Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40

1868-04-28 · 16 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:40, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

1

\:o 40.

Ank. till Riksd. Kansli d. 30 April 1868. kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kong!. Majds nådiga Proposition angående

ändring i gällande stadganden rörande vinterväghållningen, dels

enskild motion i ämnet,

Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat berörda

nådiga Proposition, hvilken är af följande lydelse:

“Sedan vid åtskilliga riksdagar fråga förevarit om ändring af nu gällande

stadganden angående skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar, samt

Rikets Ständer jemväl med framställning i ämnet till Kongl. Maj:t inkommit, utan

att dock sedermera någon ny grund för denna skyldighets utgörande blifvit bestämd,

hafva Rikets Ständer vid 1865—1866 års riksdag, uti underdånig skrifvelse

den 7 April sistnämnda år, jemte det de redogjort för hvad i detta ärende förekommit,

tillika uttalat den åsigt, att skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret

borde utsträckas, ej allenast till fastigheter af alla slag, utan äfven till eu hvar

till deltagande i kommunalutskylder förpligtad person och utgöras efter samma

grund som nämnda utskylder; att dervid likväl borde medgifvas dels vissa undantag

med afseende å tjenstemäns löner och pensioner samt några andra, med dem

jemförliga inkomsttitlar, dels vissa modifikationer med afseende å inkomstbevillningen

i allmänhet, helst grunden för kommunalutskyldernas utgörande, under den

korta tid som förflutit från kommunal-lagens antagande, icke kunde anses hafva

undergått de jemkningar, till hvilka omständigheterna torde föranleda, och vissa

kategorier, genom ett ovilkorligt antagande af denna grund för väghållningsskyldigheten,

möjligen skulle blifva alltför hårdt betungade; men då ett ändamålsenligt

ordnande af denna lika vigtiga som vidtomfattande angelägenhet oundgängligen

Bih. till Riksd. Prof. 1868. 7 Sand. 22 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

kräfde kännedom om flera förhållanden, hvilka Rikets Ständer icke voro i tillfälle

att utreda, anhöllo Rikets Ständer, med uttryckande af deras åsigt om rättvisan

och billigheten deraf, att väghållningsbesväret inom kommunerna å landet utsträcktes

till alla skattskyldige samt, med ofvan antydda undantag och modifikationer,

utgjordes efter det fyrktal, en hvar hade sig åsatt, att Kong!. Maj:t måtte, i öfverensstämmelse

härmed, låta utarbeta och, så snart ske kunde, till Riksdagen

framlägga nådig Proposition i ämnet.

Öfver denna Rikets Ständers framställning har Kammar-kollegii underdåniga

utlåtande blifvit infordradt, hvarjemte sedermera till bemälda Kollegium blifvit öfverlemnad,

för att vid utlåtandets afgifvande tagas i öfvervägande, en af Stockholms

läns landsting i ämnet gjord framställning med förslag till ,vissa grunder för väghållningens

bestridande, af hvilka följande äro de väsendtligaste:

“l:o. Länen delas af landstingen i distrikt, härads-, fögderivis eller enligt

annan af lokala förhållanden bestämd grund. Inom hvarje distrikt uppdelas de

allmänna vägarne enligt billiga grunder på distriktets samtliga socknar eller kommuner,

hvarvid bör tagas i betraktande vägens nötning, dess mera allmänna eller

för socknen enskilda beskaffenhet, tillgången på fyllningsgrus m. m., äfvensom att

hvarje kommun får så stor del som möjligt af tilldelad väg inom sitt eget område.

Hvarje kommun underhåller sin väg på^ gemensam bekostnad.“

“2:o. För vägunderhållets ordnande, tillsynen dervid m. m. väljas i hvarje

socken å kommunalstämma eu eller flere af kommunens väghållningsskyldige innevånare,

som utgöra dess vägstyrelse“: och

“3:o. Framföring af vägfyllnadsmaterial bestrides in natura dels utaf innehafvare

af hemman och hemmansdelar i förhållande -till deras mantal, dels utaf

innehafvare af jordbruksfastigheter utan åsatt mantal, af bruk, qvarnar och fabriker

eller andra dermed jemförliga inrättningar, då dem är åsatt ett fyrktal, motsvarande

fyrkantalet å minst ''/. mantal; och beräknas deras deltagande enligt förut

angifna grunder så, att det dylik fastighet eller inrättning Isatta fyrktal vid jemförelse

med det på helt hemman inom kommun i medeltal belöpande antal fyrkar

bestämmer dess deltagande i förhållande till hemman eller hemmansdel. Alla öfriga

omkostnader för vägunderhållet, såväl sommar- som vintertiden, gäldas af de

till'' kommunen skattskyldige enligt samma grund, hvarefter kommunalutskylder utgöras,

eller enligt fyrktal. “

Kammar-kollegii den 31 Maj 1867 i ämnet afgifna utlåtande, hvilket, med

afseende å dess omfattande innehåll, Kongl. Maj:t vill, jemte protokollet vid den

omröstning i frågan, som inom kollegium egt rum, låta såsom bilaga åtfölja denna

nådiga Proposition, innehåller i främsta rummet de skäl, som hufvudsakligen kunna

anföras emot väg- och brohållningsbesvärets skiljande från hemmanen, men tillika,

för den händelse att billighet och rättvisa ansågos fordra, det all hittills från väghållning

befriad jordbruksfastighet utan åsatt mantal, annan fastighet, bruk, qvar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

3

nar och andra fabriksinrättningar skulle deltaga i kostnaden till vägens byggnad

och underhåll, förslag huru, med fortfarande af sjelfva underhållets fördelning på

hemmanen, derifrån befriade, sjelfbestående lägenheter och verk på landet skulle

till dess fullgörande lemna bidrag efter det dem påförda fyrktal i visst förhållande,

förslagsvis en femtedel, till det fyrktal, som blifvit ett helt förmedladt mantal inom

kommunen åsatt, hvaremot underhållet af broar och färjinrättningar ansetts lämpligast

böra öfverlåtas på entreprenad till den minstbjudande, men kostnaden fördelas

efter samma grunder, som'' för vägarnes underhåll blifvit angifna.

