Sök i Ratio Lex

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 10

1868-03-19 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1868:10, Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 10

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 10.

1

MO SO.

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Mars 1868, kl. 12 rnidd.

Betänkande, i

ning af

anledning af väckta motioner om särskild beskatiden

inhemska hvitbetssockertillverkningen.

Uti till Bevillnings-Utskottet hänvisade motioner har blifvit föreslaget:

Inom Första Kammaren (motion N:o 72) af Herr J. Arrhenius: »att en tid

af fem år, eller från och med 1868 till och med 1872, må bestämmas, inom hvilken

tid såväl de nu i landet befintliga hvitbetssockerfabriker som andra dylika, hvilka

under denna tid kunna komma att hos oss uppstå, må från accis vara fritagna

samt endast underkastade bevillningsafgift, efter hvilken tids förlopp Riksdagen efter

omständigheterna bestämmer den beskattning, som möjligen kan anses böra åläggas

landets hvitbetssockerfabriker;»

samt inom Andra Kammaren (motion N:o 21) af Herr S. A. Hedlund: »att

Riksdagen måtte besluta, att fabrikationen af hvitbetssocker skall beläggas med en

tillverkningsskatt, som motsvarar tullen å råsocker, eller, med andra ord, den förlust,

som tillskyndas Statsverket genom den förminskning i tullinkomster, som vållas

af den skattefria hvitbetssockerfabrikationen.»

Båda motionerna utgå från det antagande, att, i följd af nu stadgade införselstull

å råsocker, den inhemska sockertillverkningen af hvitbetor kan och bör åläggas

en särskild beskattning, samt att såväl näringarnes som Statsverkets välförstådda

intresse påkallar en skyndsam lösning af den nu sväfvande frågan om denna

beskattning. Den ena af dessa motioner, den inom Första Kammaren väckta, framhåller

likväl i detta afseende främst, att redan det vid sistlidne riksdag väckta förslag,

att belägga den inhemska hvitbetssockertillverkningen med en accis, svarande

mot tullen å importeradt socker, har visat sig förmå hämma utvecklingen af en

näring, hvilken såväl för landets ekonomiska förkofran i allmänhet som särdeles för

jordbruket bör anses vara af stor betydelse, samt att en hög beskattning å denna

Bill. till Riksd. Prof.. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

industri, innan den här vunnit stadga och innan jordbrukarne lärt sig i tillräcklig

mängd och på rätt sätt odla den växt, som utgör dess råmaterial, tyckes vara liktydig

med dess fullkomliga förqväfvande, hvarför lagstiftningen bör tillförsäkra densamma

vissa bestämda frihetsår, och först derefter pålägga en lämplig beskattning,

hvilken den då rotfästade och blomstrande näringen utan svårighet skall kunna

bära; hvarjemte den anser en sådan skattefrihet under en viss tid kunna medgifvas

utan särdeles fara för Statsverkets på tullen å råsocker beroende inkomster,

enär dels sockerförbrukningen tyckes vara i jemnt tilltagande, dels äfven de nya

fabriker, som komma att uppstå, endast småningom kunna uppnå någon synnerligt

hög produktion. Den inom Andra Kammaren väckta motionen finner deremot faran

för en betydlig förminskning af Statsverkets inkomster redan vara för handen, och

yrkar följaktligen, att den inhemska sockertillverkningen af hvitbetor må utan dröjsmål

åläggas en beskattning motsvarande tullen å råsocker, på det att icke en större

eller mindre del af den beskattning landet åtagit sig å en af sina vigtigaste förbrukningsartiklar

må Staten undanryckas till förmån för eu enskild näring.

