Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Konkurslagen.

1868-03-20 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:17, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Konkurslagen.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande K:o It.

wto i*.

Ank. till Rikscl. Kansli d. 20 Mars 1868, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Konkurslagen.

Genom särskilda remisser bär Andra Kammaren infordrat Lag-Utskottets Utlåtande

öfver de motioner, åsyftande åtskilliga ändringar i Konkurslagen af den 18

September 1862, hvilka blifvit väckta af Herrar J. Jonasson från Calmar län (motionen

N:o 118), L. J. Hierta (motionen N:o 62), J. Lindström (motionen N:o 254)

och J. E. Johansson (motionen N:o 202).

Af dessa motioner torde Herr J. Jonassons i främsta rummet påkalla uppmärksamhet,

emedan den angår eu af grundvalarne för ifrågavarande lagstiftning.

Det är bekant, hurusom den nya Konkurslagen var föregången af en lika allmän

som rättvis klagan öfver den ytterst långsamma förvaltningen och utredningen af konkursmassor,

äfvensom öfver svårigheten att förmå försumlige gode män och syssloman

att fullgöra sina skyldigheter. Såsom ett korrektiv i detta hänseende och for att förekomma

den osäkerhet och de förluster, som egennyttiga och egenmäktiga åtgärder

af gode män och syssloman kunde tillskynda borgenärer, blef genom nämnda lag

införd en institution, hvartill mönstret hemtades från de nyare konkurslagarne i

främmande länder, nemligen: Rättens ombudsman. Denne af rätten eller domaren

förordnade ombudsman, hvilken sjelf icke lägger hand vid förvaltningen eller har

någon uppbörd för borgenärernes räkning sig anförtrodd, åligger att noga vaka öfver

förvaltningens lagliga gång och att, om gode männen eller sysslomannen beträdas

med försummelse eller motvillighet, sådant anmäla hos rätten, som då bor tillhålla

dem att sina åligganden fullgöra, eller, efter omständigheterna, genast skilja

dem från förvaltningen. Då en borgenär tillförene, för att göra sin rätt gällande

mot tredskande utredningsmän, nödgades underkasta sig olägenheterna af en tidsödande

och kostsam rättegång, erfordras nu blott eu anmälan hos ombudsmannen,

hvars pligt det är att bereda den rättelse, hvartill eu sådan anmälan föranleder.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

11

Dessutom tillkommer det honom att leda flera af borgenärernes vigtigare öfverläggningar

samt att meddela beslut i åtskilliga förvaltningsfrågor, likväl utan förnärmande

af den beslutanderätt, som bör borgenärerne allena tillkomma, äfvensom

att i samråd med sysslomannen upprätta utdelningsförslag. Denna institution är

således ett ganska vigtigt moment i vår nya Konkurslag, och flera af denna lags

stadgande!! äro derpå grundade. Motionären bar i afseende å densamma anmärkt,

att, enär rättens ombudsman åtnjöte en tredjedel af förvaltningsarfvodet, följden

blefve den, att arfvodet bestämdes proportionsvis högre. Härtill komme att häradsrätten

“alltid" förordnade till ombudsman någon person från närmaste stad, då konkursmassan

tillika betungades med dryga kostnader för ombudsmannens resor. Efter

motionärens förmenande kunde befattningen så mycket heldre indragas, som det

läge i borgenärernes eget intresse att välja ärlige och förståndige gode män och

syssloman, hvilka utan tillhjelp af ombudsmannen kunde på ett i alla afseende tillfredsställande

sätt fullgöra sina skyldigheter. Motionären föreslår fördenskull att

Riksdagen ville för sin del besluta, “att rättens ombudsman indrages, och att alla

de uppdrag, ^Konkurslagen föreskrifver för rättens ombudsman, måtte förflyttas på

gode män och sysslomän, eller på den borgenärerne sjelfve utse".