Sedan Kollegium ytterligare uttalat och genom anförda exempel närmare

utvecklat den åsigt, att utsträckning af deltagandet i väghållningsbesväret till öfriga

efter Art. II i Bevillningsstadgan beskattningsbara föremål skulle möta ganska många

svårigheter, har Kollegium emellertid tillagt, att, om likväl, med afseende å dels

nutidens stegrade anspråk på bättre vägar och kommunikationsanstalter än förut

varit fallet, dels den i följd af större befolkning och industriens utveckling på flera

ställen ökade trafiken, dels ock den bristande tillgång på tjenliga väglagningsämnen,

som redan på många orter inträffat, J''.vilka samverkande orsaker bidragit

dertill, att väghållningen blifvit mera tryckande för den i allmänhet drygt beskattade

jorden, billigheten ansåges fordra, att deltagande i väghållningsskyldigheten

borde utsträckas, icke allenast till all slags fast egendom, alla verk och inrättningar,

utan ock till en hvar person, som är förpligtad att utgöra kommunalutskylder,

öfvergången borde, i synnerhet vid dess första början, med varsamhet verkställas,

enär den i annat fall skulle blifva af menligt inflytande på alla dem, hvilka hit
tills

varit från detta besvär lagenligt befriade: Och har Kollegium derföre, för att

i någon mån lindra hemmanen i deras omförmälda besvär och så småningom utan

våldsamma rubbningar bereda öfvergång till andra grunder för väghållningsbördans

fördelning emellan öfrige skattskyldige, hemställt, om icke desse borde till en början

och innan någon vidsträcktare förändring vidtoge, bidraga med utgifter till

vägarnes öppenhållande vintertiden, dock att hemmanen deltoge med fem gånger

så stor afgift, som öfriga beskattningsföremål; hvarjemte Kollegium, hvad särskildt

beträffade tjenstemäns löner och pensioner, väl funnit, att tjenstemännen genom

att lemna bidrag till väghållningens fullgörande skulle få vidkännas en kännbar

minskning i sina inkomster, hvilka i allmänhet icke kunna anses öfverstiga deras

lefnadsbehof; men ändock, enär den väckta frågan afsåge att göra väghållningen

till ett ‘ helt och hållet kommunalt åliggande, ansett tjenstemännen lika litet som

någon annan kommunens medlem, hvilken egde förmåga att bidraga till kommunens

utgifter, böra derifrån fritagas.

Slutligen har Kollegium — jemte förklarande att det ansåge en sådan fördelning

af väghållningsskyldigheten, som Stockholms läns landsting föreslagit, icke

vara ändamålsenlig — under åberopande deraf att högst skiljaktiga förhållanden i åtskilliga

orter i fråga om väghållningsskyldigheten förekomma, och då några all
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-lJtskottets Utlåtande N;o 40.

manna grunder för en förändring i en så genomgripande fråga, som den förevarande,

icke borde stadgas förr, än så fullständig utredning soro möjligt deri vunnits,

i underdånighet hemställt, att, innan ärendet till pröfning företoges, Länsstyrelsernas

underdåniga yttranden deröfver skulle infordras.

Af de Kollega utlåtande bilagda utdrag af 1865 års bevillnings-taxeringslängder

för Rikets samtliga län visar sig, att bevillningen efter Art. II Bevillningsstadgan

utgör:

för jordbruksfastighet........ R:dr 522,579: 43.

för annan fastighet.............. „ 57,633: 48.

af kapital och arbete............. ,, 406,657: 68.

Summa R:dr 986,870: 59.

Kongl. Maj:t har tagit detta ärende i nådigt öfvervägande, och hvad angår

frågan huruvida vägrödjnings- och brobyggnadsskyldigheten inom kommunerna å landet

bör utsträckas till alla skattskyldige, vare sig, på sätt Rikets Ständer förutsatt,

med eller ock utan iakttagande af undantag för tjenstemäns löner och pensioner

samt andra med dessa jemförliga inkomst-titlar, anser Kongl. Maj:t att, derest

ett besvär, hvilket — om det till någon större del skall utgöras emot lega — blifver

än mera tryckande, må kunna öfverflyttas på samhällsklasser, hvilka förut varit

derifrån befriade, sådant likväl icke skäligen i sin helhet kan på en gång bringas

till utförande. Om en så genomgripande förändring, som ifrågavarande besvärs

fördelning på alla skattskyldige, skall kunna komma till stånd, utan att väcka billig

klagan, måste den endast småningom genomföras och en dylik fördelning företrädesvis

ske i sådana fall, der en allmän delaktighet kan med mindre praktiska

svårigheter åstadkommas. Härtill lämpar sig företrädesvis det åliggande, som af de

väghållningsskyldige redan nu allmännast bestrides genom kontanta tillskott, nemligen

vägarnes hållande i fargildt stånd vintertiden vid snöfall,

Kongl. Förordningen den 13 September 1790 innehåller härom i §§ 2—6

följande stadganden:

| “§ 2. Til vägarnes hållande i fargildt stånd vid snöfall, hafva Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande att af närmast boende hemmansegare, inom hvarje socken eller

härad, inrätta så kallade ploglag, hvilka hvardera af vägen tildelas et visst stycke,

det de böra: med plogning och skottning vid magt hålla.

pj § 3. För detta besvär måge nämde ploglag njuta betalning af Häradet

eller Socknen, efter thy vägens längd och beskaffenhet det fordrar.

