Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändringar i lagstiftningen för enskilda banker.

1868-03-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1868:2, Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändringar i lagstiftningen för enskilda banker.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 3

rum; och på grund deraf finner Utskottet sig icke böra förorda någon förändring

af nu gällande lagbestämmelser angående ränta, utan hemställer,

l:o

att Herrar Jöns Pehrssons och A. Medins ifrågavarande

förslag må lemnas utan afseende;

2:o

att afseende icke heller må fästas vid Herr Anders Gudmundssons

här förevarande förslag.

Stockholm den 26 Mars 1868.

W. F. Tersmeden.

\:o

9

mt*

Ank. till Riksd. Kansli deri 26 Mars 1868, kl. 1 c. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändringar i lagstiftningen

för enskilda banker.

I och för handläggning af åtskilliga till Banko-Utskottet hänvisade

motioner i fråga om ändring i lagstiftningen för enskilda banker har bemälda

Utskott begärt sammanträde med Lag-Utskottet; hvadan sålunda i

enlighet med 47 § Riksdags-ordningen Sammansatt Utskott nu går att öfver

ifrågavarande motioner utlåta sig.

>

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Herr Eric Olsson har i Andra Kammaren afgifvit en motion, N:o

309, deri, jemte förslag om bankovinstens användande hvarom nu icke är

flaga, hemställes, »att ingen ny enskild bank hädanefter oktrojeras med

sedelutgifningsrätt, och vidare att, när oktrojen för nuvarande enskilda banker

tilländalöper, sedelutgifningsrätt äfven för dem måtte upphöra.»

Förslaget afser en genomgripande förändring i de förhållanden, som

nu ega rum i fråga om ett af de vigtigaste omsättningsmedlen för landets

näringar och rörelse. Dessa förhållanden härleda sig från början af 1830- talet, da enskilda sedelutgifvando banker började här i landet uppkomma,

efter det Kongl. Kungörelsen af den 14 Januari 1824 medgifvit inrättandet

af sådana, samt de vid 1828—1830 årens riksdag vidtagna anordningar

rörande myntväsendet beredt den stadga i grunden för all affärsverksamhet,

som var nödig för beståndet af dylika inrättningar. Under nästan

hvarje sedan nämnde tid inträffad riksdag hafva skiljaktiga och hvarandra

mycket motsatta meningar angående enskilda bankinrättningar gjort sig

gällande, intilldess Rikets Ständer vid 1862-1863 årens riksdag för sin

del antogo ett förslag till en i åtskilliga delar förändrad och förfullständigad

lagstiftning, och Kongl. Maj:t under den 20 Maj 1864 utfärdade en

med det af Rikets Ständer framställda, nyss omförmälda förslaget hufvudsakligen

öfverensstämmande nådig Kungörelse angående^ enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar.

Begagnandet af banksedlar såsom bytesmedel är i sig sjelf af alltför

stor fördel och har sedan långt tillbaka här i landet erhållit en sådan utsträckning,

att, ehvad förändringar i bankväsendet må vidtagas, man vid

desamma måste tillse att hvad sålunda blifvit ett nödvändigt behof icke

må saknas. Med afseende härpå, oberäknadt de flera andra skäl som tala

emot den af motionären föreslagna åtgärden, lärer det vara alldeles olidligt

att fatta ett enstaka beslut, som skulle i sinom tid hafva till följd att

inskränka banksedel-cirkulationen till den, som af Riksbanken kan besörjas,

åtminstone utan att i sammanhang dermed bereda andra utvägar för

tillgodoseende på något annat sätt, som vore ändamålsenligare än det nuvarande,

af landets behof utaf rörelsemedel; och Utskottet måste på dessa

grunder hemställa,

l:o

att Herr Eric Olssons nu ifrågavarande förslag icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vidare har Herr Jöns Pehrsson i Andra Kammaren, uti motion N:o

126, som, förutom åtskilligt annat, i tredje punkten innehåller förslag att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

5

hälften af Riksbankens utlåningsfonder skulle användas till lån med omsättningsrätt,

i fjerde punkten yrkat, »att samma föreskrift måtte stadgas för

alla privatbanker och alla öfriga penningeverk, som till sin rörelse gjort att

upp- och utlåna penningar, nemligen: halfva deras till utlåning afsedda

kapital utlånas på omsättningsrätt, på sätt för Riksbanken är yrkadt, ifall

antaglige lånesökande dertill anmäla sig.»

Äfven om det å bankernas sida vore förenligt med eu rigtig och väl

ordnad bankrörelse att fasta ända till hälften af sina tillgångar i lån på

längre tider, måste emot det föreslagna stadgandet anmärkas, att detsamma

skulle innebära ett tvång, som lagen icke torde böra pålägga enskilde

i deras affärsverksamhet, och att tvärtom åtskilliga af de nuvarande enskilda

bankernas reglemente uttryckligen förbjuda utlåning med omsättningsrätt.

På dessa skäl hemställer Utskottet,

2:o

att Herr Jöns Pehrssons omförmälda, i fjerde punkten af

hans motion N:o 126 framställda förslag må lemnas utan

afseende.

