Sök i Ratio Lex

Memorial, angående verkställd undersökning och granskning af Riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning. Jemlik! 4 g af den för Banko-Utskottet gällande instruktion, åligger det Utskottet att undersöka Riksbankens tillstånd samt huru densamma sedan nästförflutna riksdag styrd och förvaltad blifvit.

1868-02-13 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1868:2, Memorial, angående verkställd undersökning och granskning af Riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning. Jemlik! 4 g af den för Banko-Utskottet gällande instruktion, åligger det Utskottet att undersöka Riksbankens tillstånd samt huru densamma sedan nästförflutna riksdag styrd och förvaltad blifvit.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

1

M:o

•»

a» (

Ank. till Riksd. Kansli d. 14 Febr. 1868, kl. 1 e. m.

Memorial, angående verkställd undersökning och granskning af

Riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning.

Jemlik! 4 g af den för Banko-Utskottet gällande instruktion, åligger det Utskottet

att undersöka Riksbankens tillstånd samt huru densamma sedan nästförflutna

riksdag styrd och förvaltad blifvit.

I och för fullgörandet af denna föreskrift har Utskottet tagit kännedom såväl

af Banko-fullmägtiges protokoll för tiden från och med 1867 års början, som af de

berättelser angående Riksbanken. Indika, afgifna dels till innevarande Riksdag utaf

de sistlidet år församlade Revisorer, dels till Banko-Utskoftet utaf Fullmägtige, redan

kommit till Riksdagens kännedom, den sistnämnda genom Utskottets Memorial N:o 1;

och har Utskottet härvid med synnerlig uppmärksamhet följt de åtgärder, som afsett

silfverutvexlingens fortgång och bestånd.

Då de utåt Revisorerne samt Banko-fullmägtige afgifna berättelser innefatta

upplysning om de vigtigare bland Fullmägtiges åtgärder, har Utskottet ansett sig

kunna, i den framställning Utskottet nu, efter fulländad granskning, går att göra,

inskränka sig till omförmälande endast af sådant, som funnits påkalla särskild!

yttrande.

Detta har synts Utskottet vara förhållandet hufvudsakligen beträffande vissa

bland de åtgärder, Fullmägtige beslutat i anledning af några under de sista månaderna

utaf förlidet år skedda mera betydliga uttagningar från Riksbanken utaf silfvermynt.

Det inträffade nemligen att, förutom smärre uttagningar af silfvermynt,

hvilka ständigt ega rum, reqvisitioner utaf sådant till betydligare belopp från och

med den 6 November till och med den 18 December gjordes en till två gånger i

hvarje vecka å summor af 20 till 25,000 specier i sender; hela den summa, som

i nu omförmälda större poster från Riksbanken uttagits, uppgår till omkring 225,000

Bill. till Biksd. Prot. 1868. 6 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 1

Fullm. berätt.

§ S, om förrådet

åt

ornyntadt

silfver, samt

§ 9 om tillgången

å

prägladt

silfvermynt.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

speciel’ eller 900,000 R:dr R:rat, och har, efter hvad Utskottet inhemtat, utlemnats

i hela specier eller 4 R:dr R:mt-stycken, med undantag af en jemförelsevis obetydlig

del, som lärer utlemnats i silfvermynt af 1 R:dr R:mts valör.

Innan Utskottet redogör för de förhandlingar, hvilka i anledning af nämnda

silfveruttagningar hos Fullmägtige förekommit, bör Utskottet till upplysning vid frågans

bedömande omförmäla: att å ifrågavarande silfveruttagningar till Riksbanken

inlemnats skriftliga reqvisitioner, hvilka. tillfälligtvis i kassakontoret förvarade, för

Utskottet företetts, med undantag af tvänne, som icke hittills kunnat tillrättafinnas;

samt att dessa reqvisitioner innefattat begäran om ett visst, emot uppgifvet belopp

i riksmynt svarande, antal silfverspecier, med undantag af en för den 13 December,

deri alternativt ifrågasatts att emottaga plantssilfver »efter beräkningsgrund 36|R:dr

R:mt per Kölnisk mark fint Hamburger prof och vigt.»

Då utlemnandet af silfvermynt tillhör Riksbankens dagliga rörelse och verkställes

omedelbart från kassakontoret, förefanns ingen anledning till särskild uppmärksamhet

härå från Fullmägtiges sida, eller omförmälande deraf i deras protokoll,

förrän förhållandet ansågs kräfva särskilda åtgärder.

