Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9

1868-03-19 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1868:9, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

1

M:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli d. 19 Mars 1868, kl. 12 midd.

Utlåtande, t anledning af Häradshöfdingen C, F. Jacobssons ansökning om

eftergift aj återstående oguldna beloppet ä åtskilliga från Lönekontoret

i Göteborg utgifna lån, derför han, såsom ansvarig

mlemtnare af lånehandlingarnes vigtighet, slädnät i betalningsskyldighet.

J

Uti en till Banko-Utskottet ställd, samt från styrelsen öfver Göteborgs lånekontor,

jemte, eget yttrande, öfverlemnad ansökning har Ombudsmannen vid nämnda

lånekontor, Häradshöfdingen C. F. Jacobsson anhållit, att han, som i egenskap af

ansvarig mlemnare af åtskilliga utaf Hemmansegaren Johannes Jonsson från Stora

Jjustorp inom Saleby socken af Skånings härad och Skaraborgs län till sökanden

insända och i lånekontoret belånade diskont-reversaler till ett kapital af tillsammans

19,190 Riksdaler, måtte, då berörda reversaler sedermera befunnits af Jonsson

falskeligen skrida och sökanden stadnat i betalningsansvar för desamma njuta

afskrifning för ett belopp af 12,000 Riksdaler, hvartill förberörda summa nedgått

, ^tdel,mng 1 Jonssons konkursmassa och dels genom af sökanden redan

verkställd afbetalning på hans sålunda tillkomna skuld.

Till stöd för sin anhållan har sökanden anfört: att för honom, som vant

anställd sedan Januari månad år 1847 såsom ombudsman vid lånekontoret i Göteborg,

varit nödvändigt, för beredande af utväg till försörjning af eu talrik familj,

.hvartill den för tjensten anslagna lönen vore otillräcklig, att, i likhet med andra

bankens tjensteman, öfvertaga kommissionsuppdrag för lånesökande. Enär det härvid

vore omöjligt att omedelbarligen förvärfva bekantskap med alla de personer,

hvilka, boende på flera mils afstånd, uppträda såsom låneaspiranter, nödgades komBih.

till Riksd. Prot. Its68. 6 Sand. 1 Åfd. 4 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

missionären i allmänhet att fästa tillit till de upplysningar, hvilka i berörda hänseenden

meddelas af i närheten af lånesökandernes hemvist bosatte män, som, i

följd af redbarhet och förmögenhet, åtnjuta allmänt anseende såsom trovärdige och

vederhäftige.

En sådan man hade hemmansegaren Johannes Jonsson från Stora Tjustorp

inom Saleby socken af Skånings härad och Skaraborgs län varit. Under loppet af

femton år hade han, såsom kommissionär för allmogen inom Saleby och Tresbergs

socknar, ej allenast till i den orten varande filialbank än äfven till Göteborgs lånekontor

insändt lånehandlingar och uppburit derå utfallna medel, dervid han med

största ordning och noggrannhet fullgjort de honom lemnade uppdrag genom att i

rätt tid ombesörja lånens omsättning, utan att någonsin ett enda af de många lån,

uppgående till ett antal af flera hundrade, han vid lånekontoret omhänderhaft, fatalierat

eller kommit under lagsökning. Att vid sådant förhållande och då år efter

år vid gjorda förfrågningar alltid lika beskaffadt godt vitsord om Johannes Jonsson

meddelats, icke den ringaste anledning till misstanke emot honom för oärlighet

hade kunnat uppstå hos sökanden, som sedan många år tillbaka såsom ombud för

Johannes Jonsson inlemnat de lånehandlingar, med hvilka han haft befattning, vore

lätt förklarligt; och det hade följaktligen varit med den aldra största öfverraskning,

som underrättelsen om Jonssons yppade bedrägerier emottagits af alla dem, hvilka

med honom kommit i beröring.

JohanneS Jonssons oärlighet hade upptäckts först i Februari månad 1865,

derigenom att han begagnat ett falskt domarebevis å eu lånehandling, hvarefter det

befanns att af 72 reverser, som genom honom då funnos uti Göteborgs lånekontor

belånta till ett sammanlagdt belopp af 27,960 R:dr, 46 stycken reverser tillhörande

allmänna diskonten, å tillhopa 18,190 Rall’, och eu revers, tillhörande handelsdiskonten,

å 1,000 R:dr voro falska.

