Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerande spirituösa drycker.
1868-02-28 · 11 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1868:8, Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerande spirituösa drycker.
Dokumentets text
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
1
iV:0 &.
Ank. till Riksd. Kansli d. 2 Mars 1868, kl. 5 e. m.
Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerande spirituösa drycker.
Sedan Utskottet till pröfning förehaft de till detsammas behandling hänvisade
motioner, rörande ändring i vissa delar af nu gällande Förordning af den 26 Oktober
1866, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker, får Utskottet härmed till Riksdagen afgifva Betänkande,
upptagande ämnena i den ordning, hvartill paragrafföljden i nämnda författning
föranleder.
§ 2.
Denna § lyder: »Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin,
får ej sälja mindre än en half kanna.»
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 157) har Herr L. Kinmanson
hemställt, att Riksdagen ville antaga sådan ändring af nämnda §, att den,
som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, må (till afhemtning) sälja
huru litet belopp som helst, eller ock, om detta förslag skulle möta motstånd, att åt
ifrågavarande § måtte gifvas sådan lydelse, att den, som erhållit rättighet att idka
minuthandel med bränvin, ej får sälja mindre än tjugu kubiktum eller en femtedels
kanna.
Till stöd för detta förslag har motionären hufvudsakligen anfört, att, då, till
följd af de åsigter rörande bränvinslagstiftningen, som vid 1853—1854 års riksdag
vunno framgång, en särskild ordnad minuthandel med bränvin infördes, var den
uttalade afsigten dermed att förhindra, det icke all dylik försäljning af mindre
belopp skulle falla i utskänkarnes händer samt att i sedligt intresse söka åstadkomma
att befolkningen mera hemma hos sig förtärde det bränvin, som vanan
Bih. till Riksd. Prot. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 1
2
Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 8.
ännu kunde gorå till ett behof, hvadan inköpet till sådan förbrukning i hemmet
borde underlättas genom ringheten af det belopp, som vore i minuthandeln tillgängligt;
— att Rikets Ständer sålunda stadnade i det beslut, att minsta försäljningsbeloppet
vid nämnda handel skulle utgöra en fjerdedels kanna, livilket belopp
likväl vid utfärdandet af 1855 års författning i ämnet blef af Kongl. Maj:t förhöjdt
till det ännu bestående, eller en half kanna; — att, då minuthandelns ändamål är
att bereda tillfälle till spirituösa dryckers inköpande annorledes än genom att besöka
eller anlita utskänkningsställe, der dessutom en ordnad försäljning till afhemtning
icke gerna uppstår, det måste tillhöra dylik handel och dess syftesenliga utveckling,
att äfven det belopp, som för en tillfällig ringare förbrukning åstundas,
må i handelslokalen blifva tillgängligt; — att emedlertid, och så länge minuthandeln
är begränsad vid en half kanna, en hvar, som önskar erhålla ett mindre belopp,
är försatt i den missgynnade belägenhet att ej kunna för sådant ändamål
begagna en utväg, som eljest i lagstiftningen ansetts tjenlig; — samt att det höga
minimibeloppet dessutom medfört åtskilliga olägenheter vid försäljningen, särdeles
af sådana utländska spritdrycker, som inkomma på buteljer, enär dervid villrådighet
ofta måste uppstå, huruvida af dessa buteljer två eller tre, eller kanske flera, må *
vara tillräckliga för att till innehållet icke understiga minsta försäljningsbeloppet;
äfvensom att denna oreda vid minuthandeln ökats genom den rådande föreställningen
derom, att det köpta lägsta beloppet bör bestå endast af en och samma
slags spritdryck.
Borttagande ur lagstiftningen af all begränsning i afseende på försäljningsbeloppet
vid minuthandel med bränvin, såsom motionären alternativt föreslagit,
skulle dock, enligt Utskottets åsigt, innebära en allt för vådlig rubbning af nu stadgade
förhållanden. Deremot anser Utskottet, att denna handels ändamål icke fullständigt
uppnås, så länge försäljningsminimum vida öfverstiger det vanligaste måttet
vid inköp för den mindre förbrukningen. Också har bibehållandet af en sådan
föreskrift härutinnan haft till påföljd, att, såsom motionären anmärkt, lagstiftningen
i denna del alltjemt störes af äfventyret, att minuthandeln ej emotstår tillbuden
att sälja mindre belopp än författningen tillåter. Om sålunda ett bestämdt
stadgande, hvars tillämpning ofta förekommer, verkligen skulle ganska allmänt och
med afsigt blifva åsidosatt, förefinnes häri en våda, hvilken det för samhället måste
vara angeläget att söka undanrödja.
