Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.

1868-02-27 · 7 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1868:7, Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande JS:o 7.

1

Xio 7.

Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Febr. 1868, kl. 12 nödd.

Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.

Med stöd af 40 § Riksdags ordningen hafva till BeviUnings-Utskottets

behandling blifvit öfverlemnade de inom Kamrarne väckta motioner om ändring

i Kongl. Förordningen angående vilkoren för bränvins tillverkning den 17 Maj

1867; och får Utskottet, efter företagen pröfning af dessa motioner, till Riksdagen

afgifva Betänkande i ämnet.

Utskottet anser sig dervid först böra till besvarande upptaga den motion

(N:o 180), hvilken Herr G. J. Kjellman, under åberopande hufvudsakligen af

den för näringarne i allmänhet antagna grundsats af största möjliga frihet i

deras utöfning samt af den fördel, hvilken, enligt motionärens förmenande,

skulle beredas den mindre jordbrukaren genom tillämpning af denna grundsats

jemväl i afseende på bränvinstillverkningen, framställt derom, att “hvarje välfrejdad

Svensk medborgare måtte tillerkännas rättighet att tillverka bränvin

utan afgift, utan kontroll och med hvad slags redskap som helst“, samt att

“den inkomst, bränvinstillverkningen nu medför, må hädanefter beräknas och

påföras efter 2:dra och 3:dje artikeln i gällande Bevillnings-förordning“.

Enär ifrågavarande förslag innebär upphäfvande till alla delar af de

grunder, hvarpå den lagstiftning, rörande vilkoren för bränvins tillverkning, som

år 1855 trädde i verksamhet, är byggd, och hvilka visat sig i allmänhet vara

rigtiga och ändamålsenliga, hemställer Utskottet,

att Herr Kjellmans omförmälda motion må lemnas utan

afseende.

Vid redogörelse för de öfriga motionerna, hvilka endast åsyfta ändring

i vissa delar af bränvinstillverknings-förordningen, har Utskottet funnit lämpligast

att iakttaga den ordning, hvartill författningens paragrafföljd föranleder, och

öfvergå!’ således till

Bih. till Riksd. Brot. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

§ 4.

Enligt denna § är den högsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan

får ske, bestämd till 1,000 kannor och den minsta till 300 kannor bränvin af

50 procents styrka vid + 15° å Celsii thermometer, allt i medeltal under

termin räknadt.

Uti detta stadgande hafva inom Andra kammaren Herrar Johan Olsson

(motionen N:o 146) och Johannes Andersson (motionen N:o 149) yrkat sådan

ändring, att det minsta tillverkningsbelopp på dygn, för hvilken anmälan skulle

få ske, måtte nedsättas till 100 kannor.

Nu, liksom vid föregående riksdagar, då förslag om dylik nedsättning

blifvit väckta, har såsom hufvudsakligt skäl derför anförts de fördelar, som

skulle tillskyndas mindre jordbrukare derigenom, att dem sålunda bereddes

tillfälle att medelst bränvinstillverkning tillgodogöra sina egendomars produkter.

I denna fråga om minsta tillverkningsbeloppets nedsättande från 300

till 100 kannor yttrade sista Riksdagens Bevillnings utskott, — till stöd för afstyrkande

af det då väckta förslaget, att föreskriften om 300 kannor, såsom den

minsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan skulle få ske, syntes stödd på

grunder, som icke utan stor fara för lagstiftningens förnämsta ändamål kunde

rubbas, — att redan vid den riksdag, som fastställde grunderna för nu gällande

bränvinslagstiftning, den åsigt uttalades, att en orsak till den öfverdrifna

bränvinsförbrukningen vore varans åtkomlighet, hvilken åter bereddes derigenom,

att den öfverallt i landet vid små och spridda brännerier tillverkades; att man

äfven vid sistnämnda riksdag utgick från den grundsats, att bränvinstillverk

ningen småningom och med den varsamhet, bestående förhållanden kräfde, borde

samlas på få och stora fabriker, och att man sedermera städse sökt att i

fullständigare grad tillämpa denna grundsats; att en nedsättning i det stadgade

minimibeloppet skulle bidraga till små bränneriers återutspridande öfver landet

och sålunda utgöra en vådlig återgång från ett system, som redan utöfvat en

särdeles lycklig verkan på nationens tillstånd i både moraliskt och fysiskt

afseende; att inför en dylik betänklighet hvarje enskild närings fordran på tillgodoseende

