Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Riksdag s-ordning ens 21 och 22 §§. Riksdagens Andra Kammare har till Utskottets behandling hänvisat en derstädes väckt motion

1868-04-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1868:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Riksdag s-ordning ens 21 och 22 §§. Riksdagens Andra Kammare har till Utskottets behandling hänvisat en derstädes väckt motion

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

Iso 8.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 18 April 1868, kl. 10 f. m.

Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring i Riksdag s-ordning ens 21 och 22 §§.

Riksdagens Andra Kammare har till Utskottets behandling hänvisat en

derstädes väckt motion (N:o 327), uti hvilken Herr Falkman föreslagit, att Riksdags-ordningens

21 §, med upphäfvande af hvad der finnes stadgadt om en

ovilkorlig förpligtelse för den, som blifvit vald till ledamot af Andra Kammaren,

att åtaga sig ett sådant uppdrag, måtte erhålla följande lydelse: “Vill riksdags
man,

som för Andra Kammaren vald blifvit, befattningen sig afsåga, vare han

dertill berättigad. Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, som göres vid sjelfva

valtillfället eller sist inom åtta dagar derefter, anmäles hos valförrättaren, som

ombesörja att nytt val i laga ordning skyndsamt företages. Sker afsägelse sedermera

eller mellan riksdagar, må anmälan derom göras hos Konungens Befallningshafvande,

som, på sätt i § 28 mom. 2 är föreskrifvet, föranstaltar att nytt

val ofördröjligen varder anstäldt. “ I öfverensstämmelse härmed har ock blifvit

föreslaget, att Riksdags-ordningens 22 § 3 mom., hvilket innehåller föreskrifter

om huru klagan föres öfver beslut, hvarigenom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag

ej blifvit godkänd, måtte ur grundlagen utgå.

Det stadgande, hvilket motionären velat, såsom obilligt, onödigt och rent

af skadligt, från grundlagen utesluta, är ingen nyhet inom vår lagstiftning. Innan

det fick sin nuvarande plats, har det förekommit i 17 § af 1810 års Riksdagsordning

och före denna i Riksdagsordningen af år 1723. Här är alltså

fråga om en sedan lång tid tillbaka i vår statsrätt rotfästad grundsats, som utan

tvifvel har sin källa i insigten derom, att det är på medborgares förtroende som

representantskapet bör grundas, men att denna grundval kunde komma att saknas,

derest det tilläts dem, hvilka på grund af ett sådant förtroende blefve till

riksdagsmän valda, att af hvarjehanda orsaker undandraga sig det arbete i det

allmännas tjenst, man af dem fordrade. Derjemte torde ock, med afseende på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

närvarande förhållanden och så länge valbarheten till ledamot af Andra Kammaren

anses böra vara fästad vid valkretsen, så att ingen utom densamma får väljas,

en begränsning af rättigheten att afsäga sig riksdagsmannaskapet vara af nöden,

emedan eljest vissa valkretsar, i följd deraf att möjligen endast ett ringa

antal riksdagsmannavärfvet fullt vuxne personer inom dem funnes att tillgå, skulle

kunna utsättas för nödvändigheten att välja en representant, som icke blott saknade

valmännens förtroende, utan ock öfriga egenskaper, som för riksdagsmannakallets

utöfvande vore af vigt. För det tvång, det allmänna sålunda fortfarande

torde nödgas ålägga de enskilde medborgarne, har grundlagen å andra sidan

sökt, savidt möjligt var, halla dem skadeslösa genom det riksdagsmannaarfvode,

som tillkommer Andra Kammarens ledamöter. Och skulle, detta oaktadt, i ett

eller annat fall inträffa, att de uppoffringar, riksdagsmannaskapet ålägger, blefve

alltför kännbara, lära valmännen säkerligen vara villige att vid en af denna anledning

uttalad önskan att vid riksdagsmannaval icke komma i åtanka, fästa allt

det afseende, som med en tillbörlig omtanke för det allmännas intresse kan förenas.

Högst sällsynta torde ock de fall vara, då någon med bestämd motvilja

för riksdagsmannakallet blifvit på grund af här anmärkta lagstado-ande nödgad

att detsamma utöfva, hvarföre Utskottet, som funnit den föreslagna förändringen

hvarken nödig eller nyttig, vördsamt hemställer,

att den ifrågavarande motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Th. Mun c k af Rosenschöld.

Ordförande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.