Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående väckt motion om ändring i Regeringsformens 72 §.

4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1868:2, Utlåtande, angående väckt motion om ändring i Regeringsformens 72 §.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 3 April 1868, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om ändring

i Regeringsformens 72 §.

Uti en inom Första Kammaren Täckt, till Utskottet hänvisad motion

(N:o 56) har Herr Wallenberg föreslagit, att Regeringsformens 72 §, med uteslutande

af dess andra punkt och någon förändring i den tredje, måtte erhålla följande

lydelse: “Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård,

så att den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige, Kamrarne dertill förordna, efter

de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af

Riksdagen göras kunna. Riksbankens sedlar skola vid anfordran efter deras lydelse

af Riksbanken inlösas. “

Denna motion åsyftar, dels att stadgandet om Riksdagens rätt att genom

Riksbanken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas, skall ur grundlagen

utgå, dfels att derifrån uteslutes bestämmelsen om den metall, hvarmed Bankens

sedlar skola inlösas.

Till eu början vill Utskottet erinra derom, att stadganden af enahanda innehåll

med dem, hvilkas borttagande ur grundlagen sålunda föreslagits, jemväl

hafva sin plats i lagen för Riksens Ständers Bank den 1 Mars 1830 och lagen

om myntbestämningen af samma dag, samt att dessa lagar icke kunna utan Konungens

och Riksdagens gemensamma bifall ändras eller upphäfvas. Då motionen

således afscr, icke att göra någon ändring uti de delar af banklagstiftningen, om

hvilka nu är fråga, utan endast att vidtaga en åtgärd, hvarigenom dessa bestämmelser,

sådana de för det närvarande förefinnas, öfverflyttas från grundlags till

uteslutande civillags område, har det icke varit Utskottets uppgift att ingå i någon

pröfning ur rent finansiel synpunkt af nu gällande lagstiftning i dessa ämnen, utan

hufvudsakligen endast att yttra sig derom, huruvida densamma bör ega grundlags

natur eller icke.

Utskottet tillåter sig att härvid för minnet återkalla, hurusom ett stadgande

derom, att Riksbankens sedlar skulle såsom mynt i riket anses, hvartill

något motsvarande icke förekommer i något annat lands grundlag, icke heller utgjort

någon del af vår konstitutionela rätt, förr än detsamma vid 1809 års riksdag fick

sin plats i Regeringsformens 72 §; och detta påtagligen mindre i följd af sakens

natur, än af det skäl att Riksbankens dåvarande betryckta ställning ansågs kräfva

Bih. till Riksd. Prot. 1868. 3 Sami. 2 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

en så utomordentlig garanti för uppehållandet af banksedlarncs värde. Tv knappast

var beslutet om myntrealisationens genomförande vid 1828—1830 årens riksdag

fattadt, förr än man började inse, att ett dylikt stadgandes qvarstående ii grundlagen

innebar ett misstroende till realisationens bestånd; att det hotade detta bestånd, för

så vidt det lätteligen kunde gifva Bankens styrelse anledning att, i förlitande på banksedlarnas

i grundlagen försäkrade enahanda giltighet med mynt, egna mindre uppmärksamhet

än nödigt vore åt upprätthållandet af deras värde; att det till och med

innefattade en nog stark frestelse att utgifva sedlar utöfver Bankens förmåga att dem

inlösa; samt att det i följd af allt detta måste inverka menligt på Bankens kredit,

isynnerhet i utlandet, på samma gång det skadade grundlagens anseende och helgd.

Frukten af dessa farhågor blot'' en hel följd af lagstiftningsförsök, åsyftande än att

låta stadgandet om don ovilkorliga förpligtelse!! att emottaga Riksbankens sedlar

såsom mynt ur grundlagen utgå, än att, med bibehållande af detta stadgande, uti

grundlagen inlägga garantier, som skulle betrygga allmänheten emot dess missbruk

och förebygga de menliga verkningarne af dess plats i grundlagen. Sedan ett i

denna sistnämnda syftning vid 1828—1830 årens riksdag ifrågasatt tillägg till 72 §

Regeringsformen, att riksbanksedlarno skulle af Banken med mynt efter deras

lydelse inlösas, vid följande riksdag fallit i sammanhang med den likaledes föreslagna

