Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12

1868-03-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1868:12, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

1

l;o in.

Ank. till Riksd. Kansli d. 26 Mars 1868, kl. 1 e. m

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar

och tillägg i nu gällande lagstiftning angående

hypoteksinrättningarne.

Till Banko-Utskottet hafva blifvit öfverleninade följande, vid innevarande

riksdag väckta motioner, i fråga om ändring eller tillägg i lagstiftningen för

hypoteksinrättningarne, nemligen af Herr B. W. Hessle i Andra Kammaren,

N:o 77, om upphäfvande af 5 § i Kongl. Förordningen den 26 April 1861 om

en allmän hypoteksbank för riket;

af Herr Friherre G. A. Raab i Första Kammaren, N:o 46, om ändring af

7 § i nyssnämnda Kongl. Förordning samt om öfverlemnande till allmänna hypoteksbanken

af en del utaf Riksbankens vinst under vissa år; och af Herr

J. G. Agardh i Andra Kammaren, N:o 148, om rättighet för hypoteksföreningarne

att emot deponerade, i jordbruksfastighet intecknade skuldsedlar utgifva

obligationer.

När Banko-Utskottet vid sistlidne riksdag afgaf yttrande i anledning af

då framställda förslag rörande hypoteksinrättningarne, anförde Utskottet huru

som lagstiftningen för dessa inrättningar, ehuru tillkommen genom Kongl. Maj:ts

och Representationens gemensamma beslut, öfverlemnat åt inrättningarnes del

egare att vid allmänna sammankomster, på sätt 20 § i Kongl. Förordningen den

26 April 1861 bestämmer, afhandla sina gemensamma angelägenheter och deribland

jemväl frågor om ändring af de för inrättningarne gällande allmänna Förordningar;

och då, synnerligen öfver så beskaffade frågor hvilka beröra delegarnes

inbördes rättigheter och skyldigheter, Statsmagterna icke torde, utan delegarnes

derutinnan i vederbörlig ordning träffade öfverenskommelse, böra beBih.

till Riksd. Prot. 1868. 6 Samt. 1 Afd. 6 Häft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N.-o 12.

sluta, ansåg Utskottet lämpligast att i allmänhet dylika frågor först underkastades

delegarnes pröfning, innan desamma till Statsmagternas afgörande

framställdes.

Då Utskottet fortfarande anser nu anförda omständighet böra tagas

i betraktande vid afgörandet af frågor, som inom Riksdagen väckas rörande

hypoteksinrättningarnes organisation och verksamhet, har Utskottet trott sig

böra härom erinra.

Af de nu förevarande förslagen åsyftar Herr Hessles att upphäfva det

ovilkorliga samband, som enligt för närvarande gifna bestämmelser eger rum

emellan allmänna hypoteksbanken och de särskilda hypoteksföreningarne. Den

§ i Kongl. Förordningen af den 26 April 1861, hvars upphäfvande motionären

påyrkar, eller § 5, innehåller nemligen grunden för hela den upplåning, genom

hvilken hypoteksinrättningarne hufvudsakligen skola verka för sitt ändamål, i det

att paragrafen förbehåller åt allmänna hypoteksbanken ensam att utgifva tryckta

eller graverade, till innehafvare!! ställda, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning

lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet

i jordegendom på landet utlofvas.

Upphäfvandet af detta stadgande skulle således återgifva åt de särskilda

hypoteksföreningarne frihet att hvar för sig ånyo upptaga lån och alltså åter

införa det förhållande, som utgjorde en af de hufvudsakligaste anledningarne till

allmänna hypoteksbankens inrättande; men som Utskottet icke kan finna detta

ändamålsenligt, får Utskottet

1:0

afstyrka bifall till Herr Hessles ifrågavarande motion.

Friherre Raab har förnyat sitt vid förra riksdagen framställda förslag

om dels ändring af 7 § i ofta omförmälda Kongl. Förordning den 26 April 1861,

dels öfverlemnande till allmänna hypoteksbanken af en del utaf bankovinsten

under vissa år. Öfver sistnämnda del af Friherre Raabs motion har Utskottet

redan i sitt Memorial N:o 3 yttrat sig; och för så vidt förra .delen af niotio

närens förslag kan anses, i afseende på den verkan som dermed åsyftas, stå

i sammanhang med användandet till amorteringslån åt jordbrukare af en del

utaf bankovinsten, torde densammas antagande icke ifrågakomma, då en dylik

användning af bankovinsten icke lärer kunna bifallas.

Men äfven oberoende häraf kan Utskottet icke förorda en sådan ändring

af 7 § i merberörda Kongl. Förordning, som motionären föreslår. Genom denna

§, sådan densamma nu lyder, är den grundsats i afseende på landets jordhypoteksväsende

stadgad, . att hypotekslån till jordägare i regeln böra utlemnas

allenast i kontanta penningar, och det är endast undantagsvis medgifvet, att,

efter förutgånget beslut af hypoteksbankens delegare vid lagligen utlyst allmän

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande iV.-o 12.

