Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändring dels af åtskilliga sladganden rörande exselcutionsväsendet, dels af föreskrifterna i 47 och 51 §§ Konkurslagen.

1868-03-20 · 8 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:16, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändring dels af åtskilliga sladganden rörande exselcutionsväsendet, dels af föreskrifterna i 47 och 51 §§ Konkurslagen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o IS.

Nio 16.

Ank. till Riksd Kansli d. 20 Mars 1868, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändring dels af åtskilliga

sladganden rörande exselcutionsväsendet, dels af föreskrifterna

i 47 och 51 §§ Konkurslagen.

Genom ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottets behandling

öfverlemnade, är föreslaget:

l:o af Herr A. 0. Wallenberg (motionen n:o 53 i första serien), “att utur

Konkurslagen af den 18 September 1862 samt Kongl. Förordningen af den 5 November

1867, angående förändrad lydelse af 51 § Konkurslagen, samt Kongl. Förordningen

den 27 April 1810 angående värdering af utmätt fastighet å laudet, jemte

Kongl. förklaringen den 27 Juni 1811, samt utur alla andra Kongl. förordningar

eller gällande författningar må uteslutas allt, som föreskrifver särskild värdering af

mät tagen eller konkursmassa tillhörig fast egendom11;

2:o af samma motionär (motionen n:o 54), “att ur Kongl. Förordningen den

18 December 1823, angående verkställighet af auktioner å utmätt fast egendom, samt

till samma ämne hörande Kongl. Förordningen af den 21 Mars 1835, och Konkurslagen

af den 18 September 1862 med Kongl. Förordningen den 5 November 1867,

samt utur alla andra möjligen gällande författningar må uteslutas alla bestämmelser

om flera än en auktion, och den ovilkorlig, å i mät tagen eller konkursmassa tillhörig

fast egendom11;

3:o af samma motionär (motionen n:o 55), “att auktionsmethoden upp- och

afslag ej längre må begagnas, då utmätt eller konkursmassa tillhörig egendom genom

auktion skall försäljas11;

4:o af Herr A. Rydberg (motionen n:o 94 i andra serien), att 47 § i Konkurslagen

måtte ändras till denna lydelse:

“Under anslagstiden skola gode männen upprätta beskrifning öfver den till

boet hörande fasta egendom, för hvilken det för året åsätta taxeringsvärde utgör

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 16.

3

värderingssumman. Ej må dock sådan egendom före inställelsedagen försäljas, utan

så är att den för intecknad gäld utmätt blifvit";

5:o af Herr O. Nilsson från Christianstads län (motionen n:o 22 i andra

serien), “att föreskriften i nyssnämnda § af Konkurslagen om värdering af konkursmassas

fasta egendom måtte upphäfvas";

6:o likaledes af Herr O. Nilsson (motionen n:o 317), att 3 och 4 momenten

i 51 § Konkurslagen, jemförd med Kongl. Förordningen den 5 November

1867, måtte erhålla följande lydelse:

“Ej må å första auktion egendom säljas under inteckningarnes värde, sammanlagdt

med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur

egendomen utgå. Kan försäljning sålunda ej ske, ege borgenärerne, i den ordning

59 och 60 §§ stadga, angående försäljningen vid allmänt sammanträde besluta;

dock med vilkor att alla kända inteckningshafvare blifvit genom särskilda, dem bevisligen

delgifna kallelser om sammanträdet underrättade; och varde sådan auktion

genom vederbörande myndighet förrättad";

7:o af Herr P. Staaff (motionen n:o 38 i andra serien), att 5 kapitlet 2 §

Utsöknings-balken, hvarest stadgas, att “hvad gäldenär minst umbära kan, såsom

det han sin näring idkar med, skall sist utmätas", måtte förändras till

denna lydelse:

”Från utmätning skall undantagas de gång- och sängkläder, gäldenär för

sig, hustru och oförsörjda barn behöfver, äfvensom hvad han oundgängligast för

drifvande af sin näring tarfvar”;