Utskottet är derföre af den mening, att minsta försäljningsbeloppet vid minuthandel
med bränvin bör nedsättas under den nu bestämda gränsen.
I detta hänseende framställer sig Representationens tillförene uttalade åsigt,
att ett dylikt minimum ej lämpligen kan bestämmas högre än till en fjerdedels
kanna. Men härvid må uppmärksammas, hvad motionären jemväl erinrat, att, enligt
Kongl. Förordningen den 19 November 1865, målkärl för flytande varor nu mera,
efter ett förändradt måttsystem, icke justeras till jemnt 25 kubiktum, eller en fjerde
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings- Utskottets Betänlcade N:o 8. 6
dels kanna, samt att, för undvikande att i minuthandeln med spritdrycker, vid uppmätning
af minsta försäljningsbeloppet, använda två målkärl, det följaktligen är
vida enklare, likasom i öfrigt ändamålsenfigare, att detta minimum bestämmes till
storleken af’det närmast intill måttet af { kanna justerade mälkärl af 20 kubiktum,
eller en femtedels kanna.
På grund åt hvad nu blifvit anfördt, finner sig Utskottet böra tillstyrka Riksdagen
att besluta,
att åt 2 § i gällande Förordning af den 26 Oktober 1866
angående försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker gifva följande förändrade lydelse:
„Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin,
får ej sälja mindre än en femtedels kanna, eller 20 kubiktum.
»
§ 3.
I ändamål, dels att söka förekomma det nu öfverklagade sättet att medelst
så kallad »salning» kringgå stadgandet i förestående § derom, att det enligt § 1
vid partihandel med bränvin medgifna minsta försäljningsbeloppet af 15 kannor icke
må i mindre belopp än detta utlemnas eller mellan flere köpare földelas, dels att
till lättnad i afseende på tillsynen öfver nämnda stadgandes efterlefnad minska antalet
af ställen, der bränvin i parti föryttras, och på samma gäng bereda Staten
en inkomst, har Herr Edvard Frisk uti en inom Första Kammaren väckt motion
(N:o 59) föreslagit, »att Riksdagen för sin del behagade besluta såväl det tillägg i
gällande bränvinsförordning, att den, som endast i parti handlar med bränvin och
andra spirituösa drycker, vid försäljning af 15 kannor icke får utlemna detta i mera
än ett kärl;
vid
försäljning af 15—30 kannor
i högst 2
kärl
» » 30-45
3
„ „ 45-60
))
4
» „ 60-75
5
•>
ff
„ » 75-90
6
„ „ 90 -100 „
»
7
högst
ett kärl för hvarje 100-tal
kannor,
—
som ock att hvar och
med undantag af bränvinstillverkaren för af honom tillverkadt bränvin,
som vill handla med bränvin och andra spirituösa drycker i poster under 100 kannor
och icke skattar hvarken för utminutering eller utskänkning, för sistnämnda rättighet
skall till Kongl. Maj:t och Kronan erlägga en årlig skatt af 500 R:dr R:mt, att
i förskott qvartaliter utgå.»
Då emellertid öfverträdelser af författningens ofvanberörda föreskrift, eller
att vid den handel med bränvin i större partier, som i förordningens 1 § omför
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.
mäles hvad såld! blifvit ej får i mindre belopp än 15 kannor utlemnas eller mellan
era köpare fordelas, icke torde kunna förebyggas genom hvad motionären för sådant
ändamål föreslagit, helst erfarenheten visat, att benägenheten att söka kringgå
ett lagstadgande lätteligen ökas, derest detsamma skärpes till en stränghet som
kan synas allmänheten icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, är
Utskottet af den åsigt, att motionen i denna del icke bör vinna bifall.
