Hufvudtiteln anvisade reservationsanslag, dels angående omfattningen

och beskaffenheten af de föreskrifter, som vid införandet af entreprenad

efter den af Rikéts Ständer föreslagna högre lega kunde för de

skjutsskyldiges säkerhet och de resandes beqvämlighet anbefallas m. in.,

förordnade Kongl. Maj:t under den 24 Januari 1865, bland annat:

att andel af berörda anslag finge, der sådant af omständigheterna påkallades,

äfven städerna tillgodokomma;

att berörda understöd skulle utgå i visst förhållande till skjutslagens

bidrag efter förmedladt hemmantal;

att endast de skjutslag borde anmälas till delaktighet i 1864 års anslag,

från hvilka bidragen samma år till skjutsentreprenaden utgått med

högre belopp än 16 R:dr på förmedladt mantal, för helt år räknadt;

att, beträffande grunden för jemförelse emellan stad och land vid anslagets

fördelning, det af komitéen för skjutsningsbesvärets ordnande gjorda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stat/i- Utskottets Utlåtande, N:o 72.

7

antagande, att hvarje fullt hundratal innevånare i stad motsvarade ett och

ett hälft mantal på landet, härutinnan skulle tjena till efterrättelse:

att, — vidkommande Rikets Ständers framställning att, då behof af

ny skjutsinrättning å farväg äfvensom vid jernvägs- eller kanal-station uppstode

och sådan inrättning icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens

ytterligare betungande, vederbörande länsstyrelser måtte blifva i

tillfälle att, intilldess ett fullständigare ordnande af skjutsväsendet kunde

åvägabringas, vidtaga nödig åtgärd, — Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

bemyndigades att ordna dylik skjutsinrättning på det sätt, att skjntsningsskyldigheten,

efter entreprenadauktion, för högst två års tid öfverlemnadcs

till den, som erbjöde sig att för minsta lega, efter mil räknadt, befordra

resande, och som för fullgörandet af detta sitt åtagande ansåges fullt vederhäftig,

samt att resande förklarades pligtig att vid sådan skjutsinrättning,

utan afseende å skjutslega^ högre belopp än den i allmänhet för

entreprenader gällande lega, samma belopp till entreprenören erlägga, der

skjuts begagnades; och

att, hvad anginge den i sammanhang härmed väckta fråga om rätt

för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, till underlättande för skjutsentreprenaders

införande, i sammanhang med beslut om dylik entreprenad

äfven meddela föreskrift om flyttning af skjutsstation, sådan flyttning under

vissa vilkor finge ske för den tid, entreprenadkontraktet vore gällande.

Beträffande Rikets Ständers underdåniga framställning derom, att Kong].

Maj:t måtte låta å alla gästgifvaregårdar, såvidt görligt vore, inrätta entreprenader

samt dervid medgifva uppbärandet af förhöjd lega, så ansåg Kongl.

Maj:t ett af Dess Befallningshafvande i Malmöhus län, i fråga om skjutsningsbesvärets

ändamålsenliga ordnande, framstäldt förslag vara förtjent

af närmare öfvervägande, och, på det åsigterna från landets olika delar angående

de i samma förslag framställda hufvudgrunder för skjutsningsanstalternas

ordnande måtte kunna inhemtas, förständigades Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i samtliga länen att öfver förslaget inhemta landstingens

yttrande samt dermed, jemte eget underdånigt utlåtande, till Kongl. Maj:t

inkomma.

Vid 1865—1866 årens riksdag vidtogs, i afseende å skjutsningsbesvärets

ordnande, af Rikets Ständer ej annan åtgärd, än att, jemte det de uti underdånig

skrifvelse den 2 Maj sistnämnda år (Nio 50) förnyade sin vid föregående

riksdag gjorda framställning om entreprenaders inrättande och skjutslega^

förhöjande, det å Riks-statens Sjette Hufvudtitel uppförda reservationsanslag

till lättnad för skjutsningstungan, der den genom entreprenad bestrides

och vore särdeles tryckande, förhöjdes från 100,000 R:dr till 125,000 R:dr.

Det å Sjunde Hufvudtiteln uppförda dylika anslag af 70,000 R:dr till post
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

diligensernas fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige ej dermed

betungades, bibehölls deremot oförändradt.

Genom nådig Kungörelse den 14 December 1866 har Kong!. Maj:t,

som, med anledning af de från flertalet af landsting och länsstyrelser framställda

anmärkningar emot det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus

län väckta förslag till skjutsningens ordnande genom ovilkorlig entreprenad

vid alla stationer, ansåg detta förslags genomförande böra förfalla,

funnit godt stadga och förordna:

att å alla skjutsställen i Riket, nemligen der hvarest entreprenader ej

äro inrättade, så snart omständigheterna det medgåfve, samt å de öfriga,

der entreprenader nu funnes, i den mån derom ingångna kontrakt tilländaginge,

borde, såvidt öfverenskommelse derom kunde träffas, genom Kongl.

