Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.
1868-02-27 · 7 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1868:7, Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande JS:o 7.
1
Xio 7.
Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Febr. 1868, kl. 12 nödd.
Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Med stöd af 40 § Riksdags ordningen hafva till BeviUnings-Utskottets
behandling blifvit öfverlemnade de inom Kamrarne väckta motioner om ändring
i Kongl. Förordningen angående vilkoren för bränvins tillverkning den 17 Maj
1867; och får Utskottet, efter företagen pröfning af dessa motioner, till Riksdagen
afgifva Betänkande i ämnet.
Utskottet anser sig dervid först böra till besvarande upptaga den motion
(N:o 180), hvilken Herr G. J. Kjellman, under åberopande hufvudsakligen af
den för näringarne i allmänhet antagna grundsats af största möjliga frihet i
deras utöfning samt af den fördel, hvilken, enligt motionärens förmenande,
skulle beredas den mindre jordbrukaren genom tillämpning af denna grundsats
jemväl i afseende på bränvinstillverkningen, framställt derom, att “hvarje välfrejdad
Svensk medborgare måtte tillerkännas rättighet att tillverka bränvin
utan afgift, utan kontroll och med hvad slags redskap som helst“, samt att
“den inkomst, bränvinstillverkningen nu medför, må hädanefter beräknas och
påföras efter 2:dra och 3:dje artikeln i gällande Bevillnings-förordning“.
Enär ifrågavarande förslag innebär upphäfvande till alla delar af de
grunder, hvarpå den lagstiftning, rörande vilkoren för bränvins tillverkning, som
år 1855 trädde i verksamhet, är byggd, och hvilka visat sig i allmänhet vara
rigtiga och ändamålsenliga, hemställer Utskottet,
att Herr Kjellmans omförmälda motion må lemnas utan
afseende.
Vid redogörelse för de öfriga motionerna, hvilka endast åsyfta ändring
i vissa delar af bränvinstillverknings-förordningen, har Utskottet funnit lämpligast
att iakttaga den ordning, hvartill författningens paragrafföljd föranleder, och
öfvergå!’ således till
Bih. till Riksd. Brot. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
§ 4.
Enligt denna § är den högsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan
får ske, bestämd till 1,000 kannor och den minsta till 300 kannor bränvin af
50 procents styrka vid + 15° å Celsii thermometer, allt i medeltal under
termin räknadt.
Uti detta stadgande hafva inom Andra kammaren Herrar Johan Olsson
(motionen N:o 146) och Johannes Andersson (motionen N:o 149) yrkat sådan
ändring, att det minsta tillverkningsbelopp på dygn, för hvilken anmälan skulle
få ske, måtte nedsättas till 100 kannor.
Nu, liksom vid föregående riksdagar, då förslag om dylik nedsättning
blifvit väckta, har såsom hufvudsakligt skäl derför anförts de fördelar, som
skulle tillskyndas mindre jordbrukare derigenom, att dem sålunda bereddes
tillfälle att medelst bränvinstillverkning tillgodogöra sina egendomars produkter.
I denna fråga om minsta tillverkningsbeloppets nedsättande från 300
till 100 kannor yttrade sista Riksdagens Bevillnings utskott, — till stöd för afstyrkande
af det då väckta förslaget, att föreskriften om 300 kannor, såsom den
minsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan skulle få ske, syntes stödd på
grunder, som icke utan stor fara för lagstiftningens förnämsta ändamål kunde
rubbas, — att redan vid den riksdag, som fastställde grunderna för nu gällande
bränvinslagstiftning, den åsigt uttalades, att en orsak till den öfverdrifna
bränvinsförbrukningen vore varans åtkomlighet, hvilken åter bereddes derigenom,
att den öfverallt i landet vid små och spridda brännerier tillverkades; att man
äfven vid sistnämnda riksdag utgick från den grundsats, att bränvinstillverk
ningen småningom och med den varsamhet, bestående förhållanden kräfde, borde
samlas på få och stora fabriker, och att man sedermera städse sökt att i
fullständigare grad tillämpa denna grundsats; att en nedsättning i det stadgade
minimibeloppet skulle bidraga till små bränneriers återutspridande öfver landet
och sålunda utgöra en vådlig återgång från ett system, som redan utöfvat en
särdeles lycklig verkan på nationens tillstånd i både moraliskt och fysiskt
afseende; att inför en dylik betänklighet hvarje enskild närings fordran på tillgodoseende
genom bränvinstillverkningens vidsträcktare frihet uti det ifrågavarande
hänseendet måste gifva vika, och att hvad särskildt angick de åberopade fördelarne
deraf för de mindre jordbrukarne, deras intresse syntes Utskottet tillräckligt
bevakadt genom den medgifna och ganska allmänt begagnade rättigheten
att bilda bolag för bedrifvande af bränvinstillverkning.