8:o af Herr J. Wedberg (motionen n:o 92 i andra serien), ”att Riksdagen

måtte för sin del besluta, att hvad genom Kongl. Förordningarne den 10 Juni

1841 och den 6 Oktober 1848 är om utsökande af auktionsfordringar stadgadt,

jemväl skall hafva tillämpning vid utsökandet af kapital och ränta efter i fastighet

intecknadt skuldebref”; och

9:o af Herr C. Orre (motionen n:o 20 i andra serien), att beslut måtte af

Riksdagen fattas, hvarigenom kunde ernås “en så mycket möjligt är tydlig och klar

stadga angående utmätningsväsendet i allmänhet, samt att sålunda nu befintliga

mångfaldiga författningar måtte ändras och förbättras i öfverensstämmelse med tidens

fordringar".

Det sammanhang, hvari dessa ämnen stå till hvarandra, i förening med den

omständighet att de tre förstnämnda motionerna hvar för sig afse förändring af gällande

stadganden rörande både utmätt och konkursmassa tillhörig fast egendom,

föranleder Utskottet att jjå en gång behandla samtliga, här ofvan upptagna förslag.

Dervid torde till en början böra lemnas en kort redogörelse för hvad lag och författningar

i förevarande hänseenden hufvudsakligen föreskrifva.

Enligt Kongl. Förordningen den 27 April 1810 åligger det kronofogde eller

den, som under hans ansvar verkställer utmätning af fastighet å landet, att upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 16.

råtta fullständig beskrifning deröfver och med biträde af två nämndemän densamma

vardera, dervid egaren är obetaget ej allenast att tillkalla andra gode män till förrättningens

öfvervarande, utan ock, om så åstundas, söka värdering af domaren,

hvilket i sådant fall bör genast hos utmätningsmännen innan der^s afresa samt sist

inom en månad derefter hos domaren tillkännagifvas; och eger gäldenären, derest

han och borgenären ej kunna öfverenskomma om auktionsstället, att bestämma, om

auktionen skall förrättas på landskansliet eller å tingsstället i det härad der egendomen

ligger; skolande, jemlikt Kongl. Förklaringen den 27 Juni 1811, auktionen

förrättas å landskansliet, i fall gäldenären underlåter att vid utmätningen eller värderingen

auktionsstället uppgifva. — Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835 föreskrifver,

att första auktionen skall, om egendomen ligger å landet, minst två månader

före auktionsförrättningen, men om den är i stad belägen, minst en månad

förut i behörig ordning kungöras, samt att, der mer än en auktion blifver af nöden,

den andra auktionen bör hållas inom sex månader å landet och inom fyra

månader i stad, räknade från det domen eller utslaget till kronofogden eller magistraten

för verkställighet aflemnades. — Genom Kongl. Förordningen den 18 December

1823 är stadgadt, att, om vid första auktionen å utmätt fast egendom värderingssumman

eller derutöfver bjudes, försäljning då skall ske, utan afseende på

större eller mindre antal närvarande spekulanter, men att, i annat fall, ny auktion

bör hållas sex veckor derefter, då med iakttagande af föreskriften i 5 kapitlet 4 §

Utsöknings-balken, att utrop ej må ske då allenast få äro tillstädes, fastigheten

ovilkorligen försäljes till den mestbjudande, ehvad hans bud är till beloppet större

eller mindre, så vida icke gäldenären och samtlige fordringsegarne annorlunda åsämjas,

samt att i afseende på tredje och följande auktioner på enahanda sätt förfaras

skall. — I Kongl. Förordningen den 29 November 1823 påbjudes, att fastighetsauktioner

skola förrättas i s. k. upp- och afslag, derest icke gäldenären och borgenärer

samt alla de, hvilkas rätt kan vara i fråga, enhälligt öfverenskomma om annat

försäljningssätt. — Beträffande konkursmassas fasta egendom hafva gode männen

åliggande, enligt 47 § i Konkurslagen den 18 September 1862, att under anslagstiden