Maj:ts Befallningshafvandes försorg inrättas entreprenader med rättighet

för entreprenör att, der icke lägre anbud vid auktionen gjordes, uppbära

skjutslega af högst 1 R:dr 50 öre i stad och 1 R:dr 20 öre å landet;

att, der entreprenad icke kunde mot åtnjutande allenast af ofvannämnda

högsta skjutslega åstadkommas, utan vederbörande skjutslag nödgades för

ändamålets vinnande lemna särskildt bidrag, skjutslagen finge, enligt de uti

Kongl. Brefvet den 24 Januari 1865 stadgade grunder, af statsmedel, i mån

af anvisadt anslags tillräcklighet, undfå ersättningsbidrag för hvad de till

skjutsens bestridande på sådant sätt nödgades utgifva;

att, om vid auktion för ny skjutsentreprenads inrättande, anbud icke

erhölles till skjutsens öfvertagande emot rättighet att uppbära den förut

gällande högsta entreprenadskjutslega, 1 R:dr 20 öre i stad och 1 R:dr å

landet, utrop borde ske på sådant sätt, att denna lega ytterligare höjdes

med 10 öre för hvarje utrop till högst 1 R:dr 50 öre i stad och 1 R:dr

20 öre för landet; och borde i öfrig! i afseende å dylika entreprenadauktioner

iakttagas hvad Kongl. Cirkulärbrefvet till samtliga länsstyrelserna

af den 2 Augusti 1844 och Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857

i ämnet innehölle;

att, derest bidrag af skjutslaget såsom vilkor för entreprenads öfvertagande

bestämdes och någon del bland de skjutsskyldige icke ville med

öfriga skjutslaget deruti deltaga, desse skjutsskyldige sjelfve hade att bestrida

den dem åliggande skjutsning i vanlig tur och derföre åtnjuta den

uti första punkten af Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857 för gästgifveri-,

håll- och reservskjuts bestämda allmänna lega af 1 R:dr i stad och

80 öre på landet, hvaremot skilnaden mellan denna lega och det högre

legobelopp, som vid skjutsstationen erlades, skulle för den af bemälde skjutsskyldige

utgjorda skjuts tillfalla entreprenören;

att,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 72.

9

att, i öfverensstämmelse med hvad genom ofvanberörda nådiga Bref

af den 24 Januari 1865 blifvit förordnadt, de entreprenadkontrakt, som

dädanefter uppgjordes, borde omfatta en tid af minst två, högst fem år; hvarjemte,

i afseende å skjutsens ordnande och skjutslega^ bestämmande vid

ny skjutsinrättning å farväg, äfvensom vid jernvägs- eller kanalstation, förut

meddelade stadganden förnyades.

Till lindrande af skjutsningstungan hade af det å Riks-statens Sjette

Stockholms

län

1,471: 06.

Upsala

))

1,2 9 5 : 48.

Södermanlands

»

112: 13.

Östergötlands

))

3,666: 42.

Jönköpings

))

3,823: —

Kronobergs

»

33 5 : 34.

Calmar

»

257: 22.

Gotlands

))

130: —

Blekinge

))

368: 19-

Christianstads

))

5,476 : 30.

Malmöhus

))

5,290: 32.

Hallands

»

551: 17.

Elfsborgs

))

1,160: 31.

Skaraborgs

»

538: 66.

Wermlands

»

9,394: 15.

Örebro

»

9,004: 45.

Westmanlands

))

2,900: 87.

Stora Kopparbergs

))

19,823: 10.

Gefleborgs

»

8,080: 03.

Wester-Norrlands

»

9,9 6 9 : 49.

Jemtlands

»

3,664: 64.

Westerbottens

»

4,5 5 0 : 96.

Norrbottens

))

3,862: 23.

Summa Runt R:dr

95,725: 52.

Dessa belopp motsvara i allmänhet hälften af hvad de skjutsskyldige

för gästgifveri-, håll- och reservskjutsens utgörande medelst entreprenad

erlagt å landet utöfver 16 R:dr för hvarje helt förmedladt mantal och i stad

med mera än 24 R:dr för hvarje fullt hundratal af stadens innevånare.

Bih. till Riksd. Prof. 18(77. 4 Sami, 1 Afd. 34 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 72.

Enligt till Kongl. Civil-departementet från länsstyrelserna insända uppgifter

å de gästgifvaregårdar, vid hvilka under år 1865 bidrag till entreprenadskjuts

från skjutslagen utgått med högre än nyssnämnda tvänne belopp,

uppgick bidraget å hvarje skjutsskyldigt helt förmedladt mantal

86 gästgifvaregårdar emellan

1

och

10

R:dr öfver

16

R:dr mantalet

52.........

10

»

20

))

»

»

49.........

20

))

30

))

»

))

24.........

30

»

40

))

))

))

19.........

40

))

50

))

))

))

21.........

50

»

60

))

))

))

11.........

60

))

70

))

))

))

11.........

70

))

80

))

))

»

6.........

80

»

90

))

»

»

1.........

90

))

100

))

))

))

1.........

100

))

no

))

))

»

3.........

no

»

120

))

))

))

4.........

120

))

130

))

))

»

2.........

140

))

150

))

))

»

2.........

170

))

180

))

»

»

1.........

190

))

200

))

))

»

1.......till

219

))

))

1.........

224

))

))

1.........

240

))

))

1.........

314

))

»

1.........

336

))

))

För några gästgifvaregårdar i Wester-Norrlands län uppgifves bidraget

från de skjutsskyldige till entreprenadskjutsen hafva uppgått till än

högre belopp för mantal, nemligen ända till 480 R:dr; men enligt hvad

länsstyrelsen upplyst, hade före entreprenadauktionen öfverenskommelse

blifvit träffad med viss person om inrop af skjutsen, dockså att den skjutsskyldighet

entreprenören sig åtoge skulle, på lika sätt som före entreprenaden,

af hvarje skjutsskyldig på eget ansvar fullgöras. Entreprenaden vore

således blott skenbar och åstadkommen i afsigt dels att erhålla den högre

lega, som för entreprenadskjuts erlades, dels att bekomma bidrag af det

för skjutsningstungans lindrande anvisade statsanslag.

Enligt uppgifter, liemtade dels ur det af komiterade för skjutsningsväsendets

reglerande afgifna underdåniga betänkande, dels ur länsstyrelsernas

s. k. femårsberättelser, utgjorde antalet af hästar, utgångne till gästgifveri-,

håll- och reserv-skjuts, länsvis följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 72.

Stockholms

län .

1855.

59,189.

1860.

31,782.

1865.

19,134.

Upsala

))

38,054.

23,598.

13,862.