Såsom säkerhet för beloppet af de förfalskade reverserna hade Johannes

Jonsson, hvilkens obestånd då ännu icke var kändt, aflemnat en i hans fastighet

Stora Tjustorp inteclcnad skuldsedel å 25,000 R:dr, men vid berörda fastighets försäljning

å konkursauktion uppgick köpeskillingen för densamma blott till 13,000

R:dr, som, efter afdrag af konkurskostnader och föregående intecknade skuldbelopp,

jemte oguldna räntor derå, lemnat en utdelning å den hypotiserade skuldsedeln af

endast 2,294 R:dr 75 öre.

Medelst ytterligare utdelning och enligt af sysslomännen i Johannes Jonssons

konkurs numera afgifven slutlig redovisning hade lånekontoret fått dessutom

uppbära 2,164 R:dr 30 öre. Omförmälda begge belopp, utgörande tillhopa 4,459

R:dr 5 öre, tillika med af sökanden, med mycket bekymmer anskaffade och eriagda

2,730 R:dr 95 öre, eller tillsammans 7,190 R:dr, hade blifvit använda till infriande af

24 stycken af ofvannämnda förfalskade reverser till desammas kapital-belopp; hvadan af

ifrågavarande lån ännu återstode oguldna 23 stycken, uppgående tillhopa till 12,000 R:dr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

I följd af den ansvarighet sökanden, såsom inlemnare af de ifrågavarande

reverserna, iklädt sig för desammas rigtighet, ålåge det honom att hålla lånekontor

skadeslöst för ofvan omförmälda 12,000 R:dr; men till godtgörande af ett så

ansenligt belopp egde sökanden icke annan tillgång än sitt lösörebo och den ringa

lön han för sin ansvarsfulla, trägna och mödosamma tjenstebefattning åtnjöte och

hvilken, förut otillräcklig till sökandens och hans familjs uppehälle, skulle blifva

det än mer, om årliga afdrag till afbetalning å skulden derå skulle ske.

Då emellertid, enligt af Häradshöfding Jacobsson vid hans ansökan bifogade

bevis, Johannes Jonsson i sin hemort städse gjort sig känd för redbarhet, ordent- ,

lighet och vederhäftighet samt åtnjutit stort förtroende, hvilket förhållande jemväl

ådagalades genom Kongl. Göta Hofrätts vid ansökningen bifogade utslag, hvaraf,

bland annat, inhemtades, att Johannes Jonsson ej mindre i Skaraborgs läns filialbank

än äfven hos enskilde personer, såväl i Göteborg, som i hans hemort fått

upplåna ansenliga belopp, allt på grund af sedermera befunna falska reverser; och

då Jacobsson således icke haft den ringaste anledning att draga rigtigheten af de

utaf Johannes Jonsson insända lånehandlingar i tvifvelsmål, samt den olycka, som

genom Johannes Jonssons bedrägerier drabbat sökanden, således väl kunde anses

icke hafva inträffat i följd af underlåten efterforskning å hans sida, utan vara helt

och hållet oförvållad, hade sökanden anhållit, att Banko-Utskottet ville till Riksdagen

göra framställning derom, att sökanden måtte befrias från den honom åliggande

betalningsansvarighet för den förlust, som tillskyndats lånekontoret å ofvanberörda

23 stycken lån, och sålunda undgå den högst bekymmersamma ekonomiska ställning,

hvari sökanden i annat fall ovilkorligen komme att blifva försatt, och hvilken

han, vid den ålder, då, efter naturens ordning, verksamhetsförmågan minskas, icke

egde förhoppning att kunna förbättra.

Uti ett af styrelsen öfver lånekontoret i Göteborg i anledning af berörda

ansökning den 30 December 1867 afgifvet utlåtande bär bemälde styrelse vitsordat

den i ansökningen gjorda uppgift, att Johannes Jonsson genom sin i många år visade

ordentlighet i besörjande af låneuppdrag för personer inom sin ort och de

intyg om redbarhet, som han vid tid efter annan gjorda efterforskningar erhållit,