% 1 ip'' § 4. Til Härads-Rätten måge Härads- eller Sockneboerne inkallas att med

ploglagen om betalningen öfverenskomma, men derest de icke kunna härom i godo

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande A'':o 40.

sluta, må Härads-Rätten insända dess betänkande i detta ämne til Landshöfdingen,

som sedermera betalningen efter skäligheten jemkar och stadfäster.

§ 5. Den således för alla ploglagen uti hela Socknen eller Häradet löpande

betalning kominer åt sammanslås och efter hemmantalet fördelas på alle dem, som

efter Lag uti väge-röjnings-besväret höra deltaga; hvarefter Kronofogden vid de

vanliga Upbörds-stämmor, denne utgift, utan serskild vedergällning, må upbära och

til ploglagen utdela,

§ 6. De beting, som antingen godvilligt med ploglagen göras eller af

Landshöfdingen fastställas, måge hvarje gång icke antagas för liera än Fem år, efter

hvilken tids förlopp vägelotts-egarne å nyo böra sammankallas, att antingen det

förra accordet förnya eller et nytt för lika tid afsluta.“

Det bör icke lemnas utan uppmärksamhet, att måhända den största ojemnheten

vid väghållnings- och brobyggnadsbesvärets fördelning, likasom i fördelningen

af kostnaderna för vinterväghållningen, der ploglag äro inrättade, icke ligger så

mycket deri, att besvär och kostnader drabba jordbruket allena, som last heldre —

åtminstone inom flera orter — deruti att desamma äro på jorden ytterst ojemnt

fördelade, enär fördelningsgrunden varit och är hemmanens mantal, oberoende af

deras högre eller lägre värde. Någon öfverflyttning på andra samhällsklasser af

större eller mindre del af detta besvär bör derföre icke ega rum, utan att samtidigt

dermed jemväl ändras den fördelningsgrund emellan hemmanen, som hittills

varit gällande.

Möjligen kan det ifrågasättas, huruvida den frihet från deltagande i kostnaden

för vinterväghållningen, som i följd af frihet från deltagande i väg- och brohållningsbesväret,

på grund af särskilda Ivongl. Resolutioner, hitintills varit bruk,

qvarnar, skattlagda utjordar och lotshemman beviljad, likasom den frihet, som i

detta hänseende tillkommer frälsesäterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän,

bör fortfarande gälla, äfven om nu förutsatt förändring kommer till stånd;

men då förberörda frihet måste anses meddelad endast med afseende å de förhållanden,

som egde rum, då densamma beviljades, eller att väg- och brohållningen

var ett jorden uteslutande åliggande besvär, lärer deraf ock böra följa, att tillämpningen

af denna frihet förfaller för den del af ifrågavarande besvär, som genom

Statsmagternas beslut, efter en helt och hållet ny grund, göres gemensamt för alla

skattskyldige.

Vid en sådan öfverflyttning fordra dock rättvisa och billighet, att jorden

fortfarande drager samma andel, som i kommunalförfattniugarne är i afseende å

fyrktalsberäkningen iakttaget, eller dubbelt emot annan fastighet, frälseränta och

hvarje annat beskattningsföremål. Att deremot befria vissa slag af inkomst från

all delaktighet härutinnan, synes icke böra ifrågakomma.

På grund af hvad sålunda är anfördt, vill Kong!. Maj:t, i fråga om. vinterväghållningens

utgörande å landet, härmed föreslå Riksdagen att, med ändring

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40. .

af föreskriften i Kongl. Förordningen af 13 September 1790, § 5, må stadgas att,

när i öfverensstämmelse med nämnda författning till vägarnes hållande i fargildt

stånd vintertiden vid snöfall s. k. ploglag äro eller blifva inrättade, den för alla

ploglagen uti socknen eller häradet belöpande ersättning sammanslås och inom socknen

eller häradet fördelas efter den allmänna grund, som gäller för uttagande af

kommunalutskylder på landet.“

Utskottet har i sammanhang härmed till pröfning förehaft Herr A. W. Wigardts

inom Andra Kammaren väckta, till Utskottet remitterade motion, N:o 169,

hvari föreslås, “att alla beskattningsföremål, förutom vägunderhållningsskyldig jordbruksfastighet,

hvilka erlägga bevillning efter andra artikeln, måtte med 15, 20 eller

25 öre för hvarje bevillnings-riksdaler bidraga till allmänna vägars underhåll,

hvilken afgift af kronofogden vid de årliga uppbördsstämmorna uppbäres, för att

derefter aflemnas till vederbörande hommunalmyndigheter, hvilka sedan fördela detta

bidrag till de vägunderhållningsskyldige hemmansinnehafvare inom kommunen. “

Stadgandet i 25 Kap. 8 § Byggningabalken, att “alle, som å landet hemman

ega eller bruka, skola vägar rödja och broar bygga", härleder sig från en tid,

då landsbygdens befolkning nästan uteslutande utgjordes af jordbrukare. Med

rätta blef derföre väghållningen pålagd hemmanen, hvilkas innehafvare förnämligast

