Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade motioner, livilka afse förändring af särskilda bestämmelser rörande allmänna bevillningen, dels i sammanhang dermed upptaga de fall, då Utskottet vid dess i öfrigt anställda granskning af Bevillnings-stadgan funnit någon rättelse deri påkallad. De förändringar, Utskottet föreslagit, finnas med kursiv stil utmärkta i bifogade författningsförslag.

1868-04-03 · 27 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1868:15, Utlåtande i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade motioner, livilka afse förändring af särskilda bestämmelser rörande allmänna bevillningen, dels i sammanhang dermed upptaga de fall, då Utskottet vid dess i öfrigt anställda granskning af Bevillnings-stadgan funnit någon rättelse deri påkallad. De förändringar, Utskottet föreslagit, finnas med kursiv stil utmärkta i bifogade författningsförslag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15.

1

]%:o 15.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1868, kl. 12 midd

Betänkande, angående allmänna bevillningen

Jemlikt 40 § Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed dels

afgifva utlåtande i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet

hänvisade motioner, livilka afse förändring af särskilda bestämmelser rörande

allmänna bevillningen, dels i sammanhang dermed upptaga de fall, då Utskottet

vid dess i öfrigt anställda granskning af Bevillnings-stadgan funnit någon rättelse

deri påkallad.

De förändringar, Utskottet föreslagit, finnas med kursiv stil utmärkta i

bifogade författningsförslag.

Vid besvarandet af omförmälda motioner har Utskottet ansett lämpligast

att följa den ordning, hvartill Bevillnings-stadgans uppställning gifver anledning;

och öfvergå!'' således först till

Ärt. H.

b.) Bevillning för inkomst af kapital eller arbete.

§ G mom. 1.

Förestående § innehåller i lista mom., att för all inkomst, vare sig af

kapital eller arbete, erlägges bevillning med en procent, beräknad å behållna

inkomstbeloppet.

Bih. till Riksd. Brot. 1868. 5 Samt. 1 Afd. 10 Höft

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande l\'':o 15.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 269) har Her,r Jöns

Pehrsson, under anförande att, då eu skattskyldigs förmåga att utgöra skatt

borde anses större i samma mån som hans inkomst är högre, det vore obilligt

och orättvist, att bevillning för inkomst af kapital eller arbete skall, såsom nu

sker, utgå i hvarje fall med samma procent å inkomstbeloppet, ehvad detta är

högre eller lägre, föreslagit, att Riksdagen måtte besluta följande ändring af

nu gällande bestämmelse angående inkomstbevillningens beräknande, nemligen:

“l:o att den, som erlägger bevillning för en taxerad inkomst af kapital,

arbete eller tjenst af till och med 600 Riksdaler, erlägger en procent deraf i

bevillning:

2:o att den, som är taxerad öfver 600 Riksdaler till och med 1,200

Riksdaler, erlägger en och eu half procents bevillning;

3:o att den, som är taxerad öfver 1,200 Riksdaler till och med 2,000

Riksdaler, erlägger två procents bevillning;

4:o att den, som är taxerad öfver 2,000 Riksdaler till och med 3,000

Riksdaler, erlägger två och en half procents bevillning;

5:o att den, som är taxerad öfver 3,000 Riksdaler till och med 5,000

Riksdaler, erlägger tre procents bevillning;

6:o att den, som är taxerad öfver 5,000 Riksdaler till och med 8,000

Riksdaler, erlägger tre och en half procents bevillning;

7:o att den, som är taxerad öfver 8,000 Riksdaler till och med 12,000

Riksdaler, erlägger fyra procents bevillning, och

8:o att för alla dem, som äro taxerade öfver 12,000 Riksdaler, erlägges

fem procents bevillning."

I anledning häraf får Utskottet erinra, att denna föreslagna progressiva

beskattning sålunda förutsätter, att de olika inkomster, eu skattskyldig kan å

skiljda orter åtnjuta, borde alla sammanräknas för att å ett enda ställe beskattas,

samt att ett dylikt beskattningssätt vore stridande mot den grundsats,

som lagstiftningen hittills sökt att i fråga om bevillnings påförande i möjligaste

män tillämpa, eller den att, liksom fastighet taxeras der den är belägen, äfven

all rörelse, fabriks-, handels-, handtverks- eller annan näring skall påföras inkomstbevillning

der sådant yrke utöfvas, hvaremot beskattningen för inkomst af

kapital och af allmän eller enskild tjenstebefattning åtföljer den skattskyldige

personen och försiggår i hans mantalsskrifningsort.

Då således det af motionären framställda förslag är oförenligt med nu

antagna bevillningssystem och skulle, om detsamma vunne bifall, föranleda till

genomgripande förändringar med afseende å kommunala rättigheter och skyldigheter,

anser sig Utskottet, utan att nu ingå i bedömande af hvad som må

kunna i allmänhet åberopas för eller emot det progressiva beskattningssättet,

icke böra understödja det väckta förslaget; hvadan Utskottet hemställer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15. 3

att omförmälda motion icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

§ 6 mom. 2.

Enär bevillning af fast egendom skall erläggas efter fastighetens uppskattade

värde, utan afseende derpå, om egendomen uti innehafvarens hand äi

skuldfri eller med gäld belastad, och till följd häraf en kapitalist genom att.

inköpa eu fastighet, uti hvilken han har större eller mindre kapital intecknadt,

upphör att erlägga den bevillning, som han för samma kapital dittills utgjort,

har Herr A. B. Falkman, uti eu inom Ändra Kammaren väckt motion (N:o

154), i ändamål att förebygga den minskning i bevillning, som genom nämnda

förhållande kunde uppstå för Staten, yrkat, att 6 § 2 mom. matte eihalla så

dant tillägg, hvarigenom till inkomst af kapital komme att räknas ej allenast,

enligt nu varande lydelsen af nämnda moment, ränta af utlånade eller i läntebärande

obligationer nedlagda eller hos penningeförvaltande verk eller enskilde

insatta penningar, äfvensom ränta och sådan vinst å rörelse, som icke kan inbegripas

under benämning inkomst af arbete, utan äfven “ränta å uti egen

fastighet insatt kapital“.

Till bemötande af detta förslag torde endast vara nödigt eiinia, att då,

i det af motionären anförda fall, kapitalet i sådan egenskap upphört att vala

räntebärande och blifvit förvandladt till fastighet, för hvilken åtel bevillning

skall på stadgadt sätt utgöras, det icke under något vilkor bör kunna ifrågakomma

att, såsom motionären synes hafva asyftat, bevillning borde på samma

gång utgå såväl för fastigheten som för det kapital, hvilket, enligt motionäiens

förutsättning, blifvit i fastigheten nedlagdt.

Till följd häraf får Utskottet hemställa,

att Herr Falkmans ifrågavarande motion icke må vinna

bifall.

Vidare har uti en inom Första Kammaren väckt motion (K:o 36) Hen

P. von Möller föreslagit, att nyssberörda 2:dra moment måtte erhålla följande

förändrade lydelse: “Till inkomst af kapital räknas: ränta af utlånade eller i

räntebärande obligationer nedlagda eller hos penningeförvaltande eller penningerörelse

drifvande verk eller enskilde insatta penningar“.

Besvarandet af detta yrkande har Utskottet ansett lämpligast böla ske

i sammanhang med redogörelsen för de förslag till ändring af § 9, hvilka blifvit

framställda såväl af Herr von Möller som af Herr A. O. Wallenberg, och

hvarom således Utskottet kommer att här nedan sig yttra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 13.

§ 8 mom. 1.

