Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4

1868-02-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 3TU 1868:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Febr. 1868, kl. 2 e. m.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 1, i

anledning af väckt motion om ändring af nu gällande föreskrifter

rörande tiden för allmänna vägars lagning och

gräsning.

Uti en till Utskottet öfverlemnad motion, N:o 8, har Herr Storckenfeldt, Carl

Johan, föreslagit att stadgas måtte som följer: “allmänna vägars lagning och gips
ning

skall hädanefter ske under hösten efter den 1 Oktober; väg, som vid derefter

skeende höstsyn ej befinnes godkänd, får grusas derpå följande vår före den

1 Maj; är den då icke heller nöjaktig, läte vederbörande genast, på den underhållsskyldiges

bekostnad, för lega arbetet verkställa. Tillfälliga brister afhjelpas dessutom

genast när helst de uppkomma. “

Innan Utskottet öfvergår till förslagets granskning anser Utskottet sig böra

redogöra för nu gällande stadganden i ämnet.

Sedan genom Kong! Brefvet den 13 September 1790 tiden för allmänna

vägars iståndsättande medelst sand- och gruskörning varit utsatt från början af Oktober

till den 24 i samma månad, men Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den

1 April 1818, med förmälan att denna tid för de flesta orter i riket icke vore den rättaste

eller beqvämligaste, enär, utom andra anmärkta olägenheter, väghållningsbesväret

denna tid, då dagarne voro korta, voro särdeles betungande genom den vid hösten

oftast inträffande regniga väderlek, som gjorde vägarne djupa och tunga, i underdånighet

anhållit att allmänna väglagningar och grusningar i stället finge ske ifrån

vårens början till den 1 Juli och vägsynerna hållas inom den 14 i samma månad;

men att det likväl borde lemnas Konungens Befallningshafvande i länen öppet, att,

i händelse väglagningens allmänna verkställande i något län, genom ortens skiljaktiga

beskaffenhet, skulle finnas vara lämpligt och nyttigt någon annan tid på

året, få derom, sedan väglottsegarne blifvit hörda, efter omständigheterna förordna;

så har Kong! Maj:t, med bifall till hvad Rikets Ständer sålunda hemställt och i

Bih. till Riksd. Frot. 1868. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

fullkomlig öfverensstämmelse med Ständernas förslag, utfärdat Kong!. Brefvet den

BO Juni 1818, som, kungjordt genom Kong!. Kammar-kollegii kungörelse den 4

Augusti samma år, för närvarande gäller till efterrättelse.

Hvad nu angår motionärens förslag, att vägames gräsning hädanefter skulle

ske om hösten efter den 1 Oktober och att väg, som vid derefter skeende höstsyn

ej befinnes godkänd, skulle få grusas derpå följande vår före den 1 Maj, finner

väl Utskottet, att genom dessa stadganden eu rymligare tid skulle beredas de väghållningsskyldi

go, enär de cgde rätt att, efter egen beqvämlighet, välja antingen

hösten eller våren till vägarnes iståndsättande; äfvensom Utskottet förmenar att

deraf skulle blifva eu följd att vägarne i allmänhet komme att grusköras på våren,

enär erfarenheten visar att dessa arbeten vanligen uppskjutas till den yttersta

tiden; men då i första rummet torde böra afses vägarnes underhållande i godt

skick och först i det andra de väghållningsskyldiges beqvämlighet, samt det föreslagna

stadgandet, — hvarigenom do väghållare, hvilkas vägar vid höst-synen befunnos

bristfälliga, skulle ega rätt att uppskjuta deras iståndsättande till påföljande

vår, — möjligen skulle hafva till följd, att vägar, om än så bristfälliga och nära ofarbara

under vintermånaderna, då på många orter i riket vägarne vid blidare väderlek

äro tunga och djupa, icke skulle få genom kronobetjeningens försorg på

den försumliges bekostnad försättas i farbart skick, enär de vägkållningsskyldige

egdo rätt till anstånd dermed till påföljande vår; så finner Utskottet sig af sådan

anledning förhindradt att understödja förslaget i sin helhet.