I anledning af vid sistlidne riksdag väckt motion i samma ämne, uttalade

Bevillnings-Utskottet den åsigt, att om hvitbetssockertillverkningen inom landet

finge fortfarande förblifva skattefri, skulle deraf föranledas en ej obetydlig förminskning

i Statens inkomst af nu stadgade tull å råsocker, utan att sockerförbrukningen

erhölle någon motsvarande lindring i de på densamma hvilande skattebördor, samt

att man följaktligen borde antingen borttaga denna tullsats eller också med dess

bibehållande förena en lämplig beskattning å den inhemska hvitbetssockertillverkningen,

hvarigenom ersättning kunde beredas Statsverket för dess genom denna

näring förorsakade förlust i tullinkomster. Detta sednare alternativ ansåg Utskottet

så mycket snarare böra föredragas, som dels den inkomst, tullen å socker gifvit,

antagligen ej kunde umbäras och följaktligen måste ersättas genom en annan,

sannolikt mera tryckande beskattning, dels äfven den inhemska sockertillverkningen

borde, i likhet med i andra länder, kunna ega bestånd utan en så betydande

premie, som skattefrihet under gällande hög tull å utländskt socker måste anses

utgöra.

Utskottet tvekar icke att äfven nu anse dessa anförda skäl ega stor betydelse.

Beträffande de nu ifrågavarande motionerna vill Utskottet i hvad angår det

af Herr Arrhenius framställda förslag, att tillförsäkra tillverkningen af hvitbetssocker

skattefrihet under vissa år, nu endast yttra, att denna näring icke bör kunna

anses såsom för landet helt och hållet ny, då sedan länge åtminstone en dylik

fabrik härstädes förefinnes, hvilken redan utvecklat sig till ganska stor betydenhet, samt

att motionärens antagande, att en sådan skattefrihet ej skulle föranleda någon särdeles

minskning i Statens tullinkomster, saknar stöd af erfarenheten. Kommerskohegium

uppgifver nemligen i sina officiela berättelser om rikets fabriker och

manufakturer, att vid Landskrona sockerfabrik tillverkningen af hvitbetssirup under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.

3

flera år varit i oafbruten tillväxt, samt år 1866 uppnått ett belopp af 589,000 €/..

hvaraf Kollegium äfven drager den slutsats, att jemväl tillverkningen af hvitbetssocker

befinner sig i stigande. Statsverkets förlust i följd af den derigenom minskade

införseln af råsocker låter sig, i brist af bestämdare uppgifter, visserligen ej

noggrann! beräknas, men är sannolikt icke obetydlig och måste dessutom ytterligare

förstoras, sedan tullen å råsocker numera blifvit förhöjd från 8 till 10 öre per skålpund.

Huruvida de hvitbetssockerfabriker, som komma att anläggas, böra medgifvas

någon tids skattefrihet, på det uppkomsten af denna näring, om den för landet

befinnes gagnande, ej må af beskattningsåtgärder motverkas, torde lämpligast blifva

föremål för den utredning af beskattningsfrågan i allmänhet, som Utskottet anser

behöflig och här nedan vill föreslå.

I afseende å Herr Hedlunds förslag instämmer visserligen Utskottet deri, att

den föreslagna beskattningens syftemål måste vara att så vidt möjligt bereda Statsverket

ersättning för den genom hvitbetssockertillverkningen uppkomna förlust i tullinkomster,

men finner frågan på hvad sätt och till hvad belopp den för detta ändamål

bör åläggas vara beroende på utredning af en mängd från ämnet oskiljaktiga

detaljfrågor, hvilken utredning Utskottet, i likhet med sistlidne Riksdags Bevillnings-Utskott,

anser bäst kunna åstadkommas genom särskilda sakkunniga personer.

Ehuru Utskottet, i likhet med motionärerne, således anser att en särskild

beskattning bör åläggas hvitbetssockertillverkningen, samt att ej mindre denna närings

eget, än Statsverkets välförstådda intresse fordrar ett skyndsamt afgörande åt

denna fråga, finner Utskottet sig likväl, innan en dylik utredning vunnits, icke kunna

tillstyrka de i motionerna framställda förslag, utan vill endast föreslå Riksdagen,

att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes genom sakkunniga personer låta undersöka och utreda,

i hvad mån och på hvad sätt tillverkningen af hvitbetssocker

inom landet lämpligen kan och bör åläggas särskild beskattning,

samt för nästkommande Riksdag framlägga det förslag i

ämnet, hvartill en så beskaffad utredning föranleder.

Stockholm den 19 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Alb. Ehrensvärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 10.