hade gagn deraf, på samma gång väghållningen kunde af dem lättast och med

minsta kostnad bestridas. Emellertid hafva med samhällets utveckling förhållandena

undergått väsendtliga förändringar. Jemte jordbrukaren finnes numera på landet

en ganska talrik befolkning af bruksidkare, fabrikanter, handlande, handtverkare

m. fl., bland hvilka många för bedrifvande af sin rörelse och för afsättning af sina

produkter har lika stort behof af allmänna vägarne som jordbrukaren; och det lärer

icke kunna förnekas, att de sednare äro till mer eller mindre gagn för alla

samhällsklasser. Härtill kommer att mantalet icke numera kan anses såsom lämplig

fördelningsgrund för vägunderhållsskyldigheten hemmanen emellan, enär hemmanen

kunna vara af den olika beskaffenhet, att till exempel, på sätt Rikets Ständer

i ofvanberörda underdåniga skrifvelse påpekat, inom Wester-Sysslets fögderi af

Wermlands län finnas till mantalet lika stora hemman, af hvilka, enligt 1864 års

taxeringslängd, det ena då var taxeradt till 8,300 R:dr och det andra till 281,495

R:dr. Men ehuru dessa förhållanden ofelbart angifva behofvet af en förändring och

ehuru medgifvas måste, att den af Kongl. Maj:t föreslagna utväg, att till en del

lyfta ifrågavarande börda från jordbruket, komme att bereda denna näring en måhända

behöflig lindring, så torde likväl kunna ifrågasättas, huruvida den försigtighet

i öfvergången, som Kongl. Maj:t förklarat sig afse, blifvit i det nådiga förslaget

iakttagen.

Det besvär, eller vinterväghållningen, som enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition

nu är i fråga, torde väl i vissa orter vara af den beskaffenhet, att ett

deltagande deri, efter de af Kongl. Maj:t föreslagna grunder, icke blefve för den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

7

ena eller andra synnerligen betungande. I andra åter skulle otvifvelaktigt ett motsatt

förhållande inträffa; och enär antagas må, att den grund, som i ett fall

blefve fastställd, framdeles komme att tillämpas i andra med detta jemförliga, bör

frågan betraktas mera ur principiel synpunkt; den erhåller då en betydelse, som

betingar nödvändigheten af en förutgående noggrann utredning till ledning för sakens

bedömande. Kongl. Kammar-kollegium har i sitt underdåniga yttrande, som jemte

* den Kongl. Propositionen i tryckta exemplar utdelats, erinrat, att då man, med ledning

af 1865 års bevillningstaxeringslängder för rikets samtliga län, för fyrktals beräkning

jemförde beloppet af fastställd bevillning för jordbruksfastighet med hälften

af beloppet så väl af fastställd bevillning för annan fastighet som af bevillningsafgiften

för uppskattad inkomst, visade sig, hurusom i flera län de hittills från väghållning

befriade skulle, om föreslagna förändringen infördes, komma att till ifrågavarande

besvär bidraga med mer än hälften emot jordbruksfastigheterna och uti två län,

nemligen uti Stora Kopparbergs och Gefleborgs, till högre belopp än jordbruksfastigheterna,

eller i det sistnämnda länet som 1,259 till 1. Uti åtskilliga fögderier,

såsom t. ex. i Göteborgs och Södra Helsinglands, blefve förhållandet i yttersta

grad kännbart, då i det förra bevillningen för jordbruksfastigheter utgjorde 4,433

R:dr och hälften af bevillningen för annan fastighet och för inkomst uppginge till

13,720 R:dr, eller som 1 till 3,095, och i det sednare utgjorde bevillningen för

jordbruksfastighet 2,695 R:dr samt hälften af bevillningen för annan fastighet och

för inkomst 4,502 R:dr, eller som 1 till 1,669- Genom denna beräkning ådagalägges

dock icke med noggrannhet, huru den nu väghållningsskyldiga jorden i detta

afseende komme att förhålla sig till annan fastighet och öfriga beskattningsföremål,

emedan uti den enligt taxeringslängderna fastställda bevillningen för jordbruksfastighet

ingår all jordegendom och således äfven den från väghållningsskyldighet

befriade jorden, nemligen säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, lotshemmanen

samt all jordbruksfastighet, som ej är mantal åsatt. Om nu af det

bevillningsbelopp, 522,579 R:dr 43 öre, som i åberopade taxeringslängderna finnes

upptaget för all jordbruksfastighet, endast 22,579 R:dr 43 öre, motsvarande ett

taxeringsvärde af omkring 75 millioner, antages belöpa sig på förenämnda säterier,

lotshemman och den ej i mantal satta jorden, så skulle det på 1865 års bevillning

grundade fyrktal ungefär utgöra

för väghållningsskyldiga jordbruksfastigheter.....R:dr 10,000,000: —

för icke väghållningsskyldiga jordbruksfastigheter .... „ 451,580: —

för andra fastigheter............ „ 576,334: —

för kapital och arbete.....-....... „ 4,066,576: —

Häraf framgår, att de väghållningsskyldiga hemmanen skulle genom föreslagna

förändringen tillsammans njuta lindring i vinterväghållningen med omkring

33 procent, som komme att öfverflyttas med 6,5 procent på öfriga fastigheter och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