Södermanlands

»

63,534.

—

22,430.

Östergötlands

»

125,832.

61,289.

32,530.

Jönköpings

))

72,641.

35,213.

13,533.

Kronobergs

»

47,574.

19,403.

9,400.

Calmar

»

63,882.

24,233.

17,720.

Gotlands

»

15,758.

3,479.

4,521.

Blekinge

»

30,907.

14,759.

6,247.

Christianstads

))

62,875.

34,339.

17,382.

Malmöhus

)>

92,974.

37,526.

23,675.

Hallands

»

34,842.

18,591.

6,722.

Göteborgs o. Bohus

))

50,630.

18,407.

12,499.

Elfsborgs

»

95,130.

26,314.

14,292.

Skaraborgs

))

69,098.

29,022.

14,135.

Wermlands

»

102,566.

49,410.

58,632.

Örebro

»

63,407.

39,378.

23,643.

Westinanlauds

))

49,374.

21,425.

15,301.

Kopparbergs

»

53,619.

31,699.

36,229.

Gefieborgs

»

52,096.

31,943.

33,403.

Wester-Norrlands

»

54,067.

45,100.

47,611.

Jemtlands

15,003.

20,246.

19,581.

Westerbottens

»

29,738.

23,490.

20,037.

Norrbottens

»

23,562.

6,935.

12,493.

Summa i alla länen . .

1,366,352.

495,012.

D:o utom Södermanlands

län .......

1,302,818.

647,581.

472,582.

Af de uppgifter Utskottet, till frågans belysande, ansett sig böra här

meddela, framgår visserligen det i viss mån tillfredsställande resultat, att

skjutsningstungan blifvit på sednare tiden väsendtligen lättad, hvarjemte

antagligt är att i den närmaste framtiden en ytterligare lindring skall beredas

de skjutsskyldige i följd af tillämpningen utaf de i Kongl. Kungörelsen

den 14 December nästlidna år meddelade föreskrifter, angående legans

förhöjande för entreprenadskjuts, hvilken lindring dock icke kan komma de

skjutslag till godo, för hvilka entreprenad är upprättad, förr än ingångna

entreprenadkontrakter tilländagå, hvaraf följer att dessa skjutslag, som förr

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N;o 72.

än andra reglerat sin skjutsning, kunna för någon tid komma i sämre ställning

än de skjutslag, hvilka hittills sjelfva bestridt skjutsen. De lättnader

i skjutsningstungan, som sålunda småningom kommit och än vidare kunna

komma de skjutsskyldige till godo, synas dock Utskottet icke kunna tillfredsställa

jordbrukets alltjemt återkommande samt på rättvisa och billighet

grundade fordran att varda helt och hållet befriadt från ifrågavarande onus,

hvilket icke allenast utgör ett väsendtligt hinder för jordbrukets ändamålsenliga

skötsel och utveckling, utan äfven i sedligt hänseende medför menliga

verkningar. Att här utveckla de skäl, hvarpå denna åsigt sig grundar,

torde icke vara erforderligt, då frågan i denna del vid föregående riksdagar

blifvit tillräckligt utredd. Det motstånd, som mött mot jordbrukets

befriande från skjutsningsbestyret, synes Utskottet hafva haft sin grund,

mindre uti förnekandet af giltigheten utaf de skäl, som för en dylik befrielse

blifvit på ett, såsom det synes Utskottet, öfvertygande sätt anförda, utan

mera och nästan uteslutande härleda sig af betänkligheter rörande kostnaderna

för skjutsningsbestyret, derest detsamma skulle, af Staten ensam öfvertagas.

Dessa betänkligheter synas Utskottet äfven hafva varit fullt berättigade;

ty skulle Staten allena öfvertaga hela det skjutsningsbestyr, hvarom

här är fråga, komme kostnaderna derför otvifvelaktigt att uppgå till så

betydligt belopp, att jordbrukaren, sedan andra samhällsklasser, såsom rättvist

är, deraf fått vidkännas sin behöriga andel, sannolikt träffades af drygare

utgifter i form af beskattning, än hela det nuvarande skjutsningsbestyret

medför. Giltigheten af denna åsigt torde svårligen kunna förnekas,

då i betraktande tages, med hvilka betydliga kostnader exproprierande af

mark för gästgifveriers anläggande, uppförande af de derför erforderliga

byggnader, uppsättning af hästar och fortskaffningsmateriel, deras underhåll

m. in. skulle vara förenade, utom det att en ny talrik klass af tjensteman

och betjente för skjutsningsbestyrets administration, kontroll, redovisning

derför in. m. skulle erfordras. Då svårighet för kommunerna på flera ställen

uppstått att till skäligt pris få skjutsning^! verkställd genom entreprenör,

skulle nemligen, i anseende till sådana överenskommelser, som, enligt

hvad ofvan förmäles, i Wester-Norrlands län blifvit träffade emellan dem,

från hvilkas sida någon täflan om skjutsningsbestyrets öfvertagande kunnat

ifrågakomma, Staten sannolikt nödgas på flera ställen ombesörja skjutsningen,

på det eu oskälig skjutslega ej måtte utgöra hinder för trafiken.

Lika billigt och rättvist som det synes vara att jordbruket befrias

från ifrågavarande onus, lika olämpligt synes det Utskottet således vara att

detsamma helt och hållet af Staten öfvertages. Deremot torde Staten hädanefter,

likasom hittills under sednare åren egt rum, böra medverka för skjutsningstungans

lindrande. Denna tunga synes dessutom i väsendtlig mån böra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 72.

13

förminskas, om såsom regel stadgas, att den resande bör betala skjutsens

fulla värde; att skjutsen upplåtes å entreprenad och att gästgifverirörelsen

i så måtto göres fri, att den får åtfölja entreprenaderna, der sådant utan

synnerlig olägenhet kan ske; att tiden för hästars anskaffande, åtminstone

vid de vägar, der trafiken är ringa, utsträckes så långt, att stallfodring

under sommartiden icke blifver nödvändig och att entreprenörerne icke må

åläggas tillhandahålla större antal hästar, än som oundgängligen erfordras.

