Utlåtande, i anledning af vädd motion om förmånsrätt för kommunalutskylder. Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öiverlemnat en af Herr Lars Persson från Westmanlands län väckt motion
1868-03-27 · 1 sida
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
LU 1868:21, Utlåtande, i anledning af vädd motion om förmånsrätt för kommunalutskylder. Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öiverlemnat en af Herr Lars Persson från Westmanlands län väckt motion
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.
1
*:» 21.
Ank. till Riksd. Kansli d. 28 Mars 1868, kl. l e. m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion om förmånsrätt för
kommunalutskylder.
Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öiverlemnat en af
Herr Lars Persson från Westmanlands län väckt motion (N:o 101), hvari föreslås,
att kommuner måtte efter 17 Kapitlet 12 § Handels-balken, sådant detta
kapitel blifvit förändradt genom Kongl. Förordningen den 8 Oktober 1861, och
näst efter Kronan, njuta förmånsrätt för gäldenär kommunalutskylder.
Vid 1865—1866 års riksdag yttrade Lag-Utskottet i enahanda fråga,
att den af motionären åsyftade fördel för kommunen skulle leda derhän, att i
ett gäldbundet bo med otillräckliga tillgångar de oprioriterade borgenärerne
finge de facto betala gäldenärens oguldna kommunalutskylder, hvilket vore en
orättvisa af vida betänkligare art, än den förlust, som nu understundom kunde
drabba en kommun och, fördelad på dess samtlige medlemmar, blefve föga
kännbar. Kronans af ålder erkända och genom åberopade lagparagrafen bestämda
förmånsrätt syntes redan i och för sig vara ett alltför hårdt ingrepp i
enskilde borgenärers rätt, för att mana till efterföljd, och skulle säkerligen
framkalla klagomål, om de personel kronoutskylderna i allmänhet uppginge
till så höga belopp, som samma slags kommunalutskylder.
Under åberopande af dessa skäl och då numera den grundsats är antagen,
att de så kallade tysta förmånsrätterna böra i lagstiftningen undvikas,
såsom skadligt inverkande på realkrediten, får Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande förslag ej må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 27 Mars 1868.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Bill. till Riksd. Prat. 1868. 7 Samt. 12 Raft.
1
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.