Deremot delar Utskottet motionärens åsigt att vägarnes gm aning bör verkställas

antingen på hösten eller på våren i källossningen, enär vägfyllet då stadnar

i vägen samt gör don fast och bård, samt att- tillåtelsen att grusköra. vägarne

på våren efter deuT 1 Maj ända till Juli månads början verkat skadligt såväl derigenom

att gruset under sommaren körts sönder till stoft, hvilket blåst bort i damm,

som ock. derigenom att vägarne blifvit tunga och sanddjupa äfven den tid af året,

då de eljest skulle varit goda. I fråga åter om rätta tiden för vägarnes iståndsättande,

anser Utskottet, som är af den mening att någon viss tid såväl hädanefter,

som hittills, bör derför bestämmas och att den tid dertill bör väljas, som på

de flesta orter i riket är lämpligast, sig höra lemna företräde åt hösten, enär erfarenheten

visat att orternas innevånare, der öfverenskommelse om väglagning på

annan tid än under sommaren kommit till stånd, i allmänhet valt donna tid, hvilket

således visar att den för riket i allmänhet är den lämpligaste; men då inom

vårt land, till följd af dess stora utsträckning, på olika orter råda högst olika klimatiska

förhållanden, enär hösten inbryter på högst olika tider i Skåne, i mellersta

Sverige och i Norrland, har Utskottet ansett angeläget att den frihet, som nu egen

rum för do olika orternas innevånare att för väglagning»! välja den tid, som för

orten finnes lämpligast, äfven hädanefter bör bibehållas; dock att, enär länen numera

representeras genom landstingen, frågorna härom böra afgöras icke inför Härads-rätterna

såsom hittills utan af landstingen, men på det att valfriheten af tiden

för vägarnes gräsning icke må utsträckas ända derhän, att väglagningen blir utsatt

till tider, då densamma menligt inverkar på vägarnes hållande i godt skick, har

Utskottet ansett af nöden att- ett stadgande mot eu sådan tids bestämmelse bör i

författningen inrymmas; hvarjemte Utskottet, på det att alla- till detta ämne hörande

föreskrifter må återfinnas i en författning, ansett sig böra i sitt förslag sammanföra

alla i 1818 års Kongl. Bref derom förekommande stadganden; och får Utskottet

alltså föreslå:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

''Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t,

med upphäfvande af Kongl. Brefvet den 30 Juni 1818, kungjord t genom

Kongl. Kammar-kollegii kungörelse den 4 Augusti samma år, täcktes

förordna som följer:

Allmänna vägarnes lagning och gräsning skall verkställas efter den 1 Oktober

samt vågsynerna öfver fullbordandet af väglagningeu vara verkställda inom den 1 November.

Skulle dock genom klimatiska eller andra särskilda förhållanden denna tid för någon del

af riket befinnas mindre lämplig, då ege Konungens Befallningshafvande, efter länets

landstings hörande, omannan för orten lämplig tid för vägarnes allmänna iståndsättande

förordna, med iakttagande likväl att sådan allmän väglagning icke må tillåtas på de tider,

sommar eller vinter, då under vanliga förhållanden år att påräkna hårda vagnsvägar

eller slädföre.

Tillfälliga brister skola dock närhelst de uppkomma genast botas.

Uti de om allmänna vågsyner utgående kungörelser skall bestämmas e/j mindre

dagen och timman, då den på hvarje ställe tager sin början, än äfven huru stor del af

vägen hvarje dag kommer att besigtigas; och skall kungörelsen öfver de vid synen b ef unna

bristerna ovilkorligen upplåsas å andra Söndagen, som i ordningen infaller efter syneförrättningens

slut samt deruti äfven utsättas att de, livilkas vågar befunnits ogilda, skola

inom viss förelagd tid hafva dem lagade, vid äfventyr att i annat fall med den försumlige

kommer att förfaras enligt 25 Kap. 11 § Byggninga-balken.

