Betänkande angående tullbevillningen. Jemlikt föreskriften i § 40 Riksdags-ordningen, får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva Betänkande angående de från Riksdagens Kamrar till Utskottet hänvisade motioner, som åsyfta förändring i nu gällande föreskrifter om tullbevillningens utgörande, samt i sammanhang dermed redogöra äfven för de förändringar, som Utskottet i detta afseende funnit sig höra föreslå.
1868-02-21 · 24 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 17 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1868:4, Betänkande angående tullbevillningen. Jemlikt föreskriften i § 40 Riksdags-ordningen, får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva Betänkande angående de från Riksdagens Kamrar till Utskottet hänvisade motioner, som åsyfta förändring i nu gällande föreskrifter om tullbevillningens utgörande, samt i sammanhang dermed redogöra äfven för de förändringar, som Utskottet i detta afseende funnit sig höra föreslå.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.
!
■*
IV:o 4.
A tik. till Riksd. Kansli den 22 Febr. 1868, kl. 7 e. m.
Betänkande angående tullbevillningen.
Jemlikt föreskriften i § 40 Riksdags-ordningen, får Bevillnings-Utskottet
härmed afgifva Betänkande angående de från Riksdagens Kamrar till
Utskottet hänvisade motioner, som åsyfta förändring i nu gällande föreskrifter
om tullbevillningens utgörande, samt i sammanhang dermed redogöra
äfven för de förändringar, som Utskottet i detta afseende funnit sig
höra föreslå. Utskottet anhåller likväl härvid få främst anmäla, att, då
Utskottet dels funnit de grunder, på hvilka nu gällande tulltaxa hvilar, vara
af erfarenheten bekräftade såsom rigtiga, dels äfven ansett nödig stadga i
denna del af lagstiftningen vara för handelns och näringarnes ostörda utveckling
ett väsendtligt vilkor, så har Utskottet velat föreslå endast sådana
förändringar, som af rättvisa och billighet mot de olika näringsidkarne befunnits
särdeles påkallade, äfvensom sådana af mera formel beskaffenhet, som
ansetts nödvändiga, enär nu antagna rubriker gifvit anledning till tvetydighet
och svårigheter vid taxans tillämpning.
Då en del af de inom Kamrarne väckta motioner i detta ämne åsyfta
mera allmänna förändringar i nu gällande tarif för införselstullen, så anhåller
Utskottet att få angående dessa främst och i ett sammanhang afgifva
yttrande. De förslag åter, som afse ändring i speciela tullbestämmelser,
har Utskottet företagit till behandling i sammanhang med granskningen af
tulltaxans särskilda stadganden, och vill för dem redogöra vid de artiklar, de
angå och vid hvilka de blifvit tagna i ompröfning. Angående slutligen de
motioner, som yrka dels utförselsförbud, dels utförselsafgifter å vissa uppBih.
till Riksd. Prat. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 1
2 B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
gifna artiklar, skall Utskottet sig yttra efter afslutad behandling af införselstarifen.
Sådana motioner, som afse allmännare förändringar i tarifen för införselstnllen,
hafva blifvit väckta:
Inom Första Kammaren (motion N:o 2) af Friherre Sprengtporten,
J. W., som föreslagit “att, med undantag för oarbetadt silfver och guld,
apotheksvaror, reseförnödenheter och gångkläder till resandes och sjöfarandes
eget bruk, en fastställd och i taxan utförd inregistreringsafgift, beräknad
efter högst fem procent af medelvärdet, må vid införseln i riket åsättas alla
varor, som i tulltaxan äro antecknade såsom tullfria och icke åtnjuta denna
tullfrihet på grund af traktater med främmande magter eller konventioner
med NorgeHvarjemte motionären öfverlemnat åt Bevillnings-Utskottet
“att i hvarje sårskildt fall föreslå den nedsättning i den föreslagna af giften,
som af förekommande anledning anses böra ega rum; dock att alltid någon
afgift bibehålies“ :
samt inom Andra Kammaren (motion N:o 200) af Herr Magnus
Svensson, som bland annat föreslagit, “att alla nu vid införsel tullfria varor
beläggas med en bestämd och lika inregistreringsafgift"; eller ock “att alla
nu vid införsel tullfria varor, med undantag för spanmål, oarbetadt guld och
silfver, apotheksvaror samt rese-effekter och gångkläder, som sjöfarande eller
resande för eget bruk medföra, beläggas med en inregistreringsafgift, lika för
alla, eller ock lämpad efter olika klasser“.
Till stöd för de förslag, som afse att, med undantag endast för några
få specificerade artiklar, ålägga alla nu vid införseln tullfria varor en inregistreringsafgift,
bär Friherre Sprengtporten åberopat sin vid sistlidne riksdag
inom Första Kammaren väckta motion (N:o 11) rörande samma ämne,
af hvilken inhemtas, att motionären, som önskat på det för landet minst betungande
sätt bereda Statsverket nya tillgångar för fullkomnande af rikets
försvar, ansett sådana kunna säkrast vinnas genom eu lämplig tullbeskattning
å vid införseln nu tullfria varor, så mycket heldre, som denna tullfrihet dels
utgjorde ett verkligt premium för den priviligierade importören på bekostnad
af andra importörer och konsumenter, dels äfven ådrog Statsverket en gifven
förlust, enär dessa nu tullfria varor icke lemnade Statsverket någon ersättning
för dess många omkostnader till handelns och rörelsens lättande, af
Indika likväl äfven de drogo fördel; och har Herr Magnus Svensson till
stöd för sin ofvannämnda motion i det väsendtligaste anfört enahanda skäl.
Enligt båda motionärernes förslag skulle, med mycket få undantag, samtliga
nu tullfria varor vid införseln åläggas utgifter, hvilka således skulle komma
att drabba såväl födoämnen af egenskap att böra anses såsom nödvändighetsvaror,
som äfven råämnen, redskap och maskinerier för näringarnes be
-
3
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
bof, hvilka likväl tull-lagsstiftningen redan länge och med alltmera konseqvens
sträfvat att frigöra från alla slags införselsafgifter. Att tullbeskattning å lifsförnödenheter
af omförmälda beskaffenhet, under hvad namn eller form som
helst, icke bör anses förenligt med det aktgifvande på konsumtionens behof,
som ingen sund tull-lagstiftning får förlora ur sigte, vågar Utskottet anse såsom
sjelfklart, utan att behöfva trötta med uppräknande af de skäl för tullfrihet
å dylika artiklar, som redan vid flera föregående riksdagar blifvit anförda.
