Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af gällande stadganden rörande verkställighet af Konungens Befallningshafvandes och Underrätts utslag.

1868-03-27 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:24, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af gällande stadganden rörande verkställighet af Konungens Befallningshafvandes och Underrätts utslag.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

andra Kammaren samtidigt fattar beslut i samma hänseende. Anmärkas bör

ock att endast enligt förra förfaringssättet en verklig analogi finnes mellan behandlingen

af frågor, som af ständigt Utskott behandlats, och sådana, som remitterats

till tillfälligt Utskott, vid hvilka sistnämnda vanligen den Kammare,

som sist beslutar, alltid känner andra Kammarens beslut och sålunda, ifall ej

båda Kamrarnes öfverensstämma, har valet mellan att antaga sistnämnda,

beslut eller definitivt afslag. Enligt mitt förmenande hade Lag-Utskottet alltså,

i stället för sin nu gjorda förklaring att ärendet förfallit, bort förnya sitt

förra af Andra Kammaren antagna förslag, derest det ej ansett sig i stället

böra föreslå reservantens af Första Kammaren antagna; följaktligen i hvarje

fall framställa ett •positivt förslag till Kamrarnes bifall eller afslag.

af Herrar Rosenberg och Rätter Sv. Ersson.

j%:o 24.

Ank. till Riksd. Kansli d. 28 Mars 1868, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af gällande

stadganden rörande verkställighet af Konungens Befallningshafvandes

och Underrätts utslag.

Uti en inom Första Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling remitterad

motion, N:o 7, har Herr C. J. Storckenfeldt förmält, att orsaken, hvarför

misstroendet till realsäkerheten i så betänklig grad tilltagit, vore att söka

i nuvarande lagstiftning, som, särdeles då fråga vore om fast egendom, lemnade

en tredskande gäldenär eller nyttjanderätts innehafvare ett rikt fält för trakasserier,

så att ofta åratal förginge, innan man kunde erhålla liqvid för eu förfallen

intecknad fordran, innan man komme i besittning af en vid exsekutiv

auktion

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

auktion inköpt och betald fastighet, eller innan en insolvent arrendator eller

hyresgäst, som förverkat sin besittningsrätt, kunde tvingas att afflytta; hemställande

motionären fördenskull, att Riksdagen måtte för sin del besluta följande

stadgande:

“Konungens Befallningshafvandes eller Underrätts beslut i utsöknings- , och

tvistemål gånge till verkställighet, ändå att det ej tagit åt sig laga kraft, der

den, som vunnit, ställer af Konungens Befallningshafvande, Magistrat eller kronofogde

i orten godkänd borgen för den återbäring, så ock det skadestånd,

hvartill han kan kännas skyldig om beslutet ändras. Är det hvarom dömdt

hlifvit sådant, att skadestånd ej med penningar kan gäldas, om beslutet i verkställighet

ginge, då må sådan verkställighet ej ega rum förr än beslutet vunnit

laga kraft; och bör sådant i beslutet utsättas.“

De lagbud, som i förevarande ämne nu gälla, äro hufvudsakligen följande:

2 Kap. 2 § Utsöknings-balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den

29 November 1823, som medgifver, att i utsökningsmål, der uteblifven förklarande

tredskovis af Konungens Befallningshafvande ålägges betalningsskyldighet,

men egen att inom viss tid i Hofrätten söka återvinning, utmätning ej dess

mindre må försiggå och godset sättas i taka händer, med rättighet för den

fordrande att det emot full borgen lyfta;

3 Kap. 4 § samma Balk, som stadgar, att, om den, som tappat, visar att

han å högre ort klagat öfver domvilla eller annan felaktighet, domen ändå

skall gå till fullbordan, dock så, att den, som vunnit, ställer borgen för det

han efter domen lyfta eller tillträda får; eller ock skall det sättas i qvarstad,

der förbud emot utmätningen ej kommer;

3 Kap. 5 § samma Balk, enligt dess lydelse i Kongl. Förordningen den

18 April 1849, innehållande, att den, som vunnit hos Underrätt, ändå att deremot

vädjadt blifvit, eger njuta utmätning, med skyldighet att ställa borgen

för det han om händer får eller låta godset sättas i qvarstad; dock att det,

som så utmätt är, ej må skingras eller utan egarens vilja föryttras, förr än

saken i Hofrätten afdömd varder;