De till stöd för detta förslag anförda skäl falla dock undan vid en närmare

granskning deraf. Motionäréns uppgift att domstolarne på landet alltid

skulle till ombudsmän utse personer från närmaste stad öfverensstämmer icke med''

verkliga förhållandet. Tvärtom nämnes dertill i allmänhet någon inom tingslaget

boende. I hvad fall som helst träffar anmärkningen rörande de dryga resekostnaderna

icke lagstiftningen, enär denna, utan att tillerkänna ombudsmannen några

skjutspenningar, vare sig att han bor i stad eller på landet, endast tillägger honom

en tredjedel af förvaltningsarfvodet. Beloppet af detta arfvode, som i första hand

bestämmes af borgenärerne sjelfve, skulle sannolikt i de flesta fall icke undergå

någon minskning derför att, såsom motionären föreslagit, ombudsmannens göromål

öfverflyttades på gode männen och sysslomannen, hvilka med en ökad verksamhet

hade grundadt anspråk på ökadt arfvode. Någon synnerlig ekonomisk vinst vore

således icke af den föreslagna indragningen att förvänta; men äfven om någon besparing

i afseende på arfvodesbeloppet derigenom kunde göras, blefve den likväl

alltför ringa för att kunna motsvara det gagn, som ifrågavarande institution obestridligen

medför. Då motionären yrkar öfverflyttande af ombudsmannens funktioner

på gode männen och sysslomannen, synes han hafva förbisett, att ombudsmannens

förnämsta pligt just är att hafva tillsyn öfver gode männens och sysslomännens förvaltning,

hvilket, på sätt Utskottet redan antydt, erfarenheten visat vara högst behöfligt.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

Do att Ilerr J. Jonassons omförmälda framställning må lemnas utan

afseende.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Herr Hiertas motion innefattar åtskilliga framställningar, hvilka afse det s. k.

tvångs-ackordet. Den ringa aekordsprocent, som i konkurser vanligen erbjudes,

utvisade nemligen, att konkursen i allmänhet icke började i rätt tid, eller så snart

gäldenären kommit på obestånd. Såsom ett kraftigt medel till rättelse härutinnan

och att förekomma det allmänt öfverklagade missbruket, att gäldenären kort före

konkursen använde sina bästa tillgångar till betäckande af sina vänners fordringar,

borde, enligt motionärens tanke, föreskrift i Konkurslagen meddelas, att ackord,

understigande vissa procent, icke finge af domstolen fastställas. I fråga om tvångsackordets

genomdrifvande vore gällande lagstiftning otillfredsställande, enär den

lemnade rum för hvarjehanda missbruk. Sålunda inträffade, än att innehafvare af

hypothek eller lös pant, till inlösen hvaraf gode männen eller sysslomannen saknade

erforderliga medel, genast efter konkursens början läto å auktion försälja hypotheken

och sjelfve inropade dem till underpris, för att sedermera, då fråga blef om

ackord, för återstående fordringsbeloppet, ehuru detta i sjelfva verket blifvit genom

hypothekens högre värde till fullo guldet, föra talan till genomdrifvande af ett för

gäldenären förmånligt ackord, — än att pantinnehafvare i hemligt förstånd med

gäldenären för enahanda ändamål underläte att i sin bevakning yrka förmånsrätt,

— än att en fordringsegare, som på grund af inteckning eller pant yrkat förmånsrätt

för bevakad fordran, återkallade sådant yrkande och medverkade till ackordets

genomförande, ehuru han derefter med gäldenärens begifvande hade säkerheten

för sin fordran i behåll. När ett för en del borgenärer oförmånligt ackord

sålunda kommit till stånd, borde väl borgenärerne vara tryggade att i behörig

tid utfå ackordsprocenten, men någon garanti derför funnes icke i Konkurslagen

stadgad. För öfrigt borde eu gäldenär, som erhållit ackord, genom något moraliskt

band förpligtas att framdeles, i mån af förbättrade vilkor, godtgöra fulla beloppet

af sin. skuld, emedan ackordet eljest lätteligen kunde af en falsk föreställning

ställas i jemnbredd med ett lofligt förvärfsmedel, eller betraktas såsom ett

verksamt sätt att upphjelpa dåliga affärer. Herr Hierta föreslår derför, “att gällande

stadganden uti Konkurslagen må, i fråga om ackord och dermed gemenskap

egande ämnen, i så måtto förändras:

l:o att tvångsackord, understigande 50 procent, icke må af rätten fastställas;

2:o att innehafvare af hypothek eller lös pant icke må vara berättigad att,

innan frågan om ackords antagande blifvit afgjord, besörja om pantens försäljande

å offentlig auktion;

3:o att borgenär, som innehar hypothek eller pant, men likväl icke yrkat

förmånsrätt för bevakad fordran, ej må ega deltaga uti omröstningen i fråga om

ackord, innan panten eller hypotheket blifvit till konkursmassän återstäldt;

