Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Landtbrukaren Wilhelm Biörcks i, Skästa och Rusthäliaren Anders Anderssons i Skällby ansökningar om eftergift af Riksbankens hos dem och deras löftesmän egande fordringsanspråk.

1868-04-07 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1868:16, Utlåtande, i anledning af Landtbrukaren Wilhelm Biörcks i, Skästa och Rusthäliaren Anders Anderssons i Skällby ansökningar om eftergift af Riksbankens hos dem och deras löftesmän egande fordringsanspråk.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.

1

i\:o 16.

Ank. till Rikstl. Kansli d. 7 April 1808, kl. *2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Landtbrukaren Wilhelm Biörcks i, Skästa

och Rusthäliaren Anders Anderssons i Skällby ansökningar

om eftergift af Riksbankens hos dem och deras

löftesmän egande fordringsanspråk.

Uti en till Utskottet ingifven skrift hafva Landtbrukaren Wilhelm

Biörck i Skästa och Rusthäliaren Anders Andersson i Skällby inom Westmanlands

län anfört, att, sedan Riksbankens ombudsman hos-Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande i förenämnda län mot dem anställt lagsökning för två

hos Riksbanken upptagna diskontlån, det ena af Biörck å 600 R:dr och

det andra af Andersson å 400 R:dr, samt Kronofogden C. E. Dillman af

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erhållit ordres att dessa lagsökningar med

dem kommunicera, hade sökanderne, vid kommunikationen, till Dillman

inbetalt de lagsökta beloppen, jemte ränta och kostnader, Biörck med 621

R:dr 70 öre och Andersson med 416 R:dr 80 öre emot Dillmans deröfver

utfärdade qvittenser, hvarjemte det blifvit sökanderne lofvadt att, sedan

penningarne till Riksbanken ingått, de för lånen utgifna originalförbindelser

skulle till dem återställas; att Dillman emellertid underlåtit att för såväl

ifrågavarande som andra i tjensten emottagna medel redovisa, samt härför

blifvit häktad och under tilltal ställd, och att Riksbanken i hans konkurs

tillerkänts betalning med förmånsrätt för de belopp, han, på sätt berördt

är, af sökanderne i tjensten uppburit, men förskingrat; anhållande sökanderne,

då de redan en gång betalt sin skuld till Riksbanken, att Riksdagen

måtte eftergifva allt fordringsanspråk mot dem och deras löftesmän för

ofvanberörda lån.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1868. 6 Sami. 1 A/d. B Höft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 16.

Styrelsen öfver Diskont-kontoret har, i anledning häraf, uti infordradt

utlåtande i hufvudsaken vitsordat rigtigheten af de utaf sökanderne härofvan

uppgifna förhållanden, samt i öfrigt upplyst: att ifrågavarande lån

utgått från allmänna diskontfonden till Biörck år 1865, under N:o 15,661,

mot borgen af Häradshöfdingen C. J. Biörck och E. Åkergren i Wångsta,

å 600 R:dr, samt till Andersson år 1866, under N:o 1,437, mot borgen af

f. d. Riksdagsfullmägtigen P. E. Andersson i Bärby och C. A. Carlson i

Frobv, å 400 R:dr; att de ordres, Kronofogden Dillman af Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande emottagit, i följd af Riksbankens lagsökningar mot W.

Biörck och Åkergren samt Anders Andersson och hans löftesmän, inskränkte

sig till att, med föreläggande af åtta dagars tid och äfventyr att sökanden

eljest komme att njuta sin rätt på upptedda skäl, öfver ansökningarne infordra

vederbörandes förklaringar samt desamma eller kommunikationsbevis

och lagsökningsinlagorna derefter till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

