Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ''upphäfvande eif 7 § 2 mom. samt 8 § i Kong!. Förordningen angående grunderna och vilkor en för hemmansklyfning och j or dafsöndring den 6 Augusti 1864.

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:37, Utlåtande, i anledning af vädd motion om ''upphäfvande eif 7 § 2 mom. samt 8 § i Kong!. Förordningen angående grunderna och vilkor en för hemmansklyfning och j or dafsöndring den 6 Augusti 1864.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

.Lag-Utskottets Utlåtande Ako 37.

1

t

N:o 37.

Ank. till Riksd. Kansli d. .‘30 April 1868, kl. 11 f. rn.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ''upphäfvande eif 7 § 2

mom. samt 8 § i Kong!. Förordningen angående grunderna

och vilkor en för hemmansklyfning och j or dafsöndring den 6

Augusti 1864.

Uti ert inom Första Kammaren vackt, till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad

motion (N:o 20) har Herr W. Croneborg föreslagit, “att Riksdagen för sin

del måtte besluta, att 7 § 2 mom. samt 8 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Förordning

angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring

af den 6 Augusti 1884 måtte upphäfva, äfvensom att afsöndrad mark må kunna

åsättas visst mantal, äfven om derifrån icke kan hemtas så beskaffad afkastning,

som i 2 § af nämnda Kongl. Förordning förmåles.“

De ifrågavarande stadgandena innehålla:

§ 2. “Besuten kallas den åbo, som af sin hemmansdels afkastning i vanliga

år kan påräkna bergning och jemväl deraf utgöra de med hemmansdelen förenade

utskylder; och ty erfordras till besutenhet, under benämning af hemman, att

till hemmansdel finnas så goda egor af åker, äng och betesmark, att, med begagnande

af tillgängliga odlings! ägenheter, ett hushåll af minst tro arbetsföra personer

må kunna af egornas behållna afkastning underhållas; börande ängen och betesmarken

ovilkorligt vara af den vidd och godhet, att, med tillhjelp af halmfodret

från åkern och löftägt, en häst eller ett par dragoxar, två eller tre kor och fem

eller sex får eller getter deraf kunna vinter- och söinmarfödas, allt efter hvarje

orts särskilda beskaffenhet.

§ 7 mom. 2: “Från jord af säteri-, rå- och rörs- samt insockne frälse-natur

må till och med en femtedel, och från jord af annan natur till och med en tiondedel

af egovidden upplåtas; dock att från afsöndrad lägenhet upplåtelse afjord utan

inskränkning till viss egovidd må vara tillåten. “

§ 8. “Åstunda!’ innehafvare af hemman, hvartill mera än vanlig egovidd

hörer, att större afsöndring än eu tiondedel eller, då frågan rörer säteri-, rå- och

rörs- samt insockne frälso-hemman, en femtedel deraf verkställa, må han sådant''

Bill. till Riksd. Prof. 1868. 7 Sand. 20 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Läg-Utslwttets Utlåtande N:o 37.

anmäla hos Konungens Befallningshafvande, som har att beträffande så väl tillstånd

dertill, som bestämmande af afgäld å jorden, meddela utslag och dervid så förordna,

att- å ena sidan säkerheten för hemman sräntans och öfrig» skyldigheters framtida

utgörande förvaras och, å den andra, jordens odling eller ändamålsenlig skogshushållning,

när sådan'' genom skogsmarks upplåtande under full ogandcrätt afses,

varder befordrad. “

Till stöd för det väckta förslaget har motionären anfört, hurusom, under

sednare åren, nödvändigheten och nyttan af att egna de i vårt land befintliga skogar

en mera omsorgsfull skötsel och möjligheten att af dessa draga ökade inkomster,

blifvit allt mera insedd, i hvilkct hänseende bemödanden på ganska förtjenstfullt

sätt voro gjorda i åtskilliga delar af vårt land; men af åtskilliga bland nu gällande

lagar möttes dessa bemödanden af så många och stora hinder, att det åsyftade

resultatet i icke ringa mån förminskades, om icke helt och hållet uteblefve. En i

skogsvård nitisk jordägare fruktade att på ett Vetenskapligt sätt inrätta sin skogsskötsel,