4:o att borgenär, som på grund af inteckning eller pant yrkat förmånsrätt

för bevakad fordran, men före eller vid ackordsfrågans behandling detta yrkande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

13

återkallar, likväl icke må ega deltaga i omröstningen om ackordet, innan inteckningen

blifvit behörigen dödad eller panten till konkurmassau återställd;

5:o att, innan ackord af rätten fastställes, gäldenär må vara pligtig, der

någon borgenär det äskar, att med ed vita och betyga, att vid ackordsaftalet han

hvarken sjelf eller genom annan gynnat någon borgenär framför de öfrige, utan så

blifvit tingadt och öfverenskommet, som ackordsaftalet innehåller;

6.0 att, då ackord blifvit af rätten faststäldt, men af borgenärerne godkänd

säkerhet derför icke ställes, konkursboet må förblifva under sysslomännens vård intilldess

ackordet blifver till alla delar fullgjordt; och

7:o att gäldenär, som erhållit tvängsackord, icke må kunna väljas till uppdrag,

som innefatta allmänt förtroende, förr än han visat sig hafva till fullo godtgjoit

sina samtlige borgenärer, eller med dem träffat aftal, hvarigenom de erkänt

sig hafva blifvit nöjaktigt godtgjorde"; öfverlemnande motionären åt Utskottet att,

med iakttagande af andemeningen i förslaget, göra de modifikationer deri, som af

omständigheterna kunde påkallas.

Utskottet, som nu går att yttra sig öfver dessa punkter i den ordning de

blifvit framställda, har funnit lämpligt, att dervid tillika behandla de delar af Herr

Lindströms motion, hvilka med Herr Hiertas i ett eller annat stycke sammanfalla.

Då lagen medgifvit tvängsackord, har sådant skett lika väl i borgenärernes

som i gäldenärens intresse. Det hvilar i förra afseendet ytterst på den princip,

att i det tvungna bolag, som uppstår i följd af konkurs, lika litet sqm i eu annan

bolagsförening, minoriteten må kunna förhindra majoriteten att i bolagets gemensamma

intresse fatta beslut. Det har derföre ansetts billigt att en viss pluralitet

af borgenärerne må ega magt att med gäldenären träffa ackordsuppgörelse, bindande

för dem alla. Genom en dylik uppgörelse, hvilken, för att kunna af domstolen

fastställas, ej får lända borgenärerne till skada, blir gäldenären i tillfälle att

fortsätta en nyttig verksamhet, och dermed främjas äfven det allmännas intresse,

som i större eller mindre mån har gagn deraf att en sådan verksamhet icke afbrytes

eller omöjliggöres. Att i lagen uppställa hinder för träffande af ett sådant

ackord, äfven i de fall der borgenärerne skulle finna det med sin fördel öfverensstämmande,

vore att illa se dem till godo. Lika vanskligt som det skulle vara att

på förhand bestämma, att en gäldenär borde anses och straffas såsom oredlig eller

vårdslös, då hans tillgångar icke lemnade vissa, till siffran angifna, procent i utdelning,

. lika olämpligt vore det således att, såsom Herr Hierta i första punkten

föreslagit, stadga förbud för domstolen att fastställa ackord, understigande 50 procent.

I den ena konkursen kan nemligen ett ackordsanbud å 40 procent vara

vida antagligare än ett å 80 procent i den andra. En gäldenär, som genom oförväntade

töi luster, dem han icke sjelf förvållat, på en gång förlorar hela sin förmögenhet,

kan möjligen med anhöriges och vänners biträde erbjuda ett ackord uppgående

t. ex. till 25 procent. Icke vore det för borgenärerne förmånligt, om la
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o It.