Det första tillfälle, då ämnet till Fullmägtiges protokoll omförmäles, var när

den Fullmägtiges deputerad, hvilken detsamma enligt den mellan deputerade bestämda

fördelning af göromålen närmast tillhörde, nemligen Rådman Björck, den 5

December gjorde framställning härutinnan.

Rådman Björck yttrade då, att som Bankens vexelhandel hade till ändamål

icke allenast att bespara den enskilde omsorgen och kostnaderna för tillgodogörande

härstädes af den utländska valuta, han kunde hafva att disponera, samt att sålunda

bereda Riksbanken tillgång på silfver för myntning, utan jemväl att befria landet

från de utgifter, som voro förenade med silfrets ut- och införande, då detta kunde

förekommas genom afgifvande af vexlar utan att deraf uppstode större förlust, än

som föranleddes af utförseln, vare sig af myntadt eller omyntadt silfver, någon åtgärd

syntes nödvändig för att söka uppfylla det sednare syftemålet och sålunda

hämma den då pågående exporten af myntet. Väl vore det tydligt, att en alltför

hastig eller alltför stor nedsättning af de under många år högt upprätthållna kurserna

skulle framkalla en spekulation, som, påkallande mindre omsorg än silfverexporten,

inom kort under nuvarande förhållanden skulle uttömma Riksbankens tillgångar

; och likaså vore det antagligt att, om Riksbanken skulle med någon större

framgång söka bringa kursen ned, man måste någon gång underkasta sig att öka

tillgången genom köp till kurser, som möjligen icke stode i noggrann! förhållande

till diskonton, beräknad med afseende å försäljningskurserna. De olägenheter, som

deraf kunde uppkomma, skulle likväl vid tillämpningen kunna väsendtligen förringas;

och för att i möjligaste måtto bespara utgifterna för silfvertransporten äfvensom

särskilt myntningskostnaden, syntes det derföre nödigt att Riksbanken småningom

sökte nedbringa kursen å Hamburger Banko till det belopp, att silfverutförsel, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

3

nu kunde ske vida billigare än förut, icke framtvingades, der den kunde undvikas.

I öfverensstämmelse härmed syntes Fullmägtige böra rätta de bestämmelser, hvilka

det enligt 9 § i Banko-reglementet tillkomme Fullmägtige att lemna för köp och

försäljning åt vexlar, hvarjemte borde tagas i öfvervägande huruvida särskilda åtgärder

erfordrades, för att bereda tillgång till den metalliska kassans upprätthållande

till nödigt belopp.

Denna framställning jemte andra vid samma tillfälle väckta förslag om åtgärder

i anledning af den fortgående minskningen af metalliska kassan togs under

förnyadt öfvervägande vid ett sammanträde fyra dagar derefter, eller den 9 December,

då Fullmägtige, som, i afseende på tillämpningen af Banko-reglementets föreskrift att

kursen vid köp och försäljning af vexlar för Riksbankens räkning skall af Fullmägtige

bestämmas, i allmänhet plägat gå tillväga sålunda, att allenast en maximikurs

för köp och en minimikurs för försäljning bestämts med öfverlemnande åt vexeldeputerade

att inom dessa gränser handla efter omständigheterna, meddelade, i afseende

på köpe- och försäljningskurserna, bestämmelser att tills vidare af Fullmägtiges

deputerade för vexelärendena iakttagas.

Öfver den af Rådman Björck uti hans nyss omförmälda framställning i allmänhet

uttalade grundsats att Riksbanken borde söka nedbringa kursen samt på

antydt sätt hålla densamma lägre, än förhållandet hittills öfverhufvud varit, förekommer

i Fullmägtiges protokoll icke något yttrande; men det kan i denna fråga

förtjena uppmärksamhet att, oaktadt vexelkurserna under den sednare tiden fortfarande

stått lika högt eller till och med högre än förut, och oaktadt Riksbanken

rättat sina försäljningskurser efter de å börsen gängse, densammas behållning i utländska

valutor samt deraf beroende tillfälle att aflåta vexlar varit så strängt anlitade,

att denna behållning till största delen åtgått, utan att kunna i motsvarande

mån åter fyllas; ett förhållande, som måste hafva inträffat desto mera, om Riksbanken

försålt vexlar till lägre kurs, än den å börsen gällande, samt för köp af

vexlar erbjudit endast en kurs, som mera betydligt understeg den, hvilken af goda

vexelgifvare kunnat å börsen erhållas.