I detta moment, hvilket lyder sålunda: “Bevillning för inkomst af kapital

eller arbete eget- icke ruin, när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster

understiga fyrahundra Riksdaler. Öfverstiga de icke ett tusen åttaundra

Riksdaler, äro trehundra Riksdaler af inkomsten från kapital eller ar

bete fria från bevillning" har inom Första Kammaren Herr (7. Dickson (mo

re?m n°, fÖ?Sla?it den ändl''ing’ att det afdra& som 1111 vore medgift

n , 1! f?'' Ö1'' olnk0mSt af kapitaI eller arbete, der denna icke uppgår

tdl t^ÖO Riksdaler, matte utsträckas till all inkomst af kapital och arbete

hvilket förslag sedermera (ati motion N:o 60) blifvit i så måtto ändradt, att

beloppet af det tran erläggande af bevillning frikallade afdrag från inkomsten

åt kapital och arbete måtte bestämmas till 500 Riksdaler; hvarjemte Herr Falkimnut!

ofvanomtormähla motion (N:o 154) hemställt, att samma moment måtte

erhålla följande forandrade lydelse: “Af den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster

äro alltid femhundra Riksdaler fria från bevillning".

Till stöd för dessa förslag har blifvit åberopadt af Herr Dickson, att

audamålet med det nu stadgade afdraget, hvilket otvifvelaktigt varit att bereda

eu skattelindring för mindre bemedlade, icke fullständigt vunnes, enär genom

ett begränsa belopp, utöfver hvilket ett dylikt afdrag icke finge ega rum, fall

a ltid måste intratta, då en ökad årlig inkomst af blott en Riksdaler medför eu

ovad årlig bevillning af tre Riksdaler; att denna olägenhet i ännu högre grad

gatve sig tillkänna vid uttaxering af medel till fyllande af kommunala behof,

då kommunalskatter, hvilka grunda sig på den bevillning, som erlägges för

inkomst af kapital och arbete, stundom uppgå till tre ä fyra gånger bevillningen;

att häraf val blefve en följd, att de personer, hvilkas inkomst icke uppginge

till 1,800 Riksdaler, komme i åtnjutande af en väl behöflig lindring uti deras

i a fk,att’ men att deremot de I)ersonei’, hvilkas inkomst belöpte sig till

1,800 Riksdaler och derutöfver, och för hvilka ofta nog utbetalningen af en dryg

kommunalskatt torde kännas ganska betungande, icke allenast icke finge åtnjuta

någon lindring utan dertill deltaga lika med andra uti den förhöjning af

kommunalskatten, som blefve en följd af den lindring, hvilken erhölles af personer

med mindre årlig inkomst än 1,800 Riksdaler; - samt af Herr Falkman,

att da motivet for bestämmelsen, att 300 Riksdaler skola vara fria från bevillning

sakerhgen varit att lemna fritt ett belopp, som ansetts erforderligt till

tyllande af den skattskyldiges nödvändigaste lefnadsbehof, skulle man komma

det råtta närmare om sagda belopp höjdes till 500 Riksdaler, hvarigenom, med

jemförelsevis ringa uppoffring å det allmännas sida, en stor hjelp lemnades

den mindre bemedlade, hvilken oftast måste lifnära sig och de sina med sina

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15. 5

händers arbete; samt att bestämmelsen derom, att någon skattelindring icke

finge ifrågakomma, derest den skattskyldiges inkomster öfverstiga 1,800 Riksdaler,

saknade all rättsgrund samt kunde leda och äfven hade ledt till de besynnerligaste

missförhållanden mellan skattskyldig!'', hvilkas inkomster bestego sig

till något mer eller något mindre än 1,800 Riksdaler.

Utskottet har icke kunnat undgå att härvid uppmärksamma den ininskning

i Statens påräknade inkomst af bevillningen, som genom bifall till niotio

närernes förslag skulle uppkomma utöfver det belopp, hvartill, enligt general

sammandraget öfver 1866 års bevillning, redan medgifvet bevillningsafdrag visar

sig uppgå, eller omkring 360,000 Riksdaler.

För utrönande af betydenheten af en dylik ytterligare minskning har

Utskottet väl icke varit i tillfälle att kunna verkställa någon på tillförlitlighet

grundad omfattande beräkning; men för en stad, nemligen Örebro, har dock,

med begagnande af stadens taxeringslängd för år 1866, eu så beskatfäd uträkning

blifvit gjord och har deraf visat sig, att derest af de skattskyldiges sammanräknade

årsinkomster 500 Riksdaler &■’ inkomsten utaf kapital eller arbete varit

fria från bevillning, så skulle nämnda års bevillningssumma af kapital och arbete

för denna stad, hvilken summa belöpte sig till 14,289 Riksdaler 16 öre,

hafva minskats med icke mindre än 2,736 Riksdaler: och i Göteborg skulle,

enligt hvad för Utskottet blifvit uppgifvet, denna minskning för år 1867, då

hela bevillningen för inkomst af kapital eller arbete i sistnämnda stad uppgick

till 136,198 Riksdaler 17 öre, hafva bestigit sig till 18,043 Riksdaler. Enär häraf

lätteligen kan slutas till den betydliga uppoffring af nu påräknad statsinkomst,

antagandet af motionärernes liksom hvarje annat förslag i samma syftning, om

än i olika omfattning, skulle hafva till följd, och hvilken endast genom förhöjning

i bevillningsprocenten torde kunna ersättas, finner Utskottet, utan att ingå

i bedömande af de väckta motionernas lämplighet i ett eller annat afseende,

uti nyssberörda förhållande tillräckligt skäl för den hemställan,

att Herrar Dicksons och Falkmans ifrågavarande förslag

icke nu må till någon ändring i Bevillnings-stadgan föranleda.

§ 8 mom. 8 punkt, a)

Då Utskottet, under öfverläggningen angående den här nedan under §

9 omförmälda motion af Herr Å. Andersson med afseende å debitering af prestmans

löneinkomster, inhemtat den i viss mån med berörda fråga sammanhängande

upplysning, att det i Bevillnings-stadgans förestående § 8 mom. 3 punkt, a)

förekommande stadgande, att allmänna skolor och undervisningsverk äro från

utgörande af inkomstbevillning frikallade, blifvit så tillämpad^ att bevillning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

ansetts icke böra utgöras för den behållna inkomst, som enligt gällande föreskrifter

kan vid lediga ecklesiastiska sysslor tillfalla de under Konsistoriernas

inseende ställda läroverkskassor; men dylik tillämpning af omförmälda stadgande,

hvarigenom tjensteaflöning sålunda blifvit undantagen vid bevillnings erläggande,

icke kan anses öfverensstämma med Bevillningsförordningens mening, samt

Kongl. Stadgan för rikets allmänna elementarläroverk den 29 Januari 1859

uti 133 § bland de till läroverkens byggnadskassor ingående medel, upptager

endast den del af inkomsten vid ledig ecklesiastik syssla, som återstår “sedan

aflöning och utskylder blifvit vederbörligen bestridda", liar Utskottet, för att

undanrödja all tvetydighet i berörda hänseende, funnit sig böra föreslå ett förtydligande

tillägg till punkt, a); hemställande Utskottet, att denna förändring,

sådan den finnes uti författningsförslaget upptagen,

må vinna Riksdagens bifall.

§

I fråga om stället för bolags beskattning innehåller denna §, att bevillning

för inkomst af kapital eller arbete skall påföras:

“Bankbolag, der bolagets rörelse drifves vare sig genom hufvudkontor, afdelnings-

eller kommissionskontor", samt

“annat bolag, der bolagets rörelse hufvudsakligen, å eu eller flera orter,

drifves eller, i fall sådana bestämda orter icke förefinnas, der bolaget har

sin styrelse".

I afseende härå hafva förslag till ändringar blifvit framställda dels af

Herr A. O. Wallenberg, som uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o

50) yrkat, att bevillning för inkomst af kapital eller arbete må påföras:

“Bolag, som är grundadt på tillskjutet kapital, hvaremot antingen inga

lottbref eller lottbref ställda till innehafvaren äro utfärdade, der bolagets styrelse

har sitt säte eller rörelsen hufvudsakligen bedrifves.

Egare af aktie- eller lottbref, stäldt till viss person, för hvilket vinstut

delning erhållits, der han är mantalsskrifven, änskönt bolagets styrelse och

verksamhet icke tillhöra samma kommun.

Såsom grund för denna beskattning skall antagas sednast lemnade vinstutdelning

å lotterna, så vida ej redan för densamma skatt blifvit erlagd.