3

sammankomst samt Kongl. Maj:ts till beslutet lemnade bifall, lån må utlemna»

i obligationer. Detta synes åter motionären hafva velat göra till grundsats, i

det han, i stället för nuvarande § 7, föreslagit ett så lydande stadgande: “I

“den mån särskilda hypoteksföreningar, hvilka såsom delegare uti hypoteksbailsken

ingått, till erhållande af lån. ställda på viss årlig afbetalning, sig anmäla,

“och erforderliga säkerhetshandlingar aflemna, erhålla de hypoteksbankens obligationer,

textade på Svenska språket, löpande med y4 procents amortering och

“5 procents årlig ränta, på 40 års, 8 månaders och 28 dagars betalningstid“.

Motionären har likväl sjelf rörande följden häraf yttrat, hurusom eu

massa af hypoteksbankens obligationer, utlemnade till jordbrukarne snart skulle

komma i penningemarknaden och säljas med betydlig kapitalrabatt, hvaraf eu

menlig inverkan på jordbrukarens ställning komme att förorsakas.

Denna omständighet synes Utskottet innebära ett vigtigt skäl emot motionärens

förslag; och då för öfrigt, såsom redan är anmärkt, utlemnande! af

lån uti obligationer äfven enligt nu gällande stadganden är medgifvet, finner

Utskottet sig böra hemställa

2:o

att nu ifrågavarande del af Friherre Eaabs motion icke

må bifallas.

Herr J. G. Agardlis förslag afser icke någon ändring uti de stadganden,

som redan finnas i de angående hypoteksinrättningarne gällande förordningar,

men ett tillägg, som åsyftar att på ett i motionen angifvet sätt obligationer

skulle kunna utlemnas till innehafvare af jordfastighetsinteckuingar, vare sig

jordegare eller andra.

I afseende på detaljerna af detta förslag torde Utskottet få hänvisa till

motionens innehåll, och inskränker sig till att, för frågans bedömande, angifva

några af förslagets hufvudsyften.

Enligt förslagets första punkt skulle hvarje behörigen konstituerad hypoteksförening

ega rättighet att öppna en depositionsräkuing med innehafvare af

skuldsedlar, intecknade i jordbruksfastighet och i öfrigt så beskaffade, att de,

enligt nu gällande stadgar, kunde såsom säkerhet för lån i hypoteksförening

godkännas; ankommande det likväl, enligt förslagets 10:de punkt, på hvarje

hypoteksförening för sig att besluta huruvida densamma vill anordna en sådan

depositionsrörelse och att i sådant fall i särskildt reglemente bestämma erforderliga

föreskrifter, hvilka skulle underställas Kongl. Maj:ts stadfästelse. Emot.

de skuldsedlar, som på grund af en sådan anordning i hypoteksförening deponerades,

skulle till deponenten utgifvas dels ett depositionsbevis, dels ock obligationer,

motsvarande det deponerade skuldebrefvets belopp inom det värde,

hvartill detsamma kunde till belåning antagas; och skulle obligationerna, ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

färdade på Svenska språket af allmänna hypoteksbanken samt ställda till räntebetalning

och invexling hos den hypoteksförening, genom hvilken de utgifvas,

lyda på innehafvaren, löpa med den ränta, som i det deponerade skuldebrefvet

vore utfäst, och förfalla till inlösen eller invexling å viss bestämd dag efter

10 år.

Den genom hypoteksinrättningarne afsedda konvertering af enskilda, på

jordfastighet grundade, skuldförbindelser till obligationer, hvilken konverterings

ändamål är att göra de förra allmänt gångbara förmedelst den garanti, som

föreningar af flere jordegare för dem ingå, afser således motionärens förslag

att åstadkomma på en annan grund, än hittills, i det att deponenten af ett

skuldebref förmedelst det deremot utfärdade depositionsbeviset erhölle säkerhet,

icke, såsom nu, uti samtliga en förenings säkerheter, utan uti just den en

skilda egendom, hvari skuldebrefvet vore intecknadt, på samma gång som detta

ändock blefve förvandladt till en eller flera med allmän garanti försedda obligationer.

Hittills har det biträde, hypoteksinrättningarne afse att lemna jordegarne,

kommit dem till del uteslutande på det sätt, att nämnda inrättningar uppnegotierat

större summor och utdelat de erhållna medlen åt de lånesökande

jordegarne; hvadan jordegarne dels varit beroende af huruvida större lån kunnat

förskaffas på de vilkor, som de för hypoteksinrättningarne gällande allmänna

bestämmelser medgifva, samt af den upplånta summans förhållande till

de anmälda lånebehofven; dels ock varit nödsakad att i sin tur emottaga på

en gång en penningesumma, hvilken det ofta kunnat vara för honom fördelaktigare

att allenast småningom och i smärre delar efter hand erhålla.

Det nu förevarande förslaget söker att åt hypoteksväsendet gifva äfven

eu annan användning.