Utskottet finner sig äfven böra så mycket bestämdare afstyrka dylika
införselsafgifter, som det, i motsats till motionärerne, anser för gifvet,
att icke importören, men väl den förbrukande allmänheten, komme att drabbas
af denna beskattning på dess oumbärligaste förnödenhetsartiklar. Att
belägga för näringarne behöfliga råämnen, redskap och maskiner med tullafgifter
kan med skäl befaras inverka hämmande på industriens förmåga att
tillgodogöra sig nationens arbetskrafter och sålunda äfven på utvecklingen af
landets produktion. I likhet med sistlidne Riksdags Bevillnings-Utskott, anser
sig Utskottet äfven böra erinra, att hvarje tullafgift på såväl maskiner
och redskap som särdeles råämnen för näringarne ganska kännbart inverkar
på de vilkor, under hvilka flera industrigrenar, som af dylika redskap och råämnen
äro i behof, nu bedrifvas. Eu tullafgift af äfven endast fem procent
å råvarans värde måste nemligen i de flesta fall ej obetydligt höja tillverkningspriset
för industrien, och sålunda i samma man förringa det skydd, som
för hvarje särskild artikel blifvit beräknadt och i tulltaxan utfördt under förutsättning
af tullfrihet för råvaran.
Afräknar man sålunda från de i tulltaxan såsom fria nu upptagna artiklar
såväl alla de, som utgöra mera oumbärliga födoämnen samt råämnen,
redskap och maskinerier för näringarnes behof, hvilka Utskottet anser under
inga förhållanden böra vid införseln belastas med afgifter, antingen dessa
kallas tull- eller inregistreringsafgifter, som äfven sådana, hvilka i följd af
gällande traktater måste förblifva tullfria, och slutligen äfven de, som motionärerne
sjelfve ansett böra från afgifter befrias, så återstå endast följande
artiklar att med den föreslagna inregistreringsafgiften belastas, nemligen:
Bildhuggeriarbete!:!, som utgöra konstnärsarbeten; blommor, naturliga;
blomster, torkade; blomsterlökar; buskar; böcker, utom de på främmande
språk tryckta; flyttsaker; foglar, lefvande; grifflar; gräsmattor och gräsrep;
hummer; juveler; kartor; kopparstick; malmstufler; marmor; medaljer; mineralier;
musikalier; musslor, friska; målningar; naturalier; perlor, äkta; plantor;
rör, såsom underbäddning för fartyg; sand; skriftaflor; tidningar; träd, friska;
samt vagnar, synbart brukade, som af resande för eget behof medföras, och
som blifvit ur riket bevisligen utförda. Arliga införseln af samtliga dessa
artiklar, af hvilka likväl flera, såsom af stor betydelse för nationens andliga
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
odling, ej torde böra tullbeskattas, har, såvidt Utskottet kurmat beräkna, i
medeltal för åren 1864—66 utgjort ett värde af 195,380 R:dr (se Betänkandet
vidfogade tabell N:o 1), och den högsta inregistreringsafgift, som enligt
Friherre Sprengtportens förslag bör ifrågakomma, eller fem procent af
detta värde, skulle sålunda gifva* Statsverket eu årlig inkomst af endast
9,768 Rall, hvilken inkomst Utskottet vägar tro knappt förmå motsvara de
med dess upptagande förenade kostnader för Statsverket, samt ännu mindre
kunna uppväga alla de olägenheter och hinder för handeln, som af de nya
afgifterna måste blifva eu omedelbar följd. Utskottet erkänner nemligen fullkomligt
befogenheten af hvad sistlidne Riksdags Bevillnings-Utskott i denna
fråga yttrade, att först genom den nu medgifna tullfrihet å en mängd varor
har det. blifvit möjligt att ej obetydligt minska bevakningspersonalen vid tullstationerna,
att göra kontrollerna mindre tidsödande och besvärliga, att tillåta
lossning af införda varor i hamnar och på tider, som annars vant förbjudna,
samt att i allmänhet vidtaga flera åtgärder, som direkt tjenat att lätta omsättningen
och minska bördorna för deraf beroende industrigrenar. Fn återgång
i det förra afseendet skulle likväl oundvikligen medföra en återgång
äfven i det senare, och dessutom göra nödvändig en förstärkning af tullbevakningen
och af kontrollerna såväl för tullbehandlingen af de beskattade artikel
ne, som äfven för debiteringen och uppbörden af afgifterna, hvarigenom
maste uppstå nya kostnader för tullverket, likasom äfven nya hinder och
omgångar för trafikanterne. Utskottet får sålunda hemställa,
Bo.
att såväl Friherre Sprengtportens omförmälda motion
(N:o 2), som äfven Herr Magnus Svenssons motion (N:o
200), i de delar deraf, som här blifvit berörda, icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Slutligen har inom Första Kammaren (motion N:o 1) Friherre Fleetwood,
k., på i motionen anförda skäl, föreslagit: “att antingen, som nu är
fallet, tolagen anses inbegripen i tullsatserna, men Staten, i stället för att
lemna stapelstäderna det höga ersättningsbelopp, som nu till dem utgår,
sjelf öfvertager kostnaden för de byggnader och anstalter, som för tulluppbörden
fordras"; eller ock, “att åt städerna återlemnas rättigheten att uppbära
tolag i sammanhang med annan deras enskilda uppbörd för sjöledes
in- och utgående varor. Men i detta fall torde dock tolagsprocenten höra
bestämmas lika öfver allt, samt för ändamålet noga afpassas, äfvensom grunden
för beräkningen blifva icke det förut begagnade chimeriska tullvärdet,
utan varans tullsats". I afseende å dessa förslag, vill Utskottet till eu bör
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings utskottets Betänkande N:o 4. -1
i an erinra, att genom såväl särskilda privilegier, som dera Kongl. resolutioner,
både redan af ålder en del städer erhållit rätt att för bestridande af
vissa utgifter, förnämligast afseende handelns och sjöfartens beqvämlighet,
uppbära af in- och utgående varor vissa särskilda afgifter under namn åt
tolao- 1 allmänhet voro dessa till städerna ingående tolagsafgifter beraknade
efter de i tulltaxan upptagna tullvärden, men i afseende å den procent åt
tullvärdet, hvartill tolagen i de särskilda städerna utgick, voro skiljaktigheterna
högst betydliga. " Sålunda uppgick i början af 1850-talet tolagen i eu
stad till mera än 40 procent af stadens tulluppbörd, i andra åtel tran 20
ned til! 2 procent af samma uppbörd. Hvarje stads tolagsuppbord stod sålunda
ei i något egentligt beroende af omfånget af stadens handelsverksamhet,
och tol agsaf g if terna beskattade de tullpligtiga varorna ytterst oj emot, i
den ena staden orimligt högt, i den andra jemförelsevis lågt. Den gitna
följden deraf måste blifva, att dels handelns kraftiga utveckling hammades,
dels äfven att handeln rycktes från sina naturliga vägar och tvangs att söka
konstlade och för varuomsättningen dyrare. Handelns behof af frihet.att,
ohämmad af skiljaktiga ortafgifter, direkte söka de hamnar, som bast lämpade
sig för varuomsättningen; tullagsstiftningens behof åt större enkelhet
och enhet, och att utan hinder af enskilda privilegier kunna stadga och tillämpa
för hela landet gemensamma grundsatser; samt slutligen äfven konsumenternes
inom landets olika delar rätt att fä hemta sina förnödenheter
på ginastc väg och utan särskilda, tyngande afgifter; allt detta pakallade en
reglering af städernas på föråldrade privilegier filande och mångfaldigt skiftande
rättighet att uppbära tolagsafgifter. Svårigheterna att finna en antåg
Ilo- för samtliga de intresserade städerna gemensam grund för aflosningen
af deras särskilda rättigheter till tolagsuppbord voro likväl, såsom lätt inses,
mångahanda och tycktes''länge olösliga. Vid 1856-1858 ars riksdag biet
likväl slutligen en dylik allmän reglering genomförd, enligt hvilken den hittills
till städerna ingående tolag skulle såsom särskild afgift upphöra och i
stället i de allmänna tullsatserna inbegripas. Deremot skulle hvarje stad åt
tullmedlen erhålla årlig godtgörelse för tolagsafgiften, beräknad efter hvad
denna i verkligheten utgjort i medeltal under åren 1853—1855. Pa det denna
sålunda bestämda tolagsersättning likväl ej måtte för all framtid fort> i va
oberoende af handelns till- eller aftagande inom hvarje särskild, till godtgorelse