26.5 procent på inkomst af kapital och arbete. Härvid bör till en början ej leinnas

oanmärkt, att vid jemförelse af sammandragen af bevillningstaxeringslängderna

för åren 1865 och 1867, det visar sig, att det sednare årets taxeringsvärden för

jordbruksfastigheter understiger det förstnämnda årets med 81,240,420 R:dr, motsvarande

något mer än 487,000 fyrkar, hvaremot inkomstbevillningen i riket för

år 1867 öfver skjuter den för år 1865 med 3,490 R:dr; hvaraf följer, att den nu

angifua proportion för vinterväghållningens öfverflyttande från jordbruket på annan

inkomst väsendtligen förändras. Men detta oafsedt skulle, då de icke väghållningsskyldiga

jordbruksfastigheterna nästan uteslutande äro belägna inom de nämnda fyra

provinserna samt beskattningsföremålen i allmänhet icke förekomma i den jemna

fördelning inom de särskilda kommunerna eller häraderna, som betingar angifna

procenten, de nu väghållningsskyldige komma att i ett högst ojemnt förhållande

njuta lindringen till godo. För bedömande af den föreslagna förändringens verkningar

erfordras derföre, jemte upplysning om våglängden för hvarje väghallmngsdistrikt,

en närmare utredning af förhållandet inom de särskilda orterna, sockneeller

åtminstone häradsvis, dels emellan jordbruksfastigheternas mantal och taxeringsvärden,

med uppgift å ej mindre medelvärdet, än äfven högsta och lägsta

taxeringsvärdet för helt hemman, dels ock emellan å ena sidan jordbruksfastigheternas

taxeringsvärde samt, å den andra, taxeringsvärdet å öfriga fastigheter, jemte

taxerings- och bevillningsbeloppet för inkomst af kapital och arbete.

Fn fullständig sådan utredning är Utskottet icke i tillfälle att åstadkomma,

men bilagda tvänne tabeller, upprättade på grund af officiela uppgifter, som eu af

Utskottets ledamöter anskaffat, rörande endast några få härader eller tingslag, utvisa,

bland annat, att den andel i kostnaden för vinterväghållningen, som efter

Kongl. Maj:ts Proposition belöper sig på hittills icke väghållningsskyldige inom

de i Tab. I upptagna 18 härader eller tingslag varierar från 9,6 ända till 72,3

procent af det hela; att inom Danderyds skeppslag, der samtliga hemmanen uppgå

till 1343/, mantal, kapital och arbete endast inom Solna socken komme att deltaga

i vinterväghållningen lika med 99 mantal; att inom Bollebygds härad i Elfsborgs

län, bestående af blott ett pastorat, pastor och komminister skulle öfvertaga omkring

en tolftedel af hela häradets snöskottning o. s. v.

På sätt Kongl. Kammar-kollegium jemväl erinrat, har Kongl. Maj:t, uppå

allmogens underdåniga anhållan att bruk och qvarn ar måtte åläggas deltagande uti

väghållning och brobyggnad, genom nådig Resolution den 20 November 1786, § 14, fölklarat,

att som detta vore eu jorden åtföljande skyldighet, hvarunder bruk och

qvarnar ej kunde begripas, funne Kongl. Maj:t icke anledning att dertill samtycka,

och enahanda förklarande, hvad särskildt angår skattlagda qvarnar, har ytterligare

blifvit meddeladt uti Kongl. Brefvet den 10 och Ivammar-kollegii kungörelse den

29 Oktober 1793, som äfven stadgar, att skattlagda utjordar skola vara fria från

deltagande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

9

deltagande i vägrödjning, helst de gemenligen äro små och obetydliga, men icke

desto mindre draga en efter deras beskaffenhet lämpad ränta.

Annorlunda synes förhållandet vara med frälse-säterierna i Skåne, Halland,

Blekinge och Bohuslän, hvilka, genom 8 § i adliga privilegierna den 16 Oktober

1723 och 7:de punkten i Kongl. Resolutionen på Adelns besvär den 8 Januari 1735,

tillförsäkrats frihet från skyldigheten att deltaga i vägunderhållet, en skyldighet,

som eljest ålegat dem såsom hemman. Äfven under den förutsättning att den

säteri- och insockne-hemman sålunda medgifna frihet kan, genom förändring af

grunden för väghållningsbesvärets utgörande, tillintetgöras, utan en sådan ersättning,

som i åtskilliga andra länder föranstaltats vid upphäfvande af jordprivilegier,

torde det åtminstone böra utredas i hvad mån dessa hittills befriade egendomar

komma att af förändringen betungas.

Uti den Kongl. Propositionen antydes, att, genom antagandet af fyrktalet

till grund för ifrågavarande skyldighets utgörande, hemmanen skulle komma att af

detta onus draga dubbelt emot annan fastighet; och det vill väl så synas, då man

endast fäster sig vid fyrktalsberäkningen; men tager man jemväl i betraktande, att

bevillningen efter Andra Artikeln, som är grunden för fyrktalssättningen, utgår för

jordbruksfastighet med blott tre, men för annan fastighet med fem för hundrade

af värdet, blir förhållandet helt annorlunda, så att då, för en jordbruksfastighet

af 1,000 Riksdalers värde, bevillningen utgör 30 öre, motsvarande sex fyrkar, är

den för annan fastighet af samma värde 50 öre, motsvarande fem fyrkar, och förhållandet

blefve således i sjelfva verket icke såsom 2 till 1, utan såsom 6 till 5.