Vid sammanträdet den 12 December anmälde Rådman Björck att han, i anledning

af de fortfarande uttagningarne af silfvermynt, under hand sökt göra sig

underrättad huruvida icke vederbörande kunde finnas benägna att i stället mottaga

plantssilfver. För utlemnande af sådant hade Riksbanken hittills betingat ett pris

af 37 R:dr R:mt per Kölnisk mark finsilfver efter Hamburger prof och vigt; men då

detta pris vore högre, än som motsvarades af det verkliga silfvervärdet, beräknadt

efter silfvermyntets vigt och halt, och då dessutom vid utförsel af inyntadt silfver

så väl myntningskostnaden som den till legering använda kopparen ginge för landet

förlorad, ansåg Rådman Björck, att man icke borde under alla omständigheter vidhålla

det hittills fordrade, nyss nämnda priset på plantssilfver, utan, när sådant af

omständigheterna föranleddes, heldre utlemna plantssilfver till pris efter värdet, än

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-TJtskottets Memorial N:o 2.

att öka förlusten med kopparvärdet och myntningskostnaden. Enligt Fullmägtiges

den 21 Januari 1864 fattade beslut vore väl åt Fullmägtiges deputerade medgifvet

att aflåta omyntadt silfver till ett pris af 36 R:dr 80 öre per Kölnisk mark finsilfver;

men äfven detta pris vore i sjelfva verket för högt, då en Kölnisk mark finsilfver i

verkligheten motsvarade endast 36 R:dr 66f- öre, eller något obetydligt derutöfver;

och hemställde derföre Rådman Björck, som yttrade sig hafva anledning antaga att

de nuvarande uttagningarne af myntadt silfver skulle blifva förebyggda om plantssilfver

finge lemnas till pris af 36 R:dr 66f öre per Kölnisk mark fint, om icke deputerades

bemyndigande borde utsträckas derhän, att plantssilfver kunde sålunda

få utlemnas, när sådant funnes för Riksbanken fördelaktigt, utan att dock samma

pris för alla fall blefve gällande.

Sedan vid nämnda sammanträde den 12 December Grosshandlaren Schwan

tillkännagifvit, det han vidtagit åtgärder för att inhemta upplysningar, som på den

förevarande frågan hade inflytande, beslöts, att densamma skulle hvila i afvaktan

på berörda upplysningar.

Vid sammanträdet den 19 December framställde Rådman Björck ånyo begäran

derom att Fullmägtige måtte fatta beslut öfver det af honom gjorda förslaget om

nedsättning af priset på omyntadt silfver; hvarpå Fullmägtige yttrade, att som den

åtgärd, om hvilken förut varit fråga och hvilken Fullmägtige nu förklarade böra

vidtagas, att nemligen i stället för hela specier utlemna smärre silfvermynt, antagligen

skulle verka till upphörande af den ifrågavarande operationen, så ville Fullmägtige

först afvakta erfarenhet härom, innan Fullmägtige beslöto nedsätta priset

på plantssilfver, en åtgärd, mot hvilken å en annan sida väsendtliga betänkligheter

företedde sig.

Emot detta beslut anmälde Rådman Björk vid det följande sammanträdet reservation,

under erinran att han af Fullmägtige blifvit anmodad att med den person,

som hufvudsakligen uttagit silfver, inleda samtal derom, att han skulle taga plantssilfver

i stället för mynt, och åtagit sig detta uppdrag under uttryckligt förbehåll

att åtminstone någon nedsättning i det bestämda och förut tillkännagifna priset skulle

medgifvas, samt att, efter en sådan underhandling, något bestämdt besked borde

lemnas till svar å det redan af silfveruttagaren gjorda anbudet, derest detsamma vid

ytterligare silfveruttag förnyades; hvilken reservation åter föranledde Grosshandlaren

Schwan och Fullmägtiges ordförande att i dernäst följande sammanträde den 2 Januari

till protokollet afgifva den anmärkning att, då fråga samtalsvis utom protokollet

förevar om inledande af underhandling angående utlemnande af silfverplantsar i

stället för myntadt silfver, Fullmägtige icke frånsade sig och icke kunde frånsåga

sig rättigheten att i sista hand pröfva antagligheten af det pris å omyntadt silfver,

som tilläfventyrs kunde blifva erbjudet, och att följaktligen Rådman Björks framställning

syntes vara föranledd af någon missuppfattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-TJt&kottets Memorial N:o 2.