Bolag, grundadt på tillskjutet kapital, hvaremot aktie- eller lottbref till

viss person blifvit utfärdade, påföres icke bevillning för inkomst af kapital eller

arbete der bolagets styrelse har sitt säte, utan endast för egande fastighet der

densamma är belägen";

dels ock af Herr P. von Möller, som uti en inom Första Kammaren

väckt motion (N:o 36) föreslagit, att bevillning för inkomst af kapital eller ar

bete må påföras:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings-Utskotfets Betänkande N:o 15.

“Bankbolag och andra penningerörelse drifvande verk för vinsten å rörelsen

efter den utdelning, som, utöfver den särskilt beskattade räntan å 6

procent å det tillskjutna och genom dertill lagda besparingar (reservfonder

in. m.) ökade kapitalet, lottegarne, under hvad namn som helst, tilldelas“; och

hafva i sammanhang med ofvanberörda förslag motionärerne hemställt, Herr

von Möller, att Bevillningsstadgans § 25 måtte erhålla tillägg, innefattande föreskrift

för styrelser öfver bankbolag, assuransbolag och andra penningerörelse

drifvande verk alt meddela uppgifter angående beloppet af hvarje delegares

kontant tillskjutna kapital och andel i reservfond m. in,, samt Herr Wallenberg,

att styrelsen för hvart och ett bolag, grundadt på tillskjutet kapital, hvaremot

aktie- eller lottbref till viss man blifvit utfärdade, måtte åläggas att till Konungens

Befallningshafvande i länet före den 15 April hvarje år insända länsvis

upprättade förteckningar på samtlige egare till aktier i bolaget, upptagande deras

postadress, det antal lotter, hvarje delegare i bolaget egde vid den tid, bolagets

räkenskaper för sistförflutna året afslutades, samt beloppet af sednast utlemnade

vinstutdelning å lotterna, hvarefter dessa förteckningar, genom försorg

af Konungens Befallningshafvande, borde vederbörande Bevillningsberedningar

tillställas.

Till stöd för dessa förslag har Herr Wallenberg förnämligast anfört, att

det synes ligga eu uppenbar orättvisa deri, att aktieegare, äfven om han icke

är boende inom den kommun, der bolaget nu påföres bevillning, skall “för sin

utdelning beskattas icke der han sjelf bor, utan inom den kommun, der bolagsstyrelsen

har sitt säte, hvarigenom denna kommun sålunda får tillgodonjuta

hela kommunalskatten för afkastningen af ett kapital, som eges af en mängd

utom kommunen boende personer, och detta oaktadt bolagens rörelse i de flesta

fall icke kan sägas inskränka sig endast till den ort, der rörelsen skenbart

bedrifves, utan oftast är beroende af affärsförbindelser på vidt åtskiljda orter“;

hvarjemte motionären förklarat sig vara af den öfvertygelse, “att det missnöje

med nu gällande grunder för rösträttigheten inom kommunen, som på sednare

tider gifvit sig till känna, har sin hufvudsakligaste orsak uti föreskrifterna om

bolags rättighet att genom sina styrelser rösta för hela bolaget“, samt att, enär

det vore orättvist beröfva bolagen en mot deras deltagande i kommunens gemensamma

utgifter svarande rösträtt eller inskränka densamma mera än för

andra röstberättigade, sådana förändringar borde vidtagas uti icke blott kommunalförfattningarne

utan ock i nu gällande Bevillningsstadga, “att den kollektiva

rösträttighet, hvilken bolagen nu ega att genom sina styrelser utöfva, blefve

fördelad mellan de särskilda bolagsmännen, så att hvarje delegare i dylika bolag

finge för sina egande aktier i bolaget utöfva rösträtten.“

Herr von Möller åter stödjer sitt förslag helt och hållet derpå, “att den

person, som i ett bankbolag insatt hela eller eu del af sitt kapital, beskattas

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

derför i de» kommun der bankrörelsen bedrifves, men icke der han är man

talsskrifven, och sålunda uteslutes han härstädes till större eller mindre del

från utskylderna till kommunen, som och från deltagande i dess angelägenheter

med mera/4

Af de §§ i Bevillningsstadgan, som handla om bolags taxering och påförande

af bevillning, framgår tydligt, att denna stadga konseqvent betraktar

hvarje slags bolag såsom juridisk personlighet; och rigtigheten deraf tyckes

åtminstone icke jäfvas af bolags rättsliga ställning i allmänhet till samhället.

Antingen det är fråga om fastighet, som eges, eller om rörelse, som drifves af

ett bolag, är det ensamt bolaget, genom sin enligt bolagsordningen utsedda

styrelse, men icke några bolagets lagliga uppdrag saknande bolagsmän, som det

åligger att iakttaga hvad lagar och författningar kunna föreskrifva såväl för

dem, h vil ka ega fastighet eller drifva rörelse, som hvad särslcildt kan vara

stadgadt för bolag i olika former. Lika mycket som man i allmänhet måste

erkänna befogenheten af en sådan uppfattning, synes man äfven böra det i fråga

om bolags utgörande af skatt för fastighet eller rörelse; och Bevillnings-stadgans

i detta fall gällande föreskrifter, såsom innefattande blott en tillämpning af de

lagar, hvarunder bolag i öfrig! lyda, böra väl härigenom anses fullt rättfärdigade.

Med eu sådan utgångspunkt gör Bevillnings stadgan icke på annat sätt

skilnad mellan olika slag af bolag eller meddelar om bolag andra särskilda

föreskrifter, än som afse vinnande i vissa fall af fullständigare upplysningar

för eu rigtig uppskattning, eller som motsvaras af likartade bestämmelser för

andra skattskyldige. Så har i sistnämnda afseende det stadgande, att bevillning

för inkomst af kapital eller arbete påföres bolag, der bolagets rörelse

hufvudsakligen, i eu eller flera orter, drifves, sin fullkomliga motsvarighet deri,

att sådan bevillning skall påföras enskild näringsidkare der näringen förnämligast

idkas; likasom tillägget i förstberörda stadgande, att, i fall sådana bestämda

orter icke förefinnas, bevillningen skall påföras der bolaget har sin

styrelse, motsvaras t. ex. af sista punkten i § 14 af den vid Bevillningsförordningen

fogade Instruktion för taxeringsförrättningarne, hvilken föreskrifver, att

den bevillning, gårdfarihandlande och andra i handelsärenden varande personer

böra erlägga lör inkomsten af sådan handelsrörelse, taxeras till hela sitt belopp å

de skattskyldiges mantalsskrifningsort.

I afseende å enkelhet i system, lätthet i tillämpning och säkerhet fölen

rigtig uppskattning al de föremål, för hvilka bevillning skall uttagas, anser

Utskottet nu gällande stadganden angående bolags taxering och påförande af

bevillning vara tillfredsställande, och vill nu vid öfvergående till granskning af

de förändringar i dessa stadganden, som af motionärerne blifvit föreslagna,

ytterligare söka ådagalägga denna åsigt.

Båda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15. ö

Båda motionärerne föreslå i främsta rummet, ehuru hvar på sitt sätt,

att vissa uppgifna slag af bolag skola taxeras eller påföras bevillning efter särskilda,

från de i stadgan antagna, afvikande grunder. Herr Wallenberg vill

nemligen, att endast sådana bolag, hvilka äro grundade på tillskjutet kapital,

antingen utan lottbref eller emot utfärdade sådana, ställda till innehafvaren,

skola påföras bevillning för kapital eller arbete “der bolagets styrelse har sitt

säte eller rörelsen hufvudsakligen bedrifves“, samt att annat bolags delegare,

såsom innehafvare af ett till viss person stäldt lottbref, för hvilket vinstutdelning

erhållits, skall taxeras, der han är mantalsskrifven, men bolaget sjelft

endast för egande fastighet erlägga bevillning å den ort, der fastigheten är

belägen.

