Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om vissa helgdagars förflyttande till Söndagar.

3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:29, Utlåtande, i anledning af vädd motion om vissa helgdagars förflyttande till Söndagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

1

Hl: O 29.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 7 April 1868, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om vissa helgdagars förflyttande

till Söndagar.

Vid förra riksdagen föreslog Herr S. A. Hedlund, att Trettondedag Jul

jemte de s. k. Annandagarne vid Jul, Påsk och Pingst måtte helt och hållet

indragas såsom helgdagar samt firandet af Marie Bebådelsedag och Christi Himmelsfärdsdag

förflyttas till närmaste Söndag, äfvensom att Midsommardagen måtte

betraktas såsom en fridag för den arbetande befolkningen, utan att vara förenad

med gudstjensts hållande. I enlighet med Lag-Utskottets då afgifna yttrande i

ämnet lemnade Riksdagen berörda förslag utan vidare afseende. Emellertid har

samme motionär nu i så måtto förnyat sin framställning, att han uti ifrågavarande

motion (N:o 55), hvilken blifvit till Lag-Utskottet remitterad, yrkat,

“att firandet af de särskilda helgdagarne Trettondedag Jul, Marie Bebådelsedag

och Christi Himmelsfärdsdag må förflyttas till närmaste Söndag.1''

Jemte hänvisning till de öfverläggningar, som vid förra riksdagen förekommo

i detta ämne, har motionären vidare till stöd för sitt förslag anfört, att

många fromma menniskor skulle finnas, hvilka i de många extra helgdagarne skådade

förkastliga qvarlefvor af Romersk-katholsk vidskepelse, anseende dem stå i uppenbar

strid mot det klara och oförtydbara sabbatsbudet: “sex dagar skall du arbeta."

Eifarenheten hade också lärt att firandet af många helgdagar icke befrämjade

ett folks gudsfruktan och sedlighet, utan tvärtom; och vår egen brottmålsstatistik

kute vittne derom, att en följd af helgdagar vore för sedligheten icke gagnelig,

utan skadlig. Trettondedag Jul hade endast hos oss detta namn. På denna

dag, den 6 Januari, firade man fordom äfven Jesu födelse, och den kallades

deiföre Epiphania, d. ä. (Guds) uppenbarelsefest. Sedan man, utan anledning

af den heliga skrift, gjort de vise männen, som besökte Christus, till tre KonunBih.

till Riksd. Prat. 1868. 7 Sami. 14 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

gar, kallade man denna dag de heliga tre Konungars dag. I ett protestantiskt

land borde väl ej någon betänklighet finnas, att förflytta firandet af denna dag

till närmaste Söndag. Likaledes borde Marie Bebådelsedags evangelium kunna

afhandlas på närmaste Söndag, utan att det heliga minne, som man dermed ville

bevara, på minsta vis fördunklades. Då i fråga om Christi Himmelsfärsdag det

blifvit hufvudsakligen anmärkt, att christna församlingen vill fira minnet af denna

tilldragelse på samma årsdag, som den i verkligheten inträffat, ville motionären

deremot blott erinra, att denna dag för hvarje år ändrade datum, med anledning

af påskhögtiden. Dess firande på närmaste Söndag borde alltså kunna ske med

samma vördnad och andakt, som på den extra ordinarie helgdagen. Det vore

både Kyrkan och Staten ovärdigt att stifta eller bibehålla helgdagar afsedda

för heliga ändamål — för att tillfredsställa kärleken till sysslolöshet, lättja och

dagdrifveri. . ....

Utskottet kunde i afseende å denna motion tilläfventyrs inskränka sig till

att åberopa hvad Utskottet vid nästlidna riksdag anförde såsom skäl emot

motionärens då framställda yrkande i enahanda, om ock något vidsträcktare

syftning.

Vid den nu ifrågavarande framställningen torde likväl böra erinras, att motionären

synes utgå från en föreställning om de ifrågavarande helgdagarnes betydelse,

hvilken är för vår evangeliska kyrka främmande. Fattar man denna betydelse

rätt, så förlorar derigenom motionen sitt väsendtliga stöd. Trettondedagens heliga

minne är framförallt vår Frälsares första uppenbarelse för hedna folkens representanter.