låta densamma värderas, på sätt i Utsöknings-balken sägs; och vidare stadgas i

51 §, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 5 November 1867: “Fast egendom

må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der ej alla vid sammankomsten närvarande

borgenärer, så ock gäldenären, dertill samtycka. Är sådan egendom för gäld

intecknad, då må försäljning utom offentlig auktion ej ske, der ej de inteckningshafvare,

hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill lemnat; sker försäljningen å auktion,

varde de inteckningshafvare, som kände äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion

egendomen säljas under inteckningarnes värde, sammanlagdt med det belopp, som med

förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenärerne,

i den ordning 59 och 60 §§ stadga, så ock de inteckningshafvare, hvilkas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 16.

ratt ar deraf beroende, till den försäljning bifall lemna. Kan försäljning sålunda ej

ske, ega borgenärerne hos vederbörande myndighet äska försäljning i den ordning,

som om fast egendom, den der utmätt blifvit, särskildt är stadgadt.I utsökningsmål,

der fråga är om fordringsanspråk, som härleder sig från inrop af varor på

offentlig auktion och är grundadt på ordentligen fördt auktionsprotokoll, eger Konungens

Befallningshafvande, enligt Kong!. Förordningarne den 10 Juni 1841 och

den 6 Oktober 1848, magt att förständiga vederbörande underexsekutor, att, der jäf

mot krafvets ngtighet icke möter, uttaga fordringsbeloppet med ränta och kostnadsersättning.

Det kan icke förnekas, att, såsom Herr Wallenberg i sin först omnämnda

motion anmärkt, våra utsökningslagar, i hvad de angå utmätning och försäljning af

fast egendom, likasom äfven i flera andra hänseenden, äro olämpliga. Den tidsutdrägt

och de många omvägar, som erfordras för uttagande af en fordran på exsekutiv

väg. ur fast egendom, särdeles då gäldenären begagnar de tillfällen, som stå

honom till buds, att genom besvär öfver exsekutors åtgärder ytterligare uppehålla

tiden, hafva onekligen verkat högst menligt på fastighetskrediten. Inteckningssäkerheten

ar icke eftersökt, såsom den borde vara. Kapitalisten finner det föga förenligt

med sin fördel att placera sina penningar i en fastighet, då han icke med någon

visshet kan beräkna tiden, vare sig för kapitalets återfående eller för räntans

utbekommande. lian söker derföre andra utvägar att göra sina penningar fruktbärande.

Utskottet delar således visserligen Herr Wallenbergs uttalade åsigt om behöfligheten

af förändring i hvad som nu är stadgadt så väl rörande värdering af

utmätt fast egendom, som ock angående vilkoret för sådan egendoms försäljning å

forsta auktionen; men en värdering i sammanhang med utmätningen torde dock

blifva nödvändig, åtminstone i de ofta förekommande fall då gäldenären eger flera

fastigheter, emedan exsekutor måste utröna hvad och huru mycket deraf, som med

hänsyn till skuldbeloppets storlek bör utmätas. Att föreskrifva ett olika förfarande

för . denna händelse och för det fall, att gäldenären eger blott en utmätningsbar

fastighet, så att värdering skulle ske blott i förra fallet, men icke i det sednare,

synes icke vara lämpligt. Väl kunde, på sätt motionären antydt, det belopp, hvartill

en fastighet vid bevillningstaxeringen blifvit uppskattad, antagas såsom utmärkande

äfven dess försäljningsvärde, så vida nemligen ett taxeringsvärde å den utmätta

fastigheten alltid vore att tillgå. Men detta är icke förhållandet; ty det inträffar

stundom, att flera fastighetslotter, af hvilka endast en eller annan bör utmätas,

