Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Riksdagen om ändringar i 6 och 7 §§ i Regeringsformen, dels och enskild motion om ändring i förstnämnda §.

1868-04-09 · 23 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1868:3, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Riksdagen om ändringar i 6 och 7 §§ i Regeringsformen, dels och enskild motion om ändring i förstnämnda §.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utshottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli d. 9 April 1868, kl. 7 e. in.

Konstitutions-Utshottets Utlåtande, i anledning af dels Kongl.

Maj:ts nådiga Propositioner till Riksdagen om ändringar

i 6 och 7 §§ i Regeringsformen, dels och enskild motion

om ändring i förstnämnda §.

Till Konstitutions-Utskottet hafva Riksdagens Kamrar öfverlemnat Kongl.

Maj:ts den 10 sistlidne Januari gifna nådiga Propositioner till Riksdagen, (N;o 6)

om ändring i 6 § Regeringsformen för inrättande af ett nytt Statsdepartement, samt

(N:o 7) om tillägg till 7 § Regeringsformen, angående rättighet för Konungen att

uppdraga afgörandet af vissa ärenden åt Departements-chef; varande de Kongl.

Propositionerna åtföljda af Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departementsärenden,

hållet i Stats-Rådet nämnda dag.

De ifrågavarande grundlagsparagraferna skulle enligt Kongl. Maj:ts förslag

erhålla följande lydelse:

Regeringsformen.

§ 6.

Af Stats-Rådets ledamöter skola åtta vara chefer, hvar för sitt departement,

nemligen:

Justitie-statsministern, för Justitie-departementet;

Statsministern för Utrikes-ärendena, för Utrikes-departementet;

En chef och föredragande Statsråd för Landtförsvars-departementet, hvilken

tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för arméen;

Eu för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i

kommandomål för flottan;

En för Civil-departementet;

Bih. till Riksd. Prot. 1868. 3 Sami. 3 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utshottets Utlåtande N:o 3.

En för Finans-departementet;

En för Ecklesiastik-departementet; samt

En för Departementet för näringar och allmänna arbeten.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes

af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga.

§ 7.

Alla regeringsärenden, med undantag al dem, som i 11 och 15 §§ omförmälas,

skola inför Konungen i Stats-Rådet föredragas och der afgöras.

Af sadana till Konungen inkommande ärenden, som icke äro i grundlag särskildt

nämnda bland dem,, hvilka Konungen eger afgöra, och som för (ifrigt hvarken

afse klagan öfver någon embetsmyndighets åtgärd eller eljest äro af den vigt, att

Konungen vill om dem sjelf besluta, vare Konungen obetaget att låta de mål, Han

föreskrifver, afgöras af vederbörande Departements-chef, hvilken åligger att öfver

sålunda af g jorda mål till Konungen i Stats-Rådet afgifva berättelse.

I sammanhang med dessa nådiga Propositioner har Utskottet förehaft till

behandling en af Friherre von Schulzenheim inom Andra Kammaren väckt motion

(N:o 161), om ändring i 6 § Regeringsformen, enligt hvilken detta lagrum skulle

erhålla följande lydelse:

»Af Stats-Rådets ledamöter, hvaraf en af Konungen förordnas till ordförande i

Stats-Rådet, skola åtta vara chefer, hvar för sitt Departement, nemligen:

Eu för Justitie-departementet;

En för Utrikes-departementet;

En Chef och föredragande Statsråd för Landtförsvars-departementet, hvilken

tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål för arméen;

En för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i

kommandomål för flottan;

En för Civil-departementet;

En för Departementet för jordbruket och kommunikationerna;

En för Finans-departementet;

En för Ecklesiastik-departementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes

af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga. Af de två

Statsråden utan departement bör en hafva förvaltat civil beställning».

Den förändrade form, som vid 1840 års riksdag gafs åt Stats-Rådets sammansättning

och verksamhet, visade sig snart vara af natur att taga ett mera ansträngande

och ansvarsfullt arbete i anspråk af de nya Departementscheferne, än man

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-TJtskottets Utlåtande N:o 3.

3

kraft af de embetsman, hvilka det före Departementalstyrelsens införande tillkom

att bereda och inför Konungen föredraga regeringsärendena, nemligen Statssekreterarne.

Ty medan dessa sednare i Stats-Rådet föredrogo de dem anförtrodda ärenden

hvar för sig, utan skyldighet eller ens rättighet att öfvervara hvarandras föredragning,

gjordes det 1840 till regel, att Departementscheferne skulle närvara vid alla

ärendens behandling i Stats-Rådet med förpligtelse att sina meningar yttra och under

ansvarighet för rådslagen icke blott med afseende på de ärenden, som tillhörde

hvars och ens eget Departement, utan ock sådana, som lydde under de öfriga. Denna

skyldighet och detta ansvar gjorde det för föredraganden nödigt, att vid sidan af

den beredning han måste egna de mål, hvilka tillhörde hans förvaltningsgren, inhemta

kännedom om de ärenden, som af andra Departementschefer föredrogos.

Man kan ock ganska snart efter förändringens genomförande skönja spår till fruktan,

att en sådan börda skulle blifva Departementscheferne för tung, och till försök

att åvägabringa en väl behöflig lindring uti densamma. En sådan hade visserligen

lättast stått att vinna genom den ändamålsenligare fördelning af arbetet å byråer

inom de nybildade Departementen, hvilken synes vara en nödvändig konseqvens af Departementalstyrelsens

tillämpning, men då man icke ännu vunnit någon klar insigt om

nödvändigheten att uttaga steget i denna rigtning, återstodo endast tvänne utvägar,

hvilka syntes leda till det åsyftade målet, den ena att förstärka Regeringens arbetskrafter,

den andra att afskilja en del ärenden från Regeringens omedelbara handläggning

och förlägga deras behandling till andra myndigheter. Den sistnämnda

vägen blef den första, som tilldrog sig uppmärksamhet, i det nemligen Kongl. Maj:t

uti Proposition till Riksens Ständer den 30 Oktober 1844, angående tillökning i antalet

af Högsta Domstolens ledamöter, antydde, hurusom genom en sådan åtgärd

jemväl den fördel kunde beredas, att någon del af de besvärsmål, hvilka af Konungen

i Stats-Rådet afgjordes, kunde, om Konungen så för godt funne, öfverlemnas till

Högsta Domstolen. Då emellertid förslaget om en dylik förstärkning af Högsta Domstolen

icke vann Riksdagens bifall, och tanken på besvärsmålens hänvisande dit i

följd deraf måste uppgifvas, framlade en ledamot af Ridderskapet och Adeln under

1853—1854 års riksdag förslag om bildande af ett nytt embetsverk, som under namn

af Regeringsrätt skulle handlägga och afgöra besvärsmålen. Sedan detta förslag,

efter att hafva blifvit i grundlagsenlig ordning hvilande till påföljande riksdag, på

grund af tre Stånds afslag förfallit, tog Kongl. Maj:t första steget till frågans lösning

i den andra af ofvan antydda rigtningar, i det Kongl. Maj:t uti Proposition

till Riksens Ständer den 6 Oktober 1857 föreslog dels inrättande af ett nytt Statsdepartement

för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter, som skulle emottaga

en del ärenden från de tyngst belastade Departementen, dels ock tillökning

af de konsultativa Statsrådens antal till fyra, i ändamål att dymedelst bilda en tillräckligt

talrik och mångsidig afdelning af Stats-Rådet, som skulle kunna uppå föredragning

af vederbörande Departementschef och utan öfrige Departementschefers

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

närvaro så bereda besvärsmålen, att de sedermera endast behöfde inför Kongl. Maj:t

i Stats-Rådeti korthet anmälas; hvarjemte med den föreslagna förstärkningen af StatsRådet

afsågs, att man vid afgörande af andra ärenden af mindre vigt alltid skulle

hafva att i konseljen tillgå det antal ledamöter, 8 § i Regeringsformen föreskrifver,

utan att Departementscheferne dervid behöfde öfvervara hvarandras föredragning.’

Äfven denna framställning blef i begge dess delar af följande Riksdag afslagen.

Emellertid har sedan denna tid en växande folkmängd, en hastig utveckling

i alla rigtningar på den andliga såväl som på den materiela kulturens fält och i

allmänhet eu lifligare verksamhet inom förvaltningens särskilda grenar i hög grad

ökat antalet af de mål, som komma under Regeringens pröfning. Af diarierna, som

föras vid de tre Departement, hvilka tillökningen i främsta rummet drabbat, har

Utskottet inhemtat, att de inkomna målens antal utgjorde

år 1841. år 1867.

i Civil-departementet .......... 981 1,387

» Finans-departementet.........1,216 1 573

» Ecklesiastik-departementet.......750 1,892,

eller om man, för att utröna, huru antalet småningom stigit, tager medeltalet under

följande perioder:

år 1841—50.

i Civil-departementet 1,100.