ända till dess hans många bedrägerier upptäcktes, egt ett vidsträckt förtroende och

att den ringaste misstanke om oredlighet så mycket mindre kunnat uppstå, som

Jonsson i allmänhet ansetts för en behållen man och driftig jordbrukare, den der

egt kredit såväl hos enskilde personer i Göteborg och i andra städer inom lånedistriktet,

som ock i nära liggande filialbanker; hvarjemte styrelsen med afseende

på ansökningen i öfrigt anfört följande:

“Då tjenstemännen här vid lånekontoret, i anseende till den ringa aflöning

de åtnjuta och hvilken är otillräcklig för deras uppehälle på denna dyra ort, genom

utförande af lånekommissioner kunna förskaffa sig hvad till deras bergning

erfordras, så har det allenast med afseende på denna sednare biförtjenst kunnat

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-UtskvUeU Utlåtande N:o 9.

lyckas ^ verket att till tjensteman erhålla personer med den förmåga och redbarhet,

som för ett penningeverk erfordras. Att emellertid detta sätt för erhållande af

nödiga inkomster till fyllnad i lefnadskostnaderna är underkastadt åtskilliga äfventyr

och afbränmngar, bör lätteligen inses, tv ej nog med de förskott af hvarjehanda

art, som i denna rörelse förekomma och ofta äro svåra att få ersätta, kunna,

oaktadt all nödig vaksamhet, stora förluster på falska dokumenter uppstå, de der i

händelse de ock kunna af tjenstemannen ersättas, i de flesta fall medtaga ej allenast

all den vinst, han på sådana kommissioner kunnat för många år hafva erhållit,

utan ock drifva honom till eu för hans tjenst högst vådlig skuldsättning.

Sådant skulle ock förhållandet uti ifrågavarande fall blifva med afseende på den

ersättningsskyldighet, hvari Häradshöfdingen Jacobsson stadnat, och hvarigenom han,

som i 21 år med nit och redbarhet har skött ombudsmans-befattningen härstädes,

och ClfUrider för det mesta genom de förtjenster, han på omförmälda sätt kunnat

förskaffa sig utom sin tjenst, haft sin utkomst för sig och en talrik familj, nu ser

sig vid framskriden ålder utsatt för eu förlust, som ej allenast medtager allt hvad

han under den föregående tiden kunnat lägga sig till godo, utan ock hotas med

att för många kommande år beröfva honom frukterna af hans sträfvanden.

Styrelsen har haft så mycket större skäl att behjerta denna hans olycka,

som den träffar en tjensteman, hvilken genom särdeles påpasslighet och nit i sitt

kall gjort sig förtjent af verket och vid många tillfällen lyckats genom sin omtanke

freda detsamma från förluster; och då dessutom Jacobsson, hvars löneinkomster varit

otillräckliga för hans nödtorftiga bergning, allenast genom begagnande af de

utvägai till ytterligare förtjenst, som varit för honom närmast tillgängliga och dem

han varit nödsakad för sin utkomst använda, kommit i den ansvarsförbindelse, som

nu drabbar honom, samt det bedrägeri, hvarföre han blifvit utsatt, varit ganska

svårt att uppdaga, då icke ens den Johannes Jonsson närboende kronobetjeningen

eller andra tillförlitlige personer derom haft den ringaste aning, innan detsamma

af styrelsen genom eu tillfällighet upptäcktes och då nått en höjd, som nu hotar

Häradshöfding Jacobsson med ekonomiskt obestånd; har styrelsen ansett det kunna

ifrågasättas, huruvida det icke under sådana förhållanden skulle vara med billighet

öfverensstämmande att, i stället för utkräfvandet till fullo af den summa, hvarför

aco sson är ansvarig, mildra detta hans betalningsansvar och derigenom rädda

honom från det obestånd, som hotar och som sannolikt skulle hafva ett ganska

menligt inflytande på hans tjensteutöfning för framtiden och den omtanke, som dervid

är af nöden.

Styrelsen anser sig fördenskull, med anledning af hvad som sålunda anfördt

blifvit, böra tillstyrka den af Häradshöfding Jacobsson gjorda ansökning; men för

den händelse densamma icke skulle kunna i sin helhet bifallas, får styrelsen vördsamt

föreslå, att åtminstone största delen af de ännu återstående 12,000 Riksdaler,

hvarföre betalningsskyldighet honom åligger, måtte, jemte upplupen och upplöpande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.