gen lade hinder för dem att komma i åtnjutande af denna liqvid i stället för ett

tilläfventyrs illusoriskt hopp om full godtgörelse i eu obestämd framtid. Ej heller

vore det billigt att beröfva en sådan gäldenär en förmån, som tillkommer den mindre

olycklige. Det bör fördenskull öfverlemnas åt borgenärerne sjelfve, jemte domstolen,

att i hvarje särskildt fall, med afseende å för handen varande omständigheter,

pröfva huruvida ett framlagdt ackordsförslag må antagas. Den af motionären

föreslagna bestämmelsen, i och för sig godtycklig hvarhelst strecket än uppdrages,

skulle dessutom efter all sannolikhet icke blifva särdeles verksam för ernående

af åsyftade ändamålet — konkursens öppnande i rätt tid. Antalet af de konkurser,

hvilka genom ackord afslutas, är nemligen jemförelsevis ringa. Enligt Herr

Justitie-statsministerns embetsberättelse för 1865 hafva af 3,896 vid häradsrätterna

anhängiggjorda konkurs- och urarfvamål endast 103, och af de vid rådhusrätterna

anhängiggjorda 1,864 sådana mål endast 122 blifvit genom faststäldt ackoid afslutade;

och af uppgifterna för 1866 års berättelse, hvilka dock äro ofullständiga i

afseende på en domsaga och eu stad, inhemtas, att af 4,465 dylika mål vid häradsrätterna

blott 87, och af 2,260 vid rådhusrätterna, blott 143 blifvit under året

ackordsvis afslutade. Om nu, såsom motionären! angifvit, missbruk af tvångsackoidet

egt rum, synes dock således åtminstone antalet af sådana missbruk icke hafva

förekommit till den betydenhet, att det kan anses oroväckande.

Utskottet får på dessa skäl hemställa,

2:o att Herr Hiertas motion i denna del ej må vinna vidare

afseende.

Enligt 54 § i Konkurslagen må borgenär, som har lös egendom i pant eller

eljest under panträtt i handom, eller för hvars fordran lös egendom blifvit utmätt

inom den tid och på det sätt, att förmånsrätt i den egendom för samma

fordran uppkommit, sjelf besörja om försäljning af den pant eller egendom å offentlig

auktion, der ej gode männen eller sysslomannen vilja den lösa, med skyldighet

dock för borgenären att låta gode männen eller sysslomännen förut veta, när försäljningen

skall ske, samt att visa för dem reda för hvad som influtit. I andra

punkten af sin motion har Herr Hierta yrkat, att eu sådan realisation cj måtte få

ega rum förr än frågan om ackords antagande blifvit afgjord; åsyftande motionären

dermed att förekomma ofvan anmärkta missbruk i afseende på försäljningen.

Lagstiftaren bör visserligen låta sig angeläget vara, att söka förebygga

missbruk, hvarigenom lagen kan kringgås; men dervid bör han sorgfälligt tillse, att

de stadganden, som för sådant ändamål meddelas, icke innebära förnärmelse af någons

rätt. I och för sig är pantens försäljning lika berättigad före som efter

ackordsfrågans afgörande, helst egaren eller dennes rättsinnehafvare, konkursmassan,

har tillfälle lika mycket i det ena som i det andra fallet att vid auktionen

bevaka sin rätt och hålla panten uppe i dess verkliga värde. Eu skyndsam

försäljning kan ock någon gång vara af nödvändigheten påkallad, till undvikande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

15

af skada och förlust för så väl egaren som innehafvare!) af panten. För att så

mycket som möjligt komma rättvisan nära i afseende på rättigheten att deltaga i

öfverläggningar och beslut angående ackordsförslag, vore det till och med ömkligt,

om pantens försäljning alltid kunde föregå.

Ehuru Utskottet således anser sig icke kunna biträda förslaget i hela dess

utsträckning, torde detsamma dock böra föranleda till afhjelpande af en brist i

Konkurslagens åberopade 54 §. Det är nemligen af vigt, att underrättelse om pantens

eller den utmätta egendomens försäljning meddelas gode männen eller sysslomännen

så tidigt, att desse må kunna före auktionen sammankalla borgenärerne

och inhemta deras föreskrift i fråga om pantens eller egendomens inropande för

konkursmassans räkning; och som berörda § i detta afseende endast föreskrifver,

att gode männen eller sysslomännen böra förut underrättas, när försäljningen skall

ske, får Utskottet, i anledning af förevarande punkt i herr Hiertas motion, vördsamt

tillstyrka,

3:o att Riksdagen ville för sin del besluta en författning, hvarigenom

förordnas, att 54 § i Konkurslagen skall erhålla följande

förändrade lydelse:

“Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt

i handom, eller har för hans fordran lös egendom blifvit

utmätt inom den tid och på det sätt att, enligt hvad särskildt

är stadgadt, förmånsrätt i den egendom för samma fordran

uppkommit; ege borgenären sjelf besörja, att den pant eller

egendom å offentlig auktion såld varder, der ej gode männen

eller sysslomännen vilja den lösa: läte dock desse minst m månad

förut veta, när försäljningen skall ske, och vise för dem

reda för hvad som influtit. Vill ej borgenären om försäljningen

föranstalta, som nu sagdt är; ege sysslomännen derom besörja.