» Finans-departementet 1,155.

» Ecklesiastik-departementet 987.

år 1851—60.

1,401.

1,321.

1,244.

år 1860—67.

1,399.

1,452.

1,638.

Vid denna tabell är dock att märka, att den minskning den utvisar i de till

Civil-departementet under sista perioden inkomna målens antal endast är skenbar.

Den höga siffra detta Departement under perioden 1851—60 framter beror nemligen

dels derpå, att under en del af dessa år, omedelbart efter den nya bränvinslagstiftningens

genomförande, alla inkommande berättelser angående bränvinstillverkningen

under de särskilda bränningsterminerna upptogos i Departementets diarium, hvaremot

de numera ingå direkt till Bränvinskontrolleringsbyrån, dels derpå att en mängd

under samma ar ingående rapporter om kolerafarsotens utbrytande eller upphörande

inom olika delar af riket, höjde diariinummern för dessa år, hvilket i sin ordning

ganska betydligt inverkade på medelsiffran. Antalet af mål har sålunda i sjelfva

verket efter hand tilltagit i Civil-departementet, liksom i de begge öfriga.

De nu anförda siffertalen, hvilkas icke obetydliga förhöjning under närmast

kommande tider man torde kunna emotse af skäl, som i det Kongl. Majffs Propositioner

åtföljande Statsrådsprotokollet angifvas, synas Utskottet utan vidare utläggning

tillräckligt tydligt ådagalägga den tvingande nödvändigheten att snart vidtaga

tjenliga mått och steg, på det att icke Departementscheferne, nedtyngde af den

mängd detaljfrågor, som i ständigt växande grad tager deras tid och krafter i an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utsköttets Utlåtande N:o 3.

5

språk, skola sättas ur stånd att egna de större, samhällsvigtiga frågorna den omsorg

och den tankekraft som vederbör.

Då Kongl. Maj:t ansett sig böra i denna syftning göra en framställning till

Riksdagen, har Kongl. Maj:t, efter erinran af Justitie-statsministern derom, att förslaget

om inrättande af ett nytt Statsdepartement vid 1859—60 årens riksdag af

tre Stånd bifölls, och att det mötte motstånd hos det fjerde hufvudsakligen, såsom

det af diskussionen ville synas, af de skäl att frågan sammanbundits med en jemväl

föreslagen förökning af Statsrådens antal, och att det ifrågasatta Departementet

icke omfattade jordbruket, ånyo upptagit förslaget om inrättande af ett nytt Departement,

hvars verksamhet skulle omfatta näringar och allmänna arbeten. Deremot

har den enskilde motionären till det nya Statsdepartement, som äfven han för sin

del förordar, med afseende å jordbrukets stora betydelse såsom landets hufvudnäring,

och den mindre tillfredsställande ståndpunkt, hvarpå detsamma för det närvarande

befunne sig, velat hänvisa endast denna näring och kommunikationsväsendet.

Utan att förbise betydelsen af de intressen, hvilka man sålunda velat anförtro

åt det nya Departementets vård, har dock Utskottet trott sig böra behandla

den föreliggande frågan mindre ur synpunkten af en eller annan närings behof af

en särskild omvårdnad, än med hufvudsakligt afseende fästadt å den inverkan på

statsärendenas gång i det hela, ett nytt Departements inrättande skulle utöfva.

Vid den pröfning Utskottet sålunda egnat de framställda förslagen, har Utskottet

erfarit de svårigheter, som nödvändigt måste inställa sig, när man söker

bilda sig ett omdöme om lämpligheten af en förändring uti en afsöndrad del af förvaltningen,

utan att ega tillfälle att taga förhållandena i deras helhet och sammanhang

på en gång i betraktande, och sålunda i saknad af den ledning, som för en

mångsidig och uttömmande behandling af frågan är nödvändig. Det kan vara möjligt,

att vid den ombildning af förvaltningen i det hela, som är i fråga, och för

hvars beredande Riksdagen nedsatt ett Särskildt Utskott, ett nytt Statsdepartement

för ärendenas ändamålsenligare behandling finnes af nöden; men lika möjligt är det

ock, att det komme att anses utgöra en mindre välberäknad beståndsdel i det system,

man vill åstadkomma. Att under sådana förhållanden uttala ett bestämdt

omdöme till fördel för den ifrågasatta partiela förändringen, har förekommit Utskottet

så mycket mera betänkligt, som ett bifall till Kongl. Maj:ts Proposition skulle

införa det nya Departementet i sjelfva grundlagen och dermed förläna detsamma

en viss karakter af orubblighet, som kunde lägga icke ringa hinder i vägen för ett

ändamålsenligare ordnande af förvaltningen i dess helhet.

Utskottet hyser äfven stor tvekan derom, huruvida lämpligaste sättet att

vinna det med Kongl. Maj:ts Proposition åsyftade ändamål vore att öka Departementens

antal. Utländska förhållanden, hvilka, om också ej af afgörande vigt vid

bedömande af våra, dock icke böra frånkännas all betydelse, gifva vid handen, att

man öfverallt sökt hålla detta antal vid den lägsta möjliga siffra, och att endast i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utshottets Utlåtande N:o 3.

länder med högst betydligt större folkmängd och utveckling än vårt Departementens

antal öfverstiger det nu hos oss befintliga. Så har — för att välja exemplen

från de länder, hvilkas förvaltning erbjuder de flesta jemförelsepunkter med vår —

Norge sju departement, Danmark, Holland, Bayern och Portugal likaledes sju; Belgien

och Wiirtemberg sex, Frankrike åtta, förutom den s. k. Statsministeren och ministéren

för Kejsarens hus, Italien nio och Preussen tio, af hvilka dock tvänne, nemligen

krigs- och marindepartementen stå under en gemensam departementschef.

Det torde äfven med skäl kunna antagas, att den föreslagna åtgärden endast

skulle medföra ett botemedel för tillfället och snart komma att följas i spåren af

andra i samma syftning. Om ärendena någorlunda jemnt fördelades mellan det

nya Departementet och de tre, hvilka nu erkännas vara af göromål mest öfverhopade,

skulle dessa sednare för tillfället kunna befrias från en fjerdedel af de till

hvart och ett af dem inkommande mål. Men denna fjerdedel har, enligt hvad de

ofvananförda siffrorna visa, tillkommit under de sista 25 åren. Såvida icke lagstiftningen

lägger hinder i vägen för ytterligare tillökning, är all anledning att befara,

att denna under den närmaste framtiden komme att antaga samma proportioner

som hittills. Om ett fjerdedels sekel skola vi således kunna finna oss i behof

af ännu ett departement o. s. v. Utskottet har sålunda trott sig ega grundade

skäl att befara, att den väg man velat inslå icke är den rätta.

En annan väg anvisas af Kongl. Majfls nådiga Proposition N:o 7 om tillägg till

Regeringsformens 7 § angående rättighet för Konungen att uppdraga afgörandet af vissa

ärenden åt Departementschef. Den lättnad, som härigenom för Departementscheferne

skulle uppstå, bestode deri, att en del mindre vigtiga mål, som nu i hela Stats-Rådets

närvaro föredragas, och af hvilka öfrige Departementschefer nödgas inhemta kännedom

i följd af den gemensamma ansvarighet, som förderas afgörande alfordras samtlige

närvarande Statsrådsledamöter, nu skulle skiljas från föredragningen i Konseljen

för att af vederbörande Departementschef ensam och på eget ansvar afgöras.

Konstitutions-Utskottet vid 1834—1835 årens riksdag förklarade i sitt Betänkande

öfver det förslag till förändrad organisation af Stats-Rådet, som vid följande riksdag

antogs, sig anse nödvändigt, att å ena sidan Departementscheferne sattes i

tillfälle att kunna när som helst göra Konungen redo för administrationens gång

och resultater, samt att å andra sidan dem bereddes myndighet att inom det dem

anförtrodda Departement främja verkställigheten af Konungens beslut och vaka

öfver allmänna författningars efterlefnad. I enlighet med dessa grundsatser blef

ock i 38 § Regeringsformen det tillägg infördt, att alla föreskrifter och erinringar

om verkställighet af utfärdade beslut måtte af Departementschefer omedelbarligen

kunna till vederbörande expedieras; och i öfverensstämmelse dermed stå ock Kongl.

Cirkulärbrefven den 18 Maj 1849 och 11 Januari 1859, samt Kongl. Brefvet den 1

April 1845, genom hvilka Kongl. Maj:t dels bemyndigat Departementscheferne att

öfvervara sessionerna i de under deras Departement lydande förvaltningsverk, dels

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3. 7

iippdragit åt vederbörande Krigsdepartementschef att närmast under Konungen föra

befäl öfver arméen och flottan, med rättighet att angående vissa ärenden fatta beslut.