Kongl. Kammar-kollegium har ansett att hemmanen borde deltaga med fem gånger,

så stor afgift som öfriga beskattningsföremål, och till stöd för denna mening torde

kunna anföras, att den föreslagna förändringen skulle gifva ett ökadt värde åt

hemmanen, hvilka i nuvarande egares hand åtkommits behäftade med ifrågavarande

besvär, att det i allmänhet är jordbrukaren, som mest anlitar vägarne och deraf

drager den förnämsta och väsendtligaste nyttan genom forsling så väl för egen del

som för andras räkning, samt att öfverflyttningen eller fördelningen äfven på andra

af ett onus, som hittills uteslutande ålegat innehafvare af viss egendom, kan

försvaras endast dermed, att detta onus blifvit förökadt och sålunda mera betungande

än tillförene, eller om och för så vidt som fördelen af det, hvars upprätt''

hållande dermed afses, är gemensam för de nya och de förut varande deltagarne.

I saknad af sådan utredning, som ofvan är omnämnd, tilltror Utskottet sig dock

icke att nu uttala någon bestämd åsigt i fråga om den lämpliga proportionen

för de särskilda beskattningsföremålens deltagande i kostnaden för vinterväghållningen.

Enligt den underdåniga skrifvelse af den 7 April 1866, som föranledt ifrågavarande

nådiga förslag, hafva Rikets Ständer, jemte det de uttalat den åsigt att

Bill. till Riksd. Prat. 1868. 1 Sami... 22 Höft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

skyldigheten att deltaga i väghållningsbesväret borde utsträckas ej allenast till fastigheter

af alla slag, utan äfven till en hvar till deltagande i kommunalutskylder

förpligtad person och utgöras efter samma grund som nämnda utskylder, likväl ansett,

att dervid borde medgifvas dels vissa undantag med afseende å särskildt uppgiga

eller med dem jemförliga inkomsttitlar, dels åtskilliga modifikationer med afseende

å inkomstbevillningen i allmänhet; men en dylik befrielse eller lindring

skulle enligt förslaget ingalunda komma de såmedelst afsedda skattskyldige till godo,

ehuru rättvisa synes fordra, att dessa, hvilka derest de icke tillika innehafva jordbruksfastighet

eller idka rörelse, hvarmed fastighet är förenad, blott för sina personer

och alltså i ringare mån begagna vägarne, om än de icke alldeles befrias

från deltagande uti ifrågakomna onus, likväl böra njuta vida större lindring än

som efter det nådiga förslaget skulle dem förunnas.

På grund af hvad anfördt blifvit och då, på sätt det vid den nådiga Propositionen

fogade Statsråds-protokoll gifver vid handen, Kongl. Maj:ts nådiga afsigt är

att inhemta länsstyrelsernas och landstingens yttranden rörande ifrågasatt förändring

af brobyggnadsskyldigheten och färjhållningen i ändamål att åstadkomma en

jemnare och billigare fördelning deraf, genom hvilken anordning tillfälle blefve beredt

att praktiskt utröna, huruvida väghållningsbesväret i större omfattning skulle

kunna billigare fördelas, samt de utlåtanden, Kongl. Maj:t sålunda är betänkt på

att infordra, lämpligen torde kunna omfatta jemväl vinterväghållningen, får Utskottet

vördsamt hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Riksdagen funnit sig förhindrad

att lemna bifall till ifrågavarande nådiga förslag, må

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t låta tillvägabringa den utredning, som, enligt hvad ofvan

är anmärkt, erfordras för bedömande af den föreslagna

förändringens verkningar inom de särskilda orterna, samt derefter

till Riksdagen göra den förnyade framställning i ämnet,

hvartill omständigheterna må finnas föranleda.

Vidkommande Herr Wigardts ofvanberörda framställning, som afser så väl

sommar- som vinterväghållningen, så torde denna framställning desto mindre kunna

vinna bifall, som motionären föreslagit ett efter bevillningsafgiften beräknadt

lika bidrag öfverallt af de hittills icke väghållningsskyldige, utan afseende å den

större eller mindre kostnad, som i det ena eller andra distriktet är med vägunderhållet

förenad. Förslaget kunde således möjligen leda till den orimligheten, att i

ett distrikt med obetydligt väghållningsbesvär föreslagna bidraget af de hittills icke

väghållningsskyldige kunde uppgå till hela väghållningskostnaden, så att hemmanen

helt och hållet undginge att lemna bidrag dertill.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

11

Med afseende jemväl derå att, till följd af förutnämnda underdåniga skrifvelse,

ordnandet af ifrågavarande angelägenhet i dess vidsträcktare omfattning är

beroende på åtgärd af Kongl. Maj:t, får Utskottet tillstyrka,

att Herr Wigardts motion må af Riksdagen lemnas utan vidare

afseende.

Stockholm den 28 April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o åO.

Litt A.

Tab. 1, grundad på 1867 års bevilMngstaxeringslängder.

- *-L---

Enligt Kel.

——L^--------

.b yrkar

Maj:ts Propo-

sition

skulle

— &

^ (V

5. p

a

er p

3 £

CD ''o?

Härad eller Tingslag.

3 ~ O*

f/q s -s

® » Q-

^ tn c

2. to 3

■3.S.-S

3 ™

fn? g p

co S.*ö

cd a —

c!s

p* 0 %

£ g.

2?S*g

® 0:

ut icke sr

ottning

kyl dige

£3.*-

Zr.O ''■ cd

CTQ^ O —5

— CD

0-3 0

1

? 0:

1

"g-w-S*

« 0 s.