Herr von Möller åter anser den skilnad mellan bolag böra göras, att

bankbolag och andra penningerörelse drifvande verk undantagas från nu gällande

stadgande!! i så måtto, att dem påföres bevillning för inkomst af kapital

eller arbete endast “för vinsten af rörelsen efter den utdelning, som utöfver

den särskildt beskattade räntan å 6 procent å det tillskjutna och genom dertill

lagda besparingar (reservfonder m. m.) ökade kapitalet, lottegarne, under hvad

namn som helst, tilldelas*

Utskottet bör till en början framhålla hurusom, enligt dessa förslag, bolag

ej vidare skulle, såsom nu sker, samfäldt påföras bevillning, hvilken sedermera

genom dess styrelse erlägges, utan borde deremot hvarje delegare för hela sin

aktievinst, eller för viss del deraf, beskattas der han är boende. Båda förslagen

rubba på detta sätt den grundsats, som allt hittills varit vid bevillningstaxering

gällande, eller att rörelsen skall i allmänhet beskattas der den utöfvas,

det vill säga, der den beskattningsbara inkomsten bildas och dennas omfattning

samt alla de omständigheter som på beskattningen böra inverka, bäst kunna

iakttagas och bedömas. Likasom derföre bestämmelserna angående taxeringsorten

äro af stor vigt med hänsigt till bevillningens rättvisa utgörande, hafva

de också en icke mindre betydelse för de kommuner, inom hvilka, enligt nu

gällande grunder, afgift till Statsverket och i följd deraf äfven kommunalskatt

skall påföras. För dessa kommuner skulle de ifrågavarande båda förslagen

hafva ganska menliga påföljder; och det ena förslaget kunde till och med möjliggöra

det förhållande att, t. ex. ett industrielt bolag icke lemnade för sin

behållna inkomst något bidrag till den kommun, inom hvars område industrianstalten

är förlagd och rörelsen utöfvas, oaktadt det måste betraktas såsom

rättvist och billigt, att denna kommun, som mest bidrager att gifva arbetet och

egendomen nödig säkerhet, som har omsorg för arbetarnes undervisning, religionsvård

och fattigvård, och som genom sina allmänna inrättningar främjar arbetets

produktion, också bör odeladt uppbära den kommunalafgift, som belöper å boBih.

till Riksd. Prof. 1S68. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

lagets vinst. Otvifvelaktigt hafva äfven dessa omständigheter medverkat till

fastställande af den regel i afseende å taxerings- och debiteringsorten, som hittills

genomgått Bevillningsförordningarne, för att sedermera vinna tillämpning

jemväl i kommunernas skatteangelägenheter, och • hvilken, sedan kommunalutskylderna

nu mera hufvudsakligen bero af bevillningen, det synes ännu mera

nödigt att bibehålla.

Oafsedt dessa anförda, enligt Utskottets åsigt, afgörande skäl mot de

ifrågavarande förslagen, torde äfven böra anmärkas den osäkerhet för Staten

att utbekomma all den bevillning, som för dessa af motionärerne särskilt afsedda

bolags inkomst af kapital eller arbete bör utgöras, enär bevillningen

skulle uttagas icke hos Styrelsen för bolaget, såsom en bolaget åliggande skatt,

utan hos de enskilde bolagsmännen, som kunna vara spridde i ganska många,

från hvarandra skiljda landsorter. Derjemte torde de svårigheter i öfrigt, som

måste möta verkställigheten af dessa förslag, redan i och för sig vara tillräckliga

att nu, likasom vid 1865—1866 års riksdag, berättiga deras afstyrkande,

så mycket heldre som frågan då gällde endast, att den enskilda banker åliggande

bevillning skulle fördelas å hvarje särskild! lottbref och påföras egaren

af lottbrefvet i den kommun, der han var boende, men nu, enligt Herr Wallenbex’gs

förslag, en dylik åtgärd åsyftas i afseende å alla bolag, som hafva

utställt aktiebref till viss man. Förslaget har så till vida sökt undanrödja denna

anmärkning, som det innehåller, ej allenast att det skulle åligga Styrelsen för

hvarje bolag, grundadt på tillskjutet kapital, hvaremot aktie- eller lottbref till

viss man blifvit utfärdade, att till Konungens Befallningshafvande i länet före

den 15 April hvarje år insända förteckningar på samtlige egare till aktier i

bolaget, med uppgift å deras postadress samt det antal lotter, hvarje delegare

hade vid den tid, bolagets räkenskaper för sistförfluten året afslutades; utan

äfven att dessa förteckningar borde vara så upprättade, att alla lottegare, som

bo inom samma län, upptogos på en och samma förteckning, och att förteckningarne,

sedan de undergått behörig granskning till utrönande, huruvida egare

blifvit uppgifne till bolagets samtliga utelöpande lottbref, skulle genom Konungens

Befallningshafvandes försorg vederbörande bevillningsberedningar tillställas.

Men dels kan det betviflas, om bolagsstyrelsen alltid är i tillfälle att uppgifva

verklige egaren till hvarje aktie vid den tid bolagets räkenskaper för sistlidna

året afslutades, enär ofta händer, att skedda aktieöfverlåtelser icke blifva hos

Styrelsen anmälda förr än den nye aktieegaren lyfter utdelningen för det förflutna

året, hvilket kan ske längre eller kortare tid efter hållen ordinarie bolagsstämma,

dels lär det vara ännu mera ovisst om hvarje delegares postadress

är af bolaget känd, äfven om det kunde antagas, att postadressen angåfve

rätta mantalsskrifningsorten, hvilket likväl här skulle vara det angelägna

och väsendtliga. Derjemte bör erinras, att förslaget saknar föreskrifter derom,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 15. H

huru Styrelsen för sådant bolag bör förfara, hvars bolagsordning medgifver

aktiebrefs utställande såväl till viss man som till innehafvare^ såsom t. ex

stadgandena för Skandinaviska Kreditaktiebolaget, eller som räknar utländningar

såsom innehafvare af större eller mindre antal aktier.

Öfvergår man nu från frågan om hvem och hvarest bevillning för bolags

inkomst af kapital eller arbete skall påföras till granskning af de beräkningsgrunder,

motionärerne, hvar för sig, föreslagit föi uppskattning af bolags

bevillning underkastade inkomst, finner Utskottet de anförda anmärkningarne

vinna ökad styrka, på samma gång det måste till dem lägga en ny sådan,

bestående deri, att, i afseende å bankbolag och andra penningerörelse drifvande

verk, Herr von Möller, i sitt förut återgifna förslag, och, beträffande alla

slags aktiebolag, Herr Wallenberg, vilja såsom bolags beskattningsbara vinst

anse endast den utdelning, som bolagsmännen erhållit. Herr Wallenberg har

formulerat sitt förslag derom sålunda: “Såsom grund för denna beskattning

skall antagas sednast lemnade vinstutdelning å lotterna, såvida ej redan för

densamma skatt blifvit erlagd“; och lian yttrar till stöd för detta sitt föislag

följande: “att beskatta något annat än vinstutdelningen på aktierna är både

obilligt och skadligt, ty det drifver bolagsstämmorna till att utdela allt hvad

som möjligen kan utdelas, utan allt afseende på bolagens styrka och konsoligering“.

Någon annan beskattning har icke heller, enligt motionärens antasande,

varit i Bevillningsstadgan åsyftad; men han finner det nödigt, att i

stadgan tydligare uttryckes, “att bolags vinst ej må beskattas förr än den

utdelas“.