Sammanställer man dessa stadganden och dertill tager i betraktande den

gra åt myndighet, man måste fästa vid sjelfva begreppet af chef för en förvaltningsgren,

synes Utskottet deraf framgå att, om ock enligt våra grundlagars anda

föredraganden hufvudsakligen är rådgifvare och icke eger i Konungens ställe afgora

något ärende, han dock såsom chef för sitt Departement eger gifva de föreskrifter,

hvilka kunna vara af nöden för förvaltningens gång inom den gren deraf

som blifvit honom anförtrodd, hvartill ock torde höra rättigheten att, sedan ett beS.

u^ ! r?n r6n förvaltningsfråga, som icke berör enskild persons eller korporations

ratt, blifvit till sina väsendtliga bestämmelser i Stats-Rådet fattadt, meddela sådana

föreskrifter till vederbörande embetsverk, som för beslutets genomförande kunna

finnas nödiga, utan att behöfva i Stats-Rådet föredraga hvarje detaljärende, hvars

sammanhang med ett redan fattadt beslut är klart och tydligt. Genom begagnande

af denna rätt, sa långt Regeringsformen kan anses medgifva, torde man i en mängd

tall kunna undvika att besvära Konungen med obetydliga ärendens afgörande och

befria btatsraden från deras gemensamma handläggning under gemensam ansvarighet,

utan att behöfva vidtaga den föreslagna förändringen i Regeringsformens 7 §.

Utskottet har nemligen tvekat att tillstyrka bifall till denna förändring redan

åt det skal, att det i den nya §, sådan dess lydelse blifvit i Kongl. Maj:ts Proposition

föreslagen, förekommande uttrycket »till Konungen inkommande ärenden» synes

unna gi va upphof åt olika tolkningar. Man stadnar i ovisshet, om meningen varit

att låta Departementscheferne afgöra vissa ärenden, som fortfarande skulle ingå till

Kongl Maj:t, och att Departementscheferne sålunda skulle med Konungen dela bes

utanderatten i verkliga regeringsärenden, eller om vissa mål af mindre betydenhet

skulle förlora sm egenskap af regeringsärenden och göras till Departementsärenden.

Och om den sednare tolkningen, såsom man torde kunna förmoda, vore den rätta,

vill det af Kongl. Maj:ts förslag ej rätt klart framgå, huruvida klagan hos Kongl.

Maj:t öfver Departementschefens beslut stode öppen, eller om Departementschefen i

dylika ärenden skulle utgöra den högsta instansen. Utskottet har icke heller förbisett

de ^lägenheter, som kunde följa deraf, att Konungen skulle kunna skiftesvis

gifva och återtaga ett sadant bemyndigande för Departementscheferne, som förslaget

omformaler samt att detsamma i följd af bristande bestämmelser om de grunder,

hvarefter det skulle lemnas, möjligen kunde blifva för den ene Departementschefen

vidsträcktare an för den andre. Och i allmänhet har Utskottet ansett sig kunna

befara, att det ifrågasätta bemyndigandet för Departementscheferne, äfven, inom de

gränser den föreslagna § utstakar, kunde utsträckas till ett omfång, som svårligen

vore forenhgt med Konungens och Stats-Rådets ställning till hvarandra, sådln d^n

llulmt m Grundsatse* om honungen såsom allena

och btatsraden såsom rådgifvare hafva våra grundlagar, med de af Ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions-UtsTcottets Utlåtande N:o 3.

skottet förut vidrörda för förvaltningens jemna gång nödiga modifikationer, med stor

omsorg sökt uppehålla; hvarföre, om den Kongl. Propositionen bifölles, jemväl en

lucka komme att uppstå i grundlagens och den för Stats-Rådets ledamöter gällande

Ansvarighetslags bestämmelser i fråga om den ministeriela ansvarigheten. Kongl.

Maj:ts förslag synes derföre Utskottet kräfva icke blott en omarbetning af Regeringsformens

7 :de § utan jemväl af andra delar af vår konstitutionela rätt, och i allmänhet

innebära en ganska väsendtlig förändring i vårt statsskick, hvilken Utskottet för

sin del icke vågat tillstyrka.

Då af hvad Utskottet nu andragit lärer framgå, att Utskottet, som lifligt behjertat

nödvändigheten deraf att snart vidtaga sådana mått och steg, genom hvilka

Departementscheferne vunne någon lättnad från det detaljarbete, hvarmed de under

nuvarande förhållanden betungas, likväl icke funnit sig kunna biträda något af de

förslag, hvilka i denna syftning blifvit framställda, torde det tillåtas Utskottet, att,

om ock i största korthet, antyda de medel, hvarigenom Utskottet föreställt sig, att

det af alla önskade målet borde kunna vinnas. Såsom ett sådant erbjuder sig lättast

en åtgärd, hvilken det ligger i Kongl. Maj-.ts skön att när som helst vidtaga,

nemligen en öfverflyttning af ärenden från de mest öfverhopade Departementen till

andra, hvilka synas utan olägenhet kunna uthärda en tillökning i arbete. Utskottet

hade sålunda föreställt sig, att Justitie-departementet skulle kunna emottaga sådana

politiärenden, som nu handläggas af Civil-departementet, samt att, i likhet med hvad

inom flera stater eger rum, Utrikes-departementet skulle kunna öfvertaga utrikes

handeln, Sjöförsvars-departementet ärenden rörande sjöfart-, hamn- och kanalväsende,

o. s. v. Utskottet har vidare trott, att om en sådan fördelning skulle möta hinder

eller icke leda till nog verksamt resultat, sjöförsvaret, som genom den ombildning

det under sednare åren undergått, alltmer inskränkts till personal och materiel, och

närmat sig till att utgöra en förstärkning af landtförsvaret, borde kunna med detta

sednare förenas under en gemensam chef, såsom förhållandet är i Österrike och

Preussen. Tillfälle skulle härigenom uppkomma att kunna fördela den civila, ecklesiastika

och finansiela förvaltningen på fyra Departement, utan att behöfva öka

Departementets nuvarande antal.

Dock erkänner Utskottet att, med ärendenas ständigt växande antal, härigenom

endast ett tillfälligt botemedel vore vunnet, och att man derjemte måste taga

sin tillflykt till andra af mera kraftigt verkande natur. Utskottet anser, att man i

sådant afseende i främsta rummet borde rigta sin uppmärksamhet på en förändring

af arbetssättet inom Departementen. Det torde icke kunna förnekas, att stora brister

vidlåda den nu rådande arbetsordningen, sådan densamma vid 1840 års organisation

inrättades. Vi hafva visserligen fått Departementschefer, men de embetsverk,

i spetsen för hvilka de blifvit ställde, äro ej verkliga departement, utan endast

Expeditioner, som uppsätta och utfärda Konungens på chefens föredragning fattade

beslut,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

9

beslut, och i allmänhet icke lemna honom något biträde vid ärendenas beredning.

Denna hvilar uteslutande på Departementschefen och hans Expeditionschef. Här

vore uppenbarligen en stor lättnad att vinna, om Departementen inrättades med

byråer för de olika grenarne af förvaltningen, hvilkas chefer med biträde af underlydande

tjenstemän och under Departementschefens högsta ledning underkastade

ärendena den grundliga och omsorgsfulla förberedande behandling, som nu upptager

Departementschefens tid. Det är på dessa platser fackkunskap erfordras, och

som den äfven lätteligen bör finnas att tillgå, då byråcheferne, oberoende af de

politiska vexlingar, som Statsråden äro underkastade, kunna stadna på sina platser.

I vissa Departement har ock en sådan fördelning i byråer redan med framgång

begynt införas. Civil-departementet har en byrå för kontrollen å bränvinsförfattningarnas

tillämpning. Ecklesiastik-departementet en för folkundervisningen och en för

den högre undervisningen; hvarjemte Utskottet har sig bekant, att inom en del

Departement ärendenas formela beredning åtminstone till en viss grad börjat emellan

tjenstemännen fördelas.