Utskottet har dock tänkt sig möjligheten deraf att, om, i likhet med hvad

redan är stadgadt, då behof af ny skjutsinrättning å farväg äfvensom vid

jernvägs- och kanalstation uppstår och sådan inrättning icke kan utan de

gamla skjutslagens ytterligare betungande åstadkommas, skjutslega^ äfven

vid öfriga skjutsinrättningar finge, utan någon inskränkning, bestämmas till

det belopp, hvartill den vid entreprenadauktion uppginge, det stundom

kunde inträffa, att skjutslega^ der, i anseende till lokala förhållanden,

ringa tillfälle vore för täflan, kunde uppbringas till allfor högt belopp, så

att deraf ett väsendtligt hinder för trafiken uppstode. Til! förekommande

häraf torde nödigt vara att för skjutslegan vid de gamla gästgifvaregårdarne

ett visst maximum bestämdes, måhända olika för olika orter, och Utskottet

har i detta hänseende föreställt sig att den för stad nu stadgade högsta entreprenadskjutslega,

eller 1 Rall’ 50 öre för milen, i allmänhet vore den mest lämpliga

för såväl stad som land. Utöfver detta belopp anser Utskottet, med

hänsyn till nuvarande prisförhållanden, skjutslegan vid de gamla eller i

deras ställe inrättade nya gästgifvaregårdarne ej böra utgå. Skulle vid

dessa skjutsinrättningar entreprenörer ej allestädes kunna erhållas, hvilka

endast emot rättighet att uppbära den högsta skjutslegan åtoge sig ifrågavarande

skjutsningsbestyr, uppkomme nödvändigheten att få detsamma på

annat sätt regleradt. Utskottet är tveksamt om sättet härför, men föreställer

sig att detta kunde ske så, att Staten icke derför behöfde ådragas

alltför stora kostnader. Då emellertid, för ett fullständigt ordnande af

denna vigtiga * angelägenhet, en närmare utredning af frågan erfordras, än

hvad Utskottet kan meddela, och Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle såväl att

åt frågan låta bereda en sådan utredning, som att, efter det sådant egt

rum, föreslå det lämpligaste sättet för skjutsningsväscndets fullständiga

reglerande, får Utskottet hemställa,

a) att Riksdagen i underdånig skrifvelse ville, jemte tillkännagifvande

af sin åsigt att jordbruket bör från gästgifveri-,

håll-, reserv- och post-skjutsskyldigheten befrias,

mot åliggande för posthemmanen att utgöra de onera,

hvarifrån befrielse för postföringens skull nu eger rum,

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa

s. 14 Kontrollera mot PDF

I1

14 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

Riksdag aflåta nådig Proposition, innefattande förslag till

skjutsningsväsendets fullständiga ordnande på lämpligt

sätt, samt utredning om de kostnader, livarmed Staten

möjligen bör fortfarande härtill bidraga.

Härigenom anser Utskottet sig hafva besvarat de särskilda förslag,

som af motionärerne blifvit framställda, äfven särskildt beträffande postskjutsen,

hvars reglerande icke lämpligen synes kunna ske på det af Herr

Erik Ersson föreslagna sätt, utan i sammanhang med ordnandet af skjutsväsendet

i allmänhet. Likaledes och då Riksdagen bifallit hvad Utskottet,

vid afgifvande af sina förslag till reglering af utgifterna under Riks-statens

Sjette och Sjunde Hufvudtitlar, hemställt derom, att de å dessa Hufvudtitlar

uppförda ordinarie anslag, hvaruti någon förändring af Utskottet ej blifvit

föreslagen, måtte å blifvande Riks-stat uppföras till oförändradt belopp, samt

anslagen såväl till lättnad för skjutsningstungan, der den genom entreprenad

bestrides och är särdeles tryckande, stort 125,000 R:dr, som till postdiligensers

fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige ej dermed betungas,

utgörande 70,000 R:dr, äro att härtill hänföra, anser Utskottet

motionärernes framställningar i fråga om anslag för berörda ändamål äfven

vara besvarade; hemställande alltså,

b) att motionärernes framställningar i dessa hänseenden ej

må till någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 April 1867.

På Utskottets vägnar:

Arv. Fr:son Posse.

Reservationer:

af Herr Fålvrceus, O. 1.: »Ehuru Utskottets majoritet icke, såsom åtskillige

motionärer, uttryckligen förklarat, att skjutsningsbestyret, då jordbruket

derifrån befrias, bör öfvertagas af det allmänna eller Staten, så lärer någon

annan slutföljd af den tillkännagifna åsigten om jordbrukets berättigande till

omförmälda befrielse icke kunna härledas. Emot denna åsigts tillämpning,

såsom Utskottets förslag åsyftar, oinskränkt, utan förbehåll, och utan att ens

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

15

afvakta någon erfarenhet af seclnaste skjutsförfattnings verkningar, föranlåtes

jag att reservera mig, likasom ock emot tillstyrkandet att å nyo och utan

närmare undersökning förhöja skjutslegan.

Af de uppgifter Utskottet, till frågans närmare belysning, meddelat,

visar sig, att skjutsningsbesväret på sednare tiden väsendtligen lättats.