På samma skäl och då dessutom nedsättning af det stadgade minimibeloppet
borde föranleda eu af motionärerne, såsom det vill synas, icke önskad
utsträckt frihet äfven i afseende på den nu begränsade högsta tillverkningen,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 3
får Utskottet, i öfverensstämmelse med förra Riksdagens, ttrade åsigt i ämnet,
hemställa,
att hvad i förevarande motioner blifvit yrkadt, icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda. ,
§ 17-
I ändamål att göra bränvinstillverkningen mindre vinstgifvande och
motverka de för lifsuppehälle! erforderliga jordbruksprodukternas förvandlande
i bränvin, har Herr Axel Beutercrona uti eu inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 44) föreslagit, att den enligt förestående § nu utgående afgift för
bränvinstillverkning måtte höjas från sjuttio (70) till nittio (90) öre för hvarje
kanna; men då det synes Utskottet angeläget, att undvika hvarje ökad beskattning,
som icke finnes vara af behofvet påkallad, samt uti Kongl. Maj-.ts till
Riksdagen aflåtna nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
framställning icke heller blifvit gjord om förhöjning af nu ifrågavarande afgift,
får Utskottet, som ej till någon del kan understödja den väckta motionen, hemställa,
att den föreslagna förhöjningen i afgiften för bran vins till
verkning icke må af Riksdagen bifallas.
§ 28.
Inom Andra Kammaren hafva Herrar Johannes Andersson (motionen
N:o 184) och J F. Fredriksson (motionen N:o 238), under åberopande af nödvändigheten
att för Statsverket göra de besparingar, som utan skada för det
allmänna kunna åstadkommas, och enär tillsynen öfver bränvinstillverkningen,
hvad beträffar öfverkontrollörerne, tillskyndade Staten stora kostnader, utan att,
enligt motionärernes förmenande, medföra något egentligt gagn yrkat, att öfverkontrollörsbefattningarne.
måtte indragas.
I anledning af berörda motioner får Utskottet till eu början erinra, att
enligt Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse den 21 December 1865 öfverkontrollörerne,
hvilka dittills af Kongl. Maj:t antagits för visst distrikt, nu mera förordnas utan
bestämdt tjenstgöringsområde och utan förpligtelse att tjenstgöra. förrän de dertill
af Chefen för Kongl. Maj:ts Civil-departement erhålla kallelse, samt att desse
på viss tid antagne tjensteman, enligt 68 § i Kongl. Ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna
den 23 November 1860, sådan nämnda § lyder i Kongl. Kungörelsen
den 20 Augusti 1867, åtnjuta för tiden innan de inkallas i tjenstgöring
och såsom godtgörelse för skyldigheten att dertill hålla sig beredde 3 R:dr om
dagen samt under tjenstgövingstiden arfvode med 8 R:dr om dagen, hvarjemte
dem tillkommer resekostnads- och traktamentsersättning efter femte klassen af
gällande Resereglemente, eller för resa med skjuts 2 R:dr 50 öre milen samt7
R:dr i dagtraktamente.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 7.