“

Med 3:dje och 4:de punkterna i sin motion åsyftar Herr Hierta ändring i

98 § Konkurslagen, som är af denna lydelse:

”1 öfverläggning och beslut angående ackordsförslag må ej de borgenärer taga

del, hvilka förmånsrätt för sina bevakade fordringar yrkat, utan i den, mån de det

yrkande återkalla. Annan borgenär må i röstningen deltaga, ändå att hans fordran

bestridd är“.

Här utgår motionären från den i motiveringen uttalade förutsättning, att

en innehafvare af pant eller inteckning, som antingen alldeles icke yrkat förmånsrätt

för sin bevakade fordran, eller ock före eller vid ackordsfrågans behandling

återkallat sådant yrkande, skulle, i händelse ackordet ej komrne till stånd, kunna

realisera hypotheket, och i qvittningsväg behålla medlen såsom liqvid för sin fordran.

Utskottet kan icke dela en sådan uppfattning. Ty äfven om det skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

vara tvifvel underkastadt, huruvida icke underlåtenhet att vid bevakningen yrka förmånsrätt

under alla förhållanden medför förlust al förmånsrätten i konkursen, är

det dock påtagligt, att en pant- eller inteckningshafvare, som antingen genom sådan

underlåtenhet eller genom återkallelse af framstäldt förmånsrättsyrkande bereder

sig rättighet att deltaga i beslutet angående ackordsförslaget och den rättighet

begagnar, derigenom mister sin pant- och förmånsrätt, så att han, derest ackordet

icke kommer till stånd, har ovilkorlig skyldighet att till konkursmassan återställa

hypotheket eller gälda dess värde, utan vidsträcktare rätt till qvittning för sin bevakade

fordran, än som motsvarar den på samma fordran, såsom oprioriterad, belöpande,

till betalning förfallna dividend. Omförmälda förutsättning, hvarpå motionärens

yrkande i 3:dje och 4;de punkterna är bygdt, bortfaller således såsom origtig.

Borgenären, som afsagd sig förmånsrätten och deltagit i beslutet om ackordet,

eger icke lagligen någon större pant- eller intecknings- eller betalningsrätt, än om

han redan före ackordsfrågans behandling återställt panten eller dödat inteckningen.

Dessa af motionären föreslagna säkerhetsmått äro således icke egnade att

medföra någon ökad trygghet mot ifrågavarande missbruk. Det bör icke heller förbises,

att en föreskrift för borgenären att, innan han deltager i omröstningen om

ackordet, låta döda inteckningen och till konkursmassan återställa den lösa panten,

kunde i tillämpningen möta praktiska svårigheter, t. ex. i det fall, att tiden ej

medgåfve inteckningens dödande före ackordsfrågans behandling, eller att borgenären

ville endast till någon del återkalla sitt påstående om förmånsrätt i den lösa

panten. När borgenären är med gäldenären i hemligt förstånd, löper den förre

naturligtvis, så vida gäldenären blir honom trogen, ej någon risk, för den händelse

att ackordet genomdrifves, vare sig att hypotheket blifvit till konkursmassan aflemnadt

eller icke, enär gäldenären efter ackordets afsilande blir i tillfälle att till

borgenären återställa hypotheket. För öfrigt må här erinras, att korrektivet för

det svikliga och bedrägliga förfarandet, som motionären i sin motivering framhållit,

torde vara att söka i Strafflagen.