Hvad först beträffar Bevillningsstadgans syfte, tyckes, detta vara tillräckligt

tydligt uttaladt i l:sta punkten af*§ 6, som stadgar, att “för all inkomst,

vare sig af kapital eller arbete, erlägges bevillning med en procent af

behållna inkomstbeloppet“, äfvensom i den del af § 27, som, i fråga om vissa

bolagsstyrelsers skyldighet att insända bestyrkta utdrag af senast afslutade läkenskaper,

föreskrifver, att sådant utdrag skall utvisa “beloppet af den under

det år, dessa räkenskaper omfatta, för bolaget uppkomna vinst", samt slutligen

i tillägget till 21 § af instruktionen för taxeringsförrättningarne, att vederbörande

bolagsstyrelse skall erlägga bevillning både för ränteinkomsten af hela

det i bolaget eller inrättningen nedlagda aktiekapitalet och för den vinst, som

rörelsen lemnar. Alla tvifvel om Bevillningsstadgans mening i detta afseende

böra dessutom häivas derigenom, att, ehuru pluraliteten af ledamöterne i den

år 1858 nedsatta Bevillningskomitéen hade antagit ett stadgande i samma syfte,

som det af Herr Wallenberg nu föreslagna, Bevillnings utskottet vid 1859 —

1860 års riksdag likväl icke ansåg sig kunna förorda detsamma, men deremot,

med godkännande af tvänne inom komitéen afgifna reservationer, framlade

förslag till det stadgande, som sedermera genom Rikets Ständers beslut

opaginerad Kontrollera mot PDF

i2 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

ingick i 1862 års Bevillningsstadga och sedermera bibehållits. Emot det af komitéen

då, liksom af Herr Wallenberg nu, anförda skäl för förslaget, nemligen

att bolag skulle afhallas från att genom bildande af reservfond söka konsoli

dera sig, i händelse något annat än vinstutdelningen på aktierna beskattades,

blef af Bevillnings-Utskottet erinradt, att deremot, genom det föreslagna beräkningssättet,

bolag skulle uppmuntras att bilda sig utan tillräckligt kapital såsom

grundfond. Utskottets egentliga motiv för afstyrkande af komitéens förslag

var dock, att för aktiebolag borde rättsenligt enahanda bevillningsgrund följas,

som för all annan inkomst af rörelse blifvit föreslagen.

Med anmärkning således att genomförandet af motionärernes förslag

skulle påkalla eu sådan förändring af Bevillningsstadgan i omförmälda hänseende,

som af Representationen tillförene icke ansetts lämplig, bör Utskottet nu

tillika anföra, att dessa förslag skulle äfven i öfrigt komma att föranleda minskad

inkomst för Staten och icke heller för kommunerna utfalla med den vinning,

som i motionerna åsyftats. Enligt Herr von Möllers förslag borde nemligen

6 procent af det i bankbolag och andra penningerörelse drifvande verk

insatta kapital afräknas från bolagets behållna inkomst och särskildt beskattas

hos kapitalisten såsom ränteinkomst af kapital, hvarvid således måste tillämpas

föreskriften i § 21 af instruktionen för taxeringsförrättningarne, att vid beräkning

af ränteinkomst från utlånadt kapital skall afdragas ränta, som den skattskyldige

utbetalt å upplånadt kapital, ett afdrag, hvilket äfven torde böra medgifvas,

då, enligt Herr Wallenbergs förslag, bevillning för vinstutdelning på aktie

skulle såsom inkomst i aktieegarens hand taxeras. Och då sålunda, enligt

båda förslagen, bevillning såsom för inkomst af kapital eller arbete skulle för

vinstutdelning å aktie- eller lottbraf påföras egaren der han vore mantalsskrifven,

synes aktieegaren böra härvid tillgodonjuta det i § 8 Bevillningsförordningen

för visst fall medgifna afdrag, hvilket deremot nu, enligt § 10, beräknas

hvarken för inkomst, som beskattas på annat ställe än den skattskyldiges mantalsskrifningsort,

ej heller för inkomst af bolag. Den minskning i bevillningssumman,

som på sådant sätt skulle uppkomma, låter sig visserligen icke bestämmas,

men kan utan fara för misstag antagas blifva ganska betydlig.

Af den här lemnade utredning torde, enligt Utskottets åsigt, framgå, att

intetdera af berörda förslag öfverensstämmer med det hittills fastsställda bevillningssystemets

grunder, eller kan antagas befordra dess ändamål. Icke heller

har någon af motionärerna med sitt förslag egt ett sådant syfte, åtminstone ej

i främsta rummet. Herr Wallenberg förklarar sig uttryckligen hafva varit ledd

af den öfvertygelsen, “att det missnöje med nu gällande grunder för rösträttigheten

inom kommunen, som på sednare tider gifvit sig tillkänna, har sin

hufvudsakligaste orsak uti föreskriften om bolags rättighet att genom sina styrelser

rösta för hela bolaget“, hvarför han velat söka få sådana förändringar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15. IS

vidtagna “i kommunalförfattningarne och i nu gällande Bevillning stadga, att

den kollektiva rösträttighet, hvilken bolagen nu ega att genom sina styrelser

utöfva, blefve fördelad mellan de särskilde bolagsmännen så, att hvarje delegare

i dylika bolag finge för sina egande aktier i bolaget utöfva rösträtt/1 Herr

von Möllers framställning åter finnes deraf föranledd, att den. som i ett bankbolag

insatt hela eller en del af sitt kapital, ansetts derför höra beskattas i

den kommun, hvarest han är mantalsskrifven, för att icke blifva derstädes utesluten

till större eller mindre del både från utskylderna till kommunen och

från deltagande i kommunens angelägenheter.

En nöjaktig lösning af frågan om den kommunala rösträttigheten torde

dock, enligt Utskottets åsigt, kunna och böra vinnas utan rubbning af fastställda

vigtiga grunder för bevillningstaxeringen. De båda ifrågavarande motionernas

syfte att genom föreslagna förändringar i Bevillningsförordningen söka

åt ett aktiebolags spridda lottegare bereda ökad rösträtt i de kommuner, de

tillhöra, skulle dessutom, såsom här ofvan blifvit utredt i fråga om bevillningsbeloppens

utgående i dylikt fall, sannolikt komma att ganska ofullständigt utfalla

och ingalunda uppväga de olägenheter, som blefve en följd af en rubbning

uti hittills gällande grunder för bevillnings påförande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,

att herr Wallenbergs ifrågavarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda; samt

att likaledes den motion, Herr von Möller framställt, icke

må vinna Riksdagens bifall.

§ 9 sista mom.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 258) har Herr Åke

Andersson anmärkt, att, enär bevillning för de inkomster, hvilka prest åtnjuter

från två eller flera församlingar, skall, jemlikt 9 § sista inom., honom påföras

inom den kommun, hvarest han är mantalsskrifven, häraf blef eu följd, att en

sådan ecklesiastik tjensteman icke bidroge till bestridande af utgifterna inom

den eller de öfriga kommuner, hvarifrån han dock uppbar inkomst; och har

derföre uti nämnda motion, för så vidt densamma blifvit till Utskottets behandling

hänvisad, föreslagits, att i Bevillningsförordningen måtte införas bestämmelse

derom, “att, prest, som har tionde, boställsjord eller andra inkomster i

flera kommuner, bör i hvardera kommunen taxeras.“

Hvad nu först beträffar frågan, att prest må för innehafvande boställsjord

taxeras i den kommun, der jorden är belägen, finnes föreskrift derom redan

meddelad genom det i § 5 af gällande Bevillningsförordning förekommande

opaginerad Kontrollera mot PDF

H Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

stadgande, att deri för fast egendom belöpande bevillning skall påföras samt

erläggas och redovisas inom den ort, der egendomen är belägen.

Vidkommande deremot förslaget i öfrigt, torde anledning icke saknas

att godkänna hvad motionären dermed åsyftat, då härvid tages i betraktande

de alldeles särskilda förhållanden, som förete sig i afseende å kyrkoherdes och

komministers aflöning, i hvad den genom bidrag från särskilda församlingar

utgår. Utskottet har, med anledning häraf, uti 9 § af bilagda författningsförslag

inrymt ett stadgande, enligt hvilket bevillning för tionde och dylik inkomst,

som kyrkoherde eller komminister åtnjuter från annan församling än den, i

hvilken han är mantalsskrifven, bör påföras der inkomsten utgår; hemställande

Utskottet,

att berörda stadgande må godkännas.

Årt. III.

d.) Bevillning för Snylta Bruks tillverkningar.

§ 14.