Hvad vidare beträffar yrkandet derom, att, med undantag af bränvinstillverkare
och de, som erlägga afgift för minuthandel med eller utskänkning af bränvin
hvar och en annan skulle för rättighet att handla med spirituösa drycker i partier
under 100 kannor betala en årlig skatt af 500 R:dr; så, enär för den inkomst, som
af den fria branymshandeln till belopp af minst 15 kannor kan härflyta, bevillning
s all vederbörande påföras enligt gällande Bevillningsförordning, samt förslaget om
en derutöfver paford ytterligare skatt, hvilken synes ämnad att i hvarje fall utgå
med samma belopp utan afseende på den myckenhet bränvin, som genom den ifrågastallda
handeln föryttras, måste anses hvila på en helt och hållet godtycklig grund,
finner Utskottet den gjorda motionen icke heller i denna sednare del förtjena afSGGnde.
Utskottet får alltså hemställa,
att Herr Frisks omförmälda motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
... AiUtl en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 99) har Herr Dan. Isaksson,
for att inskränka förbrukningen af spritdrycker, yrkat, att all handel med bränvin
T,.,818/ Pf1 elleriinmut måtte Erbjudas dem, som idka handel å landet, vid
påföljd åt böter samt handelsrättighetens förlust.
.... Nu, fllande förordning innehåller i § 5: »Utskänkning af bränvin må icke
utofvas af den, som idkar annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan
Grioraras.
Å landet utom köpingar vare lag samma för minuthandel med bränvin.»
, for ^afhandlande att idka minuthandel med bränvin, likasom att
halla utskänkning, finnes på detta sätt redan meddeladt; och då de skäl, hvilka
a a för den i lagstiftningen sålunda följda grundsats, att å landet såväl minuthandel
med som utskänkning af bränvin bör skiljas från handel med andra varor
1CHefar°rafnbeSkaff?u!iet ^ jCmVäl bÖra föranleda till förbud för landthandlande
MM, 5t"re bel°PP'' ^ 15 k“ “«h *">«»«. «r
att ifrågavarande motion icke må vinna bifall.
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 8.
5
§ 10.
Sedan sista Riksdagen antagit en förändring af § 10 mom. 2 af förevarande
förordning i ändamål att destomera betrygga den, hushållningssällskap och landsting
tillförsäkrade, rätt till viss andel af försäljningsafgiften för det fall att, i stad, bolag
skulle komma att emot visst årligt afgiftsbelopp öfvertaga all minuthandel med eller
all utskänkning af bränvin eller beggedera, har berörda moment genom Kongl. Maj:ts
nådiga Kungörelse den 17 Maj 1867, i enlighet med Riksdagens förslag, erhållit
följande lydelse: “Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å bolag af all den mi
nuthandel
med eller all den utskänkning af bränvin, hvilken eljest skall, enligt nästföregående
moment, å auktion utbjudas, eller af beggedera, må Magistraten, genom
i god tid förut utfärdad offentlig kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga
anbud å sådan minuthandel, eller utskänkning, eller å beggedera. Inkomna anbud
granskas af Magistraten, hvilken, efter det stadsfullmägtige eller, der sådane ej finnas,
allmän Rådstufva blifvit hörde, insänder handlingarne jemte eget utlåtande till
Wår Befallningshafvande, som, med afseende å ej mindre bolagens tjenlighet, än äfven
den erbjudna afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnda afgift och det
kannetal bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden antaga eller förkasta.
Sådant anbud får dock icke antagas, om afgiften är lägre, än sammanlagda beloppet
skolat, enligt § 17, minst utgöra, ifall försäljningsrättigheterna varit åt särskilde
personer upplåtna; och må Magistraten, om gjordt anbud antages, med bolaget sluta
aftal för den af Wår Befallningshafvande bestämda tid; skolande i annan händelse,
äfvensom då af bolag gjordt anbud icke före Juli månads utgång blifvit pröfvadt,
förfaras såsom i mom. 1 stadgadt är.“
Uti en vid innevarande riksdag inom Första Kammaren väckt motion (N:o 26)
har Herr Ii. Cassel anfört, att de afgifter, som i städerna inflyta för minuthandel
med och utskänkning af bränvin, i icke ringa mån inverkade på landstingens och
hushållningssällskapens förmåga att bestrida deras utgifter, och att det således vore
af vigt, att landstingen och hushållningssällskapen fingo tillgodonjuta hvad dem i
dylika afgifter rätteligen borde tillkomma; men att detta icke alltid inträffade, när i
stad all minuthandel med och utskänkning af bränvin utan föregående auktion öfverläts
till bolag, ithy att bolaget stundom å rörelsen skördade en ansenlig vinst, som
skänktes och användes till stadens bästa, utan att deremot vederbörande landsting
och hushållningssällskap af samma vinst bekom någon andel; hvadan motionären
föreslagit ett tillägg till ofvanintagna 2 mom. af följande innehåll: »sådant bolags
räkenskaper, utvisande såväl den vinst, bolagets rörelse under året lemnat, som det
kannetal bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, bolaget under
året utminuterat och utskänkt, vare underkastade årlig revision af ombud, söm
utses, ett af Konungens Befallningshafvande, ett af landstinget och ett af hushållningssällskapet
i länet.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
Så länge bolag, som i stad på grund af gjordt anbud fått å sig öfverlåten
all minuthandel med eller utskänkning af bränvin eller beggedera, derför, enligt nu
gällande stadgande, erlägger ensamt eu viss, genom det gjorda anbudet bestämd
årlig afgift, måste en revision af bolagets räkenskaper för det af motionären uppgiga
ändamål vara betydelselös.