Uti femte punkten af samma motion har Herr Jons Pehrsson yrkat,

>ätt ett Statens ombud, som har kontroll öfver privatbankernas rörelse,

må uppdragas att hafva sträng tillsyn det stadgarne efterlefvas.» Enligt

Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864 ega redan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

eller de ombud desse förordna att utöfva tillsyn öfver de

enskilda bankerna. Sålunda skola Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller

dessa ombud deltaga ej mindre i pröfningen af grundfondshypoteken än i

deras förvaring, äfvensom tillse att de föreskrifva vilkoren för såväl bankens

öppnande som sedelutgifningsrättens begagnande äro uppfyllda; bankens

räkenskaper och handlingar skola alltid vara tillgängliga för bemälde

Befallningshafvande eller dess ombud, som likaledes har att kontrollera

den öfversigt af bankens ställning, hvilken för hvarje qvartal till Kongl.

Maj:t insändas; och i händelse bankbolaget behöfver använda större eller

mindre del af grundfondshypoteken, skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

dertill först lemna tillstånd, äfvensom han eger att, om grundfonden genom

förluster förminskats, så att bolaget är skyldigt ställa banken under utredning,

men vill tillskjuta ytterligare medel för grundfondens återställande,

tillse att sådant inom föreskrifven tid verkställes.

Dessutom ingifvas för hvarje qvartal till Kongl. Finans-departementet

de ofvan omförmälda qvartalsöfversigter, hvilka upprättas i närvaro af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansätta Banko- och Lag-lTtskottets Utlåtande N:o 2.

Kongl. Mai:ts Befallningshafvandes ombud, och Indika, efter hvad kändt är,

i sammandragen uppställning meddelas allmänheten genom officiela tidningarne;

och har slutligen Kongl. Maj:t förbehållit sig att när som helst

låta anställa särskild undersökning i bankerna.

De föreskrifter om kontroll öfver enskilda bankerna, Indika redan

finnas, torde alltså vara tillfyllestgörande både för att vederbörlig tillsyn

må kunna hållas deröfver, att bankerna uppfylla de för dem föreskrifna

vilkor, och för att noggranna, i afseende på bedömandet af bankernas inflytande

på den allmänna rörelsen vigtiga statistiska upplysningar om deras

verksamhet må kunna vinnas; och Utskottet anser derföre för sin del någon

vidare åtgärd härutinnan icke erforderlig, hvadan Utskottet hemställer,

3:o

att Herr Jöns Pehrssons yrkande i femte punkten af hans

förevarande motion N:o 126 må lemnas utan afseende.

Det särskilda Utskott, som vid sistlidne riksdag tillsattes med anledning

af Herr B. W. Hessles motion om åtgärders vidtagande för afhjelpande

af jordbrukares dåvarande finansiela betryck, framställde i nionde

punkten af sitt Utlåtande följande förslag, nemligen:

»a) att en förändrad lagstiftning i afseende å de enskilda bankerna

måtte vidtagas, hvilande hufvudsakligen på grunderna af en större frihet,

så att rättigheten för enskild banks öppnande icke vore underkastad annat

vilkor, än att dess reglemente finnes öfverensstämmande med den för dylika

banker gällande lag, samt att, derest denna lagstiftning borde gälla

alla banker som hädanefter oktrojerades, den önskade förändringen i berörda

lagstiftning måtte verkställas så skyndsamt som möjligt;

b) att samma skyldighet som Riksbanken har att inlösa sina sedlar

med klingande mynt måtte, så framt den ej kunde åläggas redan oktrojerade

banker, åtminstone lagligen påbjudas för de banker, som framdeles

möjligen komme att bildas; och

c) att enskilda bankerna, äfven efter lagstiftningens förändring, fortfarande

borde vara underkastade offentlig kontroll, hvilken ytterligare kunde

befrämjas genom afgifvande, jemte de hittills blott eu gång i qvartalet

lemnade redogörelser, af likartade rapporter med dem, hvilka af Riksbanken

afgifvas.»

De tvänne sist anförda förslagen har Herr J. Rundbäck vid innevarande

riksdag förnyat i en inom Andra Kammaren väckt motion N:o 231.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Banko och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Särskilda Utskottet yttrade likväl i sammanhang med det i punkten

b) framställda förslag, hurusom de enskilda bankernas rätt att inlösa sina

sedlar med Riksbankens svårligen kunde borttagas, så länge dessa sistnämnda

utgöra lagligt betalningsmedel, hvadan Utskottet jemväl i 10 punkten uttryckte

den åsigt, att 72 § Regeringsformen borde undergå en sådan förändring,

att Riksbankens sedlar upphörde att vara obligatoriskt betalningsmedel,

utan förvandlades från att vara s. k. pappersmynt till verkliga kreditsedlar.

Det anförda torde vara tillräckligt för att antyda de skäl, på hvilka

Utskottet finner sig för närvarande böra

4:o

afstyrka bifall till det af Herr J. Rundbäck i punkten

a) af motionen N:o 231 framställda förslag om skyldighet

för enskilda banker att inlösa sina sedlar med

klingande mynt.