Utskottet finner sig alltså föranlåtet hemställa:

4:o att Herr Hiertas motion icke heller i dessa punkter må till

någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

I afseende på samma 98 § i Konkurslagen har Herr Lindström föreslagit,

att deri måtte inflyta den bestämmelse, att en återkallelse af yrkad förmånsrätt för

bevakad fordran, borde, för att bereda borgenären talan i fråga om ackordsförslaget,

göras inför konkur sdomstolen sednast å inställelsedagen; varande detta förslag

föranledt af den erfarenhet att borgenär, som bevakat fordran med förmånsrätt i

hemligt förstånd med gäldenären och i akt och mening att efter ackordets antagande

sin säkerhet återtaga, vid sammanträdet inför Rättens ombudsman afsagt sig

förmånsrätten, för att såsom oprioriterad borgenär deltaga i omröstningen angående

ackordsförslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

iMg-lJtskottfts Utlåtande N:o 17,

11

Då Konkurslagen i 69 § stadgar såsom regal, att borgenär skall å inställelse-,

dagen uppgifva och bevaka sin fordran med den rätt han påstår, synes det icke

lämpligt att meddela en föreskrift, hvarigenom borgenären ålägga att redan vid

samma tillfälle ovilkorligen bestämma sig, om han vill återkalla sitt påstående om

förmånsrätt, för att få deltaga i ackordsfrågans afgörande. Det kan för honom

vara angeläget, innan han sitt beslut fattar, att taga närmare kännedom om innehållet

af de till konkurssaken hörande handlingar, hvilkas vidlyftighet mången gång

torde fordra längre granskningstid, än som på inställelsedagen är att disponera.

Tillräckligt rådrum för en sådan granskning bör honom icke betagas.

Utskottet hemställer derföre,

5:o om icke Herr Lindströms berörda förslag må Jemnas utan vidare

afseende.

Beträffande Herr Hiertas i 5 punkten framställda förslag, åsyftande skyldighet

för gäldenären att, der någon borgenär det äskar, edfästa ackordsaftalets rigtrghpt,

får Utskottet erinra, att edgång i allmänhet torde höra så sparsamt som

möjligt användas. Särdeles olämplig synes den nu ifrågasätta edgången vara i ett

sådant fall som det förevarande, då gäldenären redan eu gång besvurit rigtigheten af

sin stat. Om anledning är för handen, att någon borgenär blifvit vid ackordet

hemligen gynnad framför de öfriga, bfir .följden, enligt 104 § Konkurslagen, att

ackordet ej må af domstolen fastställas, i detta fäll vore den föreslagna edgången utan

allt ändamål. Saknas åter sådan anledning, då finnes ej något skal, hvarföre gäldenären

mera än hvarje borgenär skulle vara skyldig aflägga, ed i den syftning,

som förslaget afser.

Utskottet får alltså hemställa,

6.o att Herr Hiertas motion i denna de! må af Riksdagen ogillas.

_ Under det att Herr Ilierta i 6 punkten af sin motion föreslagit såsom tillägg

till 112 § Konkurslagen, att konkursboet måtte förblifva under sysslomannens

vård, intill dess ackordet blilvit till alla delar fullgjordt, så vida. icke af borgenärerne

godkänd säkerhet derför ställes, bär Herr Lindström yrkat-, dels att 104 §

mätte erhålla ett tillägg af denna lydelse: “Ackord må jemväl ej fastställas, utanatt

antaglig säkerhet för dess fullgörande blifvit ställd, derest icke lalla borgenärer,

som i konkursen bevakat fordran, medgifva detsammas fastställande utan sådan

säkerhet"; dels ock att i 112 § måtte inflyta det stadgande, att gäldenär, som

vunnit ackord, ej skulle ega att af gode männen eller sysslomannen erhålla redovisning

för den atträdda egendomens förvaltning, förrän han med borgenärernes

intyg styrkt, att han genom kontant liqvid eller förbindelsers aflemnande uppfyllt

de i äckprdsförsiaget antagna bestämmelser.

Hvad nu törst angår det af Herr Lindström föreslagna. tillägg till 104 §,

sä kunde val stadgandet i donna §, att ackord ej må fastställas, då det uppenharBih.

till Riksd. Prot. 18.6b..,, 7 Sand. JO lläft. : 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

ligen länder till skada för borgenärerne, innefatta en anledning för domstolen att

vägra fastställelse, då tillräcklig garanti för fullgörande af de i ackordsaftalet å

gäldenärens sida utfästa vilkor saknas och anmärkning derom af någon borgenär

göres. En sådan domstolens pröfningsrätt torde dock, till förekommande af missförstånd

och tvekan, böra tydligare i lagen uttryckas och bestämmas, helst som antagas

måste, att det i allmänhet, eller då anmärkning i berörda hänseende icke af

någon sakegare göres, är öfverlemnadt åt borgenärerne sjelfva att utan vidare kontroll

å domstolens sida i ackordsaftalet betinga sig den säkerhet för vilkorens fullgörande,

som de anse nödig. Det är likväl icke någon ovilkorlig nödvändighet för

aftalets bestånd att säkerhet ställes. I det enskilda fallet kan ett på ådagalagd

redbarhet grundadt allmänt förtroende till gäldenärens person anses såsom tillräcklig

garanti.