Men jemte det Utskottet såsom nära till hands liggande och lätt verkställbara

åtgärder förordar en jemnare fördelning af ärendena emellan Departementen

och ett ändamålsenligare ordnande af arbetet inom desamma, vågar Utskottet icke

anse det åsyftade målet dermed vunnet, så vida man icke tillika besluter sig för

den länge såsom oundviklig insedda, men dock hittills alltjemt undanskjutna reformen,

att från Regeringens handläggning skilja sådana mål, som icke genom sin

natur nödvändigt höra dit, och som lämpligen kunna blifva föremål för andra myndigheters

behandling. Först torde dervid komma i fråga afskiljande af en stor del

utaf de s. k. besvärsmålen och dessas öfverflyttande till Högsta Domstolen, som,

sedan den numera arbetar på tvänne afdelningar, möjligen kunde öfvertaga dessa

mål utan anmärkningsvärdt men för deras skyndsamma behandling. Åsigten om en

sådan åtgärds ändamålsenlighet torde numera hafva vunnit det insteg, att Utskottet

föreställer sig, det ett förslag i detta syfte icke skulle möta svårigheter hos Regeringen

eller Riksdagen. En annan vigtig klass af ärenden, rörande beskattningsfrågor,

skulle med den länge emotsedda förenklingen af den i dessa ämnen gällande

lagstiftning från Regeringens handläggning af sig sjelf försvinna. Andra torde skäligen

kunna stadna hos lägre myndigheter. Om man t. ex. åt Kammar-kollegium,

som har att granska uppgjorda förslag till löneregleringar för presterskapet, uppdroge

att å samma förslag äfven meddela fastställelse, skulle Ecklesiastik-departementet

befrias från ett slag af ärenden, som under sednare åren tagit och sannolikt

under några kommande år, till dess regleringen blifvit genomförd, kommer att taga

icke ringa arbete i anspråk. — Då i och med en förändrad organisation af landtdomstolarne

till dessas behandling torde förvisas de mål af rent judiciel beskaffenhet,

som nu för vinnande af skyndsam behandling gå till Konungens BefallningsBih.

till Biksd. Prat. 1868. 3 Sami. 3 Häft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

IQ Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

hafvande blefve denna myndighet i tillfälle att öfvertaga en del mindre vigtiga ärenden

som nu ingå till Kongl. Maj:t, såsom stadfästelse af vissa bolagsordningar, af

bro’ fåne- hamn- och sjöfartstaxor m. m. Och slutligen torde de kommunala institutionernas’utveckling

snart nog befria Kongl. Maj:t i Stats-Rådet från handläggning

af en hel del ärenden, som nu dit ingå, men som synas vara af den natur, att snarare

böra taga kommunens än Statens verksamhet i anspråk.

Framställandet af ett på grund af dessa, snarare antydda än tillräckligt utvecklade,

principer utarbetadt förslag torde, äfven om Utskottet dertill egt tid och

nödiga speciela insigter, så mycket mindre af Utskottet kunnat väntas, som ett

sådant företag till sina väsendtligaste delar legat utom Utskottets befogenhet, och

det Utskott Riksdagen tillsatt för behandling af frågor rörande den civila förvaltningen

icke lärer underlåta att åt de af Utskottet här behandlade ämnen egna uppmärksamhet

Men Utskottet har dock ansett sig böra föreslå de förändringar i

grundlagar^, hvilka Utskottet funnit nödvändiga för hvarje ombildning i tidsenlig

rigtning af vår förvaltning, och hvilka, i fall de ej snart toges under behandling,

möjligen skulle fördröja en dylik reforms genomförande.

Utskottets förslag stöder sig vid den grundsatsen, att alla bestämmelser om

Departementens antal och namn böra ur grundlagarne försvinna och göras till föremål

för en af Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § Regeringsformen föreskrifter,

stiftad lag. Utskottet behöfver icke till stöd för ett sådant förfarande åberopa

att, såvidt Utskottet har sig bekant, endast en mindre Tysk stat, Wurtemberg,

upptager departementsindelningen i sin grundlag; den historiska utvecklingen af

våra egna förhållanden visar tillräckligt tydligt hän på en sådan åtgärd. Den aldre

lagstiftning, från hvilken vår främsta grundlag härleder sitt namn, innehöll, såsom

sjelfva namnet Regeringsform antyder, ursprungligen föga mer än stadgar och reglementen

för förvaltningen. Så var framför allt fallet med 1634 års Regeringsform,

som, vid sidan af en vidlyftig framställning om statsförvaltningen ända in i dess

detaljer, endast hade några få §§ öfriga för ett högst fiygtigt och ofullständigt omnämnande

af Konungens och Riksdagens konstitutionela rättigheter. Men allt ifrån

denna tid har vår grundlagsstiftning småningom alltmera ifrån sig skiljt de administrativa

bestämmelserna, så att numera endast ett obetydligt antal qvarstår. Att,

fortgående i denna rigtning, ur grundlagarne borttaga hvad som gäller departementsindelningen

har synts Utskottet i mer än ett afseende önskvärdt. Man vunne

fördelen, att, efter den plan som för förvaltningens ordnande kunde komma att utstakas,

densamma finge efter hand utveckla sig utan hinder af några bestämmelser

i grundlagen; och Kongl. Maj:t lemnades friare händer att, om han så för godt

funne, företaga den jemnare fördelning af ärendena mellan de särskilda Departementen,

som enligt Utskottets förmenande vore af behofvet påkallad, men som nu

kunde möta hinder redan af Departementens i grundlagen utsatta namn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

I sammanhang med borttagandet af departementsindelningen ur grundlagen

anser sig Utskottet äfven böra föreslå uteslutande derifrån af stadgandet om den

högre värdighet, som af endast historisk grund finnes tillagd cheferne för Justitieoch

Utrikes-departementen. Men då Statsministervärdigheten icke torde böra ur

våra grundlagar helt och hållet borttagas, dels emedan det synes lämpligt, att

Konungen kan med en sådan värdighet utmärka den bland sina rådgifvare, som

han anser böra bland dem intaga främsta platsen, dels emedan de umonela förhållandena

till Norge torde förutsätta tillvaron af en Svensk Statsminister, så länge

Norge enligt sin grundlag skall ega en embetsman med denna värdighet, bär Utskottet

ansett, att Konungen borde kunna utse Statsminister bland samtlige sina

rådgifvare. — Härmed torde Utskottet hafva besvarat den ofvannämnde motionärens

framställning om utnämnande af en ordförande i Stats-Rådet. Denna benämning

har förefallit Utskottet mindre lyckligt vald, då enligt våra grundlagar ingen annan

än Konungen är Stats-Rådets ordförande.

Slutligen och då Utskottet till följd af de grundlagsförändringar här nedan

föreslås, jemväl bort ifrågasätta förändring af 34 § Regeringsformen, har Utskottet

ansett sig böra tillstyrka uteslutande af allt hvad i denna § stadgas om Statsrådsledamöters

rang; man torde numera vara ense derom, att dylika bestämmelser icke

hafva sin plats i grundlag.

De öfriga af Utskottet föreslagna förändringar röra endast redaktionen och

äro nödvändiga följder af dem, hvilka Utskottet ansett böra vidtagas i 5 och 6 §§

Regeringsformen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o) att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, om ändring i 6 §

Regeringsformen för inrättande af ett nytt Stats-departement,

icke måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om tillägg till 7 §

Regeringsformen, angående rättighet för Konungen att uppdraga

afgörandet af vissa ärenden åt Departementschef, icke måtte

af Riksdagen bifallas;

3:o) att Friherre von Schulzenheims motion om förändradlydelse

af 6 § Regeringsformen icke måtte af Riksdagen bifallas; samt

4:o) att Riksdagen måtte antaga följande förändringar i

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv (Föreslagen lydelse, hvari ändringarne

stil äro utmärkta de delar, som blifvit eller tilläggen äro med kursiv stil utföreslagna

att ändras eller utgå) märkta.)

Regerings-formen.

§

Stats-Rådet skall bestå af Tio Ledamöter,

hvilka äge att alla der förekommande

ärenden öfvervara: ej må fader

och son eller bröder på en gång vara

Ledamöter af Stats-Rådet.

§

Af Stats-Bådets Ledamöter skola Sju

vara Chefer hvar för sitt Departement,

nemligen:

Justitie-Stats-Ministern för Justitie-Departementet;
Stats-Ministern

för utrikes ärendena

för Utrikes Departementet;

En Chef och Föredragande Stats-Båd

för Landtför sv ar s-Departementet, hvilken

tillika vare Konungens Bådgifvare i kommandomål

för Arméen;

En för Sjöförsvars-Departementet, hvilken

tillika vare Konungens Bådgifvare i

kommandomål för Flottan;

En för Civil-Departementet;

En för Finans-Departementet, samt

En för Ecklesiastik-Departementet.

Den närmare fördelningen af ärendena,

Departementen emellan, bestämmes af

Konungen genom en särskildt utfärdad,

offentligen kungjord Stadga.

Bland de tre Stats-Båden utan Departement

böra minst Två hafva förvaltat

civil bestallning.

Stats-Rådet skall bestå af Tio Ledamöter,

bland hvilka Konungen utnåmne

en Stats-Minister. Desse äga att alla i

Stats-Bådet förekommande ärenden öfvervara:

ej må fader och son eller bröder

på en gång vara Ledamöter af StatsRådet.