-

deltagamed

" yerp

CD fD

proc.

proc.

Elfdal (Kopparbergs län) . .

1,968

555

4,573

27,7

72,3

Nås (Ibdm) . .......

15,049

2,030

19,387

39,0

61,0

Bygdeå (Westerbottens län) .

9,378

2,117

10,558

42,5

57,5

Då fyrktalet al de beskattnings-

Danderyd (Stockholms län) .

deri inbegripne

28,776

3,934

31,813

44,6

55,4

[föremål, inom Solna socken, Indika

iför närvarande icke deltaga i snö- /skottningsskyldighet, utgör 33,5 proc.

]af hela häradets, och på dettas 134*/a

Solna socken........

3,048

567

21,097

33,5

jmtl. belöpa 28,776 fyrkar; så kom- fma förstberörda. beskattningsföremål

att deltaga lika med 100 mtl.

Pastor skulle för sin lön, beräknad

till 265 fyrkar, deltaga lika med %

af hela snöskottningslagets jordbruks-

Sårna (Kopparbergs län) . .

778

8

839

52,0

48,0

fyrkar.

Frösåker (Stockholms län) .

33,940

2,859:24,658

55,3

44,7

i I Hargs och Wahlö socknar finnas

frälseräntor, motsvarande ett kapital

(af 78,748 R:dr.

" Gustafsbergs fabrik skulle, för

icke-jordbruksfastighet, mot- svarande ........... 750 fr.

inkomst af kapital eller

Wermdö (Ibdm).......

25,140

2,624

16,300

57,0

43,0

arbete, motsvarande .... 4,460 »

5,210 »

deltaga med 12 % af hela lagets snö- skottningskostnader eller lika med f/s

af jordbruksfastigheterna (=42 mtl )

Löfånger (Westerbotten) . . .

10,428

89

3,915

61,7

38,3

Närdinghundra (Stockh. län) .

I Ununge och Edsbro socknar fin-

26,506

2,904

11,357

65,0

35,0

nas frälseräntor, motsvarande ett ka- pital af omkring 40,000 R:dr.

Bollebygd (Elfsborgs län) . .

Pastor och komminister skulle för

7,482

192

2,649

72, 5

27,5

839 fyrkar få öfvertaga omkring */i2

af hela häradets snöskottning.

Säterier, nu fria, skulle för 5,760

fyrkar få öfvertaga omkring 12 proc.

Ljunits (Malmöhus län) . . .

35,064

6,194

6,319

73,6

26,3

af hela häradets snöskottning.

Herrestads (Ibdm)......

38,740

6,809

5,700

75,8

21,2

Säterier, nu fria, skulle för 6,060

fyrkar komma att öfvertaga 11,8 proc.

af hela häradets snöskottning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

13

Härad eller Tingslag.

F yrkar

Enligt Kgl.

Maj:ta Propo- sition skulle

af jordbruksfastig-

het med snöskott- ningsskyldighet.

af annan fastighet

utan snöskottnings-

skyldighet.

af kapital och ar-

bete utan snöskott- ningskyldighet.

[ förut snö-

I skottnings-

| skyldige

förut icke snö-

skottnings-

skyldige

deltag

proc.

a med

proc.

Gäseneds (Elfsborgs län) . .

22,128

343

5,737

77,o

23,0

Tveta (Jönköpings län) . . .

64,218

2,583

14,650

78,8

21,2

Sunnerbo (Kronobergs län) .

73,684

1,427

16,932

80,0

20,0

Södra Wedbo (Jönköpings län)

51,906

1,499

8,000

81,7

18,3

Norra Wedbo (Ibdm) ....

63,196

917

6,850

87,6

12,4

Norrsjö, Jöms kapell ...

4,833

6

510

90,4

9,6

Häradet har 279 mtl. Den föreslagna

snöskottningsskyldigheten för

kapital och arbete blefve lika med

den, som nu åligger 70 mantal.

I Häradet har 427 mtl. Kapital och

arbete komme att utgöra lika stor

snöskottning, som för närvarande åligger

97 mantal.

Häradet har 744 mtl. Kapital och

arbete komme att deltaga lika med

170 mantal för närvarande.

Häradet har 398 mtl. Kapital och

arbete komme att utgöra lika stor snöskottning,

som för närvarande åligger

63 mantal.

Häradet har 492 mtl. Kapital och

larbete komme att utgöra lika stor

isnöskottning, som för närvarande

,åligger 37 mantal.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

t

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

Tab. 2, grundad på 1867 års bevillningstaxeringslängder.

Då de uppgifter, som från tvänne härad erhållits rörande våglängden, jemföras

med fyrktalssättningen, visar sig följande förhållande.

<1

p:

—OQ

er g

2. »

O:ot3

—

p:

CD <

3 p:

Yäglängd att hållas

t-H

Härad.

ris längd

ilnar.

£

i* |

- E

3 q

a

D-CJ»

sr

o<j? Os

CD •

? 53

-§ Cq5

® B-

per helt

mantal nu.

er heltman-

il enligt Kgl

Proposition.

af annan

fastighet.

af kapital

och arbete.

Danderyd.....

deruti inbegripne

Solna.......

:

144,000

ecH>

ce

T-H

213,5

5,0

2,3

2,3

1,067

491

9,048

1,304

73,169

48,523

/ Kapital och ar- 1 bete i Solna soc- 1 ken skulle kasta

j snö eller hålla väg

i lika med 99 hela

Wermdö.....