eller vågade icke underkasta sig de kostnader, ett sådant system erfordrar,

då hans planer, af orsaker, på hvilka han icke kan inverka, mer eller mindre oförmodadt

kunde korsas eller omintetgöras, hvadan skogsskötsel nu förnämligast bestode

deruti att för tillfället kunna af skogen tillskansa sig all möjlig vinst, utan

all slags beräkning på dess framtida bestånd. Till följd häraf anser motionären,

att rättaste sättet att nå ett för den enskilda skogsskötsel önskvärd! mål vore

att, utan stiftande af nya lagar, söka vinna upphäfvande af de äldre lagbud, som

hufvudsaklig!:!st hindrade eu vårdad skogsskötsel, och hvilka återfunnes uti, bland

andra, jemväl Förordningen om hemmansklyfning och jordafsöndring. Nämnda

Förordning af den 6 Augusti 1864 syntes vara tillkommen och affattad med speciel

hänsigt endast till jordbruket och möjligheten för arbetare att förvärfva sig egen

jordtorfva till uppsättande af boningshus, enär eljest vore oförklarligt, att jordafsöndring

i 7 § å ena sidan är tillåten till huru liten areal som helst, men deremot

å den andra inskränkt till fy:del, och i särskilda fall till fyiol af hemmanets areal.

Att af cn sådan lagstiftning med hänsyn till skogsskötsel icke något godt kunde

hemtas, insåges lätt af eu hvar, som gjort sig något förtrogen med skogshandtering.

I skogsbyggnaderna, eller åtminstone hela norra samt en god del af mellersta

Sverige torde väl minst 1,000 tunnland skogsmark vara anslagna till hvarje

helt hemman, och af denna areal vore jordegaren berättigad att afyttra fy;del samt

å hemman af ypperligare jordnatur fydel, det vill säga, att jordegaren kunde i förra

fallet försälja 100 tunnland och hafva 900 tunnland för eget behof, samt i sednare

fallet 200 och 800 tunnland. Skogsarealen till hemmanen i dessa trakter vore

likväl i allmänhet vida större, men i allt fall vore den tillåtna afsöndringen så

ringa, i jemförelse med hela arealen, att kapital icke kundo användas till spekula^

tion uteslutande på jordegendomar. Om inskränkningen i afsöndringsrätten afsåge,

att vid hvarje hemman skall finnas skog till hvad man kallar husbehof, så hade

sifferförhållandet bort vara alldeles omvändt, så att från den sämre jorden finge

afsöndras jpdclar och från den bättre fyrdela!’, hvarigenom genast uppstodc ett fördelaktigare

förhållande, enär, med begagnande af ofvan antagna enhet af 1,000

tunnland skogsmark på hemman, förvärfvandet af 800 eller 900 tunnland skogsmark

re lan vore af don betydenhet, att en närmare eller fjermare vinst af en

rationel -anställning med en sådan skog kunde påräknas. Motionärens mening i

afseende å afsöndringsrätten vore likväl icke att till större eller mindre areal

fastfjettrr skogsmark vid egentligt jordbruk, helst hvarje försök, att genom lagstiftning

-det fallet finna någon lämplig bestämmelse, vore o verkställ bart, utan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

torde enda sättet vara, att åt jordegarens eget omdöme öfverlemna, huru stor areal

skogsmark han ansåge sig kunna undvara, eller om han ons villo till egen brukning

bibehålla någon sådan mark. Genom en obegränsad rätt till afsöndring af

skogsmark vunnes äfven, att de vid laga skiften utlagda oformliga skogsskiftena

kunde genom köp sammanläggas, och såmedelst för skogsskötsel till formen lämpliga

figurer bildas. Antogcs äfven, att all skogsmark blefve från hemman afsöndrad,

så uppstode ett förhållande, som snarare voro önskvärd! än förkastligt, emedan,

å ena sidan, den egentlige jordbrukaren då finge egna sina omsorger och sitt

arbete uteslutande åt sin hufvudnäring, och, å den andra, skogen vinna behörigt

beaktande och skötsel, hvarigenom skogseffekter med visshet icke koinme att saknas,

utan tvärtom blefve tillgängliga i större mängd och antagligen icke till högre

kostnader än under nuvarande förhållanden. Skogens alster blefve sålunda inom

orterna en handelsvara, då en del jordegare vore konsumenter, en annan del producenter