berättigad stad, stadgades derjemte “att hvarje stad skall för den tulluppbörd,
som öfverstiger medelbeloppet af samma städs lika beskattade uppbörd
under åren 1853—1855, undfå tillökning i sin tolagsersättning med 5
procent af öfverstigande tullbeloppet11, samt å andra sidan, “att vid en under
nämnda medelbelopp fallande tulluppbörd afdrag å stadens tolagsersättning
skall iakttagas och beräknas efter samma procentförhållande, som egt rum
6 Bevillnings-Utskotteti Betänkande N:o 4.
mellan stadens tull- och tolagsuppbörd under omförmälda åren 1858—1855“,
för Indika procentbestämmelser skall tjena till ledning af Kommers-kollegium
upprättade tabeller. Derjemte försäkrades städerna, att denna tolagsj.
rsättning icke skall “utan samtycke af Kong!. Maj:t och Rikets Ständer
föiändras , samt “att det förändrade sätt, hvarigenom städerna komma i åtnjutande'':
af den fordna slagen, icke skall medföra någon rubbning i den städerna
tillförsäkrade dispositionsrätt öfver deras tolagsmedel och icke heller
föranleda till förändring i hittills gällande stadganden, angående tolagens användande
och stapelstädernas pligt att hvart tredje år till Kommers-kollegium
msanda bestyrkta uppgifter öfver beloppet och användandet af de under
nästföregångna tre år influtna tolagsmedlen“.
. Det s.vnes Utskottet obestridligt att genom den sålunda åstadkomna
ösmngen af denna fråga hafva å ena sidan städerna vunnit jemförelsevis
stöne säkerhet för och stadga i inkomster, hvilka, ehuru med full rätt dem
tillhörande, likväl voro beroende såväl af Kong]. Maj:ts lagstiftningsrätt i
administrativ väg som af förändringar i tulltaxan, å andra sidan åter dels
tull-lagstiftningen erhållit större enkelhet och enhet, dels äfven handeln en
kraftigare utveckling och förbrukningen en ej obetydlig lättnad, hvarföre Utskottet^
icke anser sig kunna tillstyrka någon återgång till det gamla systemet
af tolag såsom särskilt utgående avgifter. Hvad beträffar det andra
åt motionären alternativt framställda förslag, torde Utskottet blott behöfva
erinra, att i tolagsersättningen äro inbegripna fyrfaldiga, förut till städerna
under namn af tolag ingående afgifter, såsom ordinarie stads- och allmän
tolag, mqvarteringstolag, fattigvårdstolag samt öfverfiödsafgifterna, hvilka, såsom
redan af afgifternas^ olika benämningar framgår, blifvit städerna tillerkända
för att underlätta fullgörandet af flera dem ålagda, särdeles tyngande
skyldigheter, hvarför det kunde befaras, att indragningen af tolagsersättningeu
skulle framkalla från de särskilda städernas sida eu mängd olika an - språk på Staten, Indika åter skulle föranleda både förvecklingar och kostnader
Utskottet vill derjemte erinra, att flera städer hafva till större eller
mindre del anvisat sina på tolagsersättningen beroende inkomster till amortering
och räntebetalning af med Kongl. Maj:ts tillstånd upptagna lan, hvarför
den föreslagna åtgärden måste medföra rubbningar i förhållanden, som
likväl ega sin grund i städernas af båda statsmagterna försäkrade rätt till
bestämd tolagsersättning. Utskottet får sålunda hemställa,
2:o
att Friherre V. Fleetwoods motion (N:o 1) icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Bevillning#- Utskottets Betänkande N:o 4. 7
Sedan sålunda blifvit redogjordt för de till Utskottet hänvisade fölslag
af allmännare omfattning, som afse införselstarifen, får Utskottet nu i den
ordning, nämndt blifvit, afgifva yttranden angående de motioner, som åsyfta
mera speciela förändringar i denna tarif, och derjemte redogöra för de förslag
till rättelser, som Utskottet funnit sig i detta afseende böra framställa.
Införselstarifen.
Aether spirituosus, eller så kallade Hoffmans droppar, skall enligt nu
gällande bestämmelser tullbehandlas efter hvad för artikeln Bränvin och sprit ««<>.■»«.
är stadgadt. Ren cether, som icke finnes i taxan särskildt upptagen, får af
apotekare tullfritt införas, men då den är försatt med något ämne, som
förändrar den för ren sether antagna specifika vigten, hänföres den till alkohol
och förtullas såsom sådan; och då, enligt hvad Utskottet varit i tillfälle inhemta,
aether endast obetydligt begagnas såsom egentligt läkemedel och i
tekniken hufvudsakligen finner användning endast för fotografien, men deremot
tillsatt med bränvin i vissa delar af landet ganska mycket begagnas
såsom rusgifvande medel, torde skål icke saknas att för denna vala bestämma
en särskild tull i lämplig öfverensstämmelse med den, som för bränvin och
sprit kommer att fastställas; hemställande alltså Utskottet,
3:o
att, sedan tullen å bränvin och sprit af Riksdagen blifvit
bestämd, Utskottet må få inkomma med förslag till den
tullsats, som bör åsättas aether och aether spirituosus.
1 nu gällande taxa finnes under gemensam rubrik sammanförda ar- Albu™™noch
tiklarne albumin och anilin. Men då dessa båda artiklar, såsom utgörande
olika slags varor, sakna all gemenskap med hvarandra, anser Utskottet
»
4:o
dem böra särskiljas och, med bibehållande af nuvarande
hänvisning, hvar för sig uppföras under egen rubrik, på
sätt bifogade transsumerade taxeförslag utvisar.