121,713

210#

119,35

4,84

2,76

576

329

7,242

44,988

t mantal.

deruti inbegripet

Gustafsbergs fabrik

''

.

2,76

2,070

11,908

, Gustafsbergs fa- 1 brik skulle för

1 icke-jordbruksfa-

< stigheter samt ka- 1 pital och arbete

1 deltaga lika med

''42 hela mantal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Vtskottets Utlåtande N:o 40.

15

Reservationer:

af Herrar von Gegerfelt, Bovin, Bälter Sven Ersson och Ahlgren, hvilka

förklarat sig vara skiljaktige samt tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition

;

af Herr Rosenberg: Genom den röstberäkningsgrund för kommunala angelägenheters

afgörande, som våra nu gällande kommunallagar föreskrifva, har en stor del af

Svenska allmogen, den egentligen så kallade bondeklassen, förlorat en betydlig del af

sitt fordna inflytande på kommunens angelägenheter. Icke nog att de s. k. bönderna,

hvilka fordom i medvetande af sin sjelfständighet och sin magt kunde å sockenstämman

öfverlägga och besluta om socknens angelägenheter, hafva måst afstå

större eller mindre del af denna magt till tjensteman, bruksegare, landthandlare,

fabrikanter, handtverkare m. fl., på månget ställe har det gått ända derhän, att

dessa nykomne magtinnehafvare trängt de fordne sockenstämmoledamöterne så alldeles

i bakgrunden, att deras röstetal väger platt intet.

Allmogen har dock tåligt fördragit dessa förändringar, ja till och med helsat

dem välkomna, under den hoppfulla föreställningen att de skulle draga äfven

andra nödiga förändringar med sig, nemligen lindring och utjemning af de mångfaldiga

bördor, skatter och servituter, som hvila alltför tungt på den icke privilegierade

jordbrukarens skuldror. Erkännas måste att något har vunnits, nemligen

deltagande i folkundervisnings- och fattigvårdskostnaderna, men framhållas måste

också, att mycket, mycket ännu återstår att önska och eftersträfva. Kyrko-, tingsoch

fånghusbyggnadsskyldighet, brobyggnad, väghållning, kronobrefbäring, reserv- och

kronoskjuts m. m. hvila ännu tungt på en viss klass af det s. k. fria Svenska

folket, under det kommunalrösträtten, rättigheten att besluta i kommunens angelägenheter,

på månget ställe hvilar i den andra klassens händer.

Detta lärer icke kunna fortfara i oändlighet. Riksdag efter riksdag väckas

motioner än om inskränkning i den förtryckande rösträtten, än om lindring eller

utjemning af kommunal- och skattebördorna. De flesta svaren äro antingen ett afsteg,

eller också ett bifall, som i tillämpningen har liten eller ingen betydelse.

Vanligen får man höra, att rättigheter och skyldigheter böra väga jemnt, men när

det, såsom i nu förevarande fråga, yrkas att skyldigheter skola svara mot rättigheter,

så afböjes detta dermed, att jordbrukarne hafva förvärfvat skyldigheterna tillsammans

med jorden.

Vid 1865 och 1866 års riksdag uttalade Rikets Ständer i underdånig skrifvelse

till Kongl. Maj:t såsom grundsats eller regel, att “skyldigheten att deltaga i

“väghållningsbesväret borde utsträckas ej allenast till fastigheter af alla steg, utan

“äfven till en hvar till deltagande i kommunalutskylder förpligtad person". Då

Kongl. Maj:t icke ansett tiden vara inne att ännu taga ett så stort steg, utan blott

föreslagit vinterväghållningens bestridande, under vissa uppgifna vilkor, efter kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

munalgrund, så kunde man hafva skäl till det hopp, att detta Kongl. Maj:ts förslag

skulle af Lag-Utskottet tillstyrkas.

Detta hopp har dock blifvit sviket. Den Kongl. Propositionen har af Utskottets

majoritet blifvit afstyrkt på skäl, som jag anser öfverflödigt att granska, då

de nu framläggas till Riksdagens eget bepröfvande. Som jag dock icke tillhört

denna majoritet, får jag härmed reservera mig mot Utskottets förslag och vördsamt

hemställa,

att Riksdagen ville, med afslag å Utskottets förslag, bifalla

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet.

N:o 41.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 April 1868 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 Kap. 2 § Kyrkolagen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad

motion (N:o 287,) har Herr 0. Hedengren förmält, hurusom det väl

syntes vara föräldrars och målsmäns oafvisliga rättighet, icke allenast i och för sig

sjelf, utan äfven såsom en följd af Kongl. Förordningen den 20 September 1859

om socknebandets upphäfvande i afseende på sakramentets utdelande, att) låta bereda

sina barn till deras första nattvardsgång och konfirmera dem af den^Ordets

tjenare, för hvilken de hysa förtroende, men att i verkligheten visade sig, att detta

ofta förmenas dem genom ofördragsamme kyrkoherdars vägran att lemna för ändamålet

erforderliga betyg, hvarigenom personer, hvilka sökt annan prests biträde,

tvungits att för det vigtiga ändamålets vinnande, låta skrifva sina barn i de församlingar,

der de prester äro boende, åt hvilka de önska att för sagda ändamål

anförtro barnen; och har motionären af förenämnda anledning, och då det icke

kunde anses vara med billighet öfverensstämmande, att, sedan de medlemmar af

församlingarne,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.