deraf, samt erhölle ett fixt värde, hvilket de nu mestadels saknade, utom

i de orter, der metaller förarbetas eller sågverksrörelse bedrifves. En följd häraf

skulle blifva, att, sedan skogsprodukternas värde vore kändt, mera hushållning

iakttoges vid deras förbrukning, hågen leddes att taga till vara mycket, som nu,

af liknöjdhet och oaktsamhet eller okunnighet om dess rätta ochSjstora värde, förstöres,

och hela landet skulle häraf tillskyndas en ganska afsevärd fördel. De

förslag och försök, som varit gjorda, att genom mera eller mindre minutiösa föreskrifter

söka framtvinga håg för skogsskötsel, eller att förhindra skogarnes totala

ödeläggelse, hade hittills visat sig vara utan verkan, eller ock blifvit bemötta mod

ovilja såsom ingripande i eganderätten; och för vinnande af nämnda ändamål återstodo

antagligen icke någon annan-utväg, än att, genom undanrödjande af tvångslagar,

öfverlemna frågan att fritt behandlas af hvarje jordegare, hvarigenom spekulationen

i blotta skogsegendomar, likasom nu i jordbruksegendom, otvifvelaktigt

skulle väckas och lifvas, samt, sedan skogens stora värde småningom blifvit mera

allmänt kändt och erkändt, en rationel, på framtida bestånd grundad hushållning

dermed med mera begärlighet omfattas och införas. •— De omgångar, som, i fråga

om vidsträcktare jordafsöndringar, äro föreskrifna i S § af ifrågavarande Förordning,

vore sådana, att i högst få fall Konungens Befallningshafvande torde vara besvärade

att deröfver meddela yttrande; och beträffande afgäldens bestämmande funnes

derom vidare stadgadt i 9 § 2 mom., så att den särskilda föreskriften derom i 8 §

syntes öfverflödig. Deremot skulle det vara särdeles lämpligt att, med upphäfvande

af föreskriften om viss årlig afgäld till hemmansinnekafvaren, stadga, att

visst mantal jemväl å blott skogsegendomar kunde få åsättas, alldeles oberoende

af frågan om besutenhet, hvilken i allt fall chimäriska benämning icke enligt gällande

definition på besutenhet kunde tillämpas på blott skogsmark. Den i förordningen

Konungens Befallningshafvande lemnade pröfningsrätt i afseende på den

vidsträcktare afsöndringen innefattade icke heller tillräcklig garanti för en spekulant

i endast skogsegendoin, enär hans affär härigenom vore underkastad en godtycklig

och personlig pröfning, helt och hållet beroende på embetsmannens individuela

åsigt om saken, hvilket icke kunde vara betryggande för den, som ville egna sig

åt ett större företag, hvilket erfordrade flera år för att utföras, hvartill komme,

att skogens värde ej rätt framträder, så länge den skall betraktas såsom ett påhängsel

till jordbruksegendomen, hvarföre detta värde ej kunde finna allmänt erkännande,

för än det i princip blefve antaget, att ensamt skogsmark lika väl kan

utgöra en värde egande fastighet, som jordbruksegendom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Utskottet delar visserligen motionärens åsigt i afseende på vigten deraf, att

en ordnad skogshushållning- i möjligaste måtto befordras, och de brister eller hinder

i lagstiftningen, som kunna vara i vägen derför, undanrödjas, så vidt sådant kan

ske, utan att rubba andra, lika eller än mera afsevärda förhållanden; men Utskottet

anser sig likväl icke kunna i allo biträda de förslag, motionären i förutnämnda

syftning framställt. Berörda förslag skulle nemligen leda derhän, att en lägenhet,

som allenast utgjordes af skogsmark eller till och med af alldeles oduglig mark,

skulle åsättas mantal, med deltagande i alla mot hemmantalet svarande allmänna

utskylder och besvär. Eu följd häraf kundo dock lätteligen blifva, att en dylik

hemrnansdel, i anseende till läge, omfång eller markens beskaffenhet, icke lemnade

ringaste säkerhet för utskyldernas utgörande, jemte det att, till följd af gällande

skattläggningsmethoder, laglig grund för mantalets bestämmande komme att saknas.