insända; att, sedan de belopp, sökanderne, enligt hvad ofvan förmäldes,

vid kommunikationen till Dillman inbetalt, blifvit med tillsammans 1,038

R:dr 50 öre i Dillmans konkurs bevakade, med yrkande att Riksbanken

måtte härför åtnjuta betalning med förmånsrätt, men jäf emot detta yrkande

framställts, Rådhusrätten i Westerås, genom dom den 5 Augusti

1867, sig utlåtit, att, som upplyst vore, dels att kommunikationsresolutionerna

å ifrågavarande lagsökningar innehållit, att Dillman hade att vid

delgifningen infordra vederbörandes förklaringar, dels ock att, sedan Dillman

lagsökningshandlingarne emottagit och om desamma i diarium gjort anteckning,

sökanderne de lagsökta beloppen till honom öfverlemnat för att till

vederbörande insändas, samt således dessa medel måste anses vara af Dillman

i tjensten uppburna, pröfvade Rådhusrätten skäligt, med ogillande af

jäfsanmärkningen, förklara Riksbanken berättigad att med i lag stadgad

förmånsrätt utbekomma omförmälda, till beloppet ostridiga, lagsökningsmedel;

att deremot icke allenast Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands

län, utan äfven Ofverståthållare-embetets Kansli, der Häradshöfdingen Biörck,

såsom bosatt i Stockholm, blifvit för skulden lagsökt, med afseende derå,

att Kronofogden Dillman, då denne såsom underexsekutor besörjt lagsökningarnes

delgifning, emottagit full liqvid för lånen, funnit Riksbankens

fordringsanspråk vara af tvistig beskaffenhet och hänvisat Riksbanken att

sin talan vid vederbörlig domstol, efter befogenhet, i lac;a ordning anhängiggöra

och utföra; att emellertid en af löftesmännen, f. d. Riksdagsfullmägtigen

P. E. Andersson, nödgats afträda sin egendom till konkurs, deri

Bankens fordran å 400 R:dr med ränta bevakats och lemnats utan anmärkning,

hvarefter, såsom utdelning från denna konkursmassa, i afräkning

på Rusthållare:! Anders Anderssons lån, den 13 Januari 1868 till Banken

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N;o 16.

6

ingått 61 R:dr 67 öre; och slutligen att, efter livad Riksbankens ombud

i Dillmans konkurs meddelat, hans balansmål, deri Dillman, enligt Kongl.

Kammar-rättens utslag den 14 Oktober 1867, förutom ersättningsskyldighet,

ådömts ansvar för tillgrepp och förskingring af i tjensten emottagna

medel, äfvensom för det han genom falska räkenskaper sökt dölja en del

af tillgreppen, för närvarande lärer bero på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,

och att Banken kan antagas från hans konkursmassa komma att erhålla

en utdelning af omkring 20 procent.

Ehuru, enligt hvad af denna framställning inhemtades, Kronofogden

Dillman icke egt vederbörliga ordres att de lagsökta beloppen hos sökanderne

uttaga; likväl och då dessa haft giltig anledning antaga, att Dillman,

när han å tjenstens vägnar hos dem sig infann, för att lagsökningshandlingarne

dem delgifva, äfven varit behörig att liqviden uppbära, samt utredt

vore, att sökanderne till Dillman inbetalt lånen, till kapital, ränta och kostnader,

har styrelsen ansett billigheten tala derför, att Riksbankens fordringsanspråk

mot sökanderne och deras löftesmän för ifrågavarande lån måtte

eftergifvas; och borde, för sådant fall, särskilt förordnande meddelas, huruvida

det belopp af 61 R:dr 67 öre, som från f. d, Riksdagsfullmägtigen

P. E. Anderssons konkursmassa influtit och å Rusthållaren Anders Anderssons

lån afförts, skulle till vederbörande återställas.

Utskottet, som instämmer uti hvad styrelsen öfver Diskont-kontoret

sålunda yttrat, får, på grund deraf, vördsamt hemställa,

att Riksbankens fordringsanspråk mot Landtbrukaren AV.

Biörck och Rusthållaren Anders Andersson i Skällby

samt deras löftesmän för ifrågavarande lån må eftergifvas,

och att i följd häraf det belopp af 61 R:dr 67 öre,

som från f. d. Riksdagsfullmägtigen P. E. Anderssons

konkursmassa influtit och å Rusthållaren Anders Anderssons

lån afförts, må få ftill vederbörande återställas.

Stockholm den 7 April 1868.

W. F. Tersmeden.

Herr J. Ekman anmälde att han icke närvarit vid behandlingen af

detta ärende i Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.