Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af återremiss i viss del aj Utskottets Utlåtande N:o 13, angående handelsboks vitsord. Riksdagens begge Kamrar hafva till Lag-TJtskottets förnyade behandling återförvisat den del af Herr A. O. Wallefibefgs i ofvänberörda Utlåtande oinhandlade motion

1868-04-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:32, Betänkande, i anledning af återremiss i viss del aj Utskottets Utlåtande N:o 13, angående handelsboks vitsord. Riksdagens begge Kamrar hafva till Lag-TJtskottets förnyade behandling återförvisat den del af Herr A. O. Wallefibefgs i ofvänberörda Utlåtande oinhandlade motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bag- Utskottets Betänkande N:o 32.

1

N:o 32.

Ank. till Riksd. Kansli d. 15 April 1868, kl. 2 e, in,

Betänkande, i anledning af återremiss i viss del aj Utskottets Utlåtande

N:o 13, angående handelsboks vitsord.

Riksdagens begge Kamrar hafva till Lag-TJtskottets förnyade behandling

återförvisat den del af Herr A. O. Wallefibefgs i ofvänberörda Utlåtande oinhandlade

motion (N:o 42), hvari blifvit föreslaget, att affärsman eller bokförare icke ens i tvist

köpmän inbördes emellan må tillåtas med ed styrka förd handelsboks vigtighet; varande

■under den diskussion, som föregått återremissen, yrkadt, att motionen äfven i donna

del måtte bifallas.

Utskottet, som således bär att meddela nytt utlåtande härutinnan, får dervid

erinra, att verkan af det vitsord, som Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855 tillägger

handelsbok, är i handelstvister emellan köpmän inbördes af helt annan beskaffenhet

än det vitsord, som enligt samma Kongl. Förordning är bestämdt med afseende

å tvister emellan köpmän och icke-köpmän. I dessa sistnämnda tvister skulle nemligen

endera af parterna ovilkorligen aflägga ed. I tvister emellan köpmän inbördes deremot

har lagen, med afseende derå att tillgång i allmänhet finnes dels på motbevisning

i de af svaranden förda böcker, dels på fyllnad i bevisningen genom den

korrespondens eller de skriftliga reqvisitioner, som vanligen äro förenade med handelstransaktioner

emellan köpmän, öfverlemnat åt domaren att, efter jemförelse af

begge parternas böcker och öfvervägande af den öfriga bevisningen, bestämma, huruvida

sådana omständigheter äro för hand att endera af böckerna öfvervägande trovärdighet

må förtjena, eller om böckernas vitsord bör helt och hållet förfalla. Det

är endast för det fall, att genom den bevisning, hvarpå sålunda i dessa tvister i

allmänhet bör finnas tillgång, full utredning icke kan vinnas, som domaren har sig

öppet att såsom den yttersta utvägen föreskrifva edgång, en utväg som Utskottet

anser icke utan olägenhet kunna borttagas. Det är klart, att domaren dervid bör

iakttaga den största Varsamhet, samt i öfverensstämmelse med principerna för bevisning

i allmänhet ej tillstädja kärandeparten att edfästa sin bok i annan händelse/

än då värjemålsed icke lämpligen kan svaranden anförtros.

Bill. till Riksd. Vrot. 1868. 1 Sami. 16 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Betänkande N:o 32.

Härjemte förekommer, att, derest föreskrifterna angående ifrågavarande edgång

korttagas, så väl 16 och 18 §§ som ock 12, 13, 14, 15, 17 och 25 §§ blifva

utan all betydelse, ty de lomme sedermera icke att innehålla annat, än hvad lag

angående bevisning i allmänhet stadgar, och alla dessa §§ borde således uteslutas

ur författningen; hvarefter denna hufvudsakligen blcfve blott ett reglemente huru

handelsböcker skola föras, och icke komme att innehålla några andra till egentliga

lagbud hänförliga bestämmelser, än de i 21, 22, 23 och 24 §§ förekommande stadganden

om räknings tillställande och tid till klander derå; men då motion om en

så vidsträckt förändring icke blifvit väckt, torde det ej heller tillkomma Utskottet

att göra något förslag i sådant afseende.

Åf nu anförda skäl och på det att, derest Utskottet, såsom antagas må,

lyckats undanrödja do hinder, hvilka tillförene mött emot godkännandet af Rikets

Ständers förslag i enahanda syftning, som dot af Utskottet i ofvanberörda Utlåtande

framställda och af Riksdagen gillade, i fråga om handelsboks vitsord mot annan

än köpman, genom inskjutande uti den föreslagna författningen af ytterligare förändrade

stadganden, förnyadt afslag jemväl å den af Riksdagen redan antagna lagförändringen

icke må äfventyras, anser Utskottet sig böra vidblifva sin förut gjorda

hemställan,

att Herr Wallenbergs nu ifrågavarande förslag må lemnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 15 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herrar Lemchen, Rosenberg och Bovin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.