Motionären åsyftar nemligen att bereda tillfälle för kapitalegare i allmänhet,

hvilka innehafva inteckningar i jordbruksfastigheter, att genom deras öfverlemnande

till hypoteksföreningen erhålla dennas garanti för både räntans beta

lande och kapitalets återfående på bestämda tider, under det han dels genom

det i stället för inteckningshandlingen emottagna depositionsbeviset bibehåller

åt sig samma säkerhet som förut, och dels genom de derjemte erhållna obligationerna

gör sitt kapital i viss mån rörligt; och det skulle derjemte leda dertill,

att äfven jordegare sjelfve kunde på ett annat sätt än hittills betjena sig

af hypoteksinrättningarne, i det de, när de så för godt funne och till så stor

del som de ansåge sig behöfva, kunde så att säga rörliggöra sin fasta egendom;

på det sätt att de mot en inteckning i sin egendom förskaffade sig obligationer

och använde dessa till större eller mindre del, antingen genast, eller efter

någon

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

5

någon tids förlopp; antingen genom deras försäljning, eller för att upptaga eu

tillfällig försträckning genom deras hypotiserande för lån.

Motionärens antydan, att obligationerna skulle ställas att förfalla å viss

bestämd dag efter 10 år, torde innebära ett bemödande att tillmötesgå det vid

åtskilliga tillfällen fftunställda yrkandet, att jordegare genom hypoteksinrättningarnes

bemedling måtte kunna sättas i stånd att emot sina realsäkerheter förskaffa

sig lån, ställda visserligen på amortering, men under kortare och mera

omvexlande tidrymder, än som hittills varit förhållandet.

Utskottet förbiser icke att de utaf motionären uppställda syften må- vara

önskvärda, men hyser dock åtskilliga betänkligheter emot det nu framställda

förslaget.

Den redan, i fråga om Friherre Raabs motion, omförmälda olägenheten af

obligationers utlemnande i större mängd till enskilde möter äfven vid nu förevarande

förslag; i det att antagligen ett stort antal jordegare, som icke kunnat

erhålla hypotekslån, skulle skynda att på den väg, som öppnades dem genom

den nu ifrågasatta anordningen, uttaga obligationer och kasta dessa på

en gång i marknaden.

Enligt 7 § i Kongl. Förordningen den 26 April 1861 angående allmänna liypoteksbanken

äro, efter den förändring nämnda § numera till följd af framställ

ning vid 1865—1866 års riksdag erhållit, hypoteksinrättningarne redan i till

fälle att, om sådant finnes ändamålsenligt, till sina delegare direkt utlemna

obligationer; och således till en del redan möjliggjord t hvad motionären synes

hafva åsyftat. För öfrigt torde den mening om bristande förmåga hos allmänna

hypoteksbanken att tillgodose alla önskningar från jordegares sida om lånebiträde,

som under de sednare tiderna öfverklagats, dels hafva i väsendtlig män berott

icke på hypotek sill rätt n i n ga r n e s förvaltning, utan på allmänna förhållanden,

hvilka icke låta sig öfvervinnas genom någon förändring i hypoteksinrättningarnes

organisation och verksamhetssätt, dels vara i viss mån öfverdrifven.

Enligt upplysningar, som blifvit Utskottet meddelade, har nemligen under sistlidet

år allmänna hypoteksbanken öfverlemnat till hypoteksföreningarne för att

i amorteringslån utgifvas tillhopa i rundt tal 8,160,000 R:dr, samt under den

förflutna delen af innevarande år i rundt tal 2,609,000 R:dr; och utgör hela

summan af de genom allmänna hypoteksbanken beredda försträckningar sammanlagdt

63,967,197 R:dr 51 öre.

Utan att ingå i en närmare granskning af detaljerna utaf den anordning,

hvartill Herr Agardh afgifvit förslag och hvilken icke torde i allo ega önskvärd

enkelhet, finner Utskottet sig, på nu anförda skäl och hvad Utskottet i

början af detta Utlåtande i allmänhet erinrat, böra hemställa,

Bill. till Riksd. Prof. 1868. 6 Sami. 1 Afd. 6 Käft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.

3:o

att Herr J, G. Agardhs förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

e

Stockholm den 24 Mars 1868.

W F. Ter smeden.

Reservation:

af Herr G. A. Mannerskantz: “Då, genom antagande af det hufvudsakliga

i Herr Agardhs förslag och efter någon omarbetning af detsammas detaljer, den

nu befintliga svårigheten, för särdeles den mindre jordbrukaren, att kunna förskaffa

sig för honom gagnelig låneförsträckning, på ett i min tanke ganska

verksamt och lätt användbart sätt skulle hafva blifvit afhjelpt, och då beredandet

af eu dylik hjelp måste anses vara till stor nytta för återställandet af

den afbrutna utvecklingen, ej blott inom jordbruksnäringen, utan ock, i sammanhang

dermed, inom landets samtliga ekonomiska förhållanden, anser jag

nämnda förslag hafva bort föranleda någon framställning ifrån Utskottet, åsyftande

att fästa de begge Statsmagternas uppmärksamhet på det föreslagna medlet,

att i ganska väsendtlig mån underlätta det penningebetryck, hvarunder

jordbruket nu lider."

Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth, 1868.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.