Orsakerna igenfinnas, hvad skjutsens minskning angår, hufvudsakligen dels

i de fullbordade jernvägsanläggningarne, som genomskära åtskilliga af Rikets

folkrikaste landskap, dels i den betydligt utvidgade ångbåtsfarten, äfvensom

ock i de för befordrande af poster och resande föranstaltade postdiligenser,

samt till någon del tvifvelsutan äfven i den förhöjda skjutslegan och det

deraf oftare föranledda begagnandet af egna hästar, att en ytterligare

lindring i skjutsningsbesväret är att emotse, i den mån tillämpning kommer

att ega rum af de i Kongl. Kungörelsen den 14 nästlidne December meddelade

föreskrifter angående legans förhöjande för entreprenadskjuts, synes

ock otvifvelaktigt.

Detta oaktadt, anser jag dock ämnets vigt påkalla den uppmärksamhet,

att de vidare åtgärder, som möjligen kunna påskynda skjutsväsendets slutliga

eller mera fullständiga reglering, icke må underlåtas.

Då skjutsningsbestyrets öfvertagande af Staten i den mening, att,

såsom i Europas sydligare, tätt befolkade och bebyggda länder är fallet,

befordringen af resande och poster skulle omedelbart af Staten, genom

inrättande af egna poststationer och underhållande derstädes af nödigt

antal hästar och forredskap, besörjas, lika litet i Sverige som i öfriga af

vår verldsdel nordligaste länder kan åstadkommas utan sådana öfverdrifna

kostnader, att endast skattebidragen till dessas betäckande skulle för jordbruksidkarne

sjelfva blifva mera betungande än skjutsningsansvarigheten

under nuvarande förhållanden, lärer, för ändamålets befrämjande, annan

utväg ej vara att vidtaga än att vidare befordra utbildandet af det entreprenadssystem,

som år 1844 inleddes och derefter allt mera utvidgats.

De svårigheter och hinder, som mött för en allmännare tillämpning af

detta system, hafva varit att söka dels i bristande täflan om entreprenadskjutsens

öfvertagande, såsom följd deraf, att, utom redan befintliga gästgifverier,

lämpligt belägna gårdar för ändamålet icke allestädes äro att

tillgå, dels i den ojemna skjutsningen under olika årstider och dels, i åtskilliga

orter, i de skjutsningsskyldiges egen obenägenhet att afstå från

den inkomstkälla, som befordrandet af resande bereder. I sistnämnda hänseende,

och för det fall att något skjutslag önskar att tills vidare bibehålla

skjutsningsbestyret, torde det ej heller finnas nödvändigt att söka med

allmän uppoffring hafva hindren för upprättande af entreprenad, likasom

det svårligen lärer kunna förhindras att i många fall skjutsentreprenader

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

till större eller mindre del grundas på frivilliga aftal med närboende jordbrukare

om delaktighet i skjutsningen. Den grundsats, som afser att befria

jordbruket från ifrågavarande natura-prestation, kan härigenom så

mycket mindre anses rubbad, som det väl endast är den tvungna -skjutsningen,

om hvars afskaffande kan vara fråga, samt det fria deltagandet

deruti, såsom förvärfsmedel, hvarken i moraliskt eller nationalekonomiskt

hänseende kan anses mera förkastligt än andra likartade näringsutvägar,

såsom exempelvis resandes befordrande med ångbåtar, tillhandahållande af

hästar efter beting för befordring af postdiligenser, paketposter o. s. v.

Ovilkorligt upprättande af skjutsentreprenader på alla skjutsstationer, genom

enskilde entreprenörers eller Statens försorg, kan i följd häraf hvarken vara

för ändamålet erforderligt eller, utan oberäkneliga kostnader, verkställbar.

Skjutslega^ ytterligare höjande vid skjutsstationer å landet till likhet

med städernas, såsom Utskottet föreslagit, skulle väl i åtskilliga orter antagligen

underlätta upprättandet af entreprenader; dock synes denna utväg,

hvaremot betänkligheter å andra sidan möta, med afseende å de allmänna

kommunikationernas försvårande och ökandet af ersättningskostnaderna för

resor i allmänna ärenden, icke böra ifrågakomma förr än vid en blifvande

allmännare reglering af skjutsväsendet, derest den då befinnes af omständigheterna

påkallad. Den af Utskottet uttalade grundsats, att den resande

bör i skjutslega betala hvad skjutsen är värd, utgör för öfrigt ett allt för

obestämbart begrepp. Från vissa öHer förspörjas klagomål öfver intrång i

entreprenadskjutsen genom enskildes skjutsning för bättre pris än den förhöjda

entreprenadskjutslegan. A andra sidan uppgifvas skjutslagens tillskott

till entreprenörerna mångenstädes, synuerligast i åtskilliga af de norra orterna,

utgöra så betydliga belopp, att, om dessa jemväl skulle ingå i bestämmande

af skjutslegan efter värdet, sådant skulle göra allt färdande med

skjuts omöjligt.

I hvarje fall, och då Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers

vid sista riksdag gjorda underdåniga framställning i ämnet, så nyligen meddelat

föreskrifter, åsyftande att lätta skjutsningsbesväret, finner jag det icke

vara lämpligt, att, innan någon erfarenhet vunnits om verkningarne af de

vidtagna åtgärderna, föreslå nya utvägar för ändamålets vinnande, som

möjligen kunna af erfarenheten bevisas vara öfverflödiga.

För att kunna bedöma lämpligheten af den ena eller andra åtgärden,

som till sakens befrämjande ännu må vara att vidtaga, äfvensom att ens

förslagsvis kunna beräkna de kostnader, som en fullständigare reglering af

skjutsningsbestyret kan medföra, är det ock oundgängligen nödigt att erhålla

tillförlitliga upplysningar, dels om antalet af skjutsstationer för hvardera
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 72.