Nyss omforma!da förändring i den dittills följda ordningen vid tillsättande
af öfverkontrollörer för tillsyn å bränvinstillverkningen afsåg att för fram
tiden undvika den kostnad, som stundom för Statsverket uppkommit derigenom,
att öfverkontrollör, som för visst distrikt blifvit förordnad med afseende å ett
derinom anmäldt större antal brännerier, sedermera till följd af anmälningars
återkallande hade kommit att utöfva tillsyn öfver ett så ringa antal brännerier,
att kontrollen, derest vane och pålitlige kontrollörer vid dem varit tillsatte,
skulle kunnat utan öfverkontrollör försiggå.
Enligt hvad Utskottet inhemtat har också efter den vidtagna förändringen
sammanlagda beloppet af öfverkontrollörernes arfvoden samt rese- och
traktamentsersättningar, hvilket belopp år 1865 utgjorde 48,117 Riksdaler, för år
1866, det sista, för hvilket detta belopp är till siffran kändt, nedgått till
36,150 Riksdaler.
Med afseende å den betydande inkomst, som genom afgiften för bränvinsbränning
inflyter till Statsverket, och å angelägenheten deraf att de angående
denna tillverkning gifna särskilda stadganden varda iakttagna, kan en
noggrann kontroll härå icke undvaras; och handhafvandet af sådan kontroll synes
nu vara väsendtligen betryggadt genom anställande af öfverkontrollörer, som,
hvar inom sitt distrikt, vid besök uti de anmälda brännerierna vaka öfver tillverkningsföreskrifternas
efterlefnad, tillse att brännerierna äro lagligen inrättade
och att underlydande kontrollörer tillbörligen fullgöra sina åligganden,
gifva desse kontrollörer nödig undervisning i alla de stycken, som för kontrollens
rätta handhafvande äro af vigt att känna, samt vidtaga åtgärder för att
befuuna felaktigheter blifva rättade och öfverträdelse!’ lagligen beifrade. Erfarenheten
har ock ådagalagt, att det i allmänhet skulle vara förenad! med stor
vada att lemna den särskilde brännerikontrollören utan den uppsigt, som nu
af öfverkontrollör utöfvas, helst svårighet ofta måste uppstå att för de tillfälliga
kontrollörsbefattningarne alltid erhålla fullt pålitlige och skicklige personer,
isynnerhet då ett större antal kontrollörer, i vissa län ända till 60 eller 80,
måste samtidigt anställas. Utskottet är således af den åsigt, att den besparing
för Statsverket, hvilken motionärerne sökt vinna förmedelst föreslagen indragning
af öfverkontrollörsbefattningarne, ingalunda skulle kunna uppväga det
derigenom uppkommande äfventyr, att stadgandena rörande bränvinstillverkning
till större eller mindre de] åsidosattes.
Men en besparing i utgifterna för omförmälda kontroll synes dock, om
än icke i den utåt motionärerne föreslagna utsträckning, kunna på annat sätt
åstadkommas. Det har nemligen förefallit Utskottet, som borde någon svårighet
icke uppstå att finna lämplige personer hugade att på kallelse inträda i
tjenstgöring såsom öfverkontrollörer, äfven om de icke erhöllo särskild godtgörelse,
eller expektans-arfvode, för tiden, hvarunder de, efter att hafva blifvit för
5
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
viss tid till öfverkontrollörer förordnade, afbida sådan kallelse, äfvensom Utskottet
anser, att det dagarfvode, som i tjenstgöring inkallad öfverkontrollör för
närvarande åtnjuter med 8 Riksdaler, skäligen skulle, i betraktande deraf, att
öfverkontrollör, som under tjenstgöringstiden merändels befinner sig på resor,
då åtnjuter särskild traktamentsersättning af 7 Riksdaler om dagen, kunna
till 5 Riksdaler nedsättas.
Utskottet får alltså hemställa,
att ifrågavarande motioner, såvidt de afse, att öfverkontrollörer
för tillsynen å bränvinstillverkningen icke vidare måtte
förordnas, ej må vinna Riksdagens bifall;
men att deremot
Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
om sådan ändring i gällande Ordningsstadga för bram
vinsbrännerierna, hvarigenom särskild godtgörelse till öfverkontrollör
för skyldigheten att hålla sig beredd att vid kallelse
inträda i tjenstgöring icke vidare kommer att utgå, samt dagarfvodet
för öfverkontrollör, som till tjenstgöring inkallats,
varder till fem Riksdaler nedsatt.