Denna § lyder: “Jemte den enligt 2:dra artikeln utgående bevillning, erlägger

egaren af Dyka bruk i Örebro län

för hvarje centner svafvel . 31 öre,

för hvarje centner vitriol...............8 öre,

för hvarje centner rödfärg...............6 öre.“

Uti Skrifvelse den 31 sistlidne Januari har Statsrådet och Chefen för

Kongl. Maj:ts Finans-departement underrättat Utskottet, att, sedan sista Riks

dagen medgifvit Kongl. Maj:t att på vissa vilkor, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts nådiga förslag blifvit fastställda, träffa uppgörelse

med egaren af Dyka svafvelbruk angående upphörande af de tjenstbarheter till

bruket, hvilka de så kallade frisocknarne Axberg, Hofsta och Kihl utgöra, samt

egaren af nämnda bruk förklarat ,sig villig att ingå på dessa vilkor, hvaribland

förekommer att den särskilda bevillning, som enligt art. III § 14 i Bevillningsstadgan

skall, jemte den enligt 2:dra artikeln utgående bevillningsafgift, erläggas

för brukets tillverkning, bör försvinna, så snart nämnda reglering kommit

till stånd, — så har Kong], Maj:t, som beslutat, att de med regleringen afsedda,

nya förhållanden skola med den 14 Mars 1869 inträda, i följd deraf funnit godt

i nåder förklara, att omförmälda särskilda bevillning kommer att med utgången

af innevarande år upphöra.

På grund häraf får Utskottet hemställa, det Riksdagen måtte besluta,

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Bevillnings- Uskottets Betänkande N:o 15.

att hvad ifrågavarande § 14 innehåller må, jemte dertill hörande

rubrik, ur Bevillningsstadgan utgå.

I ändamål att härigenom någon rubbning icke måtte ske i stadgans nu

varande paragragrafföljd och i de paragrafnummer, hvartill uti stadgan ofta

hänvisas, har, på sätt bifogade författningsförslag utvisar. Utskottet förflyttat

2:dra punkten i § 13 under § 14; hvarjemte, sedan föreskriften om bevillning

för Dylta bruks tillverkningar bortfallit, den under art. Ill förekommande bokstafsföljd

blifvit förändrad; hemställande Utskottet,

att dessa åtgärder må godkännas.

I

§ 15.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 323) har Herr A. W.

Wigardt föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, “att enskilda banker i och för

sin sedelutgifningsrätt må erlägga eu årlig afgift af 3 procent å högsta beloppet

af den sedelutgifning, hvaraf de för året sig betjenat.“

Vid sista riksdagen väcktes likaledes motioner om förhöjd beskattning

af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt. Dessa motioner vunno dock ej

Riksdagens bifall, sedan Bevillnings-Utskottet vid dess i anledning deraf afgifna

Betänkande N:o 11 fogat tabeller, rörande dels Riksbankens och de enskilda

bankernas sedelcirkulation under åren 1834 till och med 1865, och dels sistnämnda

bankers grundfondsbelopp, rörelsevinst och bevillning efter 3:dje Artikeln

under åren 1862—1865; genom hvilka tabeller blifvit ådagalagt, att, ehuru

Riksbankens sedelemission under de sednare åren till och med 1865 nedgått till

lägre belopp än hvad den utgjorde år 1834, hade likväl dess rörelsevinst under

tiden från sistnämnda år vuxit till mera än dubbla beloppet, samt att den särskilda

afgift, som utom bevillning enligt 2:dra Artikeln utgår af bankbolag med

sedelutgifningsrätt, icke kan anses stå i rättvist och billigt förhållande till

deras rörelsevinst i sin helhet, emedan de banker, som i jemförelsevis vidsträcktaste

omfång begagnat sin sedelutgifningsrätt, ingalunda lemnat den största

vinst åt sina delegare. De fördelar, de enskilda bankerna hemta af sin sedelutgifning,

synas icke heller vara sådana, att denna sedelutgifning må ytterligare

beskattas, så mycket mindre som dessa fördelar väsendtligen uppvägas dels af

den på grund af detta privilegium lottegarne ålagda solidariska ansvarighet, dels

ock af skyldigheten att förvandla 60 till 75 procent af aktiekapitalet till grundfondshypothek,

hvarigenom vinsten af rörelsen måste minskas på samma gång

som fastighetsegare beredas tillfällen till fast placering åt intecknade förbindelser.

Beträffande beloppen af den bevillning, som enligt nu gällande stadgauden

varder de sedelutgifvande bankerna påförd, anser Utskottet sig böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

16 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 16.

meddela den upplysning att, enligt hvad Utskottet varit i tillfälle inhemta, den

af dessa banker utgående bevillning enligt 2:dra Artikeln utgjorde för år 1866

inalles 22,952 Riksdaler 78 öre, under det den särskilda bevillningen enligt 3:dje

Artikeln i Bevillningsstadgan uppgick för samma år till mer än tredubbelt belopp,

eller 74,411 Riksdaler 66 öre Riksmynt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Herr Wigardts ifrågavarande motion icke må till någon

åtgärd föranleda.

§ 69.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 265) har Herr M. Ahlgren

anfört, att de uti 12 och 16 §§ af Kongl. Förordningen om Kommunalstyrelse

i stad den 21 Mars 1862 förekommande, stadgande^ att sednast upprättade,

vederbörligen fastställda, bevillningslängd skall ligga till grund för utöfvande

af rösträtt, samt att allmän rådstuga skall hållas i stad, der stadsfullmägtige

finnas, uti December månad de år, då fullmägtige böra väljas, stundom

icke kunnat iakttagas af anledning dels att, enligt Bevillningsförordningens 69 §,

den, som fört pröfningskomités protokoll, eger att först innan årets slut till

vederbörande magistrater eller kommunalstämmors ordförande aflemna församlingsvis

utskrifna utdrag af nämnda protokoll, utvisande alla af pröfningskomitéen

beslutade förändringar uti och tillägg till de af taxeringskomité påförda bevillningsafgifter,

dels ock att i Bevillningsstadgan föreskrift saknas om skyldighet

för vederbörande att inom viss lämplig tid till magistrat eller kommunalstämmas

ordförande aflemna den vederbörligen fastställda bevillningstaxeringslängden,

hvadan förändring och tillägg uti ofvannämnda § vore af behofvet påkallad,

helst det inträffat, att magistrat i stad eller kommunalnämnd å landet först

någon af de sista dagarne utaf året fått emottaga bevillningstaxeringslängden,

hvilket åter haft till följd, att de i kommunallagarne föreskrifna val och andra

ärenden måst uppskjutas utöfver bestämd tid; och har motionären, under åberopande

af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställt, “att Bevillningsstadgans 69 §

måtte i antydda syftning förändras sålunda, att föreskrift lemnas, inom hvilken

tid sednast upprättade, vederbörligen fastställda, bevillningstaxeringslängd skall

vara till magistrater eller vederbörande kommunalstämmors ordförande aflemnad

I anledning häraf får Utskottet erinra, att frågan om skyldighet för

vederbörande att till magistrat eller kommunalstämmas ordförande aflemna bevillningstaxeringslängden

i sin helhet, för att vara till hands vid de i kommunallagarne

föreskrifna åtgärder, i hvilket afseende Beviliningstadgan icke innehåller

någon föreskrift, torde falla inom kommunallagstiftningens område och således

utgöra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillning s-Utsköttets Betänkande N:o 15. 17

utgöra ett ämne, hvarmed det icke tillkommer Bevillnings-Utskottet att taga

befattning.

Hvad åter angår tiden, inom hvilken de i § 69 omförmälda utdrag af

pröfningskomités protokoll böra vara till vederbörande magistrater eller kommunalstämmors

ordförande aflemnade, för att på viss tid och bestämdt ställe hållas

de skattskyldige tillhanda; så, enär ett tidigare aflemnande af uppgiften angående

beslutade förändringar uti och tillägg till de af taxeringskomité påförda

bevillningsafgifter är af vigt jemväl med hänseende till de val och andra förrättningar,

som inom kommunerna böra ega rum inom utgången af December

månad, och vid livilka förrättningar bevillningen efter 2:dra Artikeln är lagd

till grund för rösträtten, har Utskottet ansett sig höra tillstyrka, att den, som

fört pröfningskomités protokoll må, utom i Stockholm, för hvilken kommun

särskilda stadganden äro gifna, förklaras skyldig att aflemna ifrågavarande

protokollsutdrag sist innan den 10 December hvarje år; hvadan Utskottet får

hemställa,

att den i öfverensstämmelse härmed föreslagna ändring i

§ 69 må godkännas.

