Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående skyldighet för dem inom kommunerna, som icke ega fastighet, att deltaga i kostnaderna för uppförande och underhåll af allmänna byggnader m. m.

1868-02-24 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:10, Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående skyldighet för dem inom kommunerna, som icke ega fastighet, att deltaga i kostnaderna för uppförande och underhåll af allmänna byggnader m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

i\:o lO.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1868, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående skyldighet

för dem inom kommunerna, som icke ega fastighet,

att deltaga i kostnaderna för uppförande och underhåll

af allmänna byggnader m. m.

Hos Första Kammaren har''Herr N. S. von Kock uti ingifven motion

{N:o 64) anmärkt, hurusom det vore billigt, att äfven de som icke egde fastighet

lemnade bidrag till allmänna byggnader inom kommunerna, men att, enär

fastigheterna eller deras egare otvifvelaktigt hade största och varaktigaste nyttan

deraf, att kommunernas allmänna byggnader blefvo väl uppförda och underhållna,

det å andra sidan ej vore billigt, att de, hvilka icke egde fastighet,

blefvo för sagda ändamål beskattade lika med fastighetsegare. Dertill komme,

att det vore både oklokt och orätt att stadga, det den som ville eller måste

bo och låta sig mantalsskrifvas för ett eller annat år inom en kommun, skulle

kunna förpligtas deltaga med ett belopp, mångfaldigt större än allmänna bevillningen,

eller hvad inom det ojemförligt större flertalet af kommuner betalades,

t. ex. till kyrko- eller skolhusbyggnad, derför att just detta eller dessa år ett

dylikt byggnadsföretag påginge inom samma kommun. Motionären hemställde

fördenskull, att Riksdagen måtte för sin del besluta ett lagstadgande af följande

lydelse:

“Med ändring af hvad i lag eller särskilda författningar derom är stadgadt,

förordnas:

att såsom bidrag till byggande och underhållande af alla allmänna byggnader

inom stad, tingslag, kyrkoförsamling eller annan kommun skall, jemte

hvad egare af fastighet, enligt nu gällande eller framdeles meddelade lagstadganden,

böra, såsom sådane, tillskjuta, utgå af hvar och en, som till Staten

erlägger allmän bevillning för kapital eller arbete, afgifter, dem Riksdagen årligen

till beloppet bestämmer, lika i hela riket för tillgodonjutande af fördelen

att få begagna samt undgå andra tillskott till byggnad och underhåll utaf

a) kyrka med hvad dertill hörer;

b) ecklesiastika boställshus;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10. ia

c) läroverksbyggnader;

d; rådhus, tingshus, fängelse eller annan byggnad, som kommunen för

rättsskipningen är ålagdt uppföra eller underhålla;

e) sockenstuga, fattighus jemte^öfriga här ofvan icke uppräknade, kommunen

tillhörande hus, samt

f) allmänna lands- och häradsvägar med derå befintliga broar nu inde

lade på tingslagen, jemte gator och broar i städerna."

Och har motionären vidare anfört, att Riksdagen borde anhålla, att

dessa utgifter, hvar för sig, finge debiteras och uppbäras i sammanhang med

allmänna bevillningen samt derefter genom Konungens Befallningshafvande

fötdelas emellan förvaltningarne af hvarje byggnadskassa, så att den större

eller mindre kommunen finge hvad på densamma sig belöpte af hvar och eu

som derinom under året erlagt bevillning af kapital eller arbete; samt att, till

betryggande mot farhågorna för fastighetsegares öfvervägande magt att kunna

vid Riksdagen oskäligen höja afgifterna, kunde i lagen införas ett stadgande

om maximum, t. ex. en procent åt den beskattade inkomsten, deröfver alla

ifiågavarande kommunalafgifter tillsammans ej finge höjas.

Lag-Utskottet, som enligt erhållen remiss har att meddela yttrande öfver

berörda förslag, får dervid erinra, att Rikets Ständer vid 1865—1866 årens

liksdag genom särskilda underdåniga skrivelser anhållit, att Kongl. Maj;t täcktes

låta utarbeta och framlägga förslag till förändrade stadganden angående grunderna

för deltagande i dels väghållningsbesväret och dels byggnad och underhåll

af kyika med hvad dertill hörer, äfvensom af sockenstuga och fattigstuga, samt

att dessa frågor, utom hvad angår väghållningen vintertiden, hvarom Kongl.

Maj:t nu till Riksdagen aflåtit nådig Proposition, äro på åtgärd af Kongl Makt

beroende.

Vid sådant förhållande och då de ämnen af olika natur, hvilka niotio

nären i sitt förslag sammanställt, icke lämpligen kunna nu särskiljas för att

delvis behandlas, anser sig Utskottet hora vördsamt hemställa,

att ifrågavarande förslag måtte lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 24 Februari 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

B-ih. till Riksd. Vrvt. ISO» 7 Sami. 7 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.