För så vidt åter den gjorda framställningen skulle åsyfta införande af ett
nytt sätt för bestämmande af den inkomst för bränvinsförsäljning i stad, som borde
tillkomma landsting och hushållningssällskap, lärer till bemötande af hvad motionären
härom antydt, ehuru deremot skulle i sjelfva saken kunna anföras de mest giltiga
skäl, dock nu endast vara behöfligt erinra, att med de vid förra riksdagen antagna
och genom Kongl. Kungörelsen den 17 Maj 1867 meddelade bestämmelser just
afsågs att afhjelpa de olägenheter, som i ofvannämnda hänseende då blifvit uppgifna
samt nu af motionären ytterligare påpekade; och i betraktande häraf torde någon
ändring i nyssberörda författning icke lämpligen böra ifrågakomma, innan erfarenheten
ännu hunnit ådagalägga, huruvida icke de nya föreskrifterna, som först med
ingången af detta år trädt i verksamhet, må vara fullt tillfredsställande.
Utskottet får alltså hemställa,
att Herr Cassels omförmälda förslag icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
§ 12.
Genom mom. 1 i förestående § är stadgadt, att gästgifveri å landet, för hvilket
vid den tid, då Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855, angående vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker,
blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvades och sedermera icke
upphört, skall varda vid rättigheten fortfarande bibehållet, intilldess densamma upphör
genom uppsägning eller förverkas.
Beträffande den vissa gästgifverier å landet sålunda tillerkända utskänkningsrättighet,
har inom Andra Kammaren Herr Sven Ersson (motion N:o 314), under
anförande, hurusom nämnda rättighet innefattade ett för sedligheten och’ välståndet
skadligt undantag från den kommunerna tillerkända beslutanderätt i fråga
om bränvinsförsäljningens ordnande samt öfriga gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter,
yrkat, att ''Riksdagen måtte besluta, att till Kongl. Maj:ts
nadiga bepröfvande hemställa om en sådan förändring i nu gällande förordning om
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, att den
rättighet till bränvinsutskänkning, som deruti är bibehållen åt de gästgifverier, vid
hvilka en sådan rättighet år 1855 lagligen utöfvades, skall upphöra med nästa års
slut, men att, för den händelse nuvarande innehafvare skulle kunna anses för sig
ega att en slik rättighet bibehålla, samma rättighet då icke må på annan person
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8. V
öfverlåtas eller vidare åtfölja gästgifverilägenheten, utan, såsom en personel rättighet,
upphöra att vara gällande, då den af nuvarande innehafvare ej kan utöfvas i
enlighet med derom nu gällande författningsföreskrifter”.
Då vid föregående riksdagar förslag af enahanda syfte, som det nu föreva
rande, utgjort föremål för pröfning, har den åsigt uttalats, att det icke vore med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att beröfva gästgifverier den utskänkningsrättighet,
som under vissa vilkor blifvit dem uttryckligen tillförsäkrad.
lltskottet, som funnit anledning nu icke mera än tillförene vara för handen
att föreslå frångående af denna åsigt, får derföre hemställa,
att ifrågavarande motion icke må vinna Riksdagens bifall.
§ 24.