1 afseende å apotheksvaror har inom Andra Kammaren (motion N:o Apotek,- 13) Herr C. J. Graf ström föreslagit, att antingen de nu förekommande inskränkningar
i rättigheten till införsel af ifrågavarande artiklar måtte bort
-
Bränvin oek
sprit.
8 Bevillnings- Uiskottets Betänkande N:o 4.
falla och införseln deraf således allmänt medgifvas, eller ock att dels vissa
af motionären uppräknade, nu till apotheksvaror i taxan hänvisade, dels också
åtskilliga andra, i nu gällande taxa ej specificerade, sådana artiklar måtte
särskildt der upptagas såsom vid införsel tullfria.
Till stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört det
obilliga och orättvisa deruti, att genom stadgade inskränkningar i rättigheten
till införsel af de till rubriken apotheksvaror hänförliga artiklar denna
införsel göres nästan till monopol för en viss klass af yrkesidkare, nemligen
apothekarne, enäi densamma för öfriga näringsidkare besväras med så hinderliga
och omgångsfulla procedurer, att de ofta måste antingen afstå från
(.ihållande åt sadaua vaioi eller också, dyrt nog, betjena sig åt den priviligierade
importören såsom mellanhand. Då dessutom en ej ringa del af de
vai oi, som till denna rubrik hänföras, långt ifrån att uteslutande användas
till medicmalier, vida oftare och i vida större c^vantiteter ä.ro erforderliga för
eu mängd näringar, torde det äfven vara rättvist, att varor, som af frie näringsidkare
lika vål som af apothekare behöfvas, få lika tullbehandla,,? och
på samma vilkor af båda parterna införas.
Med fullkomligt erkännande af det befogade i dessa anmärkningar,
har Utskottet derjemte ej kunnat undgå att anmärka, hurusom de öfverklagade
inskränkningarne stå i alltför skarp strid mot nu antagna friare handels-
och näringsförfattningar; att de motverka uppkomsten af en väl ordnad
droguehandel inom landet, på samma gång de äfven inverka hinderligt
för industriens erhållande af sina behof, samt att slutligen de stadganden
och föreskrifter angående distributionen af och handeln med åtskilliga af de
till rubriken hänförliga varor, livilka kunna vara af nödig omtanke för allmänt
väl påkallade, icke lämpligen böra falla inom tull-lagstiftningens område,
hvilken endast har att bestämma om en afgift, och, i så fall till hvad
belopp, skall någon särskild vara åsättas; och får Utskottet, på grund häraf,
vördsamt hemställa,
5 ro
att rubriken apotheksvaror må erhålla följande lydelse:
“apotheksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla eller
sammansatta — — — Fria.11
Då till Bevillnings-Utskottet blifvit hänvisade motioner, yrkande förändring
i tillverkningsafgiften a bränvin, samt tullsatserna å Bränvin och
spi it åi o i väsendtlig män beroende af de beslut, som med anledning af
nämnda motioner komma att af Riksdagen fattas, har Utskottet funnit sig
böra hemställa,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4. 9
6:o.
att med pröfningen af tullbestämmelserna angående ifrågavarande
artiklar matte få anstå tilldess Riksdagen i
förstberörda hänseende fattat beslut.
Inom Andra Kammaren (motion N:o 280) har af Herr C. F. Svanberg
föreslagits, att tullafgiften å Chokolad måtte höjas från 30 till 35 öre
per skålpund, enär tullen å Kakao vid sistlidna riksdag bestämdes till 12
öre eller 2 öre högre än den förut utgjorde, utan att någon motsvarande
förhöjning i införselsafgiften å förstnämnda artikel samtidigt egde rum. Då
likväl, enligt den utredning, som af sednaste tullkomité blifvit lemnad, tullen
för det i I skålpund chokolad ingående råämne, kakao, efter nu gällande
tullsats af 12 öre, uppgår till 15 öre, samt derjemte tillverkningskostnaden
för 1 skålpund chokolad kan antagas till 15 öre, så åtnjuter den inhemska
tillverkningen med beräkning af nu gällande tullsats ett skydd, som fullt
motsvarar hela tillverkningskostnaden, hvadan Utskottet anser sig böra hemställa:
7:o.
att Herr C. F. Svanbergs ifrågavarande framställning icke
må till någon åtgärd föranleda.
Då till Utskottet blifvit hänvisad motion om särskild beskattning å
öl och porter, får Utskottet anhålla,
8:o.
att, sedan frågan härom blifvit af Riksdagen afgjord, få
med yttrande rörande tullsatserna å de under rubriken
Dricka i taxan upptagna olika slag inkomma.
Enär skeppsrederierna utgöra en för landet särdeles vigtig näring,
hvars utveckling på allt billigt sätt bör lättas och underhjelpas, anser Utskottet
sådana artiklar, som för fartygs utredning och utrustning äro oumbärliga,
vara föga lämpliga för tullbeskattning. Tull-lagstiftningen bär äfven
i viss mån godkänt denna åsigt, enär den medgifvit restitution af erlagda
införselsafgifter för de materialier, som bevisligen blifvit använda till reparering,
byggnad, tackling och utredning af vid Svenskt varf nybyggda ellei
reparerade fartyg. Då likväl icke nybyggda eller reparerade fartyg fortfaHih.
Ull Riksd. Prål. 1868. 5 Samt. 1 Afd. 3 Höft. ~
Chokolad.
Dricka.
Inventarier,
skeppa-.
10 Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 4.
rande måste betala tull för de förnödenheter, hvarmed de i Svensk hamn
nodgas förse sig, kunna ej alla skeppsrederiernas olägenheter af nu stadgade
tullsatser å dessa varor anses undanröjda genom detta medgifvande, hvilket
essutom föranledt åtskilliga svårigheter. Taxeunderrättelsernas § 8 tillåter
nemligen restitution af erlagda införselsafgifter för alla de “materialier och
skeppsfornödenheter“, som till ofvannämnda ändamål blifvit använda, hvaraf
föranledts en mängd anspråk på restitution af erlagda afgifter för de mest
olika slags varor, hvilka anspråks rättmätighet ofta" befunnits särdeles svår
att kontrollera. Dä dertill kommer att i följd af den medgifna restitutionen
tullinkomsten åt dessa artiklar högst betydligt förminskas (so Betänkandet
vidfogade tabell N:o 2), eller så att säga uppbäres endast för att återbäras,
har Utskottet funnit sig. böra till tullfrihet vid införseln föreslå dels skeppslnventaner,
nya, ej specificerade, hvilka för närvarande förtullas efter 5 procem
af värdet, dels de under rubriken “jern, smidt eller valsadt,11 upptagna
till skeppsmatenalier och förnödenheter hänförliga varor, hvilka draga en tull
åt 75 öre per centner, dels slutligen tågvirke, nytt, som nu betalar en tull
åt 3 öre per skålpund. Denna sistnämnda artikel, eller tågvirke, är derjemte
inom såväl. näringarne, som hushållningen i allmänhet föremål för
vidsträckt förbrukning och då tullsats derå hvarken ur synpunkten af skydd
för inhemsk industri kan anses behöflig, enligt hvad sednaste tullkomité direkt
tran tillverkare af denna vara varit i tillfälle att inhemta, eller för statsinkomstens
befrämjande är af särdeles betydenhet, har Utskottet icke tvekat
att på slätt här skett föreslå artikeln till allmän tullfrihet. Om eu dylik
införselsfrihet å dessa materialier för skeppsrederierna beviljas, bör äfven
§ 8 taxeunderrättelserna erhålla eu ny redaktion, hvilken för de ofvan antydda
mangfaldiga restitutionsanspråken sätter en bestämd gräns, enär nemligen
den i denna paragraf stadgade restitution af införselsafgifter i sådant
tall kan. inskränkas till segel och segelduk, å hvilka artiklar Utskottet icke
ansett sig nu böja föreslå tullfrihet, då efter afdrag af beviljad restitution
tullinkomsten derå kan antagas hafva år 1866 utgjort omkring 20,000 R:dr.