genom bränvinstillverkningens vidsträcktare frihet uti det ifrågavarande

hänseendet måste gifva vika, och att hvad särskildt angick de åberopade fördelarne

deraf för de mindre jordbrukarne, deras intresse syntes Utskottet tillräckligt

bevakadt genom den medgifna och ganska allmänt begagnade rättigheten

att bilda bolag för bedrifvande af bränvinstillverkning.

På samma skäl och då dessutom nedsättning af det stadgade minimibeloppet

borde föranleda eu af motionärerne, såsom det vill synas, icke önskad

utsträckt frihet äfven i afseende på den nu begränsade högsta tillverkningen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 3

får Utskottet, i öfverensstämmelse med förra Riksdagens, ttrade åsigt i ämnet,

hemställa,

att hvad i förevarande motioner blifvit yrkadt, icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda. ,

§ 17-

I ändamål att göra bränvinstillverkningen mindre vinstgifvande och

motverka de för lifsuppehälle! erforderliga jordbruksprodukternas förvandlande

i bränvin, har Herr Axel Beutercrona uti eu inom Andra Kammaren väckt

motion (N:o 44) föreslagit, att den enligt förestående § nu utgående afgift för

bränvinstillverkning måtte höjas från sjuttio (70) till nittio (90) öre för hvarje

kanna; men då det synes Utskottet angeläget, att undvika hvarje ökad beskattning,

som icke finnes vara af behofvet påkallad, samt uti Kongl. Maj-.ts till

Riksdagen aflåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof

framställning icke heller blifvit gjord om förhöjning af nu ifrågavarande afgift,

får Utskottet, som ej till någon del kan understödja den väckta motionen, hemställa,

att den föreslagna förhöjningen i afgiften för bran vins till

verkning icke må af Riksdagen bifallas.

§ 28.

Inom Andra Kammaren hafva Herrar Johannes Andersson (motionen

N:o 184) och J F. Fredriksson (motionen N:o 238), under åberopande af nödvändigheten

att för Statsverket göra de besparingar, som utan skada för det

allmänna kunna åstadkommas, och enär tillsynen öfver bränvinstillverkningen,

hvad beträffar öfverkontrollörerne, tillskyndade Staten stora kostnader, utan att,

enligt motionärernes förmenande, medföra något egentligt gagn yrkat, att öfverkontrollörsbefattningarne.

måtte indragas.

I anledning af berörda motioner får Utskottet till eu början erinra, att

enligt Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse den 21 December 1865 öfverkontrollörerne,

hvilka dittills af Kongl. Maj:t antagits för visst distrikt, nu mera förordnas utan

bestämdt tjenstgöringsområde och utan förpligtelse att tjenstgöra. förrän de dertill

af Chefen för Kongl. Maj:ts Civil-departement erhålla kallelse, samt att desse

på viss tid antagne tjensteman, enligt 68 § i Kongl. Ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna

den 23 November 1860, sådan nämnda § lyder i Kongl. Kungörelsen

den 20 Augusti 1867, åtnjuta för tiden innan de inkallas i tjenstgöring

och såsom godtgörelse för skyldigheten att dertill hålla sig beredde 3 R:dr om

dagen samt under tjenstgövingstiden arfvode med 8 R:dr om dagen, hvarjemte

dem tillkommer resekostnads- och traktamentsersättning efter femte klassen af

gällande Resereglemente, eller för resa med skjuts 2 R:dr 50 öre milen samt7

R:dr i dagtraktamente.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 7.