Äf\ ''eu sådan mark, som med förslaget hufvudsakligen afses, eller skogbevuxen mark,

skulle, derest den endast bestod af s. k. afrösningsjord, blifva en ganska osäker

pant för utskylderna, sedan skogen derå blifvit åtminstone till den betydligaste

delen afröjd; och för mången lägenhet skulle hemmantalet komma att bestämmas

till en bråkdel, som knappast kunde uppnämnas, och så lågt att derpå belöpande

andelar af särskilda onera svårligen kunde uträknas, än mindre sådana deribland,

som ovilkorligen böra utgå in natura i förhållande till mantalet, af en dylik hemmansdels

innehafvare utgöras. Holt olika är förhållandet med det deltagande i utskylder,

som fästställes för afsöndra^ lägenhet utan hemmantal. Denna andel eller

afgäld utsätta» alltid i viss räntepersedel och till visst belopp; och stamhemmanets

innehafvare måste fortfarande ansvara för de allmänna utskylderna.

Mcdgifvas må emellertid, att det är af icke ringa vigt för införandet af en

ordnad skogshushållning, att skogsbruket må kunna skiljas från det egentliga jordbruket,

och sålunda jemväl särskilda hemmans skogslotter afsöndras och förenas

till eu från jorden afskild skogsegendom, hvarmedelst kunde beredas tillfälle till

en på rigtiga grunder ordnad skogshushållning i stället för det nu vanliga hushållningssättet,

då hvarje egare, utan plan eller annan beräkning, än den af en ofta

ganska osäker vinst för tillfället, sköter, eller rättare sagdt, vansköter sin skog.

Fåfängt synes det ock vara att, under närvarande förhållanden, hoppas på en bättre

hushållning med skogarne i allmänhet, så länge hvarje jordägare är oförhindrad, att,

sjelf eller genom afverkningsrättens upplåtande till andra, utan iakttagande af någon

ordentlig hushållsplan, afrödja skogen; och det är sannerligen icke mera äfventyrlig^

om honom tillåtos att till annan öfverlåta jemväl eganderätten till den mark,

på hvilken skogen växer, ty det kan icke hända något värre, än just samma slags

skogsförödelse; men sannolikt är likväl, att egandet af jorden fast heldre skulle

utgöra eu anledning till sparsammare och klokare hushållning med skogen, så att

fördel deraf äfven för framtiden kunde vara att påräkna.

Något band komme visserligen att läggas på den hittills vanliga skogsförödelsen,

derest Riksdagen bifaller det af Utskottet framlagda särskilda förslag till en

författning till förekommande af sådan förödelse; men det är dock en stor skilnad

emellan hvad derigenom åsyftas, eller egentligen blott att tillhålla den, som afbrukar

sin skog, att åtminstone göra något för skogens återväxt och genomförandet

af eu i alla delar ordnad hushållsplan. Detta sednare och följaktligen äfven skogens

besparande skulle deremot, på sätt redan är anmärkt, mycket befordras, om skogsegare

tillätes att öfverlåta så väl skog som mark till annan, hvilken, på sätt redan

är anmärkt, just derigenom att han erkölle försäkran om eganderätt jemväl till

piarkcn, hade ett större intresse att vårda och spara skogen. Rättighet till sådan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

öfverlåtelse är ock redan medgifven genom nuvarande bestämmelse i 8 § af Kongl.

Förordningen den 6 Augusti 18(14, och genom ytterligare utsträckning af samma

stadgande kan det åsyftade målet vinnas, lika väl och lika säkert, som enligt motionärens

förslag, men utan do olägenheter, som äro förenade med detta sednare. Vid

ifrågavarande medgifvande är nemligen fästadt det vilkor, att hemman, hvarifrån

större afsöndring än Apdcl må ske, skall ega mera än vanlig egovidd; och då just

detta stadgande och den olika uppfattningen af den relativa bestämmelsen om större

eller mindre egovidd synes medföra tvekan och osäkerhet vid tillämpningen, samt

sålunda motverka hvad tillåtelsen eljest varit afsedd att befrämja, eller en ändamålsenlig

skogshushållning, anser Utskottet förenämnda vilkor böra borttagas, så

att afsöndringens giltighet icke göres beroende deraf, huruvida det hemman, från

hvilket afsöndringen sker, har större eller mindre egovidd.