På gi und af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
9:o.
att såväl inventarier, skepps-, nya, ej specificerade, icke
hänförliga till husgerådssaker eller beklädnadspersedlar,
som de under rubriken jern, smidt eller valsadt, upptagna
artiklarne: ankare, Jcettingar, ketting sstoppar e, krokar, armbultar,
draggar, raderjern och skeppsknän, jemte tågvirke,
nytt, må medgifvas tullfri införsel; samt att såväl de
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4. 1!
rubriker, under hvilka dessa artiklar finnas i taxan upptagna,
som äfven § 8 taxe-underrättelserna må erhålla den
lydelse bifogade transsumerade taxe-förslag utvisar.
Jern, smidt eller valsadt. Under denna rubrik äro upptagna artiklai- eller’valsadt
ne hammare och smedjestäd med en tullsats af 75 öre per centner. Då
dessa artiklar obestridligen äro redskap eller verktyg för industrien, hvilka
dels redan i allmänhet äro tullfria, dels nu blifvit till tullfrihet föreslagna,
har Utskottet funnit sig böra tillstyrka borttagandet af denna tullsats, hvilken,
utan att från synpunkten af skydd för inhemsk industri synas nödig,
gifvit en högst obetydlig, om ens någon tullinkomst. Utskottet får alltså
hemställa,
10:o.
0
att de under rubriken jern, smidt eller valsadt, upptagna
artiklarne hammare och smedjestäd må förklaras vid införseln
tullfria.
Kemiskt-tekniska preparater äro nu åsätta en tull af 5 procent utaf
värdet; sådana artiklar för medicinska behof betraktas såsom apotheksvaior rater_
och äro sålunda under vissa inskränkningar i rättigheten till införsel tullfria.
Af skål, som blifvit här ofvan vid artikeln apotheksvaror till hufvudsaklig
,lel anförda, har Herr Graf ström inom Andra Kammaren (motion N:o 13)
föreslagit, att den nu gällande skillnaden mellan dylika artiklar vid införsel
för olika behof måtte borttagas och införseln af kemiskt-tekniska preparater,
med bibehållande af nu stadgade tullsats, göras för alla medborgare beroende
af lika vilkor. Då .likväl kemiskt-tekniska preparater äro för en mängd näringar
oumbärliga och inom dessa finna användning i vida större omfattning
än såsom rena medicinalier, hvartill äfven kommer att apotheksvaroi nu blifvit
på anförda skäl föreslagna till ovilkorlig fri införsel, har Utskottet, med
Godkännande i öfrigt af hvad motionären anfört, ansett sig böra tillstyrka
tullfrihet för dessa artiklar. Tullinkomsten af kemiskt-tekniska preparater
har i medeltal för åren 1864—1866 visserligen uppgått till 6,808 Riksdaler,
men då för näringarne nödvändiga ämnen icke böra med införselsafgift belastas,
har Utskottet icke tvekat föreslå Riksdagen,
ll:o.
att ifrågavarande rubrik i taxan måtte erhålla följande
lydelse:
“Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade — fria11.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillning#- Utskottets Betänkande N:o 4.
Klor 3 yradi
kali.
Da Utskottet, såsom längre ned skall omförmäla*, ansett salt
einskt, hora, i likhet med hvad för kemiskt-tekniska preparater blifvit
saget, gorå* tullfritt, sa torde äfven den vid rubriken klorsyradt kali
ömmande hänvisning till salt, medicinskt, höra bortfalla och rubriken
medi
före
före
-
12:o.
erhålla följande lydelse:
“Klorsyradt kali — fritt41.
Kärl och
omslag.
Vid tullbehandlingen af inkommande varor har i allmänhet
emballaget blifvit behandladt såsom tullfritt, der ej genom särskild
i tulltaxan vant annorlunda bestämdt. Något allmänt stadgande i
tinnes likväl ej i taxan upptaget, men då det för tullbehandlinaens
och säkerhet synes angeläget att få ett bestämdt stadgande i detta
intordt, iar Utskottet föreslå,
det s. k.
föreskrift
detta fall
enkelhet
afseende
13:o.
att näst under rubriken käppar må införas en nv rubrik
åt följande lydelse:
Kärl och omslag eller s. k. emballage, hvaruti varor inkomma,
och då dermed synbarligen afses endast varans
skydd, samt då ej enligt särskildt stadgande i taxan emballaget
skall inbegripas uti vigten för tullberäkningen,
Derest detta förslag blifver af Riksdagen antaget, torde äfven
14:o.
de i taxan härmed öfverensstämmande särskilda stadaanden
angående dels under rubriken glas artiklarne bunkar,
uikar, buteljer och flaskor, dels äfven under krukmakarearbeten
artiklarne burkar och krus, på Indika varor inkomma,
och som icke enligt särskildt stadgande i taxan
inbegripas uti vigten för tullberäkningen, dels slutligen
angående säckar, med varor fyllda, såsom emballage, få
såsom öfverflödiga ur taxan utgå.
13
Bevillning''S-Utskottets Betänkande N:o 4.
Under Läderarbeten, ej specificerade, finnes i gällande tulltaxa en Läderarbetm.
anmärkning, att “läderremmar, hopsydda eller med metallnaglar hopnitade
och synbarligen ämnade att begagnas till maskinerier, tullbehandlas såsom
delar af maskinerierDå likväl erfarenheten visat, att denna redaktion gifvit
anledning dertill, att äfven sådana remmar, Indika väl synbarligen varit
ämnade att begagnas till maskinerier, men ej enligt anmärkningens ordalydelse
varit hopsydda eller med metallnaglar hopnitade, blifvit underkastade
tull, hvilket kan antagas ej hafva varit lagstiftarens mening, så hemställer
Utskottet
15:o.
att omförmälda anmärkning måtte gifvas följande förändrade
redaktion:
“Anm. Läderremmar, hopsydda, med metallnaglar hopnitade
eller eljest synbarligen ämnade att begagnas till
maskinerier, tullbehandlas såsom delar af maskinerier
Mullbärssaft förekommer nu i taxan med hänvisning till apotheksva- Mullha’ ssuffror.