5

räntor, efterskänkas och afskrifvas, och att för det belopp, som han kan kännas

skyldig godtgöra, något lämpligt anstånd med betalningen måtte lemnas, på det

densamma må kunna utan försäljningen af hans lösörebo och en brådstörtande

skuldsättning verkställas".

Sedan, i fråga om den af Häradshöfding Jacobsson sålunda gjorda och af

styrelsen öfver lånekontor i Göteborg tillstyrkta ansökningen, Utskottet inhemtat

att, enligt ett bestyrkt utdrag af taxeringslängderna för Göteborgs stad, Häradshöfding

Jacobsson varit under åren 1863—1866 uppskattad för inkomster till belopp af

mellan 10,000 R:dr och 11,150 R:dr, deruti ingått inkomst af kapital till belopp af

3,000 R:dr, hvaraf ville synas, som om Jacobssons ekonomiska vilkor icke vore sådana,

att den begärda eftergiften behöfde honom beviljas, anmodade Utskottet styrelsen

öfver lånekontoret i Göteborg att i anledning häraf meddela det yttrande,

hvartill styrelsen kunde finna anledning.

Bemälda styrelse, som till följd häraf lemnat sökanden tillfälle att yttra sig,

har, jemte meddelande af en utaf honom afgifven förklaring, som af styrelsen åberopades,

för egen del anfört: att, då anledningen till den bevillning för innehafvande

kapital, som funnes sökanden i taxeringslängderna för 1863—1866 påförd,

lika litet kunnat af styrelsen utfinnas, som att denna bevillning sedermera, enligt

hvad af ett sökandens förklaring bilagdt bevis från mantals-kommissarie-kontoret i

Göteborg inhemtades, blifvit år 1867 nedsatt till hälften, utan att några deremot

svarande förluster å kapitalet kunnat dertill föranleda, styrelsen icke kunde för sin

del anse denna taxering lända till någon rättelse vid bedömande af sökandens

ekonomiska ställning; men att deremot följande omständigheter kunde närmare bidraga

. till upplysning i detta afseende, nemligen: att allmänt kändt vore, det sökanden,

då han blef antagen till ombudsman vid lånekontoret och ditflyttade med

hustru och barn från Alingsås, der han, utan att ega någon stadig tjenstebefattning,

hade sysselsatt sig med juridiska uppdrag, varit i ganska knappa vilkor, äfvensom

att han icke sedermera genom arf eller testamente erhållit någon förmögenhet, utan

för sitt och de sinas underhåll allenast varit beroende af den inkomst, han kunnat

förskaffa sig genom sin tjenst och de lånekommissioner han varit anförtrodd att

uträtta i lånekontoret; att, då det vanligen åtginge många år innan en sådan kommissionSrörelse

kunde blifva någorlunda indrägtig, särdeles i ett verk, der den förut

vore upptagen af äldre tjenstemän, som länge haft allmänhetens förtroende, syntes

det, om man afräknar de första 8 å 10 åren, då sökanden, långt ifrån att kunna

lägga sig något till godo, säkerligen haft ganska svårt att bestrida de kostnader,

som hans bosättning i Göteborg och ett tilltagande hushåll kräfde, för styrelsen

ofattligt, huruledes en sådan kapital-bildning kunnat sedermera ega rum, som taxerings-komitéen

honom tillagt år 1863 eller måhända flera år förut, helst det vore

för styrelsen kändt, att sökandens kommissionsrörelse aldrig varit i någon större

skala bedrifven; samt att, då sökanden haft ett stort hushåll att försörja och gif
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko-V tskottets Utlåtande N:o 9.

i

vit en vårdad uppfostran åt 7 barn och deribland 5 söner, hvaraf dock en sedermera

aflidit, samt fyra barn och deribland 3 söner ännu påkallade hans omvårdnad,

det måste för hvar och en, som känner lefnadskostnaderna i Göteborg, synas obestridligt

att, äfven om man uppskattade sökandens inkomster till samma belopp,

som taxerings-komitéen för åren 1863—1866, med afdrag likväl af inkomster för

kapital, hvilken saknade sannolikhet, dessa inkomster icke varit högre, än att de,

oaktadt sökandens ständigt iakttagna, indragna och sparsamma lefnadssätt, varit erforderliga

för betäckande af hans lefnadskostnader och sålunda icke gerna kunnat

lemna tillgång till någon nämnvärd kapital-bildning.