Kong]. Förordningen den 18 December 1823, deri föreskrifves, att, derest

gäldenär utan allt jäf eller invändning'' hos Konungens Befallningshafvande

skriftligen eller muntligen erkänt skulden, eger den sökande, ehvad förklaranden

vill anföra besvär eller icke, att genast å Konungens Befallningshafvandes

utslag erhålla utmätningsverkställighet och det utmätta godset lyfta emot

borgen; hvarjemte genom Kongl. Förordningen den 23 Augusti 1851 är förordnadt,

att, i likhet med hvad sålunda blifvit stadgadt, utmätning å Konungens

Befallningshafvandes utslag äfven i öfriga mål, utan hinder af deremot anförda

besvär, genast må följa, med rättighet för den sökande att det utmätta godset

emot full borgen lyfta;

Bill. till Riksd. Prof. 1868. ? Samt. 12 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

5 Kap. 8 § Utsöknings-balken, som tillåter, att den, hos hvilken hus, tomt,

jord eller vattenverk utmätes, men som ej har annat hus eller hemvist att

tillgå, må sitta i husen qvar å landet tre månader efter det utmätningen skedd

är och i staden till nästa fardag; samt

26 Kap. 2 § Rättegångs-balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen

den 18 April 1849, innehållande, att Underrätts dom, deremot vädjadt

är, må gå i verkställighet efter ty som i 3 Kap. 5 § Utsöknings-balken

sägs, der den som vunnit det äskar, och vadet ej derigenom onyttigt blefve.

Hufvudsumman af dessa stadganden är, att den, som vunnit hos Konungens

Befallningshafvande eller Underrätt, må, så vida erlagdt vad derigenom

ej onyttigt bäfver, njuta utmätning och emot borgen omhänderta det utmätta,

som dock ej får skingras eller föryttras förr än Hofrätt i saken dömt. Det

kan icke förnekas, att denna inskränkning i afseende på verkställigheten lemnar

en gäldenär tillfälle att genom talans fullföljande uppehålla fordringsegaren

i dess rätt; men å andra sidan bör det icke förbises, att den förre, då

han, efter att hafva tappat i första instansen, vinner ändring hos Hofräften, ej

kan anses tillfredsställd, om han, i stället för sin utmätta egendom, för densamma

får ersättning, hvars belopp dessutom icke alltid kan rättvisligen beräknas;

och i anseende härtill torde det vara mindre välbetänkt, att borttaga berörda

inskränkning.

Då några särskilda bestämmelser icke finnas rörande verkställighet af

Konungens Befallningshafvandes och Underrätts beslut, hvarigenom innehafvare

af fast egendom ålagts att sådan egendom afträda eller nyttjanderätt dertill

upplåta, synas ofvanberörda stadganden gifva stöd för den mening, att ett dylikt

beslut må kunna emot borgen genast verkställas; ty vadet torde icke kunna

anses derigenom onyttigt gjordt. I praxis har likväl flerestädes en motsatt

åsigt gjort sig gällande, hufvudsakligen på den grund, att man ansett svårigheter

möta att med penningar bereda skadeersättning till en fastighetsinnehafvare,

som tvingas att med kreatur och bohag lemna den fasta egendomen, men

sedermera vinner ändring i beslutet; och till följd häraf har den, som blifvit dömd

att afträda egendomen eller upplåta nyttjanderätten, stundom kunnat uppehålla mot

parten, till dess målet genomgått alla instanserna, utan att den sednare haft

någon utväg sig anvisad att betrygga sig för den skada, som honom derigenom

tillskyndats. Ett lagstadgande till rättelse af detta missförhållande kan således

icke anses obehöflig!;* men lagstiftaren måste dervid tillse, att lagen innehåller

tryggande bestämmelser för den, som i Underrätts beslut, hvarigenom afträde

af fastighet blifvit honom älagdt, vinner ändring hos Hofrätten. Svårigheten att

på ett tillfredsställande sätt lösa denna fråga visar sig deraf, att Lag-Utskottets

vid förra riksdagen afgifna yttrande i ämnet icke vann Riksdagens bifall. Då

nu Kongl. Maj:t tillkännagifvit sin afsigt vara att låta utarbeta förslag till helt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande JV.-o 24. 11

och hållet ny utsökningslag, samt förevarande fråga dervid otvifvelaktigt kom

mer under öfvervägande, har Utskottet trott sig böra vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon vidare åtgärd

föranleda.

Stockholm den 27 Mars 1868. '' -

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.