Då likväl denna vara för medicinska behof lärer ega ringa eller ingen
användning, torde den lämpligast böra tullbehandlas lika med hvad för bärsaft
finnes stadgadt, hvarför Utskottet hemställer,
16:o.
att rubriken må få lyda: “Mullbärssaft: hänföres till
bärsaft
För denna vara, hvilken i taxan är upptagen med hänvisning till apo-/wä™.
theksvaror, gäller hvad härofvan angående mullbärssaft blifvit yttradt. Då
derjemte denna vara tyckes närmast kunna hänföras till artikeln mandel, som
drager en tull af 12 öre per skålpund, får Utskottet hemställa,
L7:o.
att rubriken må få lyda: “Persikokärnor — 1 skålpund
— 12 öre“.
Rötter, ätbara, alla slag, åtnjuta väl tullfrihet, men sådana för apothekares
behof, ej specificerade, finnas hänförda till apotheksvaror och äro
således endast under vissa inskränkningar medgifna till tullfri införsel, linål
Rötter.
\
opaginerad Kontrollera mot PDF
Salt.
Skeppsinventarier.
Tobak.
Bevillnings- U(skottets Betänkande N:o 4.
emellertid Utskottet redan föreslagit apotheksvaror till allmän tullfrihet, så
»ÄÄÄ? ** s,s“m,,da fsrslag aanler af Riksdage"
18:o.
att det. nyss anförda stadgandet angående förtullning af
ej specificerade rötter för apothekares behof'' får bortfalla
och rubriken sålunda erhålla följande förenklade lydelse:
“Rötter, ätbara, alla slag, ej specificerade — fria11.
Af de under rubriken salt upptagna varor åtnjuta redan oraffineradt
glauber- äfvensom kok- och bergsalt tullfrihet. Medicinskt salt, såsom kemiskt-tekniskt
preparat, torde, i enlighet med hvad redan för sådana preparatei
bhfvit i allmänhet föreslaget, äfven böra göras tullfritt. Då derjemte
enda under rubriken qvarstående underafdelningen, eller oraffineradt
rRSa tVimleltal UndZ åren 1864-1866 gifvit en tullinkomst af endast
67 Riksdaler 66 öre, sa tar Utskottet hemställa,
19:o.
att samtliga under rubriken salt nu upptagna artiklar befrias
från tullafgift, till följd hvaraf rubriken torde böra
erhålla följande lydelse:
“Salt, oraffineradt och raffineradt, alla slag, ej specificerade
— fritt11. ''
l händelse de under rubriken inventarier, skepps- (punkten N:o 9)
gjoida hemställanden vinna Riksdagens bifall, torde
20:o.
den vid artikeln skepp sinventarier nu förekommande hänvisning
till § 8 Taxe-underrättelserna få bortfalla.
.. artikeln cigarrer har inom Första Kammaren (motion N:o 74)
tlerr G. Khrengranat föreslagit sådan nedsättning i nu stadgade tull, att
frestelsen till smuggling af denna vara blefve betydligt förminskad. Enligt
den utredning, sednaste Tullkomité gifvit, utgör tullen å den i 1 skålpund
cigarrer ingående råvaran, beräknad efter nu gällande tullsats å sistnämnda
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
15
artikel af 26 öre, högst 47 öre; och då tillverkningskostnaden för 1 skålpund
cigarrer beräknas till omkring 1 Riksdaler 50 öre, bereder den nuvarande
tullen å cigarrer fabrikanten ett skydd af mellan 50 å 60 procent af
tillverkningskostnaden. Denna tullsats torde sålunda visserligen kunna tåla
en nedsättning, hvilken, i betraktande af varans beskaffenhet att lätt kunna
smugglas, sannolikt komme att lända till Statsverkets fördel; men då motionären
sjelf gjort framställning om en dylik nedsättning i samband med
en föreslagen ny beskattning å artikeln cigarrer, hvilken Utskottet, såsom
i ett särskilt Betänkande skall anmälas, icke funnit sig kunna förorda,
och då derjemte Utskottet sjelft, utan anledning af väckta motioner, icke
velat nu föreslå någon nedsättning i dennna tullsats, får Utskottet endast
hemställa,
21:o.
att Herr Ehrengranats motion i omförmälda hänseende
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej specificerade, betala
uu en tull af 5 procent utaf värdet. Utskottet har i detta afseende ansett
sig icke böra underlåta att anmärka den oegentlighet, som synes ligga deruti
att, då redskap och maskinerier, ej specificerade, till begagnande vid fabriker
eller handtverk eller för jordbruket m. m. äro från tull befriade, sådan frihet
icke äfven blifvit utsträckt till verktyg. Dessa sednare torde nemligen
lika väl som redskap och maskinerier vara att betrakta såsom direkta medel
för arbetets underlättnad och förkofran, samt följaktligen lika litet höra genom
beskattning fördyras, så mycket mindre som denna beskattning i främsta
rummet drabbar handtverkerierna, eller den s. k. lilla industrien, hvilken
med i allmänhet mindre kapitalstyrka har att med den stora eller maskinindustrien
uthärda en konkurrens, hvilken, i sig sjelf svår, ytterligare försvåras
genom denna sednares skattefrihet för sina förnämsta hjelpmedel. Ett särskildt
skäl af formel beskaffenhet för tillstyrkande af eu sådan afgiftsfrihet
förefinnes äfven i den ofta ganska stora svårigheten att skilja artikeln verktyg
från artikeln redskap, hvaraf måst blifva en följd, att samma slags vara
ena gången kunnat af giftsfritt införas, andra gången icke. Tullinkomsten
för verktyg har i medeltal under åren 1864—1866 visserligen utgjort
14,832 Riksdaler, men denna inkomst torde dock icke få anses så betydlig
eller för Statsverket så oumbärlig, att den bör fortfarande vinnas äfven med
uppoffrande af en hel klass näringsidkares rättmätiga anspråk att för de
Verktyg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ifi
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:ö 4.
redskap, hvilka för deras arbetes underlättande äro nödvändiga, undfå samma
skattefrihet, som redan blifvit öfrige näringsidkare förunnad. Utskottet hemställer
alltså,
22:o.
att artikeln verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk,
oj specificerade, må få införas tullfritt.
itme-^och . E“är\ e",igt hvad Utskottet blifvit meddeladt, en ny artikel blifvit föhamp-.
remål för införsel, nemligen pressduk af linne, men något stadgande om
denna artikels tullbehandling ej i taxan förefinnes, hvarigenom svårigheter
och ^ tvekan uppstått i afseende på den rubrik, hvartill denna artikel borde
hänföras och följaktligen äfven å den tullafgift, densamma bort draga, så har
Utskottet ansett bestämd föreskrift derom böra i taxan intagas, samt att artikeln
bör tullbeskattas i likhet med hvad nu är stadgadt för pressduk af
ylleväfnad, enär båda artiklarne för samma industriela ändamål användas.