För de särskilda förvaltningsgrenarne

skola finnas Statsdepartement till det antal,

som bestämmes genom en af Konungen

och Biksdagen gemensamt stiftad lag. Ibland

Stats-Bådets Ledamöter utnåmne Konungen

Departements-Chefer, hvilka åro Föredragande

hvar och en för sitt Departement.

Fördelningen af ärendena, Departementen

emellan, bestämmes af Konungen

genom en särskildt utfärdad, offentligen

kungjord Stadga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

13

Ministeriella mål, hvarmed förstås alla

de, som angå Rikets förhållande till främmande

Makter, må Konungen låta bereda

och handhafva på det sätt, Honom

lämpligast synes. Stats-Ministern för utrikes

ärendena tillhör, att dessa mål inför

Konungen föredraga och anmäla, i

närvaro af någon annan Stats-Rådets Ledamot.

År Stats-Ministern frånvarande,

föredrage den Stats-Rådets Ledamot, som

Konungen äfven i detta fall tillkalle. Sedan

Konungen af dessa Embetsman inhemtat

till protokoll anförda råd, för

hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen,

i deras närvaro, besluten; åliggande det

den dertill särskilt förordnade att protokollet

föra. Af sådana beslut må Konungen

låta till Stats-Rådets kunskap

komma, hvad Honom nyttigt synes, så att

äfven någon kännedom af denna Riksstyrelsens

gren måtte hos Stats-Rådet

finnas.

§

Konungen äger att i Afhandlingar och

Förbund med främmande Makter ingå,

sedan Han, enligt föregående §, deröfver

hört Stats-Ministern för utrikes ärendena

och någon annan tillkallad Stats-Rådets

Ledamot.

§

Kommandomål, hvarmed förstås sådana,

som Konungen, i egenskap af Högste

Befälhafvare öfver Krigsmakten till lands

och sjös, omedelbarligen besörjer, må

Konungen, då Han sjelf förer Riksstyrel
-

11.

Ministeriella mål, hvarmed förstås alla

de, som angå Rikets förhållande till främmande

Makter, må Konungen låta bereda

och handhafva på det sätt, Honom lämpligast

synes. Chefen för det Departement,

till hvilket utrikes ärendena höra, tillkommer,

att dessa mål inför Konungen

föredraga och anmäla, i närvaro af någon

annan Stats-Rådets Ledamot. Är

Departements-Chefen frånvarande, föredrage

den Stats-Rådets Ledamot, som

Konungen äfven i detta fall tillkalle.

Sedan Konungen af dessa Embetsman

inhemtat till protokoll anförda råd, för

hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen,

i deras närvaro, besluten; åliggande

det den dertill särskildt förordnade att

protokollet föra. Af sådana beslut må

Konungen låta till Stats-Rådets kunskap

komma, hvad Honom nyttigt synes, så att

äfven någon kännedom af denna Riksstyrelsens

gren måtte hos Stats-Rådet

finnas.

12.

Konungen äger att i Afhandlingar och

Förbund med främmande Makter ingå,

sedan Han, enligt föregående §, deröfver

hört Föredraganden för utrikes ärendena

och någon annan tillkallad Stats-Rådets

Ledamot.

15.

Kommandomål, hvarmed förstås sådana,

som Konungen, i egenskap af Högste

Befälhafvare öfver Krigsmakten till

lands och sjös, omedelbarligen besörjer,

må Konungen, då Han sjelf förer Riks
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

sen, afgöra i närvaro af den bland Krigs- styrelsen, afgöra i närvaro af den bland

Departementens Chefep, till hvars Departe- Departementens Chefer, till hvars Departement

ärendet hörer. Honom åligge, vid ment ärendet hörer. Honom åligge, vid

ansvar, — — — — — —---— ansvar, — — — — — — —--—

§ 26.

Då justitieärenden i Stats-Rådet före- Då justitieärenden i Stats-Rådet föredragas,

skola, jemte Justitie-Stats-Mini- komma, skola, jemte Stats-Rådet och Förestern

och Två Stats-Råd, Två af Högsta draganden för samma ärenden samt Två

Domstolens Ledamöter dem öfvervara, andra Stats-Råd, Två af Högsta Dommed

den skyldighet att till protokollet stolens Ledamöter dem öfvervara, med

sig yttra, som 9 § föreskrifver. den skyldighet att till protokollet sig

yttra, som 9 § föreskrifver.

§ 32.

Sändebud hos främmande Makter och Sändebud hos främmande Makter och

Tjenstemän vid Beskickningarne namne Tjensteman vid Beskickningarne nämne

Konungen i Stats-Ministerns för utrikes Konungen i Föredragandens för utrikes

ärendena och någon annan tillkallad Stats- ärendena och någon annan tillkallad

Råds-Ledamots närvaro. Stats-Råas-Ledamots närvaro.

§ 34.

Stats-Ministrar ne innehafve Riketshögsta

värdighet, och Stats-Råden den närmaste

derintill. Stats-Minister eller Stats-Råd må Stats-Minister eller Stats-Råd må icke

icke tillika annat embete utöfva, ej heller tillika annat embete utöfva, ej heller nånågra

inkomster deraf uppbära. Justitie- gra inkomster deraf uppbära. Justitieråd

må ej tillika annat embete innehafva råd må ej tillika annat embete innehafva

eller utöfva. eller utöfva.

Riksdags-ordningen.

§ 32.

1. Den, som blifvit till Riksdagsman

vald, skall, första gången han efter valet

till Riksdag sig inställer, inför JustitieStats-Ministern,

eller den Konungen i hans

ställe förordnar, sin fullmakt till gransk
-

Den, som blifvit till Riksdagsman vald,

skall, första gången han efter valet till

Riksdag sig inställer, inför Stats-Ministem,

eller den Konungen i hans ställe

förordnar, sin fullmakt till granskning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

15

ning uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder

eller, om Riksdagsman sednare

sig inställer, så snart derefter ske

kan. Denna granskning, —--— —

§

Så snart fullmakterne undergått den i

mom. 1 af nästföregående § föreskrifna

granskning samt berättelse om förloppet

dervid blifvit af Justitie- Stats- Ministern,

eller den i hans ställe förordnad är, meddelad

Kamrarna, hvar i hvad dess ledamöter

angår, begäre hvardera Kammaren

ofördröjligen hos Konungen, medelst Deputation,

Talman och vice Talman, dem

Konungen då för hvardera Kammaren,

bland dess ledamöter, utnämner.

Talman och Vice Talman--— —

§

Konungen låter offentligen kungöra den

af Honom för Riksdags öppnande bestämda

tid, som ej må utsättas sednare än å

femte söckendagen efter Riksdags början.

På den tid skola Riksdagsmännen, sedan

Gudstjenst med dem hållen är, sammankomma

på Rikssalen, der Konungen, eller,

då Han så för godt finner, någon af StatsMinistrarne

förer ordet. Vid detta till
§
Vill

Konungen, med upplösande--

----meddelas.

Då Riksdag skall afslutas, infinna sig,

på Konungens kallelse och efter förrättad

Gudstjenst, Riksdagsmännen på Rikssalen

och framföra genom Talmännen sina

välönskningar. Derefter uppläses Riks
-

uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder

eller, om Riksdagsman sednare

sig inställer, så snart derefter ske kan.

Denna granskning, — —--— — —

33.

Så snart fullmakterne undergått den i

mom. 1 af nästföregående § föreskrifna

granskning samt berättelse om förloppet

dervid blifvit af Stats-Ministern, eller den

i hans ställe förordnad är, meddelad Kamrarna,

hvar i hvad dess ledamöter angår,

begäre hvardera Kammaren ofördröjligen

hos Konungen, medelst Deputation, Talman

och vice Talman, dem Konungen

då för hvardera Kammaren, bland dess

ledamöter, utnämner.

Talman och vice Talman---—

34.

Konungen låter offentligen kungöra den

af Honom för Riksdags öppnande bestämda

tid, som ej må utsättas sednare

än å femte söckendagen efter Riksdags

början. På den tid skola Riksdagsmännen,

sedan Gudstjenst med dem- hållen

är, sammankomma på Rikssalen, der Konungen,

eller, då Han så för godt finner,

Stats-Ministern eller annan Stats-RådsLedarnot

förer ordet. Vid detta tillfälle

36.

Vill Konungen, med upplösande---

—--— meddelas.

