Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om förmånsrätt för kommunalutskylder. Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öiverlemnat en af Herr Lars Persson från Westmanlands län väckt motion

1868-03-27 · 1 sida


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:21, Utlåtande, i anledning af vädd motion om förmånsrätt för kommunalutskylder. Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öiverlemnat en af Herr Lars Persson från Westmanlands län väckt motion

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

1

*:» 21.

Ank. till Riksd. Kansli d. 28 Mars 1868, kl. l e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om förmånsrätt för

kommunalutskylder.

Andra Kammaren har till Lag-Utskottets behandling öiverlemnat en af

Herr Lars Persson från Westmanlands län väckt motion (N:o 101), hvari föreslås,

att kommuner måtte efter 17 Kapitlet 12 § Handels-balken, sådant detta

kapitel blifvit förändradt genom Kongl. Förordningen den 8 Oktober 1861, och

näst efter Kronan, njuta förmånsrätt för gäldenär kommunalutskylder.

Vid 1865—1866 års riksdag yttrade Lag-Utskottet i enahanda fråga,

att den af motionären åsyftade fördel för kommunen skulle leda derhän, att i

ett gäldbundet bo med otillräckliga tillgångar de oprioriterade borgenärerne

finge de facto betala gäldenärens oguldna kommunalutskylder, hvilket vore en

orättvisa af vida betänkligare art, än den förlust, som nu understundom kunde

drabba en kommun och, fördelad på dess samtlige medlemmar, blefve föga

kännbar. Kronans af ålder erkända och genom åberopade lagparagrafen bestämda

förmånsrätt syntes redan i och för sig vara ett alltför hårdt ingrepp i

enskilde borgenärers rätt, för att mana till efterföljd, och skulle säkerligen

framkalla klagomål, om de personel kronoutskylderna i allmänhet uppginge

till så höga belopp, som samma slags kommunalutskylder.

Under åberopande af dessa skäl och då numera den grundsats är antagen,

att de så kallade tysta förmånsrätterna böra i lagstiftningen undvikas,

såsom skadligt inverkande på realkrediten, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande förslag ej må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 27 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Bill. till Riksd. Prat. 1868. 7 Samt. 12 Raft.

1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.