17

derå slaget af skjutsning, antingen af skjutslagen omedelbart, eller genom

entreprenörer, med eller utan bidrag af skjutsskyldige, äfvensom om häståtgången

samt beloppen af de bidrag från skjutsskyldige, som, efter det

sednaste skjutsförfattning kommit i tillämpning, må kunna beräknas för

entreprenaders tillvägabringande, — allt detta särskilt för de allmännaste

farvägarne och mindre befarna bivägar, — dels om möjligheten af och

vilkoren för postskjutsens förenande med skjutsentreprenaderna samt utsträckningen

af de utaf Postverket omedelbart vidtagna anstalter för posters

och resandes befordring, — dels ock om de anordningar, som läns- eller

distriktvis kunna vara vidtagna för skjutsskyldiges understödjande eller

skjutsningsbesvärets utjemnande, samt om möjligheten att på lämpligt sätt

i allmänhet ordna skjutsväsendet läns- eller distriktvis, och dels slutligen

om de kostnader, som kunna blifva att beräkna, i händelse skjutsningsbestyret

funnes på ett eller annat sätt kunna af Staten öfvertagas; och

anser jag på grund häraf de väckta motionerna, hvad gästgifveri-, hålloch

reserv- samt postskjutsen angår, endast föranleda den hemställan,

att Riksdagen må, genom underdånig skrifvelse hos Kongl.

Maj:t, anhålla, att, efter det nödig erfarenhet vunnits om

verkningarne af de i Kongl. Kungörelsen den 14 sistlidne

December meddelade stadganden, och sedan erforderliga

upplysningar i förrberörda hänseenden inhemtats, Kongl.

Maj:t behagade, jemte meddelande deraf, till Riksdagen

afgifva derpå grundadt förslag till sättet och vilkoren för

en allmän reglering af skjutningsbestyret, genom utsträckt

tillämpning af entreprenadinrättningen såsom hufvudgrund,

och så att jordbruket, så vidt med omständigheterna är

förenligt, må från skjutsningsbestyrets utgörande befrias.»

Häruti instämde Grefvarne af Ugglas och Wachtmeister samt Herrar

Björnstjerna och Hierta.

af Herr Jonas Andersson: »Jemte det jag får reservera mig emot Utskottets

förslag, dels emedan deri, enligt min tanke, allt för starkt betonas svårigheten

och kostnaderna af Statens öfvertagande utaf skjutsningsbestyret, dels

derföre att förslaget synes mig i så måtto vara ofullständigt, att sjelfva hufvudfrågan,

eller huru skjutsningsbestyret, sedan jordbruket blifvit derifrån befriadt,

skall utgöras och kostnaderna derför utgå, blifvit nästan öfverhalkad eller

åtminstone med så lätt hand vidrörd, att Regeringen icke genom den ifråBih.

till Rilcsd. Prat. 1867. 4 Sami, 1 Afd. 34 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

gasatta skrivelser! får någon kännedom om Riksdagens åsigt i detta ämne,

uti hvilket ett uttalande från Representationens sida dock varit på sin

plats, — åberopar jag såsom min reservation Inkomst-afdelningens förslag

till utlåtande, hvilket, om ock i alla delar icke fullt tillfredsställande, dock

synes mig i flera hänseenden förtjena företräde framför Utskottets förevarande

förslag; varande Inkomst-afdelningens förslag, efter det samma utredning,

som Utskottet nu begagnat, föregått, af följande lydelse:

»Af de uppgifter Utskottet, till frågans belysande, ansett sig böra

här meddela, framgår visserligen det i viss mån tillfredsställande resultat,

att skjutsningstungan blifvit på sednare tiden väsendtligen lättad, hvarjemte

antagligt är, att i den närmaste framtiden en ytterligare lindring skall beredas

de skjutsskyldige i följd af tillämpningen utaf de i Kongl. Kungörelsen

den 14 December nästlidna år meddelade föreskrifter angående legans

förhöjande för entreprenadskjuts, hvilken lindring dock icke kan komma de

skjutslag till godo, för hvilka entreprenad är upprättad, förrän ingångna

entreprenad-kontraktcr tilländagå, hvaraf följer att dessa skjutslag, som förr än

andra reglerat sin skjutsning, kunna för någon tid komma i sämre ställning

än de skjutslag, hvilka hittills sjelfva bestridt skjutsen. De lättnader

i skjutsningstungan, som sålunda småningom kommit och än vidare kunna

komma de skjutsskyldige till godo, synas dock Utskottet icke kunna tillfredsställa

jordbrukets alltjemt återkommande samt på rättvisa och billighet grundade

fordran att varda helt och hållet befriadt från ifrågavarande onus, hvilket

icke allenast utgör ett väsendtligt hinder för jordbrukets ändamålsenliga

skötsel och utveckling, utan äfven i sedligt hänseende medför menliga verkningar.

Att här utveckla de skäl, hvarpå denna åsigt sig grundar, torde

icke vara erforderligt, då frågan i denna del vid föregående riksdagar

blifvit tillräckligt utredd. Det motstånd, som mött för frågans reglerande

på det sätt, att jordbruket från gästgifveri-, håll-, reserv- och postskjutsen

befriades och denna del af skjutsningsbestyret af Staten öfvertoges, synes

Utskottet hafva haft sin grund, mindre uti förnekande af giltigheten utaf

de skäl, som för en dylik befrielse blifvit på ett, såsom det synes Utskottet,

öfvertygande sätt anförda, utan mera och nästan uteslutande härleda

sig af betänkligheter rörande kostnader för Statens öfvertagande af skjutsningsbestyret.

Denna kostnad torde dock icke böra antagas blifva så betydlig,

om såsom regel stadgas, att den resande bör betala skjutsens fulla

värde; att skjutsen, så vidt möjligt är, upplåtes å entreprenad och att

gästgifverirörelsen i så måtto göres fri, att den får åtfölja entreprenaderna,

der sådant utan synnerlig olägenhet kan ske; att tiden för hästars anskaffande,

åtminstone vid de vägar, der trafiken är ringa, utsträckes så långt,

att stallfodring under sommartiden icke blifver nödvändig och att entre
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N;o 72.