Innehållet i förra delen af punkten b) i Herr Rundbäcks ifrågavarande

motion, eller att enskilda bankena, äfven efter lagstiftningens förändring,

fortfarande böra vara underkastade offentlig kontroll, synes hafva

afseende på den åsigt om en förändrad lagstiftning, som Jordbruks-Utskottet

i den här ofvan anförda punkten 9:o) litt. a) af dess Utlåtande uttryckt,

och torde således samt då föreskrifter om kontroll å enskilda bankerna,

efter hvad Utskottet ofvan anfört, redan finnas lemnade, icke för närvarande

påkalla någon åtgärd.

I sednare delen af punkten b) har motionären, lika med Jordbruksutskottet

yttrat, hurusom den nyss nämnda kontrollen »kunde främjas

genom afgifvande, jemte de hittills blott en gång i qvartalet lemnade redogörelser,

af likartade rapporter med dem, hvilka af Riksbanken afgifvas».

För den händelse med uttrycket om »afgifvande af likartade rapporter

med dem, hvilka af Riksbanken afgifvas-, åsyftas dels de upplysningar

om Riksbankens ställning i vissa delar, hvilka sedan åtskilliga år tillbaka

brukat i allmänna tidningarne medelas, dels att enskilda bankerna skulle

offentliggöra likartade upplysningar, bör Utskottet anmärka, att berörda

upplysningar angående Riksbanken endast så till vida kunna i någon mån

anses såsom officiel, som de grunda sig på och utgöra utdrag af rapporter,

hvilka till Fullmägtige utaf vederbörande tjensteman inom Riksbanken

ingifvas, men att deras offentliggörande föranstaltas icke af Riksbankens

styrelse, utan af vederbörande tidningsredaktioner enskildt; och för öfrigt

hafva qvartalsöfversigter angående Riksbanken, likartade med dem som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

angå de enskilda bankerna, först vid medlet af nästlidet år börjat offentliggöras.

Under åberopande, jemte det nu anförda, af hvad Utskottet redan i

fråga om Herr Jöns Pehrssons yrkande om kontroll å de enskilda bankerna

yttrat, får Utskottet hemställa,

5:o

att icke heller Herr J. Rundbäcks framställning i punkten

b) af motionen N:o 231 må till någon åtgärd

föranleda.

Slutligen har Herr A. Medin, i motion inom Andra Kammaren, N:o

206, föreslagit »att, med ändring af § 5 mom. 1 i Kongl. Kungörelsen

den 9 Jannuari 1846, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen

den 10 November 1855, må stadgas, att enskilda bankers kreditsedlar ej

må lyda å mindre belopp än Tjugu R:dr R:mt».

När vid förra riksdagen Banko-Utskottet afgaf yttrande öfver det

enahanda förslag, som då af en annan ledamot utaf Riksdagen framställdes

och nu af Herr Medin åter upptagits, erinrades, att såväl Kongl. Kungörelsen

den 9 Januari 1846 som Kongl. Förordningen den 10 November

1855 upphört att gälla och blifvit ersatta genom Kong], Kungörelsen den

20 Maj 1864, hvilken likväl i så måtto bibehållit oförändrad bestämmelsen

i Kongl. Förordningen den 10 November 1855 angående de enskilda bankernas

sedlar, som enligt båda minsta valören får vara å 5 R:dr R:mt.

Äfven då frågan angående den minsta valör, hvarå banksedlar må

böra utgifvas, betraktas uteslutande från synpunkten af det allmännas fördel

och beqvämlighet, utan afseende på det intresse bankerna kunna hafva

af att få utgifva sedlar i små valörer, lärer det icke kunna tagas för afgjordt,

att ett så högt belopp som 20 R:dr såsom det lägsta borde bestämmas.

Men oafsedt denna fråga, hvarom Utskottet icke finner anledning

att nu fälla ett omdöme, förekommer, bland annat, att de enskilda banker,

hvilka för närvarande, finnas, äro uti sina oktrojer berättigade att utgifva

sedlar å 5 och 10 R:dr; hvadan således, om den af motionären föreslagna

inskränkning nu påbjödes, det förhållande skulle inträffa, att, när nya banker

inrättades, dessa komma att befinna sig i en annan ställning beträffande

vilkoren för sin verksamhet än de redan varande. Då frågan om den

lägsta valören å banksedlar icke torde kunna anses af så framstående vigt,

att icke, så länge ej andra väsendtliga förändringar i banklagstiftningen

derjemte vidtagas, de nuvarande bestämmelserna kunna bibehållas, synnerligen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 9

Hgeii då en allmän åsigt, grundad på noggrann pröfning af allade omständigheter,

som i ämnet böra beaktas, icke ännu synes hafva gjort sig gällande,

samt för öfrigt, om det ock må vara önskvärd! att silfvermynt blefve

i rörelsen mera användt än nu, detta syfte icke vunnes så länge Riksbanken

utgifver sedlar å ända till en riksdaler, finner Utskottet sig böra

hemställa, 6

6:0

att Herr A. Medins förevarande förslag icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 Mars 1868.

W. F. Tersmeden.

\

*

Dill. till Riksd. Prof. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.