§ 71-

Denna § innehåller, i fråga om rättighet att anföra besvär öfver pröfningskomités

beslut, att sådan rättighet tillkommer Kronans ombud samt den

skattskyldige.

I sin ofvan omförmälda motion har Herr Ahlgren under anförande, att,

om pröfningskomité beslutade att, med taxeringslängdernas förändrande, öfverflytta

eu skattskyldig från ett till annat taxeringsdistrikt, hvilken åtgärd såväl

Kronans ombud som den skattskyldige kunde sakna anledning att öfverklaga,

vederbörande kommun, oaktadt densamma genom ett dylikt beslut beröfvades

rättigheten att af den skattskyldige uppbära kommunalutskylder, likväl för närvarand

e icke egde att beslutet öfverklaga, yrkat, att rättigheten att anföra besvär

öfver pröfningskomités beslut måtte utsträckas till hvar och en, hvilkens

rätt blifvit eller förmenades hafva blifvit genom samma beslut förnärmad, och

att förthy första punkten af §71 måtte antingen erhålla följande lydelse: “Öfver

prö ningskomitéens beslut må såväl af Kronans ombud, som ock af den skattsky

ldige äfvensom af den, hvars rätt blifvit förnärmad, anföras besvär, hvilka,

ställda till Kongl. Kammar-rätten, böra, för att varda till pröfning upptagna,

inom utgången af Mars månad påföljande året till Konungens Befallningshafvande

ingifvas“, eller ock blifva sålunda affattad: “Öfver pröfningskomitéens

beslut må anföras besvär, hvilka, ställda till Kongl. Kammar rätten, böra, för

Bill. till Riksd. Prof. 1868. 5 Sand. 1 Ajd. 10 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 15.

att varda till pröfning upptagna, inom utgången af Mars månad påföljande

året till Konungens Befallningshafvande, ingifvas.“

Enär bevillningen efter 2:dra Artikeln är lagd till grund för flera kommunala

rättigheter och skyldigheter, har kommunen ofta att bevaka ett vigtigt

intresse i afseende å en rättvis uppskattning af samhällsmedlemmarnes förmåga

att bidraga till fyllande af det allmännas behof; och då kommunernas rätt att

genom egna delegerade deltaga i laxeringskomitéernas förhandlingar redan fin

nes vara i Bevillningsförordningen dem tillförsäkrad, får Utskottet så till vida

understödja motionen, att Utskottet tillstyrker, att vederbörande kommun må

förklaras berättigad att anföra besvär öfver pröfningskomités beslut, om till

följd deraf antingen någon af taxeringskomité påförd bevillning skulle ur kommunens

taxeringslängd utgå eller dylik afgift tillkommit eller blifvit fastställd

till annat belopp än det, taxeringskomitéen påfört; hemställande Utskottet alltså,

att den i öfverensstämmelse härmed föreslagna ändring i

71 § måtte af Riksdagen antagas.

§ 85.

Denna § innehåller, att den, som upprättar och utfärdar debetsedlarne,

är berättigad att, såsom ersättning för detta bestyr, åtnjuta och å debetsedeln

upptaga för hvarje sådan sedel, hvars slutsumma icke öfverstiger sju Riksdaler

tre öre, deröfver till och med sjutiofem Riksdaler tolf öre, samt för debetsedel

af ännu högre belopp, femtio öre.

Uti sin ofvan omförmälda motion har Herr Falkman, under förmenande,

att den sålunda bestämda lösen icke vore behörigen proportionerad efter debetsedelns

slutsumma, föreslagit, att ifrågavarande lösen må utgå på följande

sätt: “Då slutsumman icke öfverstiger Fem Riksdaler, - två öre, deröfver till

och med Tio Riksdaler fem öre, deröfver till och med Tjugufem Riksdaler —

tio öre, deröfver till och med Sjutiofem Riksdaler —• tjugufem öre samt för

debetsedel af ännu högre belopp femtio öre.“

I det förslag till förnyad författning angående allmänna bevillningens

utgörande, som år 1859 afgafs af den utaf Kongl. Maj:t förordnade särskilda

Komité, hade ersättningen för debetsedlarnes upprättande och utfärdande blifvit

upptagen till fem, tio och tjugo öre för olika slutsummor under sjutiofem Riks

daler samt till femtio öre för hvarje debetsedel å sjutiofem Riksdaler och högre

belopp; men vid 1859 och 1860 årens riksdag beslöto Rikets Ständer, att debetsedelslösen

borde utgå med lika belopp, som vid den närmast föregående riksdagen

hade blifvit bestämda eller desamma, som sedermera bibehållits oförändrade.

I betraktande häraf och då någon mera allmän klagan, såvidt Utskottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

19

Bevillning*-Utskottets Betänkande E:o 15.

erfarit, icke försports öfver de hittills för ifrågavarande ersättnings utgående

fastställda grunder, enligt hvilka debetsedelslösen beräknas uti tre olika bestämningar

i stället för de fem, som af motionären föreslagits, finner Utskottet icke

någon giltig anledning vara för banden att tillstyrka den i 85 § yrkade ändring.

Utskottet får alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.

Sedan Statsverkets behof blifvit utredda och bevillningssumman bestämd,

samt tiden sålunda är inne att meddela yttrande angående de i Bevillningsstadgan

upptagna procent- och sifferbelopp, skall Utskottet uti förevarande

ämne göra den slutliga framställning, hvartill förhållandet föranleder; nvilket

Utskottet

får för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 3 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Alb. Ehrensvärd.

Reservationer:

l:o. af Herr E. Swarts vid §9: “Jag har endast velat anmärka, att Utskottet,

jemte anförande af hvad Betänkandet innehåller, bort, i fråga om orten ,

hvarest bevillningen bör påföras, fästa uppmärksamheten på ännu en omständighet,

som sammanhänger med Herr Wallenbergs förslag. Ehuru Herr Wallenberg yttrat,

att någon förändring icke borde vidtagas i afseende på bolag, hvars aktiebref äro

utställda till innehafvaren, har Herr Wallenberg icke desto mindre kommit att föreslå,

att bevillningen skall påföras sådana bolag “der styrelsen har sitt säte eller delrörelsen

hufvudsakligen bedrifves“, hvilken ordställning är så till vida väsendt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N.-o 15.

!igen °Iik* ™ed Thvad Bevillningsstadgan innehåller, som “orten der styrelsen

hai sitt sate af Bevillningsstadgan omnämnes endast i sista rummet och såsom

undantag. Bevillningsstadgan säger nemligen uttryckligen: “der bolagets ro

re se hufvudsakligen, å eu eller flera orter, drifves, eller i fall sådana bestämda

-1 före finn as der bolaget har sin styrelse". Jag anser det vara af

vigt, att denna olikhet icke matte förbises."

• , 2:°'' af.Herr Ä■ Medin: “Utskottets beslut i afseende å § 15 har fao
ic.

e kunnat Inträda. De enskilda bankerna hafva, enligt mitt förmenande

angt ifrån att verka gagnande för det allmänna, utöfva! ett högst menligt inflytande

på saval jordbruket och den öfriga industrien som den ekonomiska ställningen

i a manhet. De gorå dessutom ett stort intrång på nationens eget penningeverk,

eller Riksbanken, hvars välgörande och oegennyttiga verksamhet betydligt bära
Ut?lmTe”,

^HlienSlkllfibankeriaS Sedelutgifningsrätt Deniia ^igt tyckes också

™fl riklu 7-1 dCn 80,11 det medgifvit’ hvad för öfrig* de Vid Utskottets under

g TBetänkande N:o 11 fogade tabeller tydligt gifva vid handen,

a Riksbankens sedelemission under de sednare åren till och med 1865 nedgått

ill lägre belopp an hvad den utgjorde år 1834“ Riksbankens utelöpande sedel
45°41

qnnnJ01 6 D«mhX 6nhgt tabeI1 N;0 1 1 nämnda Betänkande, år 1834

45,419,000, men ar 1865 endast 30,509,648 R:dr, då deremot de enskilda bankernas

utelöpande sedlar, som år 1834 utgjorde 1,333,000, år 1865 stigit till det

tTct“reLl33’491’826 **• De“» ‘ - <*■ £

««-»t =: iz tzz z ar:

penningerorelsen, utan endast tillägga, att, då jag anser Riksbanken utveckla

en foi nationell särdeles gagnande verksamhet, så tyckes mig de enskilda banorna

endast hafva tillkommit för åt t gynna några större kapitalister; hvarföre

jag icke kan annat an på det varmaste yrka bifall till Herr Wigardts motion"

Uti förestående reservation instämma Herrar A. J. Sandstedt och Per

Nilsson från Clmstianstads län.

