Betänkande, i anledning af en inom Första Kammaren vädd motionom särskild beskattning af cigarrer.
1868-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1868:5, Betänkande, i anledning af en inom Första Kammaren vädd motionom särskild beskattning af cigarrer.
Dokumentets text
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
1
N:o 5.
Auk. till Riksd. Kansli den Ti Febr. 1868, kl. 7 e. in.
Betänkande, i anledning af en inom Första Kammaren vädd motionom
särskild beskattning af cigarrer.
Uti en inom Första Kammaren väckt och till Bevillnings-Utskottet
hänvisad motion (N:o 74) har Herr G. Ehrengranat föreslagit, »att alla
cigarrer, som i landet försäljas, skola vara försedda med stämplar till ett
värde, som skall beräknas efter en Riksdaler på skålpundet; att försäljning
af ostämplade cigarrer må behandlas i analogi med oloflig iskänkning
af spirituösa; att de åtgärder, som blifva en följd af ett sådant stadgande,
måtte vidtagas; samt att nuvarande tull å cigarrer nedsättes så
myckpt, att frestelsen till smuggling blifver betydligt förminskad.»
Vid behandlingen af dessa förslag har Utskottet lika litet förbisett,
att tobak kan i allmänhet anses såsom en lämplig beskattningsartikel, enär
den, utan att vara en oumbärlig förnödenhetsvara, utgör föremål för en
vidsträckt förbrukning, som att motionären åsyftat en beskattning uteslutande
å den form af tobaksförbrukning, som, enligt hans antagande, egentligen
användes af den mera bemedlade delen af befolkningen, hvarigenom
en sådan beskattning skulle för nationen i sin helhet blifva endast
föga kännbar. Utskottet vill likväl mot detta antagande anmärka, att cigarrer
utgöra en allmän förbrukningsartikel för äfven de mindre bemedlade
klasserna, hvilka således af skatten skulle drabbas, och i jemförelsevis högre
grad, enär, enligt motionärens förslag, afgiften borde utgå till lika belopp
å hvarje skålpund cigarrer, utan afseende på varans olika qvalitet och
Bih. till Riksd. Prat. 1868. 5 Sami. 1 Afd. i Halt. 1
2 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
pris. Då derjemte vid åläggande af hvarje ny beskattning bör noga uppmärksammas
icke allenast af hvem och till hvad belopp, utan äfven på
hvad sätt skatten skall kunna uppbäras, finner Utskottet stora betänkligheter
möta den föreslagna stämpelafgiften å cigarrer. Utskottet kan nemligen
icke med motionären antaga att en dylik skatt å en så allmän förbrukningsartikel
skall utan svårighet låta sig uppbäras. Det enda land, så
vidt Utskottet har sig bekant, der en dylik stämpelskatt å tobak uppbäres,
är Ryssland, och Utskottet känner ej genom hvilka stadganden man
derstädes sökt försäkra skattens utgörande, men det anser otvifvelaktigt,
att, med afseende å detaljhandeln med den ifrågavarande artikeln, kontrollen
öfver skattens behöriga utgående skulle påkalla reglementariska föreskrifter
och fiskaliska åtgärder af särdeles störande beskaffenhet, utan att dessa
åtgärder likväl förmådde betrygga skattens jemna och allmänna erläggande.
Dessa olägenheter kunna ej, enligt Utskottets åsigt, anses tillräckligt ersatta
genom den af motionären beräknade tillökningen i statsinkomster,
hvilken dessutom, genom de med skattens upptagande förenade kostnader
för Statsverket, måste ej obetydligt förminskas.
I fråga om af motionären föreslagen nedsättning af gällande tull å
artikeln cigarrer har Utskottet redan i Betänkande angående tullbevillningen
afgifvit yttrande; och får Utskottet på ofvan anförda skäl hemställa,
att Herr G. Ehrengranats motion (Nio 74) i nu omförmälda
delar icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 Februari 1868.
På Utskottets vägnar:
Alb. Ehrensvärd.
Reservationer:
Do af Herrar B. Meijer, H. Croneborg, Grefve H. A. Hamilton samt
K. Cassel: »Som vi anse att förbrukningen af tobak i allmänhet och af cigarrer
i synnerhet bör vara föremal för en högre beskattning än för när
-
3
Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:o 5.
varande är förhållandet, kunna vi icke gilla de motiver, på hvilka Utskottet
grundat sitt beslut att föreslå afslag å ifrågavarande motion, och instämma
i Utskottets nyssnämda förslag endast af den anledning att något
bestämdt förslag till lämpligt sätt för beskattningen för närvarande ej föreligger».
2:o af Herr Friherre Alströmer:, »Utskottets med minsta möjliga röstöfvervigt
fattade beslut att lemna Herr Ehrengranats motion om stämpelbeskattning
af cigarrer utan all åtgärd, har jag icke biträdt. k å föremål
torde vara mera egnade att beskatta än den ständigt tilltagande cigarrförbrukningen.
Meningarne äro också mindre delade derom, än om sättet för
en sådan beskattning. Men äfven detta torde vara mindre svårt att utfinna
än man i allmänhet föreställer sig. Bland andra förslag synes det, att anbringa
en stämpel, närmast jemförlig med breffrimärken, å hvarje cigarr,
samt att bestämma bötesansvar för innehafvare af ostämplade cigarrer, vara
ett ganska enkelt sätt, som skulle göra alla vidare kontrollåtgärder obehöfliga.
Statens omsorg blefve då endast att anskaffa och tillhandahålla stämplade
frimärken. Fabrikanten eller importören skulle hafva till åliggande
att å cigarrerna anbringa dessa märken.
Den inhemska cigarrfabrikationen utgjorde år 1866 icke mindre än
685,441 skålpund och cigarrimporten uppgick år 1865 till 40,374 skålpund,eller
tillsammans 725,715 skålpund, motsvarande, enligt vanlig beräkning af 100stycken
cigarrer per skålpund, 72,571,500 stycken cigarrer. Kostnaden för tillverkning
af 1,000 stycken breffrimärken, hvilken kostnad med nästa år nedgår till
49 öre, utgör nu 50 öre, papperet likväl oräknadt, hvilket betalas med 30 R:dr
för 1,000 ark. Af hvarje ark erhålles 200 stycken frimärken. Hvarje sådant
kostar således ,3|o0o:dels öre. Om stämpelvärdet för ett cigarrfrimärke bestämdes
till 1 öre, — en afgift lägre än nuvarande tullsats, som utgör 1,3
öre — komme kostnaden för tillverkning af ett sådant frimärke, hvilket
kunde och borde vara mindre, än breffrimärken, att uppgå ungefärligen till
6 procent af stämpelns värde. Efter afdrag af denna stämpelkostnad skulle,
äfven under antagande att ett icke obetydligt antal cigarrer blefve ostämplade,
af cigarrbeskattningen kunna påräknas en statsinkomst af minst en
half million Riksdaler, — ett belopp destomera afsevärdt nu, dåbevillningens
ökande i en eller annan form näppeligen lärer kunna undvikas1''.
Uti ofvanstående reservation hafva Herrar A. Medirt, A. J. Sandstedt
och Per Nilsson instämt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.