På dessa skäl och då styrelsen dessutom icke hade någon anledning betvifla

hvad sökanden sjelf i sin bifogade förklaring anfört, vidhöll styrelsen hvad

som i afseende på afskrifningen af sökandens skuld för de af Johannes Jonsson

belånade falska reversaler blifvit af styrelsen i dess förut afgifna utlåtande yttradt.

Den angående ofvanberörda omständighet af styrelsen från Häradshöfding

Jacobsson infordrade förklaring var af följande lydelse:

“Enligt hvad vidfogade skattsedlar upptager, bar jag under ifrågavarande

fyra år erlagt bevillning för en beräknad inkomst af

för

år

1863 . .

.

. R:dr

10,000,

5?

1864 . .

.

• n

10,350,

1865 . .

•

• »

10,350,

samt

1866 . .

.

• »

11,150.

Ehuru dessa sålunda kalkylerade inkomstbelopp varit högre än mina sammanlagda

inkomster af lön och kommissionsarfvoden, har jag likväl deröfver icke

anfört besvär, enär jag på förhand vetat att å dylika klagomål sällan fastes något

afseende, samt, måhända oförsigtigt nog, under alla åren icke tagit kännedom

om taxeringsåtgärderna, hvadan jag aldrig förr än nu afvetat eller ens haft den

ringaste aning om att deruti ingått beräknad inkomst af kapital till betydligt belopp.

De två år, under hvilka de nya grunderna för bevillningens bestämmande

först tillämpats, 1862 och 1863, egde icke den fördelning af inkomstbevillningen

rum, som sedermera vidtagits, utan påfördes dylik bevillning i en summa; och upptagen

som jag är af mina tjensteåligganden, har jag aldrig kommit i tillfälle att,

medelst tillämpning af andra författningar, än dem, som egt sammanhang med min

verksamhet vid lånekontoret, förvärfva kännedom om de förändringar, hvilka inom

den administrativa lagstiftningens område i detta afseende vidtagits.

Ej heller har den omständighet, att å skattsedlarne inkomstbevillniugen

upptagits under rubrik “inkomst af kapital och arbete", varit egnad att framkalla

någon synnerlig uppmärksamhet, då denna rubrik oförändrad förekommer å alla

skattsedlar; till upplysning hvarom jag här bilägger två dylika, upptagande under

merberörda rubrik bevillningsbelopp, ehuru jemväl vidfogade bevis från mantals
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9. 7

kommissarie-kontoret ådagalägger, att bevillning af inkomst af kapital icke blifvit

de skattskyldig^ påförd.

Hvad som emellertid är visst, är det, att jag ty värr aldrig egt och icke

heller eger någon kapitalförmögenhet. Ehuru mina ofvannämnda inkomster ingalunda

varit obetydliga, hafva desamma, efter afdrag af dels aflöning åt biträde, dels omkostnader

i öfrigt i följd af kommissionsuppdragen, åtgått till försörjning af en

talrik familj och trenne alldeles utfattiga syskon, dervid, jemte nödvändiga hushållsutgifter,

ansenliga belopp tagits i anspråk för sju barns uppfostran, af hvilka två

söner egnat sig åt det militära yrket, i anledning hvaraf jag nödgats bestrida kostnaden

för deras vistelse vid Carlberg och Marieberg. — Någon möjlighet för mig

att göra besparingar till större belopp, än hvad jag redan användt till afbetalning

å min ifrågavarande skuld till lånekontor, har följaktligen ej förefunnits; och jag

afgifver härmed, på heder och ära, den försäkran, att, om jag vore i besitteing

af förmögenhet, motsvarande återstoden af berörda skuld, jag icke ett ögonblick

skulle hafva tvekat att, huru smärtsam än uppoffringen deraf varit, öfverlemna

densamma till gäldens liqviderande. Min åtgärd att derför söka eftergift är endast

förestafvad af en bjudande nödvändighet att, i hvad på mig beror, söka förekomma

en eljest hotande ekonomisk ruin, helst mina inkomster på sednare tider

snarare varit i aftagande än tilltagande.