Då Riksdag skall afslutas, infinna sig,

på Konungens kallelse och efter förrättad

Gudstjenst, Riksdagsmännen på Rikssalen

och framföra genom Talmännen sina

välönskningar. Derefter uppläses Riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

dagsbeslutet, hvaruppå Konungen, sjelf dagsbeslutet, hvaruppå Konungen, sjelf

eller genom någon af Stats-Ministrar ne, eller genom Stats-Ministern eller annan

förklarar Riksdagen vara afslutad. Stats-Råds- Ledamot, förklarar Riksdagen

vara afslutad.

Tryckfrihets-förordnmgen.

§

Mom. 4. Utgifvare af Dagblad eller

Periodiska Skrifter anmäle sig, jemte titeln

och tryckningsorten, hos JustitieStats-Ministern,

som äger att, så vida Sökanden

ej för nesligt brott blifvit dömd,

eller förklarad ovärdig föra andras talan,

meddela bevis, att intet hinder emot Skriftens

utgifvande förekommer.

Mom. 5. Privilegier å Boktryckeri---

----mil.

Då ett Boktryckeri — — — — rätt.

Den ett nytt Boktryckeri — — ägare.

I båda fallen åligger det Konungens Befallningshafvande,

sedan behörig anmälan

hos honom blifvit gjord, att, genast eller

med först omgående Post, derom underrätta

Justitie-Stats-Ministern.

Mom. 8. Vid rättegångens början vare

Boktryckare skyldig att Författarens namnsedel

till Domstolen ingifva. I annat fall

stånde han författareansvar, så framt icke

Författaren sig hos Domaren sjelfmant

tillkännagifver. Angår rättegången Dagblad

eller Periodiska Skrifter, blifve Utgifvarens

namn af Justitie-Stats-Ministern,

i följd af ofvan föreskrifne anmälan, uppgifvet.

Domaren äger — — — — —

1.

Mom. 4. Utgifvare af Dagblad eller

Periodiska Skrifter anmäle sig, jemte

titeln och tryckningsorten, hos Stats-Rådet

och Föredraganden för justitieårenden,

som äger att, så vida Sökanden ej

för nesligt brott blifvit dömd, eller förklarad

ovärdig föra andras talan, meddela

bevis, att intet hinder emot Skriftens

utgifvande förekommer.

Mom. 5. Privilegier å Boktryckeri —--

— — — — mil.

Då ett Boktryckeri--— - rätt.

Den ett nytt Boktryckeri---ägare.

I båda fallen åligger det Konungens Befallningshafvande,

sedan behörig anmälan

hos honom blifvit gjord, att, genast eller

med först omgående Post, derom underrätta

Stats-Rådet och Föredraganden för

justitiecirenden.

Mom. 8. Vid rättegångens början vare

Boktryckare skyldig att Författarens namnsedel

till Domstolen ingifva. I annat fall

stånde han författareansvar, så framt

icke Författaren sig hos Domaren sjelfmant

tillkännagifver. Angår rättegången

Dagblad eller Periodiska Skrifter, blifve

Utgifvarens namn af Stats-Rådet och Föredraganden

för justitieärenden, i följd

af ofvan föreskrifne anmälan, uppgifvet.

Domaren äger — — — — —— — —

Mom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

17

Mom. 12. Intet hinder vare---

föryttra; dock vare hvar och en, som

antingen i öppen bod eller eljest, med

rättighet att derom i Allmänna Tidningarne

få Kungörelse införa, Bokhandel

idka eller Böcker försälja vill, förbunden

att, på sätt om Boktryckeriers anläggning

stadgadt är, och vid samma ansvar,

anmälan derom hos Justitie-Stats-Ministern

göra. För fortfarande----

Mom. 12. Intet hinder vare---

föryttra; dock vare hvar och en, som antingen

i öppen bod eller eljest, med rättighet

att derom i Allmänna Tidningarne

få Kungörelse införa, Bokhandel idka

eller Böcker försälja vill, förbunden att,

på sätt om Boktryckeriers anläggning

stadgadt är, och vid samma ansvar, anmälan

derom hos Stats-Rådet och Föredraganden

för justitieärenden göra. För

fortfarande — —------—

§ 4.

I afseende på bevakningen öfver Skrifters

lofliga allmängörande skola följande

stadganden gälla:

Mom. 1. Justitie-Stats-Ministern skall

tillkomma att både inom Hufvudstaden

och i orterna, antingen sjelf eller genom

vederbörligen af honom förordnade Ombud,

vaka öfver skrifters allmängörande,

på det sätt och i de delar, som här nedanföre

stadgas.

Mom, 2. Till befrämjande af detta ändamål,

vare härmed till ovägerlig efterlefnad

föreskrifvet, att i samma stund,

ej senare, än en Skrift till försäljning eller

till spridande, på hvad annat sätt som

helst, utgifves, skall ett exemplar aflemnas,

i Stockholm till Justitie-Stats-Ministern,

och i hvarje annan ort till hans

förordnade Ombud. Boktryckare, som

denna föreskrift uraktlåter, böte hvarje

gång Femtio Riksdaler, och om han, utan

att vara försedd med Justitie-Stats-Ministerns

bevis om gjord anmälan af ett Dagblad

eller Periodisk Skrift, desamma trycker,

böte Etthundrade Riksdaler, och

Bih. till Riksd. Prat. 1868. 3 Sami

I afseende på bevakningen öfver Skrifters

lofliga allmängörande skola följande

stadganden gälla:

Mom. 1. Stats-Rådet och Föredraganden

för justitieärenden skall tillkomma

att både inom Hufvudstaden och i orterna,

antingen sjelf eller genom vederbörligen

af honom förordnade Ombud,

vaka öfver skrifters allmängörande, på

det sätt och i de delar, som här nedanföre

stadgas.

Mom. 2. Till befrämjande af detta

ändamål, vare härmed till ovägerlig efterlefnad

föreskrifvet, att i samma stund,

ej senare, än en Skrift till försäljning

eller till spridande, på hvad annat sätt

som helst, utgifves, skall ett exemplar aflemnas,

i Stockholm till Stats-Rådet och

Föredraganden för justitieärenden och

i hvarje annan ort till hans förordnade

Ombud. Boktryckare, som denna

föreskrift uraktlåter, böte hvarje gång

Femtio Riksdaler, och om han, utan att

vara försedd med Siats-Rådets och Föredragandens

för justitieärenden bevis om

gjord anmälan af ett Dagblad eller Perio.

3 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 3.

Skriftens utgifvande inställes, intill dess

Utgifvaren iakttagit hvad (^Vanföre derom

stadgadt är.

Mom. 3. I alla de fall. der åtal, enligt

2 § 4 mom. samt 3 §, genom allmän åklagare

anställes, äge Justitie-Stats-Ministern

eller dess Ombud rättighet att, då han

det nödigt pröfvar, en Skrift med qvarstad

belägga låta, hvilken sist inom åtta

dagars förlopp verkställes. Börande en

månad efter den dag, då i landsort qvarstaden

lagd blifvit, Justitie-Stats-Ministern

meddela Ombudet sitt gillande eller

upphäfvande deraf. Är uti Hufvudstaden

qvarstad ej inom åtta dagars förlopp lagd,

eller i landsorterna Justitie-Stats-Ministerns

gillande ej, inom ofvanskrifna en

månads förlopp, ankommit, må qvarstad

ej, utan efter laga Domstols och Tryckfrihets-komraittéens

yttrande, gälla. Men

vid alla de tillfällen, då Justitie-StatsMinistern

anser förbrytelser emot denna

Lag sig yppa, och så ofta målet ej hör,

vare sig, såsom blott ordningsmål, under

hans egen pröfning, eller, vid personliga

förolämpanden, till den oförrättades enskilda

beifrande, åligge Justitie-StatsMinistern,

antingen han funnit qvarstad

äga rum, eller endast åtal vid laga Domstol,

att Skriften ofördröjligen och omedelbart

till Justitie-Kanslerens laga åtgärd

öfverlemna.

Mom. 4. Till ordningsmål räknas,

om, vid Tryckeris anläggande, uraktlåtes

hvad 1 § 5 mom. derom stadgar, eller

om Boktryckare underlåter att, enligt 1 §

disk Skrift, desamma trycker, böte Etthundrade

Riksdaler, och Skriftens utgifvande

inställes, intill dess Utgifvaren iakttagit

hvad ofvanföre derom stadgadt är.

Mom. 3. I alla de fall, der åtal enligt

2 § 4 mom. samt 3 § genom allmän

åklagare anställes, äge Stats-Bådet och

Föredraganden för justitieärenden eller

dess Ombud rättighet att, då han det nödigt

pröfvar, en Skrift med qvarstad belägga

låta, hvilken sist inom åtta dagars

förlopp verkställes. Börande en månad

efter den dag, då i landsort qvarstaden

lagd blifvit, Stats-Bådet och Föredraganden

för justitieärenden meddela Ombudet sitt

gillande eller upphäfvande deraf. Är uti

Hufvudstaden qvarstad ej inom åtta dagars

förlopp lagd, eller i landsorterna

Stats-Bådets och Föredragandens för justitieärenden

gillande ej, inom ofvanskrifna

en månads förlopp, ankommit, må qvarstad

ej, utan efter laga Domstols och

Tryckfrihets-kommittéens yttrande, gälla.

