Sök i Ratio Lex

Memorial, med förslag till samman] em foting af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 9 i fråga om förändrade bestämmelser angående ordförandeskap i skolråd.

1868-03-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:23, Memorial, med förslag till samman] em foting af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 9 i fråga om förändrade bestämmelser angående ordförandeskap i skolråd.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Memorial N:o 23.

H:o 23.

Ank. till Riksd, Kansli d. 28 Mars 1868, kl. 1 e. m.

Memorial, med förslag till samman] em foting af Kamrarnes

skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande

N:o 9 i fråga om förändrade bestämmelser

angående ordförandeskap i skolråd.

Uti ofvannämnda Utlåtande både Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad Herr C. Hasselrot i en af honom väckt motion (N:o 18 i

l:a serien) föreslagit, hemställt, dels att Riksdagen ville för sin del besluta, det

23 § i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den

21 Mars 1862, skulle erhålla följande förändrade lydelse:

“Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller ock annan prestman,

som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild prestman finnes

anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden eller den, som hans embete

förvaltar, ej är i stämman tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar samt så många

i kyrkostämma valde, för gudsfruktan och nit kände män, som församlingen

finner lämpligt utse.

Ledamöter i skolrådet äro församlingens kyrkoherde, eller den hans

embete förestår samt så många i kyrkostämma valde, för nit om skolväsendet

kände män, som församlingen finner lämpligt utse. Skolrådet väljer inom sig

ordförande och vice ordförande.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternes antal, ordföranden

inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöterne i kyrko- och skolråden väljas för fyra års tid.“

dels ock att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.

Maj:t, derest nämnda beslut vunne Kongl. Maj:ts samtycke, täcktes i öfverensstämmelse

härmed vidtaga de förändringar i Kongl. Stadgan om folkundervis
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Memorial N:o 23.

ningen i riket den 18 Juni 1842 och öfriga hithörande författningar, som till

följd af samma beslut blefve erforderliga.

Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har Andra Kammaren

bifallit hvad Utskottet sålunda hemställt; hvaremot Första Kammaren antagit

det förslag till förändrad lydelse af 23 § i förstnämnda Kongl. Förordning, som

Herr Faxe i en vid Utskottets Utlåtande fogad reservation framställt, äfvensom

det i samma reservation förekommande förslag till underdånig skrifvelse, och

har Första Kammaren alltså för sin del beslutat, dels att ifrågavarande § borde

erhålla följande förändrade lydelse:

“Kyrkoherden, eller den hans embete förestår, eller ock annan prestman,

den han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken ständig prestman finnes

anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden, eller den, som hans embete

förvaltar, ej är i stämman tillstädes.

I skolrådet skall jemväl kyrkoherden, eller den hans embete förestår,

vara ordförande, derest ej stiftsstyrelsen, på anmälan af kyrkoherden, eller eljest,

finner skäl att annan ordförande förordna.

Ledamöter i kyrkorådet — — — utse.

Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att å kyrkostämma

utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kände män.

Skolrådet väljer inom sig vice ordförande.

I så väl kyrkorådet — — fem.

Ledamöterne —• — tid.“

dels ock att Riksdagen skulle uti underdånig skrifvelse anhålla, att

Kongl. Maj:t, derest ett sådant beslut vunne Kongl. Maj:ts samtycke, måtte

täckas i öfverensstämmelse dermed vidtaga de förändringar i Kongl. Stadgan

om folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842 och öfriga dithörande författningar,

som till följd af samma beslut må blifva erforderliga.

Vid sådant förhållande har Utskottet, jemlikt § 63 Riksdagsordningen,

till åliggande att söka, så vidt möjligt är, sammanjemka de olika meningarne

och med förslag derom till Kamrarne inkomma. En jemförelse mellan de beslut

i ämnet, som af Kamrarne blifvit fattade, visar emellertid, att dessa beslut,

för så vidt de afse ordförandeskapet i skolråd, icke blott äro skiljaktiga derutinnan,

att Första Kammaren endast medgifvit undantag i vissa fall från

kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till berörda befattning, under det att Andra Kammaren

velat helt och hållet afskaffa samma sjelfskrifvenhet, utan äfven gå i

alldeles motsatt rigtning mot hvarandra, i det Första Kammaren åt stiftsstyrelserna

öfverlemnat skolrådsordförandes tillsättande i vissa fall, men Andra

Kammaren, lika med Utskottet, ansett valet af sådan ordförande alltid böra af

skolrådet verkställas. Då en sammanjemkning af dessa meningar icke synes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Memorial N:<> 23.

Utskottet möjlig; men Kamrarne deremot varit ense i att besluta, det vice

ordförande i skolråd skall af skolrådet bland dess ledamöter utses, finner Utskottet

sig nu endast böra hemställa, att Kamrarne måtte, med frångående af

sina förut i ämnet fattade beslut, för sin del sammanstämmande besluta:

att § 23 i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 Mars 1862 skall erhålla följande

förändrade lydelse:

“Kyrkoherden, eller den hans embete förestår, eller ock

annan prestman, den han för något tillfälle kan dertill

förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I skolrådet skall jemväl kyrkoherden, eller den hans

embete förestår, vara ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild

ständig prestman finnes anställd, skall han föra ordet,

när kyrkoherden eller den, som hans embeteförvaltar, ej är

i stämman tillstädes.

Ledamöter1 i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar,

samt så många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan och

nit kände män, som församlingen finner lämpligt utse.

Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes

att å kyrkostämma utse lämpligt antal för nit om skolväsendet

kände män.