Detta minnes upplifvande torde af mängden anses värdt uppoffringen

af en arbetsdag, helst vår evangeliska kyrka utom denna dag icke eget- någon

egentlig missionshögtid. . Marie Bebådelsedag och Christi Himmelsfärsdag utmärka

de begge yttersta punkterna af Christi jordiska lif. Förflyttar man dem, så rubbas

derigenom de gränsstenar, inom hvilka det väsendtligaste af uppenbarelsens

historia ligger. Det tidsförhållande, i hvilket de äro ställda, Marie Bebådelsedag

till nästföljande Julhögtid och Himmelsfärsdagen till föregående Påsk- och efterföljande

Pingstsöndag, är icke utan sin stora betydelse för den evangeliska historiens

afspegling i kyrkans högtidsfirande. Härtill kommer, att alla dessa högtider

ingå på ett genomgripande sätt i folkets religiösa föreställning. Utan tvifvel

skulle deras borttagande eller förflyttning till andra dagar smärtsamt såra

vårt folkmedvetande. Vittnesbörd härom bär det emottagande förslaget rönte hos

flertalet af folkets representanter vid förra riksdagen.

Utskottet har ingen anledning att tro det frågans uppfattning inom Representationen

undergått sedan dess någon väsendtlig förändring. De skäl, genom

hvilka motionären vill verka en sådan förändring, synas icke synnerligen talande.

Flera bland de-sa hafva ock det felet att de, om de voro giltiga, skulle leda

vida längre, än till och med motionären sjelf synes böjd att gå. Särskilt är

detta fallet med åberopandet af sabbatsbudet. Innehölle detta verkligen ett för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

oss gällande förbud mot hvarje användning af en veckodag till hvila från arbete,

så borde naturligtvis icke allenast de nu framhållna högtiderna, utan äfven Juldagen,

Nyårsdagen, Midsommardagen o. s. v. aflysas eller förläggas till Söndagar.

Denna under århundraden af kyrkans lif omhandlade fråga kan Utskottet naturligtvis

icke här på ett uttömmande sätt behandla. Tillräckligt torde ock vara

en enkel erinran, att föreskriften om den sjunde dagens helgande såsom sabbat

är hufvudsaken i ifrågavarande bud, men att med orden “sex dagar skall du

arbeta och göra alla dina gerningar“ afses endast att de verldsliga bestyren borde

under dessa dagar uträttas, på det man måtte vara oförhindrad att på den sjunde

helga sabbaten. Rigtigheten af denna uppfattning bekräftas deraf att den

mosaiska lagen föreskrifver särskilda årliga högtider, hvilkas firande måste från

arbetet undandraga en eller annan veckodag. Det christliga bruk, som åt firandet

af den heliga historiens vigtigaste minnen uppoffrar en eller annan arbetsdag,

saknar således icke ens i gamla testamentet sitt stöd. Utan all grund vändas

mot firandet af vår evangeliska kyrkas högtidsdagar de skäl, hvilka med rätta

anföras mot en annan kyrkas i ögonen fallande öfverdrifter; ty dessa öfverdrifter,

fordom i någon mån vidlådande äfven vår kyrkoförfattning, hafva redan

länge sedan blifvit derur aflägsnade. Lika litet afseende förtjena de skal, motionären

hemtat från det beklagansvärda förhållande, att ledigheten från arbete

alltför ofta begagnas för att “tillfredsställa kärleken till sysslolöshet, lättja och

dagdrifveri". Tillfredsställandet af denna lastbara böjelse skall icke sakna tid

och tillfälle derföre att en eller annan högtidsdag borttages, helst det är välbekant

att redan nu mången arbetsdag, utan att bära högtidsfirandets prägel,

missbrukas för ett sådant tillfredsställande. Men det lärer icke kunna bestridas,

att det stora flertalet, särdeles bland landsbygdens befolkning, använda högtidsdagarne

till andlig uppbyggelse.

I betraktande af allt detta anser Utskottet sig böra till Riksdagen vördsamt

hemställa,

att Herr Hedlunds ifrågavarande motion må lemnas utan

CT>

vidare afseende.

Stockholm den fl April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herrar Hessle, Bovin och Ahlgren.

Herrar Faxe, Lemchen och von Gegerfelt hafva begärt att få antecknadt

det de ej öfvervarit ärendets behandling hos Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.