19

prenörerne icke må åläggas tillhandahålla större antal hästar, ätt som oundgängligen

erfordras. Utskottet har dock tänkt sig möjligheten deraf att

om, i likhet med hvad redan är stadgadt, då behof af ny skjutsinrättning

å farväg äfvensom vid jernvägs- och kanalstation uppstår, och sådan inrättning

icke kan utan de gamla skjutslagens ytterligare betungande åstadkommas,

skjutslegan äfven vid öfriga skjutsinrättningar finge, utan någon

inskränkning, bestämmas till det belopp, hvartill den vid entreprenadauktion

uppginge, det stundom kunde, inträffa, att skjutslegan, der, i anseende

till lokala förhållanden, ringa tillfälle vore för täflan, kunde uppjagas till

alltför högt belopp, så att deraf ett väsendtligt hinder för trafiken uppstode.

Till förekommande häraf torde nödigt vara, att för skjutslegan vid de gamla

gästgifvaregårdarne ett visst maximum bestämdes, och Utskottet har i

detta hänseende föreställt sig, att den för stad nu stadgade högsta entreprenadskjutslega

eller 1 R:dr 50 öre för milen, vore den mest lämpliga

för såväl stad som land. Utöfver detta belopp anser Utskottet, med

hänsyn till nuvarande prisförhållanden, skjutslegan vid de gamla eller i

deras ställe inrättade nya gästgifvaregårdarne ej böra utgå. Skulle vid

dessa skjutsinrättningar entreprenörer ej allestädes kunna erhållas, hvilka

endast emot rättighet att uppbära den högsta skjutslegan åtoge sig ifrågavarande

skjutsningsbestyr, torde Staten nödgas träda emellan antingen

medelst erforderligt kontant tillskott eller med uppsättande af skjutsinrättning

och skjutsens uppehållande der sådant kunde blifva af nöden.

Deremot skulle för skjutslagen qvarstå skyldigheter, dels att, enligt hittills

gällande föreskrifter, uppehålla kungs- och kronoskjutsen, dels att, om

entreprenör råkade i obestånd och ej förmådde fullgöra sin skjutsningsskyldighet,

ombesörja den öfriga skjutsen, intilldess ny entreprenör hunnit anskaffas.

De kostnader för Statsverket, som för skjutsningsbesvärets reglerande

i öfverensstämmelse med de af Utskottet föreslagna grunder skulle uppstå,

kunna emellertid icke af Utskottet ens förslagsvis beräknas. Innan en sådan

beräkning med något slags tillförlitlighet kan verkställas, erfordras nemligen

upplysning om och i hvad män det nyligen lemnade medgifvandet af

en högre entreprenadskjutslega kunnat verka till ett allmännare inrättande

af entreprenader, hvartill en verksam anledning förefinnes i det förhållande,

att skilnaden emellan den allmänna skjutslegan och entreprenadskjutslegan

nu är större än någonsin tillförene, nemligen 40 öre för landet och 50

öre för staden, räknadt för milen. Likaledes erfordras för ifrågavarande

beräkning någon erfarenhet, huruvida skjutslagens nu i allmänhet temligen

höga bidrag till entreprenaderna må, i följd af entreprenadskjutslegans höjande,

under löpande året komma att förminskas- Då emellertid Kongl.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande No 72.

Maj:t, såväl i dessa som flera hänseenden, torde vara bäst i tillfälle att, efter

inhemtande af upplysningar från orterna, åt frågan låta bereda den utredning,

utan hvilken den icke på ett tillfredsställande sätt kan lösas, hemställer

Utskottet,

att Riksdagen uti underdånig skrifvelse ville, jemte tillkännagifvande

af sin åsigt att jordbruket bör från gästgifveri-,

håll-, reserv- och postskjutsskyldigheten befrias

och denna skyldighet af Staten öfvertagas, emot åliggande

för posthemmanen att utgöra de onera, hvarifrån

befrielse för postföringens skull nu eger rum, anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa Riksdag

aflåta nådig Proposition, innefattande förslag till skjutsningsväsendets

fullständiga reglerande i öfverenstämmelse

med de af Utskottet här ofvan uttalade grunder, eller

på annat lämpligt sätt, samt utredning angående de

kostnader, med hvilka en sådan reglering för Statsverket

kan vara förenad.

Häruti förenade sig Herr Eric Erson.

af Herr Carl Ifvarsson.

af Herr J. Otterström: Under de sista tjugo årens stora utvecklings
arbete

i alla rigtningar har det allmänna rättsmedvetandet kommit till

klarhet och mognad med afseende på giltigheten af det under en ännu

längre tid höjda ropet på Svenska jordbrukets befrielse från gästgifveri-,

håll-, reserv- och post-skjuts-skyldigheten, jordbruket påtvingad under helt

andra tidsförhållanden och helt annat styrelsesätt, än för tiden från 1809.

Ingen vill numera på allvar uppträda till försvar för status quo i denna del.

Med en betydlig förhöjning af skjutslegan från 50 till 150 öre har

ock lagstiftningen på sista tiden erkänt giltigheten af rättsgrundsatsen, att

den resande bör betala hvad skjutsen på stället, väl ordnad, skäligen kostar,

den skjutsande må vara hvem som helst.

Men då Staten, denna grundsats oaktadt, för sina ändamål icke bör

under alla omständigheter låta den resandes fortskaffning bero af den

enskilda hästegarens anspråk eller af den resandes förmåga att på det

tillfälliga fria aftalets väg förskaffa sig skjuts, så måste lagstiftningen tillse,

att den resande får rätt att mot en fastställd högsta lega kunna påräkna

att blifva fortskaffad.

Under dessa omständigheter, betingade af statsändamålet, måste någon

träda emellan, icke blott såsom reglerande skjutsväsendet, utan ock såsom

bestridande den kostnad, som genom skjutsningens reglerande möjligen

uppstår

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 72.