Stockholm den 27 Februari 1868.
På Utskottets vägnar:
Alb. Ehrensvärd.
6
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
Reservationer:
l:o. af Herr A. G:son Bennich: “vid § 4, hvars bestämmelser af begränsad
t maximum och till 300 kannor inskränkt minimum för tillverkning af bränvin
reservanten ansett böra förändras i enlighet med Bevillnings-Utskottets vid sistlidne
riksdag i Betänkande N:o 16 framställda förslag och hvad Herr Bennich
i då afgifven reservation hemställt.
Vid § 28, i fråga om Öfverkontrollörs dagarfvode, h vilket reservanten
ansett böra förblifva oförändradt.“
I sednare punkten instämma Herr Grefve Alb. Ehrensvärd. Herr Magnus
Hallenborg och Herr P. Muren.
2:o. af Herr Per Nilsson från Christianstads län: “Emot Utskottets
afgifna Betänkande angående vil koren för bränvins tillverkning, får jag, i hvad
det afser § 4, reservera mig.
Oaktadt vid denna, liksom vid flera föregående riksdagar, motioner blifva
väckta derom, att minsta bränvinstillverkning på dygn måtte nedsättas till
100 kannor, bär likväl Utskottets pluralitet bibehållit det höga minimibeloppet
af 300 kannor. Så länge detta stadgande qvarstå!'', anser jag det vara rent
af omöjligt för den mindre jordbrukaren att med fördel sysselsätta sig med
bränvinsbränning; och lian går således miste om alla de förmåner, som skulle
beredas honom, derest minimibeloppet nedsattes till 100 kannor. Genom eu sä
dan förändring blefve nemligen, bland annat, jordbrukaren satt i tillfälle att
sjelf förädla sina produkter och framför allt att till sin ladugårds förbättring
och utvidgning kunna använda “affallen, hvilket nu mera såväl de skickligaste
kemister som vetenskapligt bildade landtbrukare förklarat vara ett af de förnämsta
foder och boskapsgödningsämnen.
I Utskottets Betänkande heter det visserligen, att de mindre jovdbrukarnes
intresse är tillräckligt bevakadt genom den medgifna rättigheten att
bilda bolag för bedrifvande af bränvinstillverkning; men den, som något så när
känner förhållandena på landsbygden, vet också hvilka olägenheter bildandet af
bolag medför, synnerligast i de landsorter, som äro glest befolkade och der
kommunikationerna ofta äro ytterst svåra. Dessutom bör det icke lemnas oan
märkt, att vid ingående i bolag den mindre jordbrukaren inledes i spekulationer
och penningetransaktioner, hvilka, särdeles under ogynsamma konjunkturer,
kunna blifva för honom i hög grad vådliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. ?
Att eu nedsättning af minimibeloppet til! 100 kannor skulle återinföra
den öfverklagade s. k, liusbehofsbränningen och dess följder, kan väl icke af
någon, som har den ringaste insigt i nuvarande bränvinsförfattning, befaras.
Den högt uppdrifna skatten och den noggranna kontrollen göra ett dylikt tillbakagående
otänkbart.
Jag anser det sålunda vara både för Staten och den enskilde gagneligt
samt med rättvisa och billighet öfverensstämmande, om minsta tillverkning på
dygn nedsättes till 100 kannor. Då lagstiftningen söker att underlätta och frigöra
alla öfriga näringar, synes det vara hårdt och inkonseqvent att alltjemt
förtrycka och lägga band på bränvinsfabrikationen, som visat sig vara för jordbruket
nyttig och för Statsverket inbringande.
Jag får alltså vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att minsta tillverkning på dygn
bestämmes till 100 kannor bränvin af 50 procents styrka
vid + 15° Celsii therrnometer“.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1868:17 Skrifvelse, angående ändring i Kongl. Ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna, i fråga om Of v erkontrollör ernes arfvode. a1 i texten