äro inbegripna under ett gemensamt taxeringsvärde, eller att gäldenären, efter det

bevillningstaxeringen skett men före utmätningens förrättande, afhändt sig någon

del af sin fastighet eller eljest genom jordafsöndring minskat dess värde. I dessa

fall kan det vid bevillningstaxeringen fastställda värde å det hela icke tjena till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

någon ledning i afseende på försäljningsbeloppet. Vid sådant förhållande och med

afseende å det nära sammanhang, hvari föreskrifterna om värdering af utmätt fast

egendom och att sådan egendom ej må vid första auktionen säljas under värderingssumman

stå till hvarandra, torde den förra föreskriften icke lämpligen böra undergå

någon förändring, så länge den sednare qvarstår; och orsaken dertill att Utskottet,

oaktadt det instämmer i motionärens åsigt, att förbudet mot utmätt fastighets

försäljning vid första auktionen till lägre pris än värderingssumman är olämpligt

och för fastighetskrediten skadligt, likväl tvekar att för närvarande tillstyrka borttagande

af detta förbud, skall Utskottet nu angifva.

Om nemligen sagda förbud borttages, hafva ej mindre gäldenären än äfven

iuteckningshafvare och andra förmånsrätt egande borgenärer billigt anspråk derpå,

att åt underrättelsen om den förestående försäljningen gifves all den offentlighet,

som är möjlig, och detta i god tid före auktionen, på det att spekulanter må

hinna att taga kännedom om den utmätta egendomens beskaffenhet, samt äfven de

fordringsegare, hvilka icke kunna särskilt kallas, erhålla kunskap om försäljningen

och tillfälle att sin rätt dervid bevaka. För sådant ändamål blefve nödigt, att

hvarje utmätningsauktion å fast egendom kungjordes icke blott på sätt nu allmännast

sker, eller allenast genom kungörelser i kyrkorna inom det län, der egendomen

är belägen, utan ock i allmänna tidningarne och i tidningarne inom orten;

och då det är lika angeläget att sådant iakttages vid försäljning af stadsfastighet,

som när fråga är om utmätt fastighet å landet, samt således lika tid i begge fallen

borde bestämmas, blefve deraf en följd, att de i Kongl. Förordningen den 21

Mars 18115 härutinnan meddelade föreskrifter måste ändras. Men icke nog härmed,

— nödigt blefve ock, att till öfverensstämmelse härmed förändra och i en författning

sammanföra alla de spridda stadganden rörande utmätning och försäljning af

fast egendom med hvad mera dermed står i sammanhang, hvilka nu innefattas i

flera vid olika tider utkomna författningar. Bland dessa, utom de ofvan omförmälda,

vill Utskottet blott nämna Kongl. Förordningarne den 17 Februari 1748,

den 14 Juli 1815 och den 4 Mars 1752; och omarbetningen af alla dessa författningar

skulle erfordra en tid, hvars egnande åt detta ämne Utskottets ötriga

mångfaldiga göromål icke medgifva. Då nu dessutom Kongl. Maj:t tillkännagifvit

sin afsigt vara att låta utarbeta förslag till helt och hållet ny utsökningslag,

dervid förevarande frågor om värdering och försäljning af utmätt fast

egendom otvifvelaktigt komma under öfvervägande, synes det ock vara mindre lämpligt

att i dessa frågor, lösryckta från hvad som i öfrigt rörer utsökningsväsendet,

nu föreslå förändrade lagstadganden, helst det är föga sannolikt att ett sådant särskilt

förslag skulle vinna Kongl. Maj:ts godkännande.

Beträffande föreskriften om utmätt fast egendoms försäljning genom uppoch

afslag, så åsyftas dermed att förekomma egendomens afyttrande för underpris

till skada för gäldenären och i de flesta fall äfven för hans borgenärer. Genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

7

detta försäljningssätt förmås nemligen spekulanten att på förhand bestämma sig för

det belopp, hvartill han vill gå, och att derefter göra anbud, för att icke förekommas

af någon annan, då deremot vid försäljning endast i uppslag högsta anbudet

är beroende på den större eller mindre täflan, som under pågående utrop

eger rum. Oaktadt lagens föreskrift att utrop till ovillkorlig försäljning ej må ske,

då allenast få äro tillstädes, torde dock ofta inträffa, att blott en enda bland de

närvarande är verklig spekulant. Denne kunde då, i fall den sednare försäljningsmethoden

begagnades, åtkomma egendomen för ett oskäligt lågt pris, vida understigande

det belopp, som han vid försäljningen i upp- och afslag skulle funnit sig

föranlåten att bjuda. Ifrågavarande auktionssätt torde fördenskull icke böra afskaffas,

med mindre andra garantier i berörda hänseende stadgas. Frågan synes

dock lämpligast kunna lösas vid utarbetandet af den nya utsökningslagen, i afbidan

hvarpå Utskottet äfven i denna del tvekar att nu föreslå någon förändring af gällande

lag.

