Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af lagens stadganden angående löftesmäns ansvar för ingången borgen. Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat tvänne motioner

1868-03-23 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:18, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af lagens stadganden angående löftesmäns ansvar för ingången borgen. Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat tvänne motioner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 18.

1

\:o 88.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 23 Mars 1808, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af lagens

stadganden angående löftesmäns ansvar för ingången

borgen.

Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat

tvänne motioner (Nås 8 och 141), Indika blifvit väckta af Herrar J. J.

Magnell och C. A. Larsson, i syftning att afskaffa eller åtminstone inskränka

borgenssystemet, hvars missbruk, olycksbringande för den enskilde,

menligt inverkade jemväl på kreditförhållandena i allmänhet.

Sålunda föreslår Iierr Magnell:

»att skuldförbindelse, som är försedd med borgensmäns löfte att för

densamma ansvara, i hvad form detta löfte ock må vara affattadt, må göras

gällande mot borgensmännen endast i det fall och i den mån tillgångar

efter verkställd laga utsökning eller utredd konkurs hos den egentlige gäldenären

ej funnits till skuldens betäckande»;

och Herr C. A. Andersson:

»att Riksdagen ville för sin del besluta,

antingen

att allt hvad i nu gällande lag och författningar stadgas om borgen

för annan mans gäld upphört att vara bindande för sådana förskrifningar,

som utfärdas efter det förordning i ämnet kungjorts;

Bih. till Riksd. Prot. 1868. 7 Samt. 11 Höft.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

eller ock

att alla de borgensförbindelser för annor mans gäld, som ingås efter

den tid nådig förordning i ämnet utfärdats och blifvit kungjord, skola

utsökas inom tretton månader efter den dag förbindelsen finnes daterad,

vid äfventyr att borgensmans betalningsskyldighet upphört att vara gällande.»

De vanligaste former, under hvilka borgen förekommer, äro tvänne.

Antingen »går någon i löfte för annans mans gäld», såsom det heter i 10

Kap. 8 § llandels-balken, eller också »har löftesman sig åtagit annan mans

gäld som sin egen», på sätt nästföljande 9 § innehåller. I förra fallet

ikläder sig löftesmannen betalningsskyldighet, endast i den mån tillgång

hos gäldenären saknas, hvarom utredning följaktligen bör föregå, innan

fordringsbeloppet må hos löftesmannen uttagas. I det sednare åter eger

borgenären söka hvilkendera han helst vill.

Verkan af en borgensförbindelse likasom af hvarje annat lofligt aftal

är naturligen beroende på dess innehåll. Också har lagstiftaren i åberopade

lagrummen blott utvecklat eller angifvit de i förhållandets natur liggande

rättsverkningar. Det är den frivilliga utfästelsen i. och för sig,

men icke lagens bud, som förbinder löftesmannen till betalningsskyldighet.

Häraf följer, att ett blott upphäfvande af lagens stadganden om borgen

ingalunda kunde tillintetgöra verkan af borgensförbindelsen eller afskaffa

borgensväsendet. Dertill erfordrades tillika ett positivt lagbud, som förbjöde

en person att åtaga sig annan mans gäld, eller förklarade löftesmannen,

der sådant åtagande ändock skedde, fri från skyldigheten att fullgöra sin

förbindelse.

Eu sådan lagstiftningsåtgärd synes vara åsyftad med det förra alternativet

i Herr C. A. Larssons motion, hvilken deremot i den sednare delen,

likasom Herr Magnells förslag, går ut på att endast i viss mån betaga

borgensförbindelsen den verkan, som öfverensstämmer med löftesmannens

åtagande, nemligen såvidt detsamma öfverskrider de af motionärerne gjorda

begränsningar. "Det kan icke bestridas, att borgensväsendet hos oss i hög

grad missbrukats; men lagstiftaren skulle i sin ordning missbruka sin magt,

om han till förekommande af ett öfverdrifvet användande af denna utväg

att anlita krediten, tilläte sig ingrepp i aftalets frihet. Menniskornas rättighet

att sins emellan fritt afhandla i sina enskilda förmögenhets-förhållanden

har alltför djupa grunder för att kunna genom ett lagbud upphäfvas.

Lagen skulle illa motsvara sin uppgift att vidmagthålla rättstillståndet,

om den, för att förekomma de skadliga följderna af ett för mycket

utsträckt skuldsättningssystem, motverkade fullgörandet af frivilligt ingångna

förbindelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

På dessa grunder får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motioner må lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 23 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Beckman har begärt att få anmärkt, det han ej deltagit i ärendets

behandling hos Utskottet.

]V:o 19.

Ank. till Kiksd. Kansli d. 23 Mars 18f>8, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i sättet för

verkställighet af domar och utslag i skuldfordringsmål.

Uti en hos Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets behandling

öfverlemnad motion, N:o 125, har Herr Jöns Pehrsson från Kronobergs län,

i afsigt att lindra de dryga kostnader, som en gäldenär nu måste vidkännas,

då utmätning eller annan exsekutiv förrättning hos honom verkställes

af kronobetjeningen, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del

besluta:

»l:o att hvarje kommun på landet eger rätt att på kommunalstämma,

inom eller utom kommunalnämnden, utse en trovärdig person, som skall

verkställa alla de exsekutiva förrättningar, som inom kommunen kunna

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.