5

De ifrågavarande silfveruttagningarne hade emellertid, såsom redan är omförmäldt,

med den 18 December upphört.

De genom Banko-reglementet till Fullmägtiges iakttagande lemnade bestämmelser

i afseende på fullgörandet af Riksbankens, enligt lagen för Rikets Ständers

Bank af den 1 Mars 1830 stadgade skyldighet att, när så påfordras, sina sedlar

med Svenskt silfvermynt inlösa, innefattas, bland annat, i 16 §, som ålägger Fullmägtige

tillse att, såvidt ske kan, prägladt silfvermynt af alla fastställda sorter städse

må finnas i förråd, samt i 20 §, hvarigenom åt Fullmägtige öfverlemnas att kunna,

i stället för Svenskt silfvermynt, från Banken utgifva ej allenast utländska silfvermyntsorter

mot det af Fullmägtige fastställande utvexlingspris, utan äfven silfver- och

guldplantsar mot det pris, som Fullmägtige, med afseende å Bankens fördel och med

ledning af priset å silfver och guld på utrikes orter, bestämma.

Ehuru förstnämnda föreskrift icke uttryckligen berättigar den, som emot Riksbankens

sedlar begär silfvermynt, att ovilkorligen utfå sådant å den valör, han önskar,

lärer dock samma föreskrift knappast, vare sig fråga är om mindre eller större

uttag af silfvermynt, kunna anses gifva anledning till frångående af uttagarens önskan

i annat fall, än att hinder eller svårighet mött för anskaffande eller vidmagthållande

af nödigt förråd utaf någon viss valör; och upprätthållandet af Riksbankens

anseende samt förtroendet till dess förmåga att fullgöra sitt åliggande i afseende på

landets myntväsende torde minst medgifva ett godtyckligt förfärande härutinnan i

de fall, då fråga är om liqvider till utlandet.

Vidkommande åter tillämpningen af den Fullmägtige medgifna rättigheten att

i stället för mynt kunna utgifva silfver i plants, när uttagaren vill med så beskaffad

valuta för Riksbankens sedlar åtnöjas, finner Utskottet det i allmänhet icke kunna

leda till förlust, utan tvärtom, särskildt när det kan antagas att silfret är ämnadt

till liqvid i utlandet, utgöra en fördel för Riksbanken och landet i det hela att i stället

för mynt lemna plantssilfver till ett pris i Riksbankens sedlar, som ej understiger

värdet i samma sedlar af det silfver myntet innehåller, eller, för att begagna ett

annat uttryck, att för en qvantitet fint silfver i plants utaf t. ex. en Kölnisk vigtmark

åtnöjas med samma belopp i Riksbankens sedlar, som det, mot hvilket Riksbanken

är ovilkorligen förpligtad att utlemna samma qvantitet fint silfver i myntad

form; enär, om myntet utföres ur landet och nedsmältes eller eljest blifver borta,

landet, jemte den i båda fallen inträffande minskningen af dess silfverförråd, vid

myntets utförande ytterligare förlorar värdet såväl af den i myntet inlagda ganska

betydliga qvantiteten koppar, som af det på myntets tillverkande använda arbete.

Utgående från dessa åsigter, har Utskottet ansett sig böra meddela Riksdagen

kännedom om hvad i förevarande ämne hos Banko-fullmägtige förekommit samt

dervid uttala den mening,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

1:0

att, ehuru Utskottet anser Fullmägtiges beslut om utlemnande vid

de ifrågavarande tillfällena af silfvermynt å smärre valörer i stället

för begärda hela speciel- icke väl öfverensstämma med en rigtig

omsorg om Riksbankens kredit och anseende; Utskottet likväl,

då detta beslut ej kan anses innefatta något öfverträdande af

gällande föreskrifter, finner detsamma icke böra till anmärkning

föranleda.

2:o

att Utskottet anser det hafva varit med Riksbankens fördel

öfverensstämmande, om Fullmägtige i förevarande fall, genom

erbjudande af silfver i plants till ett lägre pris, än det hittills

medgifna, sökt förebygga uttagningen af myntadt silfver.