I afseende å denna § har uti motioner, gjorda inom Andra Kammaren, blifvit
yrkadt:
af Herr Pehr Pehr sson från Gefleborgs län (motion N:0 243), att samma §
må erhålla följande förändrade lydelse: ”Utaf de afgifter, som enligt denna för
ordning
inflyta för minuthandel med och utskänkning af bränvin, vare sig i stad
eller på landet, insättes för hela länet sammanlagda beloppet i landtränteriet, för
att genom Wår Befallningshafvande fördelas på länets samtliga kommuner i förhållande
till hvarderas folkmängd. Hvad kommunerna sålunda tillfaller, användes till
de fattigas underhållande inom staden eller socknen.
I den stad, som icke deltager i landsting, tillfaller hela afgiften staden.
När enligt § 23 rättighet meddelas till bränvinsutskänkning på passagerarefartyg
skola derför belöpande utskänkningsafgifter räknas till den stad eller län,
hvarest rederiet har sitt hufvudsäte;”
af Herr Axel Reutercrona (motion N:o 45) ”att afgiften för minuthandel med
och utskänkning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker,
skall till Staten eller Kronan erläggas”;
samt af Herr Johan Olsson (motion N:o 145) Ro att alla de, som af vederbörande
myndighet blifvit förordade och som välkände antagne, att få så i städerna,
som på landet utöfva minut- och utskänkningshandel af bränvin och andra spirituösa
drycker, böra för sin rörelse taxeras, att erlägga bevillning till Staten på de
grunder och i kraft af den lag, som af förordnade komitéer blifva föreskrifna;
och 2:o för den händelse, att Utskottet skulle finna skäligt, att landstingsinstitution
för bestridande till sina nödiga utgifter bör från Staten erhålla bidrag, må
en femtedel af denna dess inkomst utgifvas och anordnas till landstingen, beräknad
tillkomma hvarje län efter rundt 100-tal af folkmängden, och på enahanda grund
till den eller de städer, som icke i förening med landsting deltaga”.
Till stöd för dessa yrkanden har blifvit anfördt: af Herr Pehr Pehrsson,
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
att den i förevarande § 24 stadgade fördelning utaf afgifterna för minuthandel
med bränvin och utskänkning deraf så till vida icke vore billig, som derigenom
städerna i förhållande till folkmängden kommo i åtnjutande af större inkomst än
landtkommunerna, ehuru en stor del af det bränvin, som i städerna försåldes, förbrukades
af landtbefolkningen; samt af Herr lieutercrona och Herr Johan Olsson
att stadgandet derom, att nämnda afgifter skola tillkomma länens landsting, hushållningssällskap,
städer och socknar, tillskyndade dessa en orättvis fördel på det
allmännas bekostnad; hvarjemte, enligt Herr Reutercronas förmenande, berörda
stadgande motverkade bränvinslagstiftningens sedliga ändamål, enär landstingen
och hushållningssällskapen, städerna och socknarne genom den inkomst, de åtnjöto
af bränvinsförsäljningsafgifterna, inleddes i frestelse att, om än icke uppmuntra,
dock mera lamt nitälska för och rigta sin verksamhet till hämmande af dryckenskapslasten.
Efter det år 1855 en ny bränvinslagstiftning blef gällande, har frågan om
förändrad fördelning utaf afgifterna för bränvinsförsäljning, hvilka skulle tillfalla de
särskilda kommunerna och till någon del hushållningssällskapen, ofta vid riks
dagarne
återkommit utan att föranleda till annan åtgärd, än att vid 1862__1863
års riksdag en del af dessa afgifter anslogs äfven till landstingen. Hvad Herr
Pehr Pehrsson nu anfört kan icke heller, enligt Utskottets åsigt, innefatta giltigt
skäl att frångå den antagna fördelningsgruuden; likasom det torde vara otvifvelaktigt,
att sättet huru hvarje kommun må använda sin andel af nämnda afgifter
bäst öfverlemnas, utan lagens mellankomst, fortfarande såsom hittills, till kommunens
eget afgörande.
Det yrkande åter, hvilket blifvit af Herrar Reutercrona och Johan Olsson
framstäldt derom, att algifterna för försäljning af bränvin genom minuthandel och
utskänkning hädanefter skulle ingå till Statsverket, innefattar ett fullkomligt upphäfvande
af den grundsats, som i fråga om dessa afgifter hittills varit af Representationen
antagen och inom lagstiftningen följd, eller den att, medan särskild afgift
för bi änvinstillverkning tillfaller Statens kassa, hvad deremot för minuthandeln
och utskänkningen erlägges bör tillgodokomma kommunerna, dels de större eller
länen, genom stadgadt anslag åt hushållningssällskapen och landstingen, dels,
enligt gifna närmare bestämmelser, hvarje särskild mindre kommun för att till dess
behof användas; en anordning, som ock medfört den verkan, att allmännyttiga företag
och inrättningar i flera olika rigtningar kommit till stånd.