Utskottet hemställer alltså,
23:o.
att under rubriken “Väfnader, linne- och hamp-“ må införas
närmast efter artikeln mattväfnad en ny rubrik, så
lydande :
pressduk — 1 skålp. — 10 öre.
Då den tull, som bör utgå för ättika är beroende af den tullsats, som
kommer att bestämmas för bränvin, hemställes,
24:o.
att frågan om tullen på ättika må få uppskjutas, till dess
Utskottet kommer i tillfälle att afgifva förslag till införselstull
å bränvin och sprit.
Utskottet har slutligen att afgifva yttranden angående de särskilda motioner,
som inom Kamrarne blifvit väckta, om dels utförselsförbud, dels utförselsafgifter
för vissa slag af varor. 1 sådant afseende bär blifvit föreslaget:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4. 1"
Inom Andra Kammaren (motion N:o 200) af Herr Magnus Svensson
■‘att registreringsafgifter vid utförsel åsättas pitprops, telegrafstolpar och andra
dylika alster af ungskog, malmer, lumpor samt kreatursben, maka och
omalna“;
inom samma Kammare (motion N:o 195) af Herr G. Hceggström,
i hvilkens förslag flere ledamöter sig förenat, "att antingen en export-tull af
5 öre per kubikfot åsättes alla sparrar af 5 tums diameter å midten eller
derunder, hvilka från år 1869 från riket exporteras, eller att från och med
detta års början dylika sparrar tillsvidare förbjudas till export";
samt slutligen äfven inom Andra Kammaren (motion N:o 189) af
Herr Johannes Andersson, att Riksdagen måtte bestämma sådan lämplig
tull för export af sparrar och graf stött or, att skogarnes ödeläggelse derigenom
förhindras".
Såsom af motionerna kan inhemtas, har endast Herr Magnus Svensson
med sitt förslag åsyftat att bereda Statsverket ökade inkomster. 1 detta afseende
anser sig Tjtskottet endast behöfva erinra, huruledes redan 1862 6«»
årens Riksdag förklarade den inkomst, som af dylika exportafgifter vunnes,
vara alltför obetydlig att kunna anses uppväga den förlust för utvecklingen
af rikets ekonomiska välstånd, samt alla de hinder och olägenheter för handeln
och varuomsättningen, som af dessa afgifter voro omedelbara följder,
hvarföre äfven Riksdagen beslöt, att alla ännu qvarstående utförselsafgifter
skulle upphäfvas. Då dertill kommer, att den del af befolkningen, som sysselsätter
sig med samlande af ben och lumpor, måste anses utgöra landets
fattigaste, och sålunda icke bör af lagstiftningen genom skatt å sitt arbete
betungas, samt att derjemte hvarje utförselsafgift måste anses såsom en extra
beskattning på producenten, utöfver hvad han pa andra vägar och i likhet
med öfriga medborgare till Staten hör erlägga, så anser sig Utskottet hafva
fullt skäl att hemställa,
25:o
det Herr Svenssons motion (N:o 200) i här berörda delar
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
De af Herrar Hseggström och J. Andersson väckta motioner åsyfta
deremot att förekomma ett alltför starkt anlitande af ungskogen genom att
i viss mån förhindra den enskilde att medelst utförsel tillgodogöra sig en
del af sina skogsprodukter. Ehuruväl Utskottet icke vill bestrida, att landets
skonar kunna i ett eller annat afseende behöfva erhålla en bättre och med
Bih. till Hiksd. Prat. 1868. 5 Samt. 1 Afd. 3 Höft. 3
18
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
skogens framtida bestånd mera förenlig vård, anser det likväl icke denna
vård kunna så att säga framtvingas genom de af motionärerne föreslagna
förbud för, eller afgifter å exporten af vissa slag af trävaror. I allmänhet
torde det nemligen få anses af erfarenheten bekräftadt, att hvarje dylikt ingripande
i den enskildes fria hushållningsverksamhet visat sig snarare motverka
än befrämja det dermed åsyftade ändamålet. Och hvad särskildt angår
skogsskötsel!! torde böra erinras, att samma farhågor, som af motionärerne
nu uttalas, redan under mycket lång tid påkallat Statens mellankomst för att
hindra misshushållningen och sörja för framtidens behof, samt att Staten,
lyssnande till dessa fordringar, lika länge genom en mängd olika inskränkningar
i. den enskilde egarens fria dispositionsrätt af skogen sökt vinna en
förståndigare hushållning, utan att dock kunna åstadkomma en förbättring,
som ens i någon män förmått skingra de städse lika högljudt uttalade farhågorna
för skogens bestånd. Den egentliga följden af dessa inskränkningar
toide hafva varit, att en af våra största naturliga rikedomar endast alltför
ringa tillgodogjordes, att skogarne, såsom nästan värdelösa, på allehanda
sätt vårdslösades och förstördes, så mycket snarare som deras afkomst icke
förmådde uppväga de från en ordnad skogshushållning oskiljaktiga kostnader.
F örst nyligen har man vågat medgifva hvarje skogsegare, att utan
några i tulltaxan stadgade hinder få fritt disponera sin skog, och att såväl
genom utförsel som annorlunda få deraf draga all den vinst och nytta han
finner med sin fördel förenligt. Om också derigenom till eu början blifvit
en följd, att en eller annan med kanske alltför stor äflan sökt tillgodogöra
sig den nya friheten, bör det likväl anses otvifvelaktigt, att det stegrade
värde landets skogsprodukter derigenom erhållit, snart skall framkalla en
allmänna! e insigt om nödvändigheten af skogens vård och om fördelarne af
en förståndigt ordnad skogshushållning, hvilken åter skall sjelfmant gifva
skogsskötsel!! all den omtanke och omsorg, som i allmänhet egnas hvarje
rik och jemnt flödande näringskälla. Enligt Utskottets åsigt, måste sålunda
hvarje i utförselstarifen stadgadt hinder mot fri utförsel af skogens produkter
snarare motverka än befrämja det allmänna införandet af eu ordnad skogshushållning,
hvarföre äfven den särskilda lagstiftning, som för detta ändamåls
vinnande möjligen kan vara af nöden, hvarken kan eller bör i tulltaxan finna
sm plats. Med stöd jemväl af hvad här ofvan blifvit yttradt angående utförselstullen
i allmänhet, samt med erinran att stadgandet i 4 § af Handelstraktaten
med Frankrike, ''‘att i afseende å utförseln af handelsvaror från
h rankrike till de förenade rikena samt från dessa sednare till Frankrike skall
icke kunna föreskrifvas eu mindre gynnsam behandling än den nu stadgade",
torde lägga hinder i vägen för bifall till de ifrågavarande förslagen, får Utskottet
hemställa,
Bevillnings-Utskottetfi Betänkande N:o 4.