Ang. inköpta Fullmägtige hafva, i § 2 af deras berättelse, sid. 5, omförmält, hurusom de,

kordsamor- Pa framställning af Kongl. Konvoykommissariatet, för Riksbankens räkning inköpt

teringsfonds Arméens ackordsamorteringsfonds obligationer å R;dr 157,050 samt Smålands med

lands hypö- ^era Pr°vmsers hypoteksförenings obligationer å R:dr 84,700, hvilket inköp skedde

teksförenings i December månad förlidet år till ett pris af 80 procent utaf obligationernas nominalobligationer.

väröe, med godtgörande af den i obligationerna vid liqvidationsdagen upplupna ränta.

Då Riksbanken redan derförutan innehade obligationer till ett belopp, som

måste anses alltför stort, synnerligen med afseende på den ringa säljbarheten utaf

eu betydlig del bland obligationerna, och då, vid tiden för inköpet, Riksbankens

ställning var sådan, att snarare kunde förutses ett behof att afyttra en del af de

redan innehafvande obligationerna, än tillfälle att öka behållningen utaf dylika

valutor, skulle Utskottet hafva ansett sig böra ogilla denna åtgärd, såvida icke dervid

bort tagas i betraktande, att inköpet skett för att underlätta realiserandet af handelsoch

sjöfartsfondens tillgångar vid deras öfverlemnande från Konvoykommissariatet

till Statskontoret, samt för öfrigt den på obligationsköpet använda summa varit af

jemförelsevis mindre betydenhet; med afseende på hvilka sistnämnda omständigheter

Utskottet hemställer

3:o

att Riksdagen må låta vid Fullmägtiges ofvanberörda åtgärd

bero.

Rev. berätt.

§ 43, ang.

granskning

af Diskontkontorets

förvaltning

under år

1866.

Som det vid sistlidna riksdag fattade beslut att granskning af Diskontkontorets

i Stockholm förvaltning skall verkställas af särskilde revisorer först med

detta år träder i verket, hafva de sistlidet år församlade Revisorer af Statsverket,

Riksbanken och Riksgälds-kontoret, på sätt deras berättelse i §§ 43 och 44 omförmäler,

granskat nämnde kontors förvaltning under år 1866; och som de anmält att

någon anledning till anmärkning icke förekommit, får Utskottet

opaginerad Kontrollera mot PDF

BanTco-Utskottets Memorial N:o 2.

7

4:o

tillstyrka, att åt styrelsen öfver Bankens Diskontkontor må

meddelas decharge för kontorets förvaltning under år 1866.

Den af Fullmägtige i 6 § af deras berättelse gjorda erinran om behofvet af

ändring i Banko-reglementets 13 §, med afseende på behandlingen af utländskt

guldmynt, som till in- eller utvexling i Biksbanken förekommer, vill Utskottet iakttaga

vid blifvande granskning af berörda reglementsparagraf.

Vid den nu verkställda granskningen har Utskottet funnit, det Banko-fullmägtige

med nit och omsorg städse motsvarat det dem lemnade vigtiga förtroende; och

Utskottet tillstyrker derföre,

5:0

att decharge må meddelas Fullmägtige för förvaltningen af Riksbanken

under år 1867.

Stockholm den 13 Februari 1868.

På Banko-Utskottets vägnar:

Carl Axel Mannerskantz,

vice Ordförande.

Reservationer:

vid punkten l:o:

af Herr O. de Maré, som ville hafva antecknadt, att han ej med sin röst

bidragit till Utskottets i denna punkt afgifna yttrande,

af Herr Jöns Rundbäck: »Då silfveruttagningen ur Riksbanken från den 6 sistlidne

November till den 18 derpå följande December var så betydlig, att icke mindre än

Fullm,ägtiges

berätt. § 6,

om föreskrifterna

rörande

in-och utvexling

af

utländskt

guldmynt.

Decharge

för Bankofullmägtige.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Memorial N:o 2.

225,000 specier eller 900,000 R:dr R:mt i endast större poster under denna korta tid på

reqvisition utlemnades, hvarigenom Riksbankens förut hårdt anlitade metalliska kassa,

särdeles den del deraf, soin bestod af hela specier och utrikes vexlar, på ett oroväckande

sätt förminskades; så har jag icke i likhet med Utskottet kunnat finna Banko-fullmägtiges

åtgörande, att, i sammanhang med utlemnandet af ett så stort belopp

specier, jemväl utlemna ”eu jemförelsevis obetydlig del i silfvermynt af 1 R:dr R:mts

valör”, böra få namn af godtycklighet eller vara af sådan beskaffenhet, att Fullmägtige

derför borde erhålla en offentlig tillrättavisning.