Att sådant är förhållandet framgår af den beskattning, hvilken jag varit

underkastad för år 1867, dervid vederbörande taxeringskomité, utan allt initiativ

från min sida, funnit sig böra nedsätta min bevillning; och ehuru sådant skett

hufvudsakligast genom en betydlig kapitalreduktion, hvilken, i fall min förut uppskattade

förmögenhet verkligen förefunnits, saknat grund, men deremot nu endast

är egnad att ådagalägga, huru ringa tillförlitlighet kalkylerna derom böra tillerkännas,

så bevisar den vidtagna nedsättningsåtgärden i allt fall, att taxerings-komitéen haft

anledning till det med verkliga förhållandet öfverensstämmande antagande, att mina

inkomster i sednare tider minskats.

Då jag alltså fortfarande vågar utbedja mig styrelsens förord och medverkan

till ernående af det för mig, såsom familjefader, vigtiga resultat, hvilket jag

med min ansökning till Riksdagens höglofl. Banko-Utskott åsyftat, sker det i fullkomligt

medvetande af sanningsenligheten utaf de uppgifter, hvilka jag lagt till

grund för nyssnämnda ansökning; och jag hyser förthy den vördsamma förhoppning,

att styrelsen, med kännedom om min ställning och de misstag, hvilka vid bedömande

af personers förmögenhetsförhållanden så lätt begås, icke skall finna sig

föranlåten att föredraga den vid taxeringsförrättningarne så orättvist gjorda beräkning

af min ekonomiska ställning framför min försäkran att jag icke eger någon

kapitalförmögenhet11.

Då Utskottet funnit sig föranlåtet att i viss mån tillstyrka bifall till den

af Häradshöfding Jacobsson framställda anhållan om befrielse från den betalnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o S.

skyldighet af ännu återstående 12,000 R:dr, hvari han råkat i följd af åtagen ansvarighet

för rigtigheten af åtskilliga utaf Johannes Jonsson i Stora Tjustorp falskeligen

skrifna skuldförbindelser, har Utskottet ansett sig böra fullständigt meddela

Riksdagen hvad i denna fråga hos Utskottet förekommit; och får Utskottet,

på grund deraf samt under erinran, att, såsom ofvan är omförmäldt, Jacobssons

hela betalningsskyldighet ursprungligen uppgått till 14,730 R:dr 95 öre, deraf han

redan till lånekontoret inbetalt R:dr 2,730: 95, anmäla, det Utskottet funnit en

sådan lindring i Jacobssons betalningsskyldighet vara billig, att Jacobsson, emot

det han erlägger hälften af det ursprungliga beloppet med R:dr 7,365: 95, erhåller

eftergift af återstoden; hvadan och då Jacobsson redan inbetalt R:dr 2,730: 95,

han ytterligare skulle hafva att inbetala 4,635 R:dr.

I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet, att Riksdagen må medgifva:

l:o att Ombudsmannen vid lånekontoret i Göteborg C. F. Jacobsson,

under vilkor att han, på sätt och å tider, som här

nedan bestämmas, till lånekontoret i Göteborg inbetalar

Fyratusen sexhundra trettiofem Riksdaler i afräkning å den

betalningsskyldighet af tillhopa 12,000 R:dr, hvari han till

nämnda lånekontor häftar i följd af åtagen ansvarighet

för rigtigheten af åtskilliga utaf Johannes Jonsson i Stora

Tjustorp falskeligen skrifna och i lånekontoret belånade

skuldförbindelser, må erhålla eftergift från betalning af det

återstående beloppet;

2:o att Jacobsson må medgifyas verkställa inbetalningen af omförmälda

4,635 R:dr under tre på hvarandra följande år

sålunda, att 1,500 R:dr betalas före slutet af år 1868,

1,500 R:dr under år 1869 och återstående 1,635 R:dr under

år 1870; allt med befrielse för Jacobsson från erläggande

af upplupen och upplöpande ränta å det oguldna

beloppet, men under förbehåll att Jacobsson för betalningarnes

fullgörande ställer säkerhet, som af styrelsen öfver

lånekontoret i Göteborg varder godkänd.

Stockholm den 19 Mars 1868.

W. F. Tersmeden.

Reservation

anmäldes af Herr A. P. Westman, som ansåg sådana omständigheter icke hafva

förekommit, som böra föranleda till bifall af ifrågavarande ansökan.

Herr J. Lindström tillkännagaf, att han, till följd af erhållen ledighet från

riksdagsgöromålen, icke öfvervarit ärendets behandling i Utskottet.

STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1868,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.