Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i viss del af Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861, angående mantalsoch skattskrifningarnes förrättande.

1868-03-19 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1868:11, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i viss del af Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861, angående mantalsoch skattskrifningarnes förrättande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

om och på hvad sätt sa nya hvitbetssockerfabriker, efter frihetsårens

slut, som äldre sådana fabriker kunna eller böra

åläggas särskild beskattning, samt för nästkommande Riksdag

framställa det förslag i ämnet, hvartill en så beskaffad utredning

kunnat föranleda.»

Häiuti instämma Herrar B. Meijer, A. J. Scindstedt, Anders Ericsson samt

Per Nilsson från Christianstads län.

2.o) al Hen G. BjerJcander: Då jag biträdt Utskottets förslag att, med anledning

af de väckta motionerna om beskattning af hvitbetssockerfabrikationen, till

Kongl. Maj:t aflåta en underdånig skrifvelse för att få denna fråga vederbörligen

utredd, så har jag deremot icke kunnat förena mig med majoriteten inom Utskottet

derom, att på förhand uttala nödvändigheten af eu sådan beskattning, ty dertill

fordras hvarjehanda faktiska upplysningar, som för närvarande saknas. Sedan frågan

nu för andra gången blifvit väckt, och vid förra riksdagen bifallen i Första

Kammaren samt omfattad af en betydlig minoritet i den Andra, så lärer den icke

falla med mindre öfvertygande skäl mot densamma läggas 1 dagen. En kommande

Riksdag kan sedermera med full sakkännedom latta det beslut, som för det allmänna

är nyttigast.

Om jag skulle hos Riksdagen vinna stöd lör denna min uppfattning af saken,

så bör Betänkandet till Utskottet atcrlemnas, för att få det omredigeradt i öfverensstämmelse

härmed.”

AVo 11.

Ank. till Riksd. Kansli d. 23 Mars 1868, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i viss del

af Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861, angående mantals-

och skattskrifningarnes förrättande.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 319), har Herr C. F. Ridderstad

föreslagit ändring uti den del af § 3 punkt. 1 mom. 1 i nämnda Kongl. Förordning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11. 7

som innefattar närmare bestämmelse rörande den rätta mantals- och skattskrifningsorten.

Nyssberörda lagrum har följande lydelse: »En hvar skall mantals- och skattskrifvas

der han har eller, i följd af sitt vistande, bör anses hafva sitt bo och hemvist.

Härvid iakttages såväl att den, hvilken innehar fast egendom eller idkar rörelse

inom särskilda mantalsskrifningdistrikter, må sjelf bestämma och anmäla, på

hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas, som ock att den, hvilken till eller före

nästa fardag kommer att flytta till annat mantalsskrifningsdistrikt för att öfvertaga

gård, lägenhet eller rörelse eller för att inträda i utöfning af tjenstebefattning, bör

der mantalsskrifvas tillika med de personer, som honom dit medfölja, hvadan han

jemväl skall härom vid mantalsskrifningen i afflyttningsorten förete upplysning.»

I afseende härå har motionären anfört, att rättigheten för den, hvilken innehar

fast egendom eller idkar rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter,

att sjelf bestämma och anmäla, på hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas, framkallat

ett lika beklagligt som klandervärdt vingleri med mantalsskrifningen, enär,

enligt hvad erfarenheten genom talrika exempel gåfve vid handen, en del personer,

med begagnande af denna sjelfbestämmelserätt, läto, i ändamål att undgå en högre

kommunalbeskattning, mantalsskrifva sig å annan ort, än der de äro boende; Och

då ett dylikt förhållande, som uppkommit med stöd af lagens egen bokstaf, icke

öfverensstämde med en rigtig uppfattning af medborgerliga pligter eller god ordning,

samt upphäfvande af omförmälda, allmänt öfverklagade valfrihet således vore

af behofvet påkalladt, har motionären föreslagit, att af ofvanintagna § 3 punkt. 1

mom. 1 endast den del må qvarstå, som uppställer den allmänna grundsatsen, att

enhvar skall mantals- och skattskrifvas der han har eller, i följd af sitt vistande,

bör anses hafva sitt bo och hemvist, men att deremot allt hvad momentet i öfrigt

innehåller må ur författningen utgå.