Reservationer:

0

1:°) af Herr J. Arrhenius: »Det lärer ej kunna bestridas, att det uti statsekonomi^

hänseende skulle vara af stor vigt, om det årligen tilltagande behofvet

af socker kunde till någon väsendtligare del fyllas genom landets egen produktion

af denna vara, samt derigenom det högst betydliga penningebelopp, som nu till utlandet

utgår för importeradt socker, kunde komma vårt eget land, dess jordbruk,

dess industriidkare och dess arbetarebefolkning till godo; — Och då det redan är

genom erfarenheten bekräftadt, att sockerbetan kan uti vårt land produceras med

lika fördel och af lika godhet som uti andra länder, samt att fabrikationen af hvitbetssocker

kan med god framgång hos oss bedrifvas, måste det anses i hög grad

önskligt, att få denna fabrikation inom vårt land införd på flera orter, der jordmån

och öfriga lokala förhållanden erbjuda tillfälle till inrättande af hvitbetssockerfabriker.

Emellertid och då uppkomsten af dylika fabriker betingas, bland annat,

väsendtligen deraf, att råmaterialet för den afsedda fabrikationen uti tillräcklig

mängd framalstras i den ort, der fabriken anlägges; men sockerbetsodlingen förutsätter

förändringar uti jordbrukets vanliga skötsel, nemligen en djupare kultur af

jorden, en ymnigare och för sockerbetan specifikt afpassad gödsling i förening med

omändring af växtlöljden in. in. samt derjemte kräfver hos jordbruksarbetarne vana

och öfning i utförandet af de handarbeten, som erfordras för denna rotfrukts ans och

skötsel, hvilket allt endast efter hand kan komma till utveckling; och då hvitbetssockerfabrikerna

sålunda uti början af sin tillvaro alltid hafva att kämpa emot flera missgynnande

och för dem hinderliga omständigheter, så synes det vara rätt och billigt,

att Statsmagterna tillse, det uppkomsten af dylika, för landet och dess jordbruk

nyttiga fabriker må på lämpligt sätt främjas och underlättas.

För utveckling af hvarje industrigren är det högst väsendtligt, att säkerhet

förefinnes å de vilkor, under hvilka industrien kan komma att fortgå. Utan sådan

visshet kunna nödiga kapitaler för näringarne ej påräknas och nya näringsgrenar

icke heller framkallas. Sväfvar den nya näringen — och jag kallar hvitbetssockertillverkningen

hos oss så, då densamma ännu är inskränkt till en enda egentlig

stöx-re fabrik — uti ovisshet om, huru densamma kan komma att beskattas, och

hotas den med en hög beskattning, innan den ännu ens kommit till stånd, så lärer

väl följden blifva den, att ingen vågar äfventyra kapitaler på ett sådant obestämdt

företag. Så har ock föi''hallandet varit och är det ännu i dag med hvitbetssockerfabrikationen

hos oss. En sådan fabrik har, efter öfvervinnande af många svårigheter,

uti landet uppstått och bedrifves med god framgång. På andra ställen har

man försökt bilda bolag för inrättande af andra dylika fabriker; men dessa hafva

ej kunnat organiseras, då på sednaste tiden väckta förslag hafva ökat ovissheten om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10. 5

huru beskattningsfrågan komme att gestalta sig samt af hållit kapitalister och jordbrukare

från att teckna sig för aktier uti ett så osäkert företag. Vid förra riksdagen

väcktes fråga om att belägga den inhemska hvitbetssockerfabrikationen med en

accis, motsvarande tullen å infördt råsocker; och jag yttrade då, att en sådan åtgärd

skulle qväfva denna fabrikation uti dess uppkomst. Samma förslag har vid denna

riksdag ånyo väckts, och frågan är sålunda fortfarande sväfvande samt kommer

troligen att allt framgent blifva det, om ej Riksdagen uttalar en bestämd mening

samt fattar beslut i den rigtning, som betryggar hvitbetssockerfabrikationens fortkomst

och utveckling hos oss till fromma så för Statsverket, som vårt jordbruk.