Af sistnämnda anledning anser Utskottet Herrar Staaffs, Wedbergs och Orres

ofvanberörda framställningar icke heller böra till någon lagstiftningsåtgärd för närvarande

föranleda, och detta, hvad beträffar Herr Orres motion, så mycket mindre

som densamma icke innefattar några bestämda förslag till förändring af de lagstadganden,

hvilka deri åsyftas.

Hvad åter angår de af Herrar Wallenberg, O. Nilsson och Rydberg väckta

förslag om ändring i 47 § Konkurslagen, åsyftande, de tvänne förstnämndes, att

föreskriften om värdering af konkursmassas fasta egendom måtte upphäfvas, med

den af Herr Wallenberg vidare afsedda följd, att, i likhet med hvad motionären

föreslagit i fråga om försäljning af utmätt fastighet, egendomen, då försäljningen

sker i den ordning sista punkten i förra afdelningen af 51 § bestämmer, eller genom

exsekutor, må kunna redan å första auktionen försäljas till hvad pris som

helst, — samt Herr Rydbergs, att det egendomen åsätta taxeringsvärde måtte anses

såsom värderingssumma och föreskrift stadgas för gode männen att under anslagstiden

upprätta beskrifning öfver egendomen; så kunde sistnämnda förslag visserligen

vara antagligt, så vidt som fråga endast är om försäljning genom sysslomäns försorg

och derest taxeringsvärde å egendomen alltid funnes. Detta är likväl icke

förhållandet, efter hvad ofvan är anmärkt i fråga om utmätt fastighet. För öfrigt

bör härvid märkas, att en någorlunda tillförlitlig värdering af egendomen erfordras

icke blott till ledning för borgenärer och spekulanter, men äfven för den pröfning

af möjligen förekommande ackordsförslag, som på konkursdomstolen ankommer. Skall

åter egendomen genom exsekutor försäljas, måste dervid iakttagas de föreskrifter,

som gälla i fråga om försäljning af utmätt fastighet och hvilkas upphäfvande eller

förändring Utskottet, enligt hvad redan är anfördt, ansett sig för närvarande icke böra

tillstyrka; så att, om ordentlig värdering icke skett innan ärendet öfverlemnas till

exsekutors handläggning, det blir nödigt att den då verkställes, på sätt om utmätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

fastighet är stadgadt. De olägenheter och hinder, som härigenom kunde och till

en del måste uppstå, torde ej behöfva påpekas. Det föreslagna synes dessutom

icke vara af den vigt, att ett nytt eller förändradt lagbud deraf nu bör föranledas.

Vidkommande slutligen den af Herr 0. Nilsson yrkade ytterligare förändring

i 51 § Konkurslagen, så har denna § genom Kongl. Förordningen den 5 November

1867 nyss erhållit en af Riksdagen tillstyrkt förändrad lydelse, och redan detta

vore ett giltigt skäl till afstyrkande af förslaget; men derjemte förekommer, att inteckningshafvare,

hvilka icke äro pligtige att i konkurs anmäla eller bevaka sina

fordringar, torde vara berättigade att, utan deltagande i öfrige borgenärers öfverläggningar

och beslut, tillgodonjuta den rätt, som dem lagligen tillkommer, utan

någon skyldighet att, såsom förslaget afser, underkasta sig de vilkor, som de öfrige,

möjligen till de förres förfång, kunna bestämma. Förslaget är för öfrigt till sitt

innehåll ganska otydligt, så att, om det blefve lag, mycken tvekan om dess rätta

tillämpning skulle uppstå.