Hvad nu först beträffar den del af berörda moment, som föreskrifver, att

den, hvilken till eller före nästa fardag kommer att flytta till annat mantalsskrifningsdistrikt

för att öfvertaga gård, lägenhet eller rörelse eller för att inträda i

utöfning af tjenstebefattning, bör der mantalsskrifvas tillika med de personer, som

honom dit åtfölja; så enär det måste förutsättas, att sådan person under större

delen af det år, för hvilket mantalsskrifningen eger rum, kommer att hafva sitt hemvist

å den ört, dit han till eller före fardagen samma år flyttar, och denna person

således bör, såsom författningen ock stadgar, i den ortens mantalslängd antecknas,

har Utskottet destomindre ansett sig kunna tillstyrka någon ändring i denna del af

mantalsskrifningsförordningen, som det utan tvifvel är lämpligt, att i densamma

lemnas särskild anvisning om hvad i afseende å mantalsskrifningen skall iakttagas

vid flyttning från ort till annan, och i öfrigt förordningens stadgande härom icke

gerna kan vara stridande emot den ifrågavarande motionens eget syfte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 11.

Hvad deremot angår de i motionen upptagna erinringar emot förordningens

föreskrift i afseende å valfrihet vid mantalsskrifningsortens bestämmande för dem,

som innehafva fast egendom eller idka rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter,

finnes den förordning angående mantals- och skattskrifningarne, som af

Rikets vid 1859—1860 årens riksdag församlade Ständer antogs och till Kongl.

Maj:t öfverlemnades, innehålla i motsvarande del ett föreslaget stadgande afföljande

lydelse:-----»Och må den, som inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter

har egendom eller idkar rörelse, utan att hufvudsakligen vistas på en och samma

ort, sjelf bestämma och uppgifva, på hvilketdera stället han vill låta sig mantalsskrifvas.

»

När frågan sedermera förekom hos Kongl. Maj:t, gafs genom Kongl. Förordningen

den 20 Juli 1861 åt nyssberörda del af Rikets Ständers förslag den förändrade

lydelse, som ofvanintagna § 3 punkt. 1 mom. 1 utvisar.

Denna af Kongl. Maj:t sålunda vidtagna förändring, hvarigenom förordnades,

att den, som innehar fast egendom eller idkar rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter,

må sjelf bestämma och anmäla, på hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas,

afsåg antagligen icke att, med afvikande från den allmänna grundsatsen i fråga

om inantalsskrifningsort, eller att en hvar skall mantalsskrifvas der han är boende,

särskildt medgifva den, som innehade fastighet eller idkade rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter

någon ovilkorlig frihet att sjelf bestämma orten, der lian kunde

vilja i mantalslängd blifva antecknad, utan endast att, till undanrödjande af den

villrådighet, som möjligen skulle kunna understundom uppstå rörande eu sådan

persons rätta mantalsskrifningsort, öfverlemna åt honom sjelf att anmäla, hvarest

han det följande året komme att hafva sitt bo och hemvist, och följaktligen borde,

i enlighet med nyssnämnda allmänna grundsats, mantals- och skattskrifvas.

Ehuru således någon giltig anledning icke torde förefinnas dertill, att den

allmänna regeln rörande mantalsskrifningsorten icke skulle gälla äfven för den, som

innehar fastighet eller idkar rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter, har

dock vid tillämpningen af omförmälda föreskrift den föreställning ganska allmänt

vunnit insteg, att en sådan fastighetsinnehafvare eller rörelseidkare egde frihet att

sjelf bestämma stället för sin mantalsskrifning, utan afseende å hvilken ort han är

boende; och det har tillika visat sig, att myndigheter, hvilka det tillkommer att

afgöra dylika frågor, olika uppfattat och tillämpat samma föreskrift.

De olägenheter, som obestridligen framkallats af mantalsskrifningsförordningens

nu ifrågavarande bestämmelse, synas Utskottet lämpligast kunna undanrödjas

derigenom, att den del af § 3 punkt. 1 mom. 1, som innefattar samma bestämmelse,

utgår ur förordningen, helst den villrådighet, som någon gång kan uppstå i fråga

om stället, hvarest den, som innehar fastighet eller idkar rörelse inom särskilda

mantalsskrifningsdistrikter, rätteligen bör anses boende och blifva mantalsskrifven,

bäst

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

9

bäst häfves genom utredning af förhållandet i hvarje sådant förekommande fall och

genom det förfaringssätt, som i detta hänseende skall, med stöd af författningens

grundsats rörande rätt mantalsskrifningsort, i allmänhet utbilda sig och göra sig

gällande.

Utskottet, som alltså finner motionärens framställning om borttagande ur

författningen af sistberörda särskilda föreskrift vara fullt befogad, får derföre hemställa,

att motionen måtte på det sätt godkännas,

att Riksdagen ville besluta att hos Kongl. Maj:t göra underdånig

framställning derom, att § 3 punkt. 1 mom. 1 i Kongl.

Förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande

den 20 Juli 1861 må erhålla följande lydelse: »En

hvar skall mantals- och skattskrifvas der han har eller, i följd

af sitt vistande, bör anses hafva sitt bo och hemvist. Härvid

iakttages, att den, hvilken till eller före nästa fardag kommer

att flytta till annat mantalsskrifningsdistrikt för att öfvertaga

gård, lägenhet eller rörelse, eller för att inträda i utöfning af

tjenstebefattning, bör der mantalsskrifvas tillika med de personer,

som honom dit medfölja, hvadan han jemväl skall härom

vid mantalsskrifningen i afflyttningsorten förete upplysning.»

Stockholm den 19 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Älb. Ehrensvärd.

Heservff tioner:

l:o af Grefve Ehrensvärd;

2:o af Herrar B. Meijer, W. Groneborg, Grefve B. A. Ramilton och J.

Arrhenius: »Då, såsom Utskottet i motiveringen visat, författningen, om den i

sitt nuvarande skick tillämpas, lägger hinder i vägen för missbruk af rättighet

Bill. till Biksd. Prot. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

att välja mantalsskrifningsort, hafva vi icke ansett det af Utskottet framställda

förslag till ändring af ifrågavarande författning vara af behofvet påkalladt».

3:o af Herr G. Bjerkander: »Den ändring i 3 § af Kongl. Förordningen om

mantals- och skattskrifningen af den 20 Juli 1861, som Utskottet här föreslagit,

har jag icke kunnat biträda, emedan jag anser den hvarken nödig eller nyttig.

Ifrågavarande § är, sådan den nu lyder, fullkomligt tydlig och klar: »En

hvar skall mantals- och skattskrifvas der han hav eller, i följd af sitt vistande, bör

anses hafva sitt bo och hemvist». Detta är sjelfva grunden i författningen, och

denna grund upphäfves ingalunda af de efterföljande orden, så lydande: »Härvid

iakttages, såväl att den, hvilken innehar fast egendom eller idkar rörelse inom

särskilda mantalsskrifningsdistrikter, må sjelf bestämma och anmäla, på hvilketdera

stället han bör mantalsskrifvas, som ock att den, hvilken till eller före nästa fardag

kommer att flytta till annat mantalsskrifningsdistrikt för att öfvertaga gård, lägenhet

eller rörelse, eller för att inträda i utöfning af tjenstebefattning, bör der mantalsskrifvas

etc.»

Nu har man velat tolka orden: »bestämma och anmäla» så, som skulle en person

hafva rättighet att, i strid med den föregående grundbestämmelsen, låta skattskrifva

sig hvar som helst, utan att »der hafva sitt bo och hemvist», men man har

dervid förbisett det lilla ordet »bör»; — tager man detta ord med i räkningen, så

reducerar sig hela sjelfbestämmelsen endast dertill, att hvar och en endast har

rättighet till att bestämma, hvarest han vill hafva sitt bo och hemvist, — en rättighet,

som väl ingen menniska bör förmenas.

Den praxis man åberopar: att personer kunna bo på ett ställe, men vara

mantalsskrifne på ett annat, för att undgå en högre beskattning, beror följaktligen

på en öfverträdelse af en i sig sjelf tydlig författning, och sådant kan lagstiftaren

icke hjelpa.

Skulle man nu slå in på den banan, att låta skattskrifningsförrättaren bestämma

en persons hemvist och skattskrifningsort, så skulle detta kunna leda derhän,

att denne tvingades att betala kommunalutskylder inom en komun der han icke

vore bosatt, hvilket vore stridande såväl emot författningen som den allmänna

rättskänslan.

Obestridligt måste det väl alltid vara, att, i fråga om vistelseort, ingen är mera

kompetent att derom bestämma, än personen sjelf som är i fråga, synnerligast då

detta gäller en kommande tid, och då äro också de klandrade orden »bestämma

och anmäla» på sin rätta plats, och suppleras ingalunda på ett nöjaktigt sätt af

Utskottets förändrade redaktion; åtminstone är den i min tanke icke af behofvet

påkallad.

Att städerna, hvars representanter ifra för denna förändring, någon gång

kunna gå miste om en inkomst, derigenom att personer, som äro mantalsskrifne på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 11.

11

landet, tidtals vistas inom dessa samhällen, tror jag i rikt mått ersättes genom

flen förtjenst i öfrigt, som kommer dem till godo genom hyror och lefnadskostnader,

och de äro följaktligen på det hela ingalunda lidande.

På nu anförda skäl vill jag förorda afslag på Utskottets förslag».

1 denna reservation instämma Herrar Anders Ericsson och Per Nilsson irån

Christianstads län.

Herr Hallenborg tillkännagaf att han, till följd af erhållen ledighet från

riksdagsgöromålen, icke öfvervarit ärendets behandling i Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.