3.o. af Herr Per Nilsson från Christianstads län vid § 6: “Ehuru

jag icke kan ingå på det af motionären framställda förslag till progressiv beskattning,

^ enär detta skulle föranleda till genomgripande förändringar såväl i

a seende a Bevillningsstadgan som å kommunala rättigheter och skyldigheter

sä anser jag dock att eu mera rättvis grund, än den nuvarande, för bevillnin
Riksdagen°rande

^ anUgaS °ch tiIlämpas’ hvarföre jag får vördsamt föreslå

att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kong!.

Mapt täcktes taga denna fråga i öfvervägande och snarast

möjligt för Riksdagen framlägga förslag till ett ändamåls
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N.-o 15 21

enligare beskattningssätt, fotadt på den i motionen uttalade

princip."

I denna reservation instämma Herrar A. Medin och A. J. Sandstedt.

Herr A. G:son Bennich har begärt få antecknadt, det han icke deltagit

i Utskottets beslut rörande allmänna bevillningen.

Förslag

till

ändringar i gällande Bevillnings-Stadga.

Svenska Riksdagens Bevillning

för år 1869 och påföljande år intill slutet af det år, under hvars lopp ny Bevillnings-Stadga

af Kiksdagen fastställd bäfver.

Art, i.

Personlig skyddsafgift

§ i.

Art. It.

A) Bevillning af rast egendom.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o lä
tt).

Bevillning för inkomst af kapital eller arbete.

§ 6.

§ 8.

Undantag från de i § 6 meddelade stadganden.

Vidare äro från utgörande af inkomstbevillning frikallade:

a) Staten, kyrkor, akademier eller vetenskapliga samfund, jernkontor,

så länge detta verks vinstmedel till allmänt nyttiga ändamål användas, länens

hushållningssällskaper, allmänna skolor och undervisningsverk — —---

samt städer eller menigheter; börande dock för löner, arfvoden och pensioner

in. m., som af nu uppräknade verks och inrättningars medel utgå, af innehaf
varen

erläggas bevillning efter samma beräkningsgrund, som för andra lön- och

pensionstagare med flere är fastställd; och skall bevillning äfven utgå af “den

behållna inkomst, som enligt gällande föreskrifter kan vid lediga ecklesiastika sysslor

tillfalla de under konsistoriernas vård ställda kassor, äfvensom a/“ patroni

ecclesiarum i Skåne, Halland och Bohus län, som njuta spannmål af

krono- eller kyrkotionde, likasom af den kyrkorna i dessa orter tillhörande

tionde, som ej är på lön eller till andra bestämda ordinarie utgifter anslagen,

samt af Domkyrkorna i riket för deras inkomst i spanmål eller hemmansräntor,

sedan derifrån blifvit afräknade endast sådana, efter särskild stat utgående

löner, för hvilka innehafvarne, efter denna artikels ofvanstående 6 § till det

belopp, förut stadgadt är, bevillning erlägga;

b) medlen af — — — —- — — —• —• — — — — —■ — — — —• —

c) vid de förenade — — — — — — — — — — — — — —

d) utländsk man — — —--— — —- — — — — — — —

§ 9.

Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres:

hvar och en annan, der han är mantalsskrifven; “dock att för tionde eller annan

inkomst, som kyrkoherde eller komminister åtnjuter från annan församling än den,

i hvilken han är mantalsskrifven. bevillning skall påföras der inkomsten utgår.11

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillnings-UtsJcot!ets Betänkande N:o 15.

§ 10.

Art. III.

A) Bevillning af frälseegendomar.

§ ii.

Bi. Bevillning för Post- och Lotshemman.

§ 12.

c) Bevillning för rättighet till skogsfång å

allmänningar.

§ 13.

För rättighet till skogsfång — — —• — — — _____ — — — —

§ 14.

För kolning sfrihet — — — — — — — — — — — —• — — — —

— _ — — — ___ — — _ —---- — — kronoskogarne erläggas

D) Bevillning af Bankholag med sedel-utgif
ningsrätt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillnings-Utskottets Betänkande JSr:o lö.

e). Berm it isis af utländske handlande och handels-*

expediter.

§ 16.

Fi. Bevillning'' af utländingar för konserter och

dr a Bila Ilska eller andra föreställningar.

§ it.

G). Bevillning af gåfva, testamente, fideikomiss, arf

och fynd.

§ 13.

H) Bevillning för spelkort.

§ 21.

i) Bevillning^ för tidningar och periodiska

skrifter.

§ 22.

K).

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15.

K). Bevillning för karaktersfullmagter.

§ 23.

25

Föreskrifter angående allmänna Bevillningens påförande,

uppbörd, afkortning och redovisning.

A). Uppgifter rörande fast egendoms värde samt

beloppet åt hvarje skattskyldigs inkomster.

§ 25.

b ). Bevillningsafgifternas påförande.

1 -o. Bevillnings-Bcredningarne.

§ 31.

2:o. Taxeriiigskoinitéerna.

§ 43.

3:o. Pröfuiiigskoinitéerua.

§ 61.

§ 69.

Alla pröftungskomitéens beslut — -— — — — — — — —

Bih. till Biksd. Prof. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 10 Håft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

11 spillning $-Utskottets Betänkande N:o It).

gjorda tillägg. Den, som fört pröfningskomitéens protokoll, åligger att ai Stock''

holma stad innan årets slut och i öfrig a orter innan den 10 DecemberÄ till veder*

börande magistrater eller kommunalstämmors ordförande aflemna församlingsvis

utskrida utdrag al nämnda protokoll, utvisande alla af pröfningskomitéen beslutade

förändringar uti och tillägg till de af taxeringskomitéen påförda bevillningsafgifter.

Dessa protokollsutdrag skola under viss bestämd och vederbörligen

kungjord tid på lämpligt och dervid äfven tillkännagifvet ställe hållas de

skattskyldige tillhanda.

§ 70.

§ 71.

Öfver pröfningskomité^ beslut må såväl af Kronans ombud, som af den

skattskyldige, anföras besvär, hvilka, ställda till Kongl. Kammar rätten, böra, för

att varda till pröfning upptagna, inom utgången af Mars månad påföljande året

till Konungens Befallningshafvande ingifvas. Sedan öfver de anförda besvären

utlåtande blifvit från vederbörande infordradt, afsänder Konungens Befallningshafvande

handlingarne i målet till Kongl. Kammar-rätten, med tillägg'' af de

upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla; hvarefter samma mål

kommer att i laga ordning af Kongl. Kammar rätten handläggas och afgöras.

“Derest, till följd af pröfningskomitéens beslut, bevillning saf gift ur taxeringslängd

utgått, eller dylik afgift tillkommit eller blifvit fastställd till annat belopp

än def taxeringskomité påfört, ege jemväl vederbörande kommun att deröfver

anföra besvär inom den tid och på det sätt, som i l:sta momentet af denna §

föreskrifves; och bör i anledning af besvären, efter vederbörandes hörande, likaledes

iakttagas hvad samma moment vidare innehåller.“

Anförda besvär få icke uppehålla uppbörden af hvad, enligt pröfningskomitéens

beslut, blifvit påfördt; hvaremot, derest det öfverklagade beslutet ändras,

hvad som blifvit för mycket erlagdt kostnadsfritt återbekommes.

8 72.

4o. Allmänna föreskrifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 15. *

Uppbörd, afkortning: och redovisning,

l:o. Uppbördsbok^! och debetsedlarne.

§ 81.

’2:o. Uppbörden.

§ 86.

3:o. Afkortningarne.

§ 90.

4:o Redovisningen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1868:84 Skrifvelse, angående allmänna bevillningen. s. 25 i texten