Stockholm den 11 Februari 1868.

På Utskottets vägnar:

Axel K. Wachtmeister.

Reservation j

af Herr Hasselrot, Carl, med hvilken Herr Storckenfeldt, Carl Johan, sig förenat:

“Emot Utskottets förslag att till vägarnes iståndsättande bestämma hösttiden

får jag mig reservera.

Penna tid är nemligen, efter hvad erfarenheten visat så väl före som efter

1818, dertill särdeles olämplig, enär jordbrukarens tid under Oktober månad är fullt

upptagen med inhöstande £af jordfrukter och höstplöjning, dagarne då äro korta

samt väglaget tungt och djupt, hvarigenom väghållningsbesväret betydligt försvåras,

och emedan de brister, som|å vägarne befinnas vid vägsynerna, hvilka ej kunna hållas

förr än i början af November,^* de^flcstajfall ej kunna under hösten] aflyolpas, enär

snö och köld i mellersta Sverige vanligen inträffa i medlet af November.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

Deremot anser jag våren före den 1 Maj tjenligast till väglagning, enär gruset

då kan till vägen framköras under vintren, då dagarne äro långa ock väglaget

godt samt sjöar och kärr, öfver livilka vägfyllet ofta måste kemtas, då kära, jordbrukaren

då kar bästa tid till detta arbete, gruset kan på ganska kort tid å vägen

utspridas i källossningen, hvilken inträffar innan vårarbetet börjar samt emedan

A''ägen vinner den största fasthet ock hårdhet om grusningen sker i källossningen.

Emellertid ock då häraf framgår att åsigterna om rätta tiden för väglagningen

inom särskilda orter äro mycket olika, hvilket är en naturlig följd af de

olikheter, som af klimatiska förhållanden ega rum inom skilj da delar af riket, och

hvilkas olikhet är så stor att Norrland har vinter, då Skåne har vår, utom det att

stor skiljaktighet emellan närbelägna orter jemväl eger rum till följd af ett högre

läge öfver hafvet, synes mig den enklaste och klokaste utvägen vara den, att, utan

att för väglagningen bestämma någon viss tid för hela riket, enär en sådan tid, tjenlig

för alla orter, icke kan bestämmas, öfverlemna till de särskilda orterna att på landstingen

sjelfva öfverenskomma om den tid, som för hvarje ort finnes lämpligast.

På sådan grund får jag vördsamt föreslå:

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maf.t med upphäfvande

af Kongl. Bref vet den 30 Juni 1818, kungjordt genom Kongl.

Kammar-kollegii kungörelse den 4 Augusti samma år, täcktes uppdraga åt

Sina Befallningshafvande, att, livar inom sitt län, ejter landstingets hörande,

för allmänna vägarnes lagning och gräsning samt vågsyners hållande, för en

tid af fem år i sender, bestämma den tid, som för länet eller särskilda orter

derinom finnes lämpligast, med föreskrift derjemte, att tillfälliga brister, när

helst de uppkomma, skola genast aflijelpas, men att allmän väglagning ingenstädes

får verkställas å de tider, under sommar eller vinter, då vågarm deraf

göras tunga; äfvensom att Kongl. Maj:t täcktes förordna, att uti de om vägsynerna

utgående kungörelser skall bestämmas ej mindre dagen och timman, då

de på hvarje ställe taga sin början, ån äfven huru stor del af vägen hvarje

dag kommer att besigtigas, samt att de väghållning sskyldige om vid synen befunna

brister underrättas genom kungörelser, som ovilkorligen böra uppläsas

ä andra Söndagen efter syneförrättning ens slut, med antydan derjemte att de,

hvilkas vägar befunnits ogilda, skola inom viss förelagd tid hafva dem lagade,

vid äfventyr, om sådant underlåtes, att med den försumlige kommer att förfaras

efter 25 Kap. 11 § Byggninga-balkenJ

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.