Motionären har väl också anmärkt, att erhållandet af tillåtelse till sådana

vidsträcktare jordafsöndringar, som omförmälas i nyssberörda §, skulle vara förenad!

mod särdeles omgång, och att den Konungens Befallningshafvande förbehållna

pröfningsrätt icke innefattade tillräcklig garanti för spekulanter å endast skogsegendom;

men de åtgärder, som i förstnämnda afseende erfordras, äro otvifvelaktigt

vida mindre omfattande, kostsamma och besvärliga, än de, som blefve behöfliga

i fall hvarje till annan upplåten lägenhet skulle åsättas visst mantal enligt gällande

skattläggningsmethod, och Konungens Befallningshafvandes pröfningsrätt kan icke

i annan mån verka hinderlig! för spekulationen i fråga om köp af skogsmark, än

att ett i sådant afseende ingånget aftals fullbordan är deraf beroende och således

måste anstå, till dess Konungens Befallningshafvande pröfvat och godkänt detsamma

giltighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Biksdagen må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande

af en författning, hvarigenom stadgas, att 8 § i Kongl. Maj:ts förnyade

nådiga Förordning angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning

och jordafsöndring den 6 Augusti 1864 skall erhålla följande

förändrade lydelse:

“Astundar innehafvare af hemman, att större afsöndring än en tiondedel

eller, då frågan rörer säteri-, rå- och rörs- samt insockne frälsehemman,

en femtedel deraf verkställa, må han sådant anmäla hos Konungens

Befallningshafvande, som har, att, beträffande såväl tillstånd dertill,

som bestämmande af afgäld å jorden, meddela utslag och dervid så förordna,

att å ena. sidan säkerheten för hemmansräntans och öfriga skyldigheters

framtida utgörande förvaras och, å don andra, jordens odling

eller ändamålsenlig skogshushållning, när sådan genom skogsmarks upplåtande

under full eganderätt afses, varder befordrad,“

Stockholm don 2S April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Reservationer:

af Herr Bergström;

af Herr Hessle: “Alldenstund 1864 års Förordning om hemmansklyfning och

afsöndring efter mitt omdöme erfordrar en fullständig förändring och omarbetning,

hvarom ock förslag blifvit inom Andra Kammaren framställda så väl under sista

riksmöte som vid det nu påstående, anser jag ej lämpligt att nu tillstyrka en partiel

ändring i nämnda Förordning, och ehuru jag erkänner nyttan af Herr Croneborgs

förslag, får jag således för min del vördsamt föreslå att motionen för närvarande

ej må till någon åtgärd föranleda. “

N:o 38.

Ank. till Riksd. Kansli d. 30 April 1868, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ett tillägg till 86

§ Skiftesstadgan den 9 November 1866.

I sammanhang med väckt förslag om upphäfvande af 7 § 2 mom. och 8 §

i Kong! Maj:ts förnyade nådiga Förordning angående grunderna och vilkoren för

hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864, har Herr W. Croneborg

uti en inom Första Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling hänvisad

särskild motion, N:o 22, föreslagit, att till 86 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga

Stadga om skiftesverket i riket af den 9 November 1866, hvaruti föreskrifves, att

särskilda delar af ett och samma hemmansnummer i by böra, så vidt det utan hinder

för redigt skifte i skifteslaget ske kan, intill hvarandra läggas, må göras följande

tillägg:

År lågenhet eller skogsmark med full eganderätt af söndrad, från en eller flera

hemmansdelar, eller utgöres hemrnansdel af blott skogsmark, och kan den vid laga skifte

behållas i samma läge, då må sådant ske, ändock att förberörda föreskrift och stadgande

i 80 § 1 mom. icke varder iakttagen.

Såsom anledning till detta förslag har motionären anfört: att de allmänna

föreskrifterna i åberopade nådiga Stadga i fråga om skiftesläggning hade ett ganska

menligt inflytande på skogsskötsel, beräknad på framtida bestånd och afkastning;

att egaren af en mot viss årlig afgäld afsöndrad lägenhet eller skogstrakt, som ej

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1868:93 Skrifvelse, angående ändring i 8 § af Kongl. Förordningen rörande grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och j or da fsöndring den 6 Augusti 1864. s. 16 i texten