Hyllande dessa åsigter, har jag ej kunnat instämma uti Bevillnings-Utskottets

afgifna Utlåtande, hvarigenom frågan ånyo endast blifver undanskjuten, utan att

något beslut fattats. Ovissheten rörande beskattningsfrågan fortfar likasom förut,

och följderna blifva sannolikt äfven desamma, eller att inga nya hvitbetssockerfabriker

komma att uppstå. Jag hade trott, att frågan nu mera vunnit den utredning,

att Utskottet åtminstone bort funnit sig föranlåtet att obetingadt uttala önskligheten

deraf, att nya hvitbetssockerfabriker måtte tillförsäkras frihet från särskild

beskattning under vissa år, samt att Utskottet pa detta sätt bort söka underlätta

och befordra eu industri, som i flera hänseenden kan anses såsom för landet önskvärd

och gagnelig. En sådan åtgärd från Utskottets sida skulle, efter mitt förmenande,

varit så mycket lämpligare, som samma princip redan förut tillämpats på våra näringar,

af hvilka flera tid efter annan hugnats med dylik uppmuntran, och så för

jordbrukets som för bergshandteringens fortkomst finnas, som bekant är, frihetsår

bestämda och ännu tillämpade vid anläggning af masugnar, samt för befordrande

af nybyggen och odlingar. Då emellertid Utskottet ej så förfarit, och då jag anser

det vara af stor vigt, att anläggare och egare af nya hvitbetssockerfabriker må —

oberoende af beskattningsfrågans tillämpning härvid i form af bevillning eller accis

— ega visshet om, att skattefrihet medgifves dessa fabriker under loppet af vissa

år från det en sådan fabrik trädt i verksamhet eller ock att de på annat sätt

vinna uppmuntran; så har jag trott att, för den händelse Riksdagen ej skulle finna

skäl att nu för sin del besluta rörande den af mig föreslagna skattefriheten under

vissa år för blifvande hvitbetssockerfabriker, denna fråga dock förtjenar att hos

Kongl. Maj:t anmälas, i fall Riksdagen i öfrigt, på sätt. Utskottet föreslagit, finner

för godt till Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse rörande frågan om hvitbetssockerfabrikernas

framtida ställning; och får jag sålunda föreslå,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,

att Kongl. Maj;t dels täcktes taga i nådigt öfvervägande, hvilka

åtgärder, såsom t. ex. vissa års frihet från särskild skatt eller

andra bestämmelser, som kunna anses böra vidtagas för underlättandet

af uppkomsten af hvitbetssockerfabriker inom landet;

dels låta genom sakkunniga personer undersöka och utreda,

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

om och på hvad sätt sa nya hvitbetssockerfabriker, efter frihetsårens

slut, som äldre sådana fabriker kunna eller böra

åläggas särskild beskattning, samt för nästkommande Riksdag

framställa det förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning

kunnat föranleda.»

Häiuti instämma Herrar B. Meijer, A. J. Scindstedt, Anders Ericsson samt

Per Nilsson från Christianstads län.

2.o) al Hen G. BjerJcander: Då jag biträdt Utskottets förslag att, med anledning

af de väckta motionerna om beskattning af hvitbetssockerfabrikationen, till

Kongl. Maj:t aflåta en underdånig skrifvelse för att få denna fråga vederbörligen

utredd, så har jag deremot icke kunnat förena mig med majoriteten inom Utskottet

derom, att på förhand uttala nödvändigheten af eu sådan beskattning, ty dertill

fordras hvarjehanda faktiska upplysningar, som för närvarande saknas. Sedan frågan

nu för andra gången blifvit väckt, och vid förra riksdagen bifallen i Första

Kammaren samt omfattad af en betydlig minoritet i den Andra, så lärer den icke

falla med mindre öfvertygande skäl mot densamma läggas 1 dagen. En kommande

Riksdag kan sedermera med full sakkännedom latta det beslut, som för det allmänna

är nyttigast.

Om jag skulle hos Riksdagen vinna stöd lör denna min uppfattning af saken,

så bör Betänkandet till Utskottet atcrlemnas, för att få det omredigeradt i öfverensstämmelse

härmed.”

AVo 11.

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Mars 1868, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i viss del

af Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861, angående mantals-

och skattskrifningarnes förrättande.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 319), har Herr C. F. Ridderstad

föreslagit ändring uti den del af § 3 punkt. 1 mom. 1 i nämnda Kongl. Förordning,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.