Skolrådet väljer inom sig vice ordförande.

I såväl kyrkorådet, som skolrådet, må ledamöternes

antal likväl, ordföranden inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöterne i kyrko- och skolråden väljas för fyra

års tid.“

Då sålunda ingen förändring skulle ega rum i nu gällande bestämmelse

om kyrkoherdes sjelfskrifvenhet såsom ordförande i skolråd, torde den af Kamrarne

hvar för sig beslutade underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t om vidtagandet

af erforderliga ändringar i Folkskolestadgan jemte öfriga dithörande förordningar

icke vidare påkallas, utan beslutet härom få

anses hafva förfallit.

Stockholm den 27 Mars 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Memorial N.-o 23.

7

Reservationer:

af Hen- Ribbing: “Emot det slut, hvartill Utskottet kommit, för så vidt

fråga är om ordinarie ordförande i skolrådet, får jag af formela skäl reservera

mig. Då det försök till sammanjemkning af olika beslut, hvilket enligt § 63

åligger Utskott, till följd af beskaffenheten af ifrågavarande olikhet, ej lyckats

Utskott, har den vanliga praxis hittills vant att Utskott i sitt förnyade Utlåtande

till antagande föreslagit antingen det beslut, som under ståndsriksdagarne

hade de flesta Ståndens bifall, eller ock då förr två Stånd stadnat emot tvä eller

nu de båda Kamrarnes beslut vore olika, återupprepat sitt första, af två Stånd eller

en Kammare antagna beslut. I förevarande fall åter har Utskottet, i den punkt der

Kamrarne stadnat i olika beslut, nemligen i fråga om den ordinarie ordföranden i

skolrådet, efter att hafva ansett sammanjemkning af dessa beslut omöjlig, icke afgifva

något förslag till beslut, utan i stället stadnat vid det rent negativa slut att

anmärka, det fråga om ändring i förevarande fall förfallit. Den olika praktiska

betydelsen af nämnda båda sätt att förfara, är lätt att finna. Enligt det förra

stod det den ena Kammaren fritt att, när ärendet, på grund af Utskottets andra

betänkande, ånyo förekom, medelst accederande till Utskottets af ena Kammaren

gillade förslag, vinna en ändring i det bestående; enligt det sednare

sättet åter är hvarje fråga, i hvilken Kamrarne stadnat i olika beslut vid

första behandlingen, såvida sammanjemkning af Utskott ej kan åstadkommas,

ovilkorligen fallen. Jag anser eu sådan tillämpning af föreskriften i § 63 ej

vara den enda lagenligt möjliga, till stöd för hvilken åsigt jag endast behöfver

åberopa den motsatta praxis såväl vid sistlidne riksdag, som förut — anmärkande

att förra Riksdags-ordningens föreskrift i detta hänseende väsentligen öfverensstämmer

med den nu gällande. Jag anser deremot samma förfaringssätt

onödigtvis ställa saken i fråga om bifall eller afslag på sin spets, då man

erinrar sig att enligt § 59 samma ärende, såvidt möjligt är, skall af båda Kamrarne

samtidigt behandlas. Det kan nemligen alltförväl hända att ett ärende

är af den art, att ena Kammaren, heldre än att låta status quo qvarstå, vill

gå in på andra Kammarens beslut om ändring äfven med frånträdande af sitt

eget först fattade beslut. Möjligheten häraf, eller valet deremellan och afslag

finnes för Kammaren, om Utskott följer den förra praxis i ifrågavarande fall,

hvaremot, med den nu af Lag Utskottet iakttagna, en af båda Kamrarne önskad

och beslutad förändring kan blifva afklippt endast af det skäl, att den

ena Kammaren, idet ögonblick den beslutar sättet för sådan ändring, ej känner huru

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

andra Kammaren samtidigt fattar beslut i samma hänseende. Anmärkas bör

ock att endast enligt förra förfaringssättet en verklig analogi finnes mellan behandlingen

af frågor, som af ständigt Utskott behandlats, och sådana, som remitterats

till tillfälligt Utskott, vid hvilka sistnämnda vanligen den Kammare,

som sist beslutar, alltid känner andra Kammarens beslut och sålunda, ifall ej

båda Kamrarnes öfverensstämma, har valet mellan att antaga sistnämnda,

beslut eller definitivt afslag. Enligt mitt förmenande hade Lag-Utskottet alltså,

i stället för sin nu gjorda förklaring att ärendet förfallit, bort förnya sitt

förra af Andra Kammaren antagna förslag, derest det ej ansett sig i stället

böra föreslå reservantens af Första Kammaren antagna; följaktligen i hvarje

fall framställa ett •positivt förslag till Kamrarnes bifall eller afslag.

af Herrar Rosenberg och Rätter Sv. Ersson.

j%:o 24.

Ank. till Riksd. Kansli d. 28 Mars 1868, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af gällande

stadganden rörande verkställighet af Konungens Befallningshafvandes

och Underrätts utslag.

Uti en inom Första Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling remitterad

motion, N:o 7, har Herr C. J. Storckenfeldt förmält, att orsaken, hvarför

misstroendet till realsäkerheten i så betänklig grad tilltagit, vore att söka

i nuvarande lagstiftning, som, särdeles då fråga vore om fast egendom, lemnade

en tredskande gäldenär eller nyttjanderätts innehafvare ett rikt fält för trakasserier,

så att ofta åratal förginge, innan man kunde erhålla liqvid för eu förfallen

intecknad fordran, innan man komme i besittning af en vid exsekutiv

auktion

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.