Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Förordningen den 21 Mars 18U angående lotterier.

1868-04-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Förordningen den 21 Mars 18U angående lotterier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

1

Xto 25.

Ank. till Kikad. Kansli d. 3 April 1868, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Förordningen

den 21 Mars 18U angående lotterier.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottets behandling öf''- verlemnad motion, N:o 324, har Herr Anders Nilsson anmärkt, hurusom, under

det ofvanberörda Kongl. Förordning förbjöde inrättande af lotterier här i landet,

betydliga penningesummor årligen ginge ur riket till uppköp af främmande nationers

obligationer och lottsedlar i hvarjehanda lotteriföretag. Stödjande sig på

enahanda grund som de i äldre tider utkomna författningar emot lyx och öfverflöd,

innebure sagda förbud ett förmynderskap å Statens sida öfver den enskilde,

som föga öfverensstämde med nutidens åsigter. Motionären kunde icke finna’

hvarföre det skulle vara mera felaktigt att köpa en lottsedel, än en biljett till

ett spektakel eller något annat nöje. Eu väsendtlig skilnad förefunnes emellan

lotterier och äfventyrliga spel. Köparen af en lottsedel visste på förhand hvad

han riskerade och han kunde med lugn beräkna sin förlust, hvilket ej vore förhållandet

med den som inlåter sig i äfventyrlig! spel. Också tolererades lotterier

i flera främmande länder, såsom Tyskland och Danmark, der likväl allmän

välmåga vore rådande samt befolkningen utmärkte sig för idoghet och sparsamhet.

Under sednare tider hade en mängd företag bildats med aktier eller

obligationer hvilka inlöstes på det sätt och i den ordning, som genom lottning

bestämdes, ofta med olika räntevinster. Detta vore, efter motionärens uppfattntng,

någonting helt annat, än lotteri i den mening, som 1844 års Kongl. Förordning

afsage. Dock hade skiljaktiga asigter härutinnan försports.

Bih. till Riksd. Frat. 1868. 7 Sami. 13 Hälft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.

Motionären föreslår derföre, att Riksdagen måtte

antingen

“hos Kongl. Maj:t anhålla, det ändring måtte ske i Kongl. Förordningen

den 21 Mars 1844 sålunda, att lotterier äfven här i landet må kunna inrättas

och lottsedlar utbjudas till allmänheten, under vilkor, att Konungens Befallningshafvande

pröfva! och afgjort att tillräckliga garantier finnas för lotteriföretaget"

;

eller ock

“till Kongl. Maj:t ingå med anhållan om den förändring af samma Kongl.

Förordning, att den tydligen kommer att uttrycka hvad dess mening från början

varit ° och Kongl. Maj:t äfven redan genom utslag förklarat, nemligen att

densamma ej lägger hinder i vägen för utlottning af aktier eller obligationer,

der det insatta kapitalet återbekommes."

Enär utgången af ett lotterispel uteslutande beror på slumpen, är detsamma

i detta° hänseende icke mindre äfventyrlig!, än hvilket annat spel som

helst; och hoppet att kunna för en lägre insats göra en betydlig vinst forleder

ofta äfven mindre bemedlade personer att på lotterispelet uppoffra penmngetillgångar,

nödvändiga för fyllandet af egna och deras familjers oundgängligaste

behof. Men det är icke blott af ekonomisk omtanke, utan äfven ur synpunkten

af samhällets sedliga uppgift, som lagstiftaren funnit sig föranlåten förbjuda

lotteriers inrättande. Visserligen är det å ena sidan sannt, att lottenspelet, i

anseende till den tid, som förflyter emellan hvarje dragning, mera än andra spel

lemnar rådrum för eftertanken innan en ny insats göres; men å andra sidan

må erinras, dels att detta spel i allmänhet erbjuder möjligheten af en jemförelsevis

högre vinst, hvarigenom lockelsen att spela blir större, dels ock att detsamma

lätteligen kan erhålla en vidsträcktare utbredning bland samhällets alla klasser,

emedan deltagarne ej behöfva samlas på något visst ställe för spelets bedrifvande.

Den '' omständighet, att lotterier tolereras i främmande länder, utgör ej

någon giltig anledning, hvarföre vi skulle tillegna oss detta onda, äfven om det

måste medgifvas, att ifrågavarande förbud ej förmår förhindra spel på utländska

lotterier, helst som inrättande af lotterier inom landet otvifvelaktigt skulle gifva

spelet en ökad utsträckning hos den stora allmänheten.

Beträffande det sednare alternativet i förevarande förslag, åsyftande en

förklaring att åberopade Kongl. Förordningen icke skulle innefatta förbud emot

utlottning af aktier eller obligationer, der deltagarne i lotteriet ej riskerade att

förlora n°ågot af det insatta kapitalet, utan endast räntan derå, så finner Utskottet

sig desto mindre kunna understödja detta förslag, som författningen synes

tydlig° och klar derutinnan, att lotteri icke må af någon inrättas och öppnas

för allmänheten, och att ej heller någon, för egen eller annans räkning, egetutbjuda

eller afyttra lotter till någon slags egendoms bortlottande inom eller

utom riket, med undantag allenast för sådan bortlottning af lösören för välgö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.

3

rande ändamål, eller af konstsaker till Svenska konstidkares understöd och uppmuntran,

hvartill Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter pröfning af omständigheterna,

eger meddela tillstånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Xt« SO
-

Ank. till Riksd. Kansli d. 3 April 1868, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om rättighet för husbonde

, att i sparbank insätta en del af tjenstehjons lön.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 210, som blifvit till

Lag-Utskottet remitterad, har Herr O. Nilsson, i afsigt att befordra sparsamhet

hos tjenstefolk och sålunda i någon mån undanrödja eu af de orsaker, hvarföre

fattigvardsutgifterna i sa eftertänklig grad ökats, föreslagit, att Riksdagen ville

för sin del besluta, “att husbonde skall tillerkännas rättighet att af tjenstehjonets

lön i någon sparbank för tjenstehjonets räkning insätta årligen tio procent,

sa. vida dess lön uppgår till fyratio R:dr R:mt och derutöfver, utom så kallad

stat, kost eller kostpenningar, hvilka medel tjenstehjonet eger lyfta vid förefallande

behof, hvarom bevis af kommunalstyrelsen meddelas".

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.