21

uppstår, genom fastställandet af eu högsta skjutslega, utan afseende på

lokala olikheter.

Alltifrån den första skjutsförordningens utfärdande intill dato har Staten

med sin reglerande magt trädt emellan den resande och den skjutsande,

men tvingat en särskild samhällsklass att träda emellan såsom betalande,

direkt genom att bestrida skjutsen in natura för en lägre lega, än skjutsen

på stället skäligen var värd, indirekt genom kontant tillskott för skjutsens

bestridande på entreprenad, för hvilken Staten förbehållit sig att få

reglera vilkoren i de väsendtligaste delarne.

Den gamla »skjutsfrågan», såsom rättsfråga, delar sig således i följande:

l:o Hvem bör, med jordbrukets befrielse från skjutsskyldigheten, kännas

skyldig att öfvertaga densamma? 2:o Hvem bör, med den resandes befrielse

från skyldigheten att betala skjutsen utöfver en fastställd högsta lega,

kännas skyldig att betala den möjliga bristen?

På dessa frågor tvekar jag icke att uttala det länge, ofta och högt

uttalade ordet, att det ena som det andra tillkommer Staten här såsom i

andra länder, som stå på en högre kulturgrad.

Staten har hittills ordnat och reglerat skjutsväsendet. Det har aldrig

varit individens ensak, icke heller har det fått vara ett fritt kommunalbestyr.

Staten har i sjelfva verket gjort sig till den skjutsskyldige, men

utfört åliggandet genom sina såsom lifegne betraktade jordbrukare, ty Staten

har bestämt legan, tiden för skjutsens tillhandahållande efter den resandes

reqvisition, tiden för hästens lopp per mil, hästarnes antal på gästgifveri,

håll, reserv m. m. ända ned till »fjedersätet» på den skjutsandes åkdon.

Staten har genom sin underordnade myndighet reglerat entreprenaderna

och vilkoren för desamma. Och under allt detta reglerande hafva de

o

»skjutsande» blott i ett och annat stycke på sednare tiden haft sig förunnad

förmånen af att varda »hörde», men beslutanderätten har i de aldraflesta

punkter legat i Statens hand. Å de skjutsandes sida har det i allmänhet

blott varit fråga om valet mellan ett onus i den ena eller i den andra

formen, ty rätten att reglera skjutsen har hittills varit dem förnekad, hvarför

tillståndet ur den synpunkten blifvit dem olidligt, huru Staten än reglerat

under bibehållande af skjutsskyldigheten på jordbruket i sjelfva utförandet.

Det är rätt och det är billigt, att Staten får behålla sin gamla magt

att bestyra om skjutsväsendet, då detta bestyr ej kan öfverlemnas åt individens

eller kommunernas fulla frihet. Men det är ock då lika rätt och

lika billigt, att åt Staten öfverlemnas skyldigheten att bestrida kostnaden,

dermed att Staten för sina ändamål och i sitt intresse, som är allas, ordnar

och reglerar skjutsväsendet på lämpligaste sätt, ty under förutsättning af

Bih. till Rikad. Prof. 1867. 4 Sami. 1 A/d. 34 Haft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2S Stats-Utskottets Utlåtande N:o 72.

ett sådant ordnande och reglerande från Statens sida kan ingen rättänkande

medborgare vilja välta kostnaden på någon särskild samhällsklass eller särskilt

samhällsyrke.

Ställes skjutsningen på entreprenad under den fria konkurrensens inverkan

och fastställes skjutslega!! skäligt, så bör man ej kunna motse

dessa enorma kostnader för Staten, hvarmed man vill skrämma oss. Innan

skjutslegan höjdes öfver 50 öre på landet, funnos en mängd entreprenader ingång™

utan tillskott från de skjutsskyldiges sida. Långt flera sådana hafva

uppstått, sedan skjutslegan höjdes, och ännu flera skola ytterligare uppstå

efter skjutslega™ sista förhöjning och med afseende på flera andra nya,

gynnande orsaker. Detta oaktadt måste i vissa trakter af vårt land alltid

finnas stationer, der Staten med något tillskott måste träda emellan den

resande och entreprenören, så länge fastställandet af en högsta lega är

nödvändig; men finnes väl någon allmän rättvisa, om man under så olika

lokala förhållanden vill göra skjutsväsendets ordnande beroende af de särskilda

skjutslagens eller länens tillskott hvar för sitt behof deraf. Måste

ej följden häraf blifva, att det ena länet befrias från skjutsskyldighetens

onus, medan det andra länet fortfarande deraf blir lidande? Kan man

vänta, att entreprenören blir billigare i sina pretentioner derföre att tillskottet

går från landstingskassan, än om det går från statskassan?

Utan att åberopa flera grunder än nu anförda, får jag till Riksdagens

antagande vördsamt framlägga Utskotts-afdelningens hufvudsakliga förslag

till beslut,

att Riksdagen uti underdånig skrifvelse ville, jemte tillkännagifvande

af sin åsigt att jordbruket bör från gästgifveri-,

håll-, reserv- och postskjutsskyldigheten befrias

och denna skyldighet af Staten öfvertagas, emot åliggande

för posthemmanen att utgöra de onera, hvarifrån befrielse

för postföringens skull nu eger rum, anhålla det

Kongl. Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa Riksdag aflåta

nådig Proposition, innefattande förslag till skjutsningsväsendets

fullständiga reglerande på lämpligt sätt, samt

utredning angående de kostnader, med hvilka en sådan

reglering för Statsverket kan vara förenad.

Häruti instämde Herrar P. 0. Hörnfeldt, C. J. Svensén, Jan Andersson

och V. Tf. Beronius.

STOCKHOLM, tryckt hos Eric Westrcll, 1867,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.