ändring i nämnde §, att Riksbanken skulle ställas under Konungens ock

Riksdagens gemensamma garanti och vård, återtog Konstitutions-Utskottct vid

1834''—1835 årens riksdag det förstnämnda förslaget, mod det tillägg att beslut som

förändrade sedelstockens förhållande till den metalliska inlösningsfondcn skulle erfordra

alla fyra Ståndens bifall. Redan vid samma riksdag ilek emellertid detta

förslag vika för ett annat, från Borgare-Ståndet utgånget, af det innehåll att riksbanksedlarno

skulle såsom mynt i riket erkännas, så länge de efter deras lydelse

af Banken med silfver inlöstes. Detta förslag, som onekligen innebar en så stark

maning till Riksbanken att upprätthålla värdet af sina sedlar, att stadgandet i

grundlagen om förpligtelse!! att emottaga dessa såsom mynt gjordes fullkomligt

oskadligt, blcf i grundlagsenlig ordning hvilande till följande riksdag, då det af

alla fyra Stånden antogs, men icke vann Konungens sanktion. Sedan försöket att

i denna rigtning vinna ändring i det anmärkta förhållandet icke krönts med framgång,

upptog man åter tanken att i grundlagen inlägga eu ovilkorlig föreskrift

derom, att Bankens sedlar skulle vid anfordran efter deras lydelse med silfver inlösas,

hvilket förslag, först väckt vid 1844—1845 årens riksdag, i eu något förändrad

form framträdde år 1847, samt slutligen år 1851 blot'' af såväl Riksens Ständer som

Konungen antaget; hvarefter det ännu fortfar att vara gällande lag.

Utskottet kan icke finna, att detta stadgande fört frågan utöfver den ståndpunkt

don innehade före 1834. Ty om Riksbanken genom eu mindre omsorgsfull

vård eller missgynnande förhållanden i Girigt skulle sättas ur stånd att inlösa sina

sedlar, är grundlagens bud, som ålägger Banken en sådan skyldighet, vanmägtigt.

Den garanti, hvarmed man afsott att bilda motvigt mot den Riksbanken tillförsäkrade

sedelutgifningsrätt, förekomma dess missbruk och framför allt stärka den

Svenska allmänhetens och utlandets förtroende till Banken, vore i sådant fall

omöjlig att uppehålla och torde derföre icke finnas motsvara sitt ändamål. —

Deremot synes bifall till den nu väckta motionen gifva åt frågan en enkel och

naturlig lösning genom att ur grundlagen utesluta hela det omtvistade stadgandet

om skyldigheten att emottaga riksbanksedlarne såsom mynt, men låta dot tills

vidare qvarstå i civillags form. Konung och Riksdag lomnas härigenom friare

händer att, eftersom omständigheterna bjuda, och eu upplyst omtanke för Bankens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

väl finner nödigt, låta banklagstiftningen så småningom utveckla sig utan alltför

mycket återhållande hinder med deraf följande starkare rubbningar; och då Utskottet

för sin del hyser den öfvertygelsen, att en sådan utveckling skall leda till

det mål motionären förespegla^ att riksbanksedeln erkännes vara ett kreditpapper,

hvars värde ^ beror. endast af det förtroende det åtnjuter, om ock tankarne ännu

kunna vara delade i fråga om den tidpunkt, då denna grundsats bör inom lagstiftningen

för vår Riksbank tillämpas, bär Utskottet icke tvekat att tillstyrka ett

förslag, som sätter lagstiftaren i tillfälle att välja denna tidpunkt efter sig företeende

förhållanden, utan att dervid möta hinder af de omgångar och den tidsutdrägt

en grundlagsändring alltid vållar.

I likhet med hvad motionären till stöd för don föreslagna ändringen i sista

punkten af Regeringsformens 72 § andragit, anser Utskottet den tid icke vara långt

aflägsen, då en förändring af myntfoten från silfver till guld hos oss finnes böra

inträda. Kong!. Maj:t har redan tagit ett förberedande steg till en dylik förändring

genom att till Riksdagen aflåta nådig Proposition om prägling af guldmynt i öfverensstämmelse

med det Franska myntsystemet. Då motionärens förslag, såvidt det

berör detta ämne, endast afser att, utan rubbning af för handen varande faktiska

förhållanden, undanrödja de hinder för en sådan reform, grundlagen uppställer, genom

att derifrån utesluta bestämmelsen om den metall, hvarmed Banken skall inlösa sina

sedlar, och öfverlemna åt Konungen och Riksdagen att derom lagstifta i den ordning

87 . § Regeringsformen föreskrifver, finner Utskottet sig böra äfven i denna

del den ifrågavarande motionen till antagande förorda.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördKunt

föreslå följande förändring i

Regeringsformen.

