Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändring i lagens stadgande om ränta.

1868-03-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1868:1, Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändring i lagens stadgande om ränta.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

1

.\:o 1.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 26 Mars 1868, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändring i lagens

stadgande om ränta.

I fråga om ändring af nu gällande lagbestämmelser angående ränta

hafva vid denna riksdag förslag blifvit framställda:

af Herr Jöns Pehrsson, som i motion N:o 126, Andra Kammaren,

uti punken 2:o) föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, det »maximum för

all ränta, både för banker och enskilde, bestämmes till sex för hundrade

om året»;

af Herr A. Medin, som i motion N:o 207, Andra Kammaren, föreslagit,

»att Riksdagen ville aflåta underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,

det lagen om räntans frigifvande för korta papper måtte sålunda ändras,

att ej öfver sex procent får tagas i ränta och provision för dylika papper,

per år räknadt; och

af Herr Anders Gudmundsson, som i motion N:o 249, Andra Kammaren,

yrkat, »att vid penninge-försträckningar från såväl Riksbanken som

privatbanker, hvilka ega sedelutgifningsrätt, högsta tillåtna ränta ej får öfverstiga

sex för hundrade.»

Den förstnämnda af dessa motioner, hvilken i andra delar framställer

förslag, som röra dels Riksbanken, dels lagstiftningen angående enskilda

banker, har blifvit hänvisad till Banko-Utskottet, hvaremot de två sistnämnda

motionerna hänvisats till JLag-Utskottet, hvarefter dessa Utskott öfverensBih.

till Riksd. Prat. 1868. 6 Samt. 2 Ajd. 1 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

kommit att, enligt 47 § Riksdags-ordningen, genom deputerade med hvarandra

sammanträda för handläggning af de nu nämnda, jemte andra frågor.

Såsom inhemtas af de anförda förslagen, såväl som af de skäl motionärerne

för dem anfört, afse Herrar Jöns Pehrssons och Medins förslag

ett fullkomligt upphäfvande af den, efter beslut vid 1862-1863 årens riksdag,

genom Kongl. Förordningen af den 13 September 1864, såsom undantag

från stadgandet i 9 Kap. 6 § Handelsbalken om förbud att taga

eller låta förskrifva sig större ränta än sex för hundrade om året, medgifna

frihet i ränteaftalet hvad angår försträckningar, som mot förskrifning,

utan säkerhet af inteckning i fast egendom eller pant af i sådan egendom

intecknadt skuldebref, lemnas på viss tid, ej öfverstigande sex månader; hvarjemte

Herr Medins förslag synes afse, att lagen tillika borde innehålla stadgande

om förbud att vid försträckningar öfverenskomma om någon särskild

afgift. Enligt Herr Anders Gudmundssons förslag åter skulle den för

närvarande medgifna räntefriheten fortfarande bibehållas, utom hvad angår

Riksbanken samt de enskilda banker, Indika ega sedelutgifningsrätt.

När vid sistförflutne riksdag yrkanden framställdes dels om en fullkomlig

frihet i ränteaftalet, dels om en vidare, partiel utsträckning af den

redan genom lag medgifna, anförde det Sammansatta Banko- och Lag-Utskott,

som öfver dessa ämnen afgaf Utlåtande: att den lagbestämmelse,

genom hvilken räntan i vissa fall frigifvits, till sin beskaffenhet vore ett öfvergångsstadgande

från förut gällande lag om en viss ränta, såsom den

högsta lagliga, till en fullkomlig frigörelse af ränteaftalet; att det varit förutsedt

att öfvergången icke skulle blifva utan stark inverkan på landets

näringar och handelsverksamhet; att beskaffenheten af denna inverkan komme

att väsendtligen bero på de allmänna förhållanden, under hvilka den

nya lagbestämmelsen trädde i gällande kraft, äfvensom att öfvergången, liksom

hvarje annan dylik, skulle medföra ojemnhet och olägenheter. Utskottet

erinrade vidare derom, att de allmänna förhållanden, under hvilka lagen

om utvidgad räntefribet trädde i kraft voro, och sedermera nästan oafbrutit

varit mycket ogynnsamma för landets näringar och handel; att det omdöme

man i allmänhet bildat sig om den införda större friheten i ränteaftal icke

kunnat undgå att väsendtligen bestämmas af nyssnämnda förhållanden och

att till följd deraf erfarenheten om den utvidgade räntefrihetens verkan i

det stora hela kunde befaras vara alltför ofullständig, för att ännu lemna

säker ledning för vidtagandet af något nytt steg, vare sig i rigtning till en

fullkomlig frihet eller till en återgång.

Dessa erinringar synas Utskottet ännu ega både giltighet och fortfarande

tillämplighet på de förhållanden, som sedan sistlidne riksdag egt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 3

rum; och på grund deraf finner Utskottet sig icke böra förorda någon förändring

af nu gällande lagbestämmelser angående ränta, utan hemställer,

l:o

att Herrar Jöns Pehrssons och A. Medins ifrågavarande

förslag må lemnas utan afseende;

2:o

att afseende icke heller må fästas vid Herr Anders Gudmundssons

här förevarande förslag.

Stockholm den 26 Mars 1868.

W. F. Tersmeden.

\:o

9

mt*

Ank. till Riksd. Kansli deri 26 Mars 1868, kl. 1 c. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändringar i lagstiftningen

för enskilda banker.

I och för handläggning af åtskilliga till Banko-Utskottet hänvisade

motioner i fråga om ändring i lagstiftningen för enskilda banker har bemälda

Utskott begärt sammanträde med Lag-Utskottet; hvadan sålunda i

enlighet med 47 § Riksdags-ordningen Sammansatt Utskott nu går att öfver

ifrågavarande motioner utlåta sig.

>

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.