Med föranledande af Herr Lindströms motion i denna de! får Utskottet

alltså hemställa,

7:o att Riksdagen måtte för sin del besluta ett tillägg till 104- §

Konkurslagen, så lydande:

“Bestrides ackordet på den grund, att säkerhet ej finnes

för dess fullgörande, pröfve Rätten, efter omständigheterna, huruvida

fastställelse på sådan grund vägras må“.

Vidkommande åter Herrar Hiertas och Lindströms förenämnda framställningar

rörande 112 §, får Utskottet fästa uppmärksamhet dervid, att då denna § innehåller

föreskrift för gode männen eller sysslomannen att, när den afträdda egendomen

till gäldenären återlemnas, tillika gifva honom redovisning för förvaltningen

deraf, så är dermed ingalunda sagdt, att, såsom åtminstone den sistnämnde af motionärerne

synes hafva antagit, egendomen ovilkorligen skall till gäldenären återställas

genast efter det ackordet blifvit faststäldt. Tiden för detta återlemnande är

nemligen helt och hållet beroende på ackordsaftalets innehåll. Det ankommer på

borgenärerne sjelfva att i afseende härå betinga de vilkor, som de finna antagliga;

och sedan ackordsaftalet blifvit faststäldt, länder detsamma naturligtvis vederbörande

kontrahenter och sysslomannen till behörig efterrättelse.

På grund häraf får Utskottet hemställa,

8:o att Herr Hiertas och flerr Lindströms berörda framställningar rörande

112 § Konkurslagen må lemnas utan vidare afseende.

Dä eu gäldenär, efter erhållet ackord, icke har någon juridisk skyldighet

att framdeles godtgöra sina borgenärer den eftergift å skuldbeloppet, som genom

ackordsaftalet blifvit honom beviljad, så är det icke följdrigtigt att ändock, på sätt

Herr Hierta i 7 punkten föreslagit, beröfva honom vissa medborgerliga rättigheter,

för att såmedelst tvinga honom till eu sådan godtgörelse. Obehöfligt i afseende på

den rättänkande gäldenären, hvars egen pligtkänsla manar honom att betala äfven

hvad som ackordsvis eftergifvits och åt hvilken, äfven om han icke varit i stånd

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottet* Utlåtande N:o 17.

19

dertill, samhället likväl kunde vilja lemna ett förtroende, blefve det ifrågaställda

tvångsmedlet vanmägtigt emot den pligtförgäten, hvilken ett sådant förtroende sannolikt

mindre ofta skulle komma till de! och som torde vara mindre känslig för ett

moraliskt band.

Utskottet hemställer derföre,

9:o att Herr Hiertas motion i denna del icke må till någon vidare

åtgärd föranleda.

1 afseende på de i Konkurslagens 71 och 95 §§ förekommande stadgande!»

angående tid och ort för anmärkningars afgifvande och besvarande samt för sammankomster

inför Rättens ombudsman, har Herr Lindström föreslagit, att kungörelse

derom måtte genom föranstaltande af Rättens ordförande i allmänna tidningarne

införas.

Sedan en fordringsegare i konkurssak blifvit dels genom kungörelse i tidningarna

och dels genom särskild! kallelsebref underrättad om inställelsedagen, torde

det med skäl kunna fordras, att han sjelf eller genom ombud gör sig underrättad

om hvad som då i rätregången förekommer, utan att domaren behöfver derom utfärda

någon kungörelse i tidningarne; och som dessutom, i anseende till långsam

postgång, det blefve svårt, om icke omöjligt, för åtskillige domare att i behörig

tid få i tidningarne införd kungörelse om tiden och stället för anmärkningarnes

afgifvande, får Utskottet hemställa,

10:o att Herr Lindströms motion i denna del må lemnas utan

vidare afseende.