Men vid alla de tillfällen, då Stats-Bådet

och Föredraganden för justitieärenden anser

förbrytelser emot denna Lag sig yppa,

och så ofta målet ej hör, vare sig, såsom

blott ordningsmål, under hans egen pröfning,

eller, vid personliga förolämpanden,

till den oförrättades enskilda beifrande,

åligge Stats-Bådet och Föredraganden för

justitieärenden, antingen han funnit qvarstad

äga rum eller endast åtal vid laga

Domstol, att Skriften ofördröjligen och

omedelbart till Justitie-Kanslerens laga

åtgärd öfverlemna.

Mom. 4. Till ordningsmål räknas,

om, vid Tryckeris anläggande, uraktlåtes

hvad 1 § 5 mom. derom stadgar, eller

om Boktryckare underlåter att, enligt 1 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

KonstitUtions-ZJ tshottets Utlåtande N:o 3.

19

10 mom., å Skriften utsätta sitt namn,

tryckningsorten ock årtalet, eller om han

en hos honom tryckt skrift till JustitieStats-Ministern

eller dess Ombud, inom

utsatt tid, icke afiemnar, eller om, emot

1 § 12 mom., tryckta Skrifter, hvarå boktryckarenamn,

tryckningsort eller årtal

ej äro utsatta, föryttras. I dessa fall

äge Justitie-Stats-Ministern att, i öfverensstämmelse

med hvad denna Lag stadgar,

den brottslige genast pliktfälla, denne

likväl obetaget att, der han sig så befogad

finner, hos Konungen i Dess JustitieRevisions-Expedition,

underdåniga besvär

anföra, i Stockholm inom 15:de dagen

och i landsorterna inom en månad, sedan

han af Justitie-Stats-Ministerns Utslag

bevisligen del undfått. För öfrigt

äro ordningsmål ej andra än sådana

ekonomiska, som, enligt något framdeles

tillgörande Boktryckeri- och Bokhandelsreglemente,

till Justitie-Stats-Ministerns

pröfning kunna höra, och till rubbning

af något stadgande i denna Lag icke leda.

Mom. 5. Så snart någon förbrytelse emot

denna Lag blifvit af Justitie-Stats-Ministern

hos Justitie-Kansleren anmäld, åligge

den sistnämnde att ofördröjligen låta förbrytelsen,

genom tillförordnad Aktor, vid

behörig Domstol åklaga; — — — — —

Mom. 6. Sedan sex månader förlupit,

efter det en Skrift till Justitie-StatsMinistern

eller hans Ombud, enligt nästföregående

2 mom., inkommit, hvaröfver

embetsbetyg genast afgifvas bör, må ej

af publik Aktor åtal derå äga rum. En
-

10 inom., å Skriften utsätta sitt namn,

tryckningsorten och årtalet, eller om han

en hos honom tryckt skrift till StatsBådet

och Föredraganden för justitieårenden

eller dess Ombud, inom utsatt tid,

icke afiemnar, eller om, emot 1 § 12 mom.,

tryckta skrifter, hvarå boktryckarenamn,

tryckningsort eller årtal ej äro utsatta,

föryttras. I dessa fall äge Stats-Bådet

och Föredraganden för justitieärenden att,

i öfverensstämmelse med hvad denna Lag

stadgar, den brottslige genast pliktfälla,

denne likväl obetaget att, der han sig

så befogad finner, hos Konungen i Dess

Justitie-Revisions-Expedition, underdåniga

besvär anföra, i Stockholm inom 15:de

dagen och i landsorterna inom en månad,

sedan han af Stats-Bådets och Föredragandens

för justitieärenden Utslag bevisligen

del undfått. För öfrigt äro ordningsmål

ej andra, än sådana ekonomiska,

som, enligt något framdeles tillgörande

Boktryckeri- och Bokhandels-regleinente,

till Stats-Bådets och Föredragandens för

justitieärenden pröfning kunna höra, och

till rubbning af något stadgande i denna

Lag icke leda.

Mom. 5. Så snart någon förbrytelse

emot denna Lag blifvit af Stats-Badet

och Föredraganden för justitieärenden hos

Justitie-Kansleren anmäld, åligge den

sistnämnde att ofördröjligen låta förbrytelsen

genom tillförordnad Aktor vid behörig

Domstol åklaga; —-----

Mom. 6. Sedan sex månader förlupit,

efter det en Skrift till Stats-Bådet och

Föredraganden för justitieärenden eller

hans Ombud, enligt nästföregående 2

inom., inkommit, hvaröfver embetsbetyg

genast afgifvas bör, må ej af publik Ak
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

skild man njute, enligt Allmän Lag, till

godo sin talan uti mål, genom hvilkas

tryckning han är personligen förolämpad.

Är någon Skrift med qvarstad belagd,

då skall åtal ske å Skriften, inom åtta

dagar i Hufvudstaden, och, i orterna,

åtta dagar efter det Justitie-Stats-Ministerns

gillande af qvar staden blifvit kunnigt;

i annat fall upphöre qvarstaden och

vare Skriftens försäljning obehindrad.

Mom. 10. I afseende på försäljning

och utspridande af utifrån inkomna Skrifter

på Svenska språket, äge Justitie-StåtsMinistern

lika rättigheter och åligganden,

som i afseende på inom Riket tryckta;

och vare — — — — — — — — — —

Mom. 11. Finner Jusiitie-Stats-Ministern,

att utrikes ifrån inkommen, på

främmande språk författad, Skrift innehåller

något stridande emot 3 §:s 4, 5, 7,

9, 10 och 13 mom., åligge honom, att, efter

tills vidare derå lagd qvarstad, i underdånighet

inhemta Kongl. Maj ds befallning,

huruvida Skrifteu bör till föryttrande

frigifvas, eller under vidare qvarstad förblifva.

Till den ändan åligge hvar och en,

som genom gjord anmälan hos JustitieStats-Ministern

är berättigad att bokhandel

idka, att till Justitie- Stats-Ministern eller

hans ombud inlemna förteckning på inkomna

utländska Skrifter. Skulle å någon

sådan qvarstad läggas, inhemte Justitie-Stats-Ministern

i underdånighet Kongl.

Maj:ts nådiga befallning, huruvida Skriften

bör till föryttrande frigifvas, eller

under vidare qvarstad till återutförande

förblifva, då det på Konungens nådiga

tor åtal derå äga rum. Enskild man

njute, enligt allmän Lag, till godo sin

talan uti mål, genom hvilkas tryckning

han är personligen förolämpad. Är någon

Skrift med qvarstad belagd, då skall

åtal ske å Skriften, inom åtta dagar i

Hufvudstaden, och, i orterna, åtta dagar

efter det Stats-Uådets och Föredragandens

för justitieärenden gillande af qvarstaden

blifvit kunnigt; i annat fall upphöre

qvarstaden och vare Skriftens försäljning

obehindrad.

Mom. 10. I afseende på försäljning

och utspridande af utifrån inkomna Skrifter

på Svenska språket, äge Stats-Bådet

och Föredraganden för justitieärenden

lika rättigheter och åligganden, som i

afseende på inom Riket tryckta; och vare

Mom. 11. Finner Stats-Bådet och Föredraganden

för justitieärenden, att utrikes

ifrån inkommen, på främmande språk

författad, Skrift innehåller något stridande

emot 3 §;s 4, 5, 7, 9, 10 och 13 inom.,

åligge honom, att, efter tills vidare derå

lagd qvarstad, i underdånighet inhemta

Kongl. Maj:ts befallning, huruvida Skriften

bör till föryttrande frigifvas, eller under

vidare qvarstad förblifva. Till den ändan

åligge hvar och en, som genom gjord anmälan

hos Stats-Bådet och Föredraganden

för justitieärenden är berättigad att bokhandel

idka, att till Stats-Bådet och Föredraganden

för justitieärenden eller hans

ombud inlemna förteckning på inkomna

utländska skrifter. Skulle å någon sådan

qvarstad läggas, inhemte Stats-Bådet och

Föredraganden för justitieärenden i underdånighet

Kongl. Maj:ts nådiga befallning,

huruvida Skriften bör till föryttrande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

21

pröfning må ankomma, om och till hvad

belopp Bokhandlaren må njuta ersättning

af statsmedlen.