Nyss omforma!da förändring i den dittills följda ordningen vid tillsättande

af öfverkontrollörer för tillsyn å bränvinstillverkningen afsåg att för fram

tiden undvika den kostnad, som stundom för Statsverket uppkommit derigenom,

att öfverkontrollör, som för visst distrikt blifvit förordnad med afseende å ett

derinom anmäldt större antal brännerier, sedermera till följd af anmälningars

återkallande hade kommit att utöfva tillsyn öfver ett så ringa antal brännerier,

att kontrollen, derest vane och pålitlige kontrollörer vid dem varit tillsatte,

skulle kunnat utan öfverkontrollör försiggå.

Enligt hvad Utskottet inhemtat har också efter den vidtagna förändringen

sammanlagda beloppet af öfverkontrollörernes arfvoden samt rese- och

traktamentsersättningar, hvilket belopp år 1865 utgjorde 48,117 Riksdaler, för år

1866, det sista, för hvilket detta belopp är till siffran kändt, nedgått till

36,150 Riksdaler.

Med afseende å den betydande inkomst, som genom afgiften för bränvinsbränning

inflyter till Statsverket, och å angelägenheten deraf att de angående

denna tillverkning gifna särskilda stadganden varda iakttagna, kan en

noggrann kontroll härå icke undvaras; och handhafvandet af sådan kontroll synes

nu vara väsendtligen betryggadt genom anställande af öfverkontrollörer, som,

hvar inom sitt distrikt, vid besök uti de anmälda brännerierna vaka öfver tillverkningsföreskrifternas

efterlefnad, tillse att brännerierna äro lagligen inrättade

och att underlydande kontrollörer tillbörligen fullgöra sina åligganden,

gifva desse kontrollörer nödig undervisning i alla de stycken, som för kontrollens

rätta handhafvande äro af vigt att känna, samt vidtaga åtgärder för att

befuuna felaktigheter blifva rättade och öfverträdelse!’ lagligen beifrade. Erfarenheten

har ock ådagalagt, att det i allmänhet skulle vara förenad! med stor

vada att lemna den särskilde brännerikontrollören utan den uppsigt, som nu

af öfverkontrollör utöfvas, helst svårighet ofta måste uppstå att för de tillfälliga

kontrollörsbefattningarne alltid erhålla fullt pålitlige och skicklige personer,

isynnerhet då ett större antal kontrollörer, i vissa län ända till 60 eller 80,

måste samtidigt anställas. Utskottet är således af den åsigt, att den besparing

för Statsverket, hvilken motionärerne sökt vinna förmedelst föreslagen indragning

af öfverkontrollörsbefattningarne, ingalunda skulle kunna uppväga det

derigenom uppkommande äfventyr, att stadgandena rörande bränvinstillverkning

till större eller mindre de] åsidosattes.

Men en besparing i utgifterna för omförmälda kontroll synes dock, om

än icke i den utåt motionärerne föreslagna utsträckning, kunna på annat sätt

åstadkommas. Det har nemligen förefallit Utskottet, som borde någon svårighet

icke uppstå att finna lämplige personer hugade att på kallelse inträda i

tjenstgöring såsom öfverkontrollörer, äfven om de icke erhöllo särskild godtgörelse,

eller expektans-arfvode, för tiden, hvarunder de, efter att hafva blifvit för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

viss tid till öfverkontrollörer förordnade, afbida sådan kallelse, äfvensom Utskottet

anser, att det dagarfvode, som i tjenstgöring inkallad öfverkontrollör för

närvarande åtnjuter med 8 Riksdaler, skäligen skulle, i betraktande deraf, att

öfverkontrollör, som under tjenstgöringstiden merändels befinner sig på resor,

då åtnjuter särskild traktamentsersättning af 7 Riksdaler om dagen, kunna

till 5 Riksdaler nedsättas.

Utskottet får alltså hemställa,

att ifrågavarande motioner, såvidt de afse, att öfverkontrollörer

för tillsynen å bränvinstillverkningen icke vidare måtte

förordnas, ej må vinna Riksdagens bifall;

men att deremot

Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning

om sådan ändring i gällande Ordningsstadga för bram

vinsbrännerierna, hvarigenom särskild godtgörelse till öfverkontrollör

för skyldigheten att hålla sig beredd att vid kallelse

inträda i tjenstgöring icke vidare kommer att utgå, samt dagarfvodet

för öfverkontrollör, som till tjenstgöring inkallats,

varder till fem Riksdaler nedsatt.