Visserligen — det medgifves gerna — är grannlagenhet och värdighet allestädes

på sin plats och åligger framför allt den eller de, som erhållit ett stort förtroende;

men att Fullmägtige vid ifrågavarande operation skulle hafva felat mot

goda tonens fordringar eller så förnärmat sin värdighet, att de derigenom satt Riksbankens

kredit och anseende i fara, det kan jag så mycket mindre fatta som jag

icke känner af hvad beskaffenhet de operationer voro, som förorsakade1 den starka

påkänningen å Riksbankens specieförråd. Något beslut att utlemna myntadt silfver

af mindre valör i stället för hela specier hafva Fullmägtige icke heller fattat, likasom

man ej kan säga att utlemnandet af %-specier missbrukats då blott ”eu obetydlig

del” i detta myntslag levererats; men om ock för den händelse denna obetydliga

del af %-specier, som utlemnades innan Fullmägtige derom samtalade, åstadkom

den verkan, hvarom Memorialet lemnar upplysning, eller att silfveruttagningen

i stor skala från och med den 19 December upphörde; så synes detta i sanning

oskyldiga medel vara väl valt för att i en kritisk tidpunkt upprätthålla Riksbankens

utvexlingsförmåga och kredit och derföre kan jag för min del icke finna att Fullmägtige

uti nu ifrågavarande fall ovärdigt förfarit; hvarföre ett småaktigt mästrande

härutinnan synes mig ganska öfverflödigt. “

vid punkten 2:o:

af Herr Mannerskantz, C. A.: ”1 det yttrande vid punkten 2:o, hvarigenom

af Utskottet emot Banko-fullmägtige blifvit anmärkt, att de ej, genom

nedsättning af priset på omyntadt silfver, förekommit den uttagning af silfver

i myntad form, som af en större penningeanstalt i hufvudstaden under

sistlidne November och December månader blifvit verkställd — har jag ej kunnat

instämma. Den ifrågavarande silfveruttagningen kan ej anses, hvarken hafva

varit så betydande med hänseende till dess inverkan å Riksbankens metalliska

kassa, eller hafva innefattat en så vinstgifvande spekulation för den, som försökt

densamma, att Banko-fullmägtige deraf bort låta förleda sig, att så lågt,

som uttagaren fordrat, nedsätta det pris å silfverplantsar, som under flera föregående

år varit bestämdt och som då visat sig vara tillräckligt att förekomma utförsel

af större belopp silfver i myntad form; — och så mycket mindre synes eu

så stor nedsättning, långt under det pris till hvilket omyntadt silfver kan af Riksbanken
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Memorial N:o 2.

9

banken sjelf anskaffas, hafva bort af Fullmägtige medgifvas, som der, måste hafva haft

till följd jemväl en sådan sänkning i priset å från Riksbanken aflåtna vexlar, som

säkerligen skulle hafva tillskyndat denna Bank en mycket större förlust än den, som

det verkställda jemförelsevis mindre betydliga uttaget af myntadt silfver kunnat

för densamma förorsaka. Och har jag så mycket mera skäl att afstyrka ett godkännande

af Utskottets anmärkning, som jag anser densamma åsyfta, att inom alltför

trånga gränser inskränka den rättighet, att, till af Fullmägtige sjelfve bestämda

priser, köpa och sälja både vexlar och silfverplantsar, som Fullmägtige enligt gällande

reglemente hittills egt, och som måste vara desto angelägnare att jemväl

hädanefter oförminskad åt Riksbankens styrelse bevara, som den för denna styrelse

utgör ett af de vigtigaste vilkoren för möjligheten, att kunna bibehålla Riksbanken

i nog fast och säker ställning, gent emot de starka och skickligt styrda penningeanstalter,

som på sednare tider i dess närhet uppstått.”

Uti denna reservation hafva Herrar J. C. Kuylenstjerna, G. G. Indebetou och

G. de Maré instämt.

Suppleanterne Herrar A. G. Hedenberg och Ola Lasson, som vid dechargeberättelsens

justering i stället för ordinarie ledamöter intagit säte i Utskottet, ville

hafva anmält, att de icke deltagit i öfverläggningarne och beslutet om det i 2:dra

punkten innefattade yttrande.

2

Bill. till RiJcsd. Prof, 1868. 6 Samt. 1 Afd. 2 Haft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.