§

Mom. 8. Finner Justitie-Stats-Ministern

eller dess ombud sig befogad att,

på de grunder för qvarstad å tryckt Skrift,

här ofvan stadgade äro, förordna eller

äska, det någon Skrift med qvarstad beläggas

må, vare han eller det berättigad,

att i Stockholm, genom biträde af OfverStåthållare-Embetet,

och i öfriga städer

samt orterna, medelst skyndsam handräckning,

som ej får vägras af den Magistrat,

hvarunder Boktryckeriet, enligt §

1, lyder, sådan qvarstad erhålla; börande

öfver förloppet af qvarstadsförrättningen

och orsakerna dertill, samt i afseende på

den åklagade Skriften, om och huru många

exemplar då ännu finnas uti Boktryckarens

värjo, anteckning trefaldt författas,

hvaraf den ena tillställes Justitie-Statsministern

eller hans Ombud, den andra

Magistraten och den tredje Boktryckaren.

Magistraten vare--embetets förlust.

Justitie-Stats-Ministern eller dess Ombud

äge ej makt att, annorlunda än nu sagdt

är, qvarstad fordra eller vidare befattning

med saken taga, utan hänskjute genast

alltsammans till Justitie-Kansleren,

på hvilkens ytterligare embetsåtgärd och

ansvar det ankommer, att sådana mål

varda, enligt denna och allmän lag, handhafda.

Anmäles hos Justitie-Kansleren

omedelbarligen någon Skrift till åtal, bör

han, sist inom fjorton dagar, om målets

upptagande vid laga Domstol, genom af

frigifvas, eller under vidare qvarstad till

återutförande förblifva, då det på Konungens

nådiga pröfning må ankomma, om

och till hvad belopp Bokhandlaren må

njuta ersättning af statsmedlen.

5.

Mom. 8. Finner Stats-JRådet och Föredraganden

för justitieärenden eller dess

ombud sig befogad att, på de grunder

för qvarstad å tryckt Skrift, här ofvan

stadgade äro, förordna eller äska, det

någon skrift med qvarstad beläggas må,

vare han eller det berättigad, att i Stockholm,

genom biträde af Ofver-StåthållareEmbetet,

och i öfriga städer samt orterna,

medelst skyndsam handräckning, som ej

får vägras af den Magistrat, hvarunder

Boktryckeriet, enligt § 1, lyder, sådan

qvarstad erhålla; börande öfver förloppet

af qvarstadsförrättningen och orsakerna

dertill, samt i afseende på den

åklagade Skriften, om och huru många

exemplar då ännu finnas uti Boktryckarens

värjo, anteckning trefaldt författas,

hvaraf den ena tillställes Stats-Bådet och

Föredraganden för justitieärenden eller

hans ombud, den andra Magistraten och

den tredje Boktryckaren. Magistraten

vare--embetets förlust. Stats-Bådet

och Föredraganden för justitieärenden

eller dess Ombud äge ej makt att, annorlunda

än nu sagdt är, qvarstad fördra

eller vidare befattning med saken taga,

utan hänskjute genast alltsammans till

Justitie-Kansleren, på hvilkens ytterligare

embetsåtgärd och ansvar det ankommer,

att sådana mål varda, enligt denna och

allmän lag, handhafda. Anmäles hos

Justitie-Kansleren omedelbarligen någon

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

honom tillförordnad Aktor, anstalt foga;

men icke må han om någon sådan föregående

qvarstad, som här framföre nämndt

är, förordna, utan Justitie- Stats-Ministerns

eller hans Ombuds hörande och tillstyrkande.

År målet till laga Domstol kommet,

och qvarstad der af Aktor yrkad,

bör Domstolen sig deröfver, inom åtta

dagar, utlåta; men likväl, derest det utan

tidsutdrägt ske kan, Justitie-Stats-Ministerns

eller dess Ombuds utlåtande inhemtas.

Afslås qvarstadspåståendet, fortfares

ändock med rättegången; men om påståendet

gillas, och har Justitie-Stats-Ministern

eller hans Ombud sådant tillstyrkt,

skall qvarstaden verkställas; dock bör

Mom. It. Angripas uti af trycket —

— --— — allmän lag föreskrifva;

dock må underdomaren, vid sådana enskilda

tvister, utan inhemtadt utlåtande

af Justitie-Stats-Ministern eller hans Ombud,

qvarstadsfrågor upptaga och deröfver

meddela utslag, hvaröfver parterna

äga i laglig ordning hos öfverrätten besvär

anföra; i hvilket fall qvarstaden ej

må verkställas.

Mom. 12. I frågor om qvarstad ---

— --biträda; dock må ej hos Bok
handlare

eller annan försäljare å någon

inom Riket utkommen Skrift qvarstad begäras,

utan att genom bevis kan styrkas,

att Skriften i tryckningsorten blifvit med

qvarstad belagd, eller i det fall, att Skriften

ej blifvit, enligt 4 § 2 mom., till Ju
-

Skrift till åtal, bör han, sist inom fjorton

dagar, om målets upptagande vid laga

Domstol, genom af honom tillförordnad

Aktor, anstalt foga; men icke må han om

någon sådan föregående qvarstad, som

här framföre nämndt är, förordna, utan

Stats-Bådets och Föredragandens för justitieärenden

eller hans Ombuds hörande och

tillstyrkande. År målet till laga domstol

kommet, och qvarstad der af Aktor yrkad,

bör Domstolen sig deröfver, inom

åtta dagar, utlåta; men likväl, derest

det utan tidsutdrägt ske kan, Stats-Bådets

och Föredragandens för justitieärenden

eller dess Ombuds utlåtande inhemtas.

Afslås qvarstadspåståendet, fortfares ändock

med rättegången; men om påståendet

gillas, och har Stats-Bådet och Föredraganden

för justitieärenden eller hans

Ombud sådant tillstyrkt, skall qvarstaden

verkställas; dock bör — — — — — —

Mom. 11. Angripas uti af trycket —

— — — — — allmän lag föreskrifva;

dock må underdomaren, vid sådana enskilda

tvister, utan inhemtadt utlåtande

af Stats-Bådet och Föredraganden för justitieärenden

eller hans ombud, qvarstadsfrågor

upptaga och deröfver meddela

utslag, hvaröfver parterna äga i laglig

ordning hos öfverrätten besvär anföra; i

hvilket fall qvarstaden ej må verkställas.

Mom. 12. I frågor om qvarstad —

---biträda; dock må ej hos Bokhandlare

eller annan försäljare å någon inom

Riket utkommen Skrift qvarstad begäras,

utan att genom bevis kan styrkas, att

Skriften i tryckningsorten blifvit med qvarstad

belagd, eller i det fall, att Skriften

ej blifvit, enligt 4 § 2 mom., till Stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 3.

23

stitie-Stats-Ministern eller dess Ombud inlemnad.

Mom. 13. Varder någon af trycket

härstädes utkommen eller utländsk, hit i

Riket införd, Skrift, utaf en eller flera

främmande staters Sändebud eller deras

Regeringar anmäld, såsom innefattande

sådana ämnen, hvilka kunna föranleda till

missnöje hos andra Makter, äge Konungen

att derom, efter sakens och omständigheternas

beskaffenhet, i nåder förordna,

samt, om Han så nödigt pröfvar, om Skriftens

seqvestrerande och indragning genom

Dess Justitie-Stats-Minister eller JustitieKansler,

så väl hos Boktryckare som försäljare

eller andra utspridare, låta föranstalta,

och hvarmed förhålles på sätt,

som angående beläggande med qvarstad

här ofvanföre stadgadt finnes; skolande i

de fall — — — — — — —---

Rådet och Föredraganden för justitieärenden

eller dess ombud inlemnad.

Mom. 13. Varder någon af trycket

härstädes utkommen eller utländsk, hit i

Riket införd, Skrift, utaf en eller flera

främmande staters Sändebud eller deras

Regeringar anmäld, såsom innefattande

sådana ämnen, hvilka kunna föranleda till

missnöje hos andra Makter, äge Konungen

att derom, efter sakens och omständigheternas

beskaffenhet, i nåder förordna,

samt, om Han så nödigt pröfvar,

om Skriftens seqvestrerande och indragning

genom Dess Föredragande för justitieärenden

eller Justitie-Kansler, så väl

hos Boktryckare som försäljare eller andra

utspridare, låta föranstalta, och hvarmed

förhålles på sätt, som angående beläggande

med qvarstad här ofvanföre

stadgadt finnes; skolande i de fall---

Anm. 1 händelse de af Utskottet i ett annat Utlåtande, N:o 5, nu jemväl

föreslagna ändringar i Tryckfrihetsförordningens §§ 1 och 4 skulle godkännas,

komme dessa §§ att erhålla den lydelse, som i detta sednare Utlåtande är införd.

Stockholm den 9 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Th. Munck af Rosenschöld.

Ordförande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.