På sålunda anförda grunder får Utskottet vördsamt hemställa,

l:o. att Herr Wallenbergs tvänne först omnämnda motioner, n:ris

53 och 54, angående dels värdering af utmätt och konkursmassa

tillhörig fast egendom och dels ovilkorlig försäljning af

sådan egendom å första, auktionen, äfvensom Herrar Rydbergs

och 0. Nilssons förenämnda motioner må af Riksdagen lemnas

utan vidare afseende;

2:o. att Herr Wallenbergs motion, n:o 55, om afskaffande af försäljningssättet

i upp- och afslag, ej heller må till någon lagstiftningsåtgärd

föranleda;

3:o. att Herr Staaffs ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens

vidare åtgärd föranleda;

4:o. att Herr Wedbergs ofvanberörda framställning ej må vinna Riksdagens

bifall; samt

5:o. att jemväl Herr Orres motion må lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 20 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Holmberg: Visserligen är det att förvänta, att Kongl. Maj:t ofördröjligen

vidtager åtgärd för utarbetande af förslag till ny utsökningslag; men då

otvifvelaktigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 16‘. g

otvifvelaktigt många år skola gå till ända, innan en sådan lag kan blifva godkänd

och antagen, torde det ej vara välbetänkt att under tiden åsidosätta vidtagande af

de partiel förändringar i utsökningsväsendet, som af nödig omsorg för fastighetskreditens

upprätthållande påkallas. Till slika förändringar är otvifvelaktigt att hänföra

hvad Herr Wallenberg i sina motioner N:is 53 och 54 föreslagit, dels om upphäfvande

af nu gällande stadganden rörande särskild värdering af i mät tagen eller

konkursmassa tillhörig fast egendom, och dels om sådan ändring af de i ämnet gällande

forfattningar, att i mät tagen eller konkursmassa tillhörig fast egendom skall

Y„ den forsta au!rtion, som derå genom exsekutors försorg förrättas, ovilkorligen

forsaljas. Jag anser derför, att Lag-Utskottet, som hufvudsakligen godkänt de i Herr

fallen bergs berörda motioner uttalade åsigter, bort i enlighet dermed utarbeta

ett förslag till förändrade stadganden, huru med utmätning och försäljning af fast

egendom, som skall till betalning af egarens gäld användas, förhållas bör.

Betiäffande Herr O. Nilssons motion N:o 22 om ändring af 47 § i Konkurslagen

den 18 September 1862, anser jag bifall till samma motion bort i så

matto tillstyrkas, att särskild värdering af konkursmassas fasta egendom icke skall

ega rum, då taxeringsvärde är densamma åsatt; hvadan jag vördsamt hemställer:

att Riksdagen må för sin del besluta, att nämnda § förändras

till följande lydelse:

§ 47.

Lnder anslagstiden läte gode männen fast egendom, hvarå

taxeringsvärde ej satt är, värderas som i Utsöknings-balken

sägs. Ej må dock sådan egendom före inställelsedagen försäljas,

utan så är, att den för intecknad gäld utmätt blifvit.

af Hen Rosenberg, som instämde med Herr Holmberg;

af Herr Alilgren: Då Kongl. Maj:t tillkännagifvit sin afsigt vara, att låta

utarbeta förslag till ny utsökningslag, i sammanhang hvarmed samtliga de i motionerna

omförmälda frågor, såsom stående i närmare eller fjermare sammanhang

med utsokningslagarne, torde komma under pröfning, instämmer jag med Utskottet,

utom hvad angår de åsigter, som af Utskottet blifvit uttalade, beträffande föreskrif
°m

"t;mätt. fast egendoms försäljning genom upp- och afslag, hvilket auktionssatt

jag för min de! anser mindre lämpligt.

af Herrar Bovin och Balter Sven Ersson, hvilka instämde med Herr

Ahlgren.

Bill. till Riksd. Prat. IMS. 7 Sund. 10 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.