§ 72.

(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv

stil äro utmärkta de delar, hvilka

blifvit föreslagna att ändras eller utgå).

Riksbanken förblifver under Riksdagens

egen garanti och vård, så att den

ostörd må förvaltas af de Fullmägtlge,

Kamrarna dertill förordna, efter de ordningar,

stadgar och reglementen, hvilka

redan gjorda äro, eller vidare af Riksdagen

göras kunna. Riksdagen allena eger

rätt att genom Banken utgifva sedlar, som

för mynt i riket må erkännas. Bossa sedlar

skola, vid anfordran, efter deras lydelse,

af Banken med silfver inlösas.

Stockholm don 3 April 18GS.

(Föreslagen lydelse, hvari ändringarna

äro med kursiv stil utmärkta).

Riksbanken förblifver under Riksdagens

egen garanti och vård, så att den

ostörd må förvaltas af do Fullmägtlge,

Kamrarna dertill förordna, efter de ordningar,

stadgar och reglementen, hvilka

redan gjorda äro, eller vidare af Riksdagen

göras kunna. Riksbankens sedlar

skola vid anfordran efter deras lydelse

af Riksbanken inlösas.

På Utskottets vägnar:

Tli. Miim k af Rosenscliöld.

Ordförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

Reservationer:

af Herr C. Dickson, med hvilken Herrar Lithner och Friherre I. Koskull sig*

AV l OLUliO •

“Emot Konstitutions-Utskottets beslut att föreslå borttagandet ur 72 § Regeringsformen

af de ord, som innehålla att Riksbankens sedlar “för mynt i riket

må erkännas“, får jag nedlägga min reservation. Om än med något fog kan sägas,

att nyss citerade stadgande icke lämpligen har sill plats i grundlagen samt att af

dess borttagande ur grundlagen icke nödvändigt följer, att Riksbankens sedlar skola

mista sin, dem nu förbehållna rätt att för mynt i riket erkännas, enär derom är

och ytterligare kan blifva stadgadt i civillag, inses dock, hvad ock Utskottet tillkännagifver,

att den nu föreslagna grundlagsförändringen har för ändamål beredande

af större lätthet att genomföra lika beskaffad ändring i myntbestämningslagen af den

1 Mars 1830 och lagen för Riksens Ständers Bank af samma dag. Tore Riksbanken

den enda bank i riket som egde rätt att utgifva sedlar, så vore emot den

föreslagna förändringen ingenting att anmärka, och skulle jag, utan tvekan, icke

blott tillskyrka stadgandets borttagande ur grundlagen, utan äfven medverka till

det åsyftade ändamålets snara ernående. Nu ega dock de enskilda bankerna en,

enligt min åsigt, allt för långt utsträckt sedclutgifningsrätt, för att man, utan våda

såväl för Riksbankens säkerhet som äfven för enskilda affärsförhållanden, skulle

kunna vilja medgifva ett underlättande af genomföringen af en fullkomlig likställighet

emellan Riksbankens och de enskilda bankernas sedlar, genom borttagande

af den stadga som grundlagen nu lemnar åt Riksbankens sedlar. Innan jag vill

medgifva borttagandet ur grundlagen af stadgandet, att Riksbankens sedlar skola

för mynt i riket anses, erfordras, enligt min tanke, vigtiga förändringar uti lagen

för Riksbankens styrelse och vård, så att denna Bank må kunna, med skäligt hopp

om framgång, täfla med de enskilda bankerna, samt äfven behöflig inskränkning

uti de enskilda bankernas nu medgifna sedclutgifningsrätt, hvilken icke borde få

utsträckas längre än som motsvaras af inneliggande Riksmynts kassa eller adla

metaller samt värdet af sådana lätt realisabla obligationer som af Bankerna inne
-

På grund häraf får jag hemställa, att 72 § Regeringsformen må bibehållas

oförändrad, med undantag af sista momentet som bordo erhålla följande förändrade

Ivdelse: ''

Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras lydelse, af Banken inlösas.*

af Herrar Ehrengranat, Jonas Andersson, Ulir och Nils Larson emot Utskottets

tillstyrkande af den ifrågavarande motionen, såvidt den afser borttagande ur 72 §

Regeringsformen af stadgandet om Riksdagens rätt att genom Riksbanken utgifva

sedlar, som för mynt i riket må erkännas; samt

af Herr Ola Jönsson emot Utskottets Utlåtande i dess helhet,

Stockholm, tryckt hos O. Wilh. Hagman, 1868.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.