Om således dessa afgifter för minuthandeln och utskänkningen fråntogos kommunerna
för att öfvergå till direkt utgörande till Statsverket, skulle en dylik afgäld
hafva till påföljd de mest kännbara olägenheter, utan att den ur principiel
synpunkt kunde betraktas såsom nöjaktig och tillfredsställande.
Att bränvinsförsäljningsafgifternas tillerkännande åt kommunerna skulle, emot
hvad man vid lagstiftningen derom föreställt sig, gifva anledning dertill, att kommunal
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8. 9
munalmyndigheterna icke tillbörligen nitälskade för dryckenskapens hämmande, innefattar
ett antagande, som vederlägges af det sätt, hvarpå, enligt erfarenhetens vittnesbörd,
kommunerna i allmänhet söka att i sedlighetens intresse ordna bränvinsförsäljningen.
På dessa skäl får Utskottet hemställa,
att hvad i ofvanberörda motioner blifvit yrkadt icke må vinna
afseende.
§ 25.
Förestående § innehåller i mom. 1 förbud mot minuthandel med eller utskänkning
af bränvin på eller inom en åttondedels mil från ställe å landet, der
auktion, marknad, torgdag eller mönstring hålles, eller der menighet för kronoskjutsning
eller skallgång samlad är, samt i mom. 2 den föreskrift, att vid annan
mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting eller annan till folksamling föranledande
förrättning bränvin ej får försäljas annorlunda än vid måltider åt spisande
gäster. ...
Under anförande, hurusom berörda stadgande visat sig icke hindra, att vid
tillfällen, då af nyssnämnda anledningar en större folkmängd församlades, bränvin
till stor myckenhet förtärdes, samt i ändamål att förebygga derigenom uppkommande
störande oordningar, gräl och slagsmål, har inom Första Kammaren^ Herr
J. A. Säve (motion N:o 63) föreslagit följande tillägg vid § 25 mom. lj: »På sådana
ställen må ej heller bränvin, som är föryttradt genom partihandel, till flere utmätas
eller utdelas, ehvad det sker med eller utan betalning.»
I anledning häraf torde Utskottet få erinra att, enligt förevarande Förordning,
hvad som vid partihandel blifvit såldt icke far i mindre belopp än det föreskrifna
lägsta, eller 15 kannor, »utlemnas eller mellan flere köpare fördelas.» Att gå än
längre genom stadgande af ovilkorligt förbud för en hvar att vid de i § 25 omförmälda
tillfällen till andra utlemna inköpt bränvin utan all godtgörelse, skulle utgöra
ett alltför strängt band å den enskildes frihet samt ej heller leda till det af motionären
åsyftade ändamål, hvilket endast torde kunna vinnas, i den mån befolkningen
framskrider i odling och hyfsning.
Utskottet får alltså tillstyrka,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.
§ 41.
Enligt stadgandet i denna § skall den, som genom minuthandel eller utskänkning
föryttrar bränvin, utan att i föreskrifven ordning hafva dertill förvärfvat
rättighet, bota första gången från och med 30 till och med 60 Riksdaler, andra
gången från 60 till och med 120 Riksdaler och tredje gången från 120 till och
Bih. Ull Riksd. Prot. 1868. 5 Sami. 1 Afd. 6 Käft. 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
med 240 Riksdaler, samt den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse
beträdes, dömas till fängelse från och med två månader till och med ett år.
För att genom bestraffningen söka förekomma lönkrögeriet och de brott,
som derifrån hafva sin upprinnelse, har Herr J. Jonasson från Calmar län uti en
inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 117) hemställt, det »Riksdagen ville för
sin del föreslå förändring i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 18 December 1863,
och att 45 § måtte få följande lydelse: Den, som olofligen försäljer eller utminuterar
bränvin eller andra distillerade spirituösa drycker, skall bota första gången 200
Riksdaler, andra gången 400 Riksdaler eller motsvarande fängelse, tredje eller flera
gånger från sex månaders till ett års straffarbete.»