Med anmärkning att pröfning af ackordsförslag ofta blefve vid domstolarne

å landet uppskjuten äuda till ses månader, har Herr Lindström föreslagit, att 102

§ Konkurslagen måtte erhålla det tillägg, att ärendet borde vid Rätten förekomma

inom eu månad efter ackordsförsiagets ingifvande. Men då berörda § stadgar, att

Rätten eller domaren bör genast efter det förslaget inkommit utsätta dag, då ärendet

skall vid Rätten förekomma, samt obehörigt dröjsmål å Rättens eller domarens

sida torde böra beifras till rättelse på annan väg än den af motionären nu föreslagna,

finner Utskottet sig föranlåtet hemställa,

ll:o att Herr Lindströms motion äfven i denna del må lemnas utan

vidare afseende.

Herr J. E. Johansson har i sin motion anmärkt, att 80 § i Konkurslagen

visserligen innehölle, att de borgenärer, hvilka först efter inställelsedagen anmält

sina fordringar, borde, då deras fordringsanspråk behandlades vid ett och samma

förhör, gemensamt gälda de i nämnda § omförmälda kostnader: men då någon

grund för dessa kostnaders fördelning icke funnes bestämdt angifven, hade det inträffat,

att på en del ställen fördelningen skett efter hufvudtalet, då deremot på

andra ställen fordringarnes belopp lagts till grund derför; och har motionären fördenskull

föreslagit, “att Riksdagen behagade för sin del besluta om ett sådant tillägg

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

jMff-rUtskoUe.ts IJtlåUwd* . N:ovJ7■

till berörda §. hvaruti föreskrifva, att kostnaden för förhör, inställelse och kallelse

af efterbevakade fordringar i konkurs må fördelas i förhållande till de bevakade

beloppens storlek," . T, ■■<-« U-, di,i mnmo}! dunig ello _ etbnim i di t

Då någon annan grund icke finnes stadgad, är det fullkomligt klart, att

ifrågavarande kostnader skola utgå efter hufvudtalet. Så är ock förhållandet i

hvarjehanda andra, härmed jemförliga mål och ärendeu, såsom då urtima ting påkallas

för behandling af två eller flera inteckningsärerulpn, då flera utmätningar

förrättas på eu gång o, s. v. Något giltigt skäl till sådan förändring af ifrågavarande

^stadgande, som motionären föreslagit, förefinnes ej. , ,4lf)t

Utskottet får alltså hemställa,

12:o att detta förslag ej må vinna bifall. :0;: , , : ,

Stockholm den 20 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

fina

},>i>

1110

i i > l ikt

Reservation =

af Herr Balter Sven Ersson: ■‘Om ock Lag-Utskottet haft någon anledning

till den i sista punkten af förevarande Utlåtande uttalade mening, att då i 80 §

Konkurslagen någon annan grund för fördelning af deri omförmälda kostnader ické

finnes stadgad, det skulle vara “fullkomligt klart"/ätt ifrågavarande kostnader skola

utgå efter hufvudtalet, så torde likväl lika stor anledning förefinnas till en motsatt

mening: att då omförmälda § icke stadgar annan grund för dessa kostnaders fördelning,

sådana höra utgå i förhållande till beloppet af de bevakade fordringarne.

Såsom stöd för sin åsigt bar väl Utskottet anfört, att fördelningen af kostnaderna

sker efter hufvudtalet i åtskilliga andra mål och ärenden, såsom då flera utmätningar

förrättas på en gång, men dervid torde få erinras, att Kongl. Förordningen

den 30 November 1855 i dess andra punkt tydligen bestämmer, att utmätningskostnader

böra fördelas “lika emellan de förrättningar som på samma dag försiggått".

En sådan klarhet saknar Konkurslagens 80 § och i följd deraf äfven uppfattas och

tillämpas olika. Vid sådant förhållande och dä borgehärerne måste efter deras

fordringsbelopp vidkännas alla andra genom konkurs förorsakade kostnader, anser

jag motionärens framställning icke vara obefogad och tror, att om ock dess sylte

icke vinner Riksdagens bifall, den åtminstone borde föranleda den ifrågavarande

lagbestämmelsens bringande till mera tydlighet, så att deruti icke lemnades rum för

möjligheten af olika tolkning och tillämpning."

Herr Bergström, bär begärt att få antecknadt, det han i ärendets behandling

hos Utskottet ej deltagit. " /''.....

-soi. inxBmr '' ,r - • ............ ■■■ !i'''' ■■

STOCKHOLM, tryckt hos A, L. Norman, 1868.

nöt

jyiifnö

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.