Stockholm den 27 Februari 1868.

På Utskottets vägnar:

Alb. Ehrensvärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.

Reservationer:

l:o. af Herr A. G:son Bennich: “vid § 4, hvars bestämmelser af begränsad

t maximum och till 300 kannor inskränkt minimum för tillverkning af bränvin

reservanten ansett böra förändras i enlighet med Bevillnings-Utskottets vid sistlidne

riksdag i Betänkande N:o 16 framställda förslag och hvad Herr Bennich

i då afgifven reservation hemställt.

Vid § 28, i fråga om Öfverkontrollörs dagarfvode, h vilket reservanten

ansett böra förblifva oförändradt.“

I sednare punkten instämma Herr Grefve Alb. Ehrensvärd. Herr Magnus

Hallenborg och Herr P. Muren.

2:o. af Herr Per Nilsson från Christianstads län: “Emot Utskottets

afgifna Betänkande angående vil koren för bränvins tillverkning, får jag, i hvad

det afser § 4, reservera mig.

Oaktadt vid denna, liksom vid flera föregående riksdagar, motioner blifva

väckta derom, att minsta bränvinstillverkning på dygn måtte nedsättas till

100 kannor, bär likväl Utskottets pluralitet bibehållit det höga minimibeloppet

af 300 kannor. Så länge detta stadgande qvarstå!'', anser jag det vara rent

af omöjligt för den mindre jordbrukaren att med fördel sysselsätta sig med

bränvinsbränning; och lian går således miste om alla de förmåner, som skulle

beredas honom, derest minimibeloppet nedsattes till 100 kannor. Genom eu sä

dan förändring blefve nemligen, bland annat, jordbrukaren satt i tillfälle att

sjelf förädla sina produkter och framför allt att till sin ladugårds förbättring

och utvidgning kunna använda “affallen, hvilket nu mera såväl de skickligaste

kemister som vetenskapligt bildade landtbrukare förklarat vara ett af de förnämsta

foder och boskapsgödningsämnen.

I Utskottets Betänkande heter det visserligen, att de mindre jovdbrukarnes

intresse är tillräckligt bevakadt genom den medgifna rättigheten att

bilda bolag för bedrifvande af bränvinstillverkning; men den, som något så när

känner förhållandena på landsbygden, vet också hvilka olägenheter bildandet af

bolag medför, synnerligast i de landsorter, som äro glest befolkade och der

kommunikationerna ofta äro ytterst svåra. Dessutom bör det icke lemnas oan

märkt, att vid ingående i bolag den mindre jordbrukaren inledes i spekulationer

och penningetransaktioner, hvilka, särdeles under ogynsamma konjunkturer,

kunna blifva för honom i hög grad vådliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. ?

Att eu nedsättning af minimibeloppet til! 100 kannor skulle återinföra

den öfverklagade s. k, liusbehofsbränningen och dess följder, kan väl icke af

någon, som har den ringaste insigt i nuvarande bränvinsförfattning, befaras.

Den högt uppdrifna skatten och den noggranna kontrollen göra ett dylikt tillbakagående

otänkbart.

Jag anser det sålunda vara både för Staten och den enskilde gagneligt

samt med rättvisa och billighet öfverensstämmande, om minsta tillverkning på

dygn nedsättes till 100 kannor. Då lagstiftningen söker att underlätta och frigöra

alla öfriga näringar, synes det vara hårdt och inkonseqvent att alltjemt

förtrycka och lägga band på bränvinsfabrikationen, som visat sig vara för jordbruket

nyttig och för Statsverket inbringande.

Jag får alltså vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att minsta tillverkning på dygn

bestämmes till 100 kannor bränvin af 50 procents styrka

vid + 15° Celsii therrnometer“.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1868:17 Skrifvelse, angående ändring i Kongl. Ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna, i fråga om Of v erkontrollör ernes arfvode. a1 i texten