Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i 25 § Riksdags-ordningen. Till Utskottets handläggning hafva blifvit från Andra Kammaren öfverlemnade tvänne derstädes väckta motioner om ändring i 23 § Riksdags-ordningen, den ena

1868-04-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1868:9, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i 25 § Riksdags-ordningen. Till Utskottets handläggning hafva blifvit från Andra Kammaren öfverlemnade tvänne derstädes väckta motioner om ändring i 23 § Riksdags-ordningen, den ena

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

5

i

\:0 9.

Ank. till Riksd. Kansli d. 18 April 1868, kl. 10 f. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring i 25 § Riksdags-ordningen.

Till Utskottets handläggning hafva blifvit från Andra Kammaren öfverlemnade

tvänne derstädes väckta motioner om ändring i 23 § Riksdags-ordningen,

den ena (N:o 320) af Herr Ridderstad, som föreslagit att §:n skulle erhålla följande

lydelse: ''''Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel Bi
sättning

för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af sjuhundratjugu

Riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser

riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren

eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde

förflutit, så ock under urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår, jemte

resekostnadsersättning, i dagtraktamente sex Riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga

sammanlagdt sjuhundratjugu Riksdaler. Den ledamot af Kammaren, som

icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver,

vara förlustig sex Riksdaler af arfvodet”; och den andra (N:o 334) af Herr Rosenberg,

enligt hvars förslag §:n skulle komma att lyda på följande sätt: ■ Hvarje

ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad

till och från riksdagen samt arfvode af sjuhundratjugu Riksdaler jemte ersättning

till bestridande af hans hemmavarande embets- eller enskilda göromål af fyrahundraåttatio

Riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen

upplöser riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot

af Kammaren eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så

lång tid af dess sammanträde förflutit, så ock under urtima riksdag, Kammarens

ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente sex Riksdaler och

till vikaries aflönande i hemorten fyra Riksdaler för hvarje dag, hvilket allt dock

ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra Riksdaler”.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

Hvad det först nämnda förslaget vidkommer, har Utskottet skänkt sitt fulla

erkännande åt de motiver, som föranledt dess framläggande; men då Utskottet

det oaktadt anser sig böra afstyrka bifall till motionen, sker detta hufvudsakligen

af det skål, att Utskottet befarar, att om riksdagsmannaarfvodet nedsattes till det

af. motionären föreslagna belopp, det icke skulle komma att motsvara det ändamål,

man med dess bestämmande afsett. Detta ändamål har varit att sätta samhället

i tillfälle att för utöfvande af folkrepresentantens vigtiga kall kunna taga

den verkliga förtjensten och det lefvande intresset för samhällets angelägenheter

i anspråk, hvarhelst dessa egenskaper funnes, och utan hinder deraf, att °de tillhörde

personer, hvilkas ekonomiska ställning icke tillät dem att utan särskild

godtgörelse utbyta sina enskilda sysslor emot arbetet i det allmännas tjenst. Att

med fullkomlig säkerhet afgöra, hvar gränsen för arfvodets belopp borde för

detta ändamåls vinnande uppdragas, lärer svårligen låta sig göra. För mången

torde riksdagsmannaarfvodet, sådant det nu är bestämdt, mer än tillräckligt uppväga

de olägenheter han i följd af sitt riksdagsmannaskap måste vidkännas; men

å andra sidan torde icke exempel saknas, att personer äfven med åtnjutande af

detta arfvode måste i och för riksdagsmannaskapet göra ganska kännbara ekonomiska

uppoffringar. Skulle dertill den åsigt göra sig gällande, att till riksdagsman

vald embetsman borde med afdrag af sin lön bidraga till vikaries aflöning

under den tid han af riksdagsgöromål hindrades att sitt embete förvalta,

blefve arfvodet, redan sådant det nu är, säkerligen i icke få dylika fall otillräckligt.

Härtill kommer att man vid bestämmande af arfvodets storlek måste taga

i. betraktande det fall, hvars inträffande Riksdagsordningen förutsätter, att nemligen

Riksdagen kan komma att vara samlad utöfver fyra månader. Att under

sådana förhållanden nedsätta riksdagsmannaarfvodet kunde, efter hvad Utskottet

befarar, medföra den verkan, att mången, som med heder och till det allmännas

båtnad skulle beklädt riksdagsmannakallet, funne de dermed förknippade uppoffringarne

öfverstiga sina krafter, och derföre sökte undandraga sig sina medborgares

val.

Den sistnämnde motionären, som funnit, att den jemlikhetsprincip, hvilken

våra grundlagsstiftare sökt göra gällande i afseende på riksdagsmännens inbördes

förhållande till hvarandra, och hvilken bland annat funne sitt uttryck deruti, att

den obildade jordbrukaren från landet och den högt stående embetsmannen från

staden hade lika riksdagsmannaarvode, lika skjutsersättning, lika yttranderätt och

lika rösträtt, koinme att i icke ringa mån störas derigenom, att Regeringen i

större eller mindre grad befriat embetsman, som blifvit till riksdagsmän valde, från

löneafdrag till de vikariers aflöning, som under riksdagstiden uppehöllo deras

tjenster, och af allmänna medel anvisat anslag till sådana behof, har jemväl trott

sig finna medel till den rubbade jemnvigtens återställande deruti, att för samtlige

ledamöter i Andra Kammaren riksdagsmannaarfvodet delades i tvänne delar, hvar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

7

af den ena skulle tillfalla riksdagsmannen såsom dagtraktamente, den andra användas

till “vikaries aflönande i hemorten".

Utskottet har icke kunnat föreställa sig, att denna fråga skulle finna någon

tillfredsställande lösning genom att man, på sätt motionären föreslagit, införer lagstiftningen

i ämnet pa sadana fält, der talet om vikarier och vikariatsarfvoden

saknar allt berättigande; ty utom det att flere embetsman under riksdagstiderna

kunna lemna sina tjenster, utan att dessa behöfva uppehållas af särskilt aflönade

vikarier, finnes ett icke ringa antal riksdagsmän utom embetsmannaklassen, hvilkas

enskilda angelägenheter icke fordra den särskilda tillsyn, som motionären synes

förutsätta.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o att Herr Ridderstads motion icke måtte af Riksdagen bifallas;

samt

2:o att Herr Rosenbergs motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 April 1868.

På Utskottets vägnar:

O

TIi. Munck af Rosenschöld.

Ordförande.

Grefve F. Piper har velat tillkännagifva, att han icke Öfvervarit detta

ärendes behandling inom Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.