I anledning häraf får Utskottet erinra, att de straffbestämmelser för oloflig
minuthandel med eller utskänkning af bränvin, hvilka förekomma i den af motionären
åberopade Kongl. Förordningen den 18 December 1863, genom 41 § i nu
gällande Förordning blifvit skärpta, hvilket motionären synes hafva förbisett; och
då ett vid sista riksdagen väckt förslag om förhöjning af den uti nyssnämnde §
stadgade straffpåföljd icke vann bifall, samt det icke må antagas, att svårare ansvar
för oloflig bränvinsförsäljning, än det Förordningen redan bestämmer, skulle
medföra hvad motionären åsyftat, får Utskottet hemställa,
att motionen icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 Februari 1868.
På Utskottets vägnar:
A/b. Ehreyisvärd.
Reservationer:
Do af Herr M. Hallenborg mot Utskottets beslut i afseende å § 2, hvilken
han anser böra bibehållas oförändrad.
2:o af Herr K. öassel; »Med fullt erkännande att Kongl. Kungörelsen den
17 Maj 1867 om förändrad lydelse af 10 § 2 mom. i gällande Kongl. Förordning
om bränvinsförsäljningen innehåller en förbättring och ett mera betryggande stadgande
i afseende å bolags i städer försäljningsrätt och beräkning af kannetal, har
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
11
iag dock trott ändamålet med föreskriften om landstings och hushållningssällskaps
andelar af afgiften icke väl vinnas, förrän sådana bolags räkenskaper underkastas
behörig granskning. Om nemligen i ett mindre samhälle ingen täflan förefinnes
vid försälj ningsrättigheternas utbjudande, då ofta i smärre kommuner staden
och bolaget äro synonyma, så kunna de anbud, hvilka författningsenligt böra ingiftas
icke heller vara en rätt mätare af det kannetal, som af slikt bolag kan utminuteras
''och utskänkas, hvarigenom äfven Konungens Befallningshafvande vid gång
efter annan förnyade pröfningar af sådana anbud, ej heller åt dessa dervid far
någon ledning för bedömandet af det kannetal, som verkligen kan försats Af
detta skäl, bland andra, får jag reservera mig mot Utskottets beslut i afseende a
nämnde §, under yrkande att Riksdagen ville besluta ett tillagg till § 10 mom. 2 i
Kongl. Förordningen angående vildren för försäljning af bränvin och andra brand»
eller distillerade spirituösa drycker, sådan densamma lyder i Kongl. Kungörelsen
den 17 Maj 1867, af följande innehåll, nemligen: Sådant bolags räkenskaper, utvisande
det kannetal bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker
bolaget under året såväl utminuterat som utskänkt, vare underkastade årlig revision
af ombud, som utses: ett af Konungens Befallningshafvande, ett af landstinget
och ett af hushållningssällskapet i länet.»
I denna reservation instämma: Herrar A. Medin, A. J. Sandstedt samt Per
Nilsson från Christianstads län.
3:o Af Herr J. E. Swartz vid § 3: ”För att söka i någon mån motverka
den oordentliga handel, som förstås med ”salning”, har jag ansett, att Utskottet
bort föreslå en sådan lydelse åt 3 §, att, vare sig vid parti- eller minuthandel
med bränvin, icke på något kärl måtte få utlemnas mindre belopp af varan an det
minsta, som i hvardera fallet säljas må. Ett väsendtligt hinder for införande af
ett sådant stadgande är undanröjdt genom Utskottets förslag att bestämma minimum
för tillåten minuthandel till en femtedels kanna eller 20 kubiktum emedan icke
ens främmande spritdrycker pläga i handeln förekomma på buteljer af mindre rymd.
Men sjelfva ringheten af detta minimum torde väl också nödvändiggöra ett tillägg
till stadgandet i 3 §, om icke minuthandeln alltför lätt skall kunna öfvergå till
utskänknmg. Efter min mening borde derföre nämnda § i sm helhet lyda sålunda:
Vid handel, som i förestående §§ omförmales, ma hvad snidt
blifvit icke i mindre belopp än det minsta, som i hvartdera
fallet säljas må, på något kärl utlemnas eller mellan flere
köpare fördelas; ej heller får något af det sålda å försäljningsstället
förtäras”.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.