19
26:o
att Herrar Hseggströms och J. Anderssons ofvannämnda
motioner (N:ris 195 och 189) icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Februari 1868.
På Utskottets vägnar:
ALB. EHRENSVÄRD.
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
Förslag*
till ändringar i gällande Tulltaxa.
Tarif för Införselstullen.
Införselstull.
i Qvantitet;
för
] tullberäkningen. I Riksm.vnt
-
Aether och Aether spirituosus eller s. k. Hoffmansj
droppar......................
i Albumin; hänföres under Kemiskt-tekniska
rater.
Anilin; hänföres under Kemiskt-tekniska
rater.
prepa-1
prepa-j
Apotheksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla''
eller sammansatta...........................
Inventarier,. skepps-, ej specificerade, och icke lianförliga
till husgerådssaker eller beklädnadspersedlar,
äfvensom skeppsinventarier, alla
slag, tillhörande förolyckade eller sjöskadade
utländska fartyg
Jern:
»midt eller valsadt:
ankare, armbultar, draggar, kuttingar,!
kettingsstoppare, krokar, roderjern och
skeppsknän ..............................
hammare och smedjestäd
Kemiskt-tekniska pr ep av åter, ej specificerade
Klor syr adt Kali.................
It:dr | öre.
uppskjutes. |
Fria.!
Fria.
Fria.
Fria.
Fria.
Fritt.
Beviilnings-UtshotteU Betänkande N:o 4.
21
Ovätte!. Införsel8tull.
! för
Kärl och Omslag, eller s. k. Emballage, hvari va-j tullberäkningen Riksmynt.
ror inkomma och då dermed synbarligen!-!-1—
afses endast varans skydd samt då ej, en-i i R:dr löK
ligt
särskilda stadgande!! i taxan, emballa- .
get skall inbegripas i vigten för tullberäkningen
.....................................................................: ——- ! Fria.;
Läderarbeten.
Anm. Läderremmar, hopsydda, med metallnaglar hopnitade|
eller eljest synbarligen ämnade att begagnas till ma-!
skinerier, tullbehandlas såsom delar af maskinerier.
Mullbärssaft; hänföres till Bärsaft.
I Persikokärnor .........................................................................
Rötter, ätbara, alla slag, ej specificerade .................
Salt, oraffineradt och raffineradt, alla slag, ej specificerade.
................................................................!
1 skålp.
Fria.
1 Fritt.!
Skepp sinventarier; se Inventarier.
Säckar:
nya, tömma; tullbehandlas lika med den väf-|
nåd, hvaraf de bestå.
synbart brukade...........................................................|--
Tågvirke, nytt...................................................................... ——
Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej
specificerade........................................................... ...
Väfnader:
linne- och hamp-:
pressduk........................................................i 1 skålp.
Fria.
Fritt.1;
Fria.!
22
Bevillning,-;-Utskottets Betänkande N:o 4.
Underrättelser
om hvad vid Taxans tillämpning iakttagas bör.
§ 8.
Egare af fartyg, som vid Svenskt skeppsvarf repareras eller nybygges,
äro berättigade att, sedan fartyget kommit i fallfärdigt skick, och
sadant inför General-tullstyrelsen styrkt blifvit, få tillgodonjuta restitution
af erlagda införselsafgifter för segel och segelduk, som egaren genom
behöriga intyg visat hafva varit till fartygets utredning använda
och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
De skeppsförnödenheter — — — — — — _ ____ _ _
— — fartygs bruk.
BeviUnings-Utskottets Betänkande N:o 4
23
Tabell N:o I,
utvisande den bruttoinkomst, som, genom åsättande af en registreringsafgift
å vissa artiklar, skulle Statsverket beredas:
O
Medelinförsel Registreringsåren
1864—1866. afgift å 5 proc.
Bildhuggeriarbete!!, som u
beten ..................................
Blomster, torkade................
Blommor, naturliga...............
Blomsterlökar...........................
Buskar ......................................
Böcker, med undantag af
språk tryckta .....................
Flyttsaker ................................
Foglar, lefvande....................
Grifflar.....................................
Gräsmattor och gräsrep.....
Juveler.....................................
Kartor ......................................
Kopparstick m. in. ..............
Marmor.....................................
Medaljer ..................................
Mineralier ..............................
Musikalier...............................
Musslor, friska.....................
Målningar ................................
Naturalier..............................
Plantor.....................................
Sand ........................................
Skriftaflor ..............................
Träd, friska...........................
| Vagnar, synbart brukade etc
o-öra konstnärsar- i R:dr
.
.........• 5,173
............! 651 i
............................I 127|
............. 12,076
91 !
på främmande j
........ 22,330
26,053 i
........................... 619:
5,654
.........| 630 j
............. 87
.............. 8,143
.............. 4,388
2,880
400*1
1,486
12,962
................. 6,856
. ..................! 10,367
......... 6,350
.......... 18,935
11,148
21,817
............ 13,847
2,310
R:dr.
259
33
6
604
1,116
1,303
31 i
283 |
32
4
407
219
144
20
74
648 !
343
518
317
947
557
1,091
692
115
Summa Rall’
195,380
9,768
24
Bevillnings-UtskotteU Betänkande N:o 4.
Tabell N:o II,
utvisande den minskning i tullinkomst, som föranledes af Bevillning
O
Utskottets
förslag om tullfrihet för nedannämnda artiklar; beräknad
efter medelinförseln under åren 1864—1866:
: Inventarier, skepps-, nya, ej specificerade
.........................................................
| Jern, smidt eller valsadt:
Kemiskt-tekniska preparater, ej speci
-
Under åren j
1864—1866 införd i
Beräknad
minskning i
qvantitet.
tullinkomst.
R:dr
öre.
R:dr
10,717 —
536
— !
Cntr.
1,505: 66
1,129
33
Cntr.
6,911 —
5,183
- |
Cntr.
606: 33
455
— !
R:dr
136,151 —
6,807
66
Skålp.
1,246: 33
37
66 i
Skålp.
44,047: 33
1,322
33
Skålp.
263,643 —
7,909
33
R:dr
296,644: 33
14,832
33
t R:dr
—
38,212
64
Sammanlagda beloppet af beviljad restitution
för erlagda tullafgifter för artiklarne
ankare, kettingar, tågvirke samt andra j
skeppsinventarier, utom segel och segelduk, i
har år 1866 utgjort......... 15,580 R:dr 79 öre!
: och år 1867 uppgått till 17,511 » 04 »
eller i medeltal ..... ......16,545 R:dr 91 öre
STOCKHOLM, IWAE HiKGGSTKQMS BOKTBYCKEBI, 1868.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.