Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 Kap. 2 § Kyrkolagen.

5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1868:41, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 Kap. 2 § Kyrkolagen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

munalgrund, så kunde man hafva skäl till det hopp, att detta Kongl. Maj:ts förslag

skulle af Lag-Utskottet tillstyrkas.

Detta hopp har dock blifvit sviket. Den Kongl. Propositionen har af Utskottets

majoritet blifvit afstyrkt på skäl, som jag anser öfverflödigt att granska, då

de nu framläggas till Riksdagens eget bepröfvande. Som jag dock icke tillhört

denna majoritet, får jag härmed reservera mig mot Utskottets förslag och vördsamt

hemställa,

att Riksdagen ville, med afslag å Utskottets förslag, bifalla

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i ämnet.

N:o 41.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 April 1868 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 8 Kap. 2 § Kyrkolagen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad

motion (N:o 287,) har Herr 0. Hedengren förmält, hurusom det väl

syntes vara föräldrars och målsmäns oafvisliga rättighet, icke allenast i och för sig

sjelf, utan äfven såsom en följd af Kongl. Förordningen den 20 September 1859

om socknebandets upphäfvande i afseende på sakramentets utdelande, att) låta bereda

sina barn till deras första nattvardsgång och konfirmera dem af den^Ordets

tjenare, för hvilken de hysa förtroende, men att i verkligheten visade sig, att detta

ofta förmenas dem genom ofördragsamme kyrkoherdars vägran att lemna för ändamålet

erforderliga betyg, hvarigenom personer, hvilka sökt annan prests biträde,

tvungits att för det vigtiga ändamålets vinnande, låta skrifva sina barn i de församlingar,

der de prester äro boende, åt hvilka de önska att för sagda ändamål

anförtro barnen; och har motionären af förenämnda anledning, och då det icke

kunde anses vara med billighet öfverensstämmande, att, sedan de medlemmar af

församlingarne,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o ål.

församlingarne, hvilka äro konfirmerade, blifvit genom ofvanberörda Kongl. Förordning

befriade från det ofta hårdt tryckande socknebandet, deras barn fortfarande

deraf skola betungas, föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta en sådan

förändring af eller tillägg till Kyrkolagens 8 Kap. 2 §.

a) att det måtte tillåtas föräldrar och målsmän att för sina barns nattvardsundervisning

och konfirmation vända sig till den prest, för hvilken de hysa förtroende;

samt

b) att kyrkoherdarne eller de prester, hvilka innehafva pastoralvården inom de

församlingar, der barn äro skrifna, för hvilkas undervisning och konfirmation

annan prest anlitas, måtte förklaras skyldige, dels att lemna för ändamålet erforderliga

bevis, dels att, sedan detta ändamål vunnits, derom göra anteckning

i kyrkoböckerna.

Genom åberopade Kongl. Förordning af den 20 September 1859 är, med ändring

af 11 Kap. 11 § Kyrkolagen, visserligen undanröjdt det binder, som i nämnda

lagrum förefunnits för person tillhörande viss församling, att begå nattvarden

inom annan församling, eller för ändamålet söka annan prest, än den som i den

förra församlingen är anställd; men enär 8 Kap. 2 § samma lag, hvilken föreskrifver

huru förhållas skall, då någon första gången vill begå nattvarden, icke blifvit

upphäfd eller ändrad, synes från bestämmelsen i sagda Kongl. Förordning icke

kunna ledas den följd, att äfven den, som skall beredas till sin första nattvardsgång,

redan eger någon ovilkorlig rätt att, för sådan beredelse, vända sig till annan

prest än kyrkoherden i den församling, till hvilken han hörer.

De skäl. som föranledt socknebandets upphäfvande för dem, som redan blifvit

konfirmerade, synas dock ega samma och kanske än större giltighet i fråga om

den, som skall beredas att första gången begå nattvarden; och Utskottet anser således

en hvar, som önskar att undervisas och konfirmeras af annan prest än kyrkoherden

i den församling, till hvilken han hörer, böra vara dertill oförhindrad,

naturligtvis alltid under förutsättning att den prest, som härom anlitas, lernnar

sitt bifall, och att den, som står under annans målsmanskap, erhåller sin målsmans

samtycke; likasom ordningen synes fordra, att den ordinarie själasörjaren underrättas,

på det att denne, i fall något är att erinra, må kunna antingen hos målsmannen,

eller eljest å vederbörlig ort, anmäla de betänkligheter, som kunna förefinnas.

Hvad åter angår sednare delen af motionen eller mom. b, sa och då presterskapet

i intet fall lärer ega vägra meddelandet af ålders- och frejdebevis, när

sådant äskas; likasom vederbörande kyrkoherde måste anses pligtig att i kyrkoboken

anteckna allt, som rörer församlingens medlemmars religions-förhållanden, synas

några särskilda föreskrifter i dessa afseenden icke vara beliöfiiga.

Bih. till Biksd. Prot. 1868. 7 Sami. 22 Håft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Vtskottets Utlåtande N:o 41.

Med hänsigt till hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion må i så måtto bifallas,

att Riksdagen, för sin del, beslutar utfärdandet af en förordning,

hvarigenom, med ändring af 8 Kap. 2 § Kyrkolagen, stadgas:

att, om den som första gången skall gå till Herrans heliga

nattvard, vill låta sig dertill undervisas och beredas af annan

prest, än kyrkoherden i den församling, till hvilken han hörer,

sådant må vara honom tillåtet, der han med kyrkoherdens bevis

styrker, att denne blifvit derom underrättad, och målsman,

om sådan finnes, jemväl lemnar sitt samtycke.

Stockholm den 38 April 1868.

På Utskottets vägnar.

Eric Sparre.

af Herr Grefve Sparre.

ReservatioB:

STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman 1868.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tillägg till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

I

Tillägg till Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 41.

Reservation:

Grefve Sparre, Eric: Den mening Utskottet hyllar, finner jag så ofelbart

uttryckt i Kongl. Förordningen den 20 September 1859 om socknebandets upphäfvande,

att jag anser alldeles obehöflig! det af Utskottet föreslagna tillägg, som, om

det äfven af Riksdagen godkändes, men af ett kyrkomöte, hvars godkännande frågan

lärer underställas, möjligen afslogs, kunde gifva stöd åt den efter min uppfattning

alldeles origtiga tolkning, som velat anse berörda författning ej tillämplig i fråga

om dem som första gången begå Herrans nattvard. Författningens ordalydelse är

denna:

»att, om någon åstundan att, äfven vid annat tillfälle, än då nödfall inträffat,

låta sig skriftas och anamma Herrans nattvard i annan församling, än den, till

hvilken han hörer, eller att för ändamålet söka annan prest, än den, som i denna

församling är anställd, sådant må vara honom tillåtet, der han med sin själasörjares

bevis styrker, att han till sakramentets begående är, efter gällande lag, oförhindrad.»

Författningen skiljer således icke mellan dem, som första gången eller sedermera

begå nattvarden, och vid de förhandlingar, som föregingo antagandet af denna

författning, finnes icke någon skymt af antydan på en sådan skilnad.

Den af Utskottet åberopade 2 § i 8 Kap. Kyrkolagen åter stadgar:

»De, som första resan vilja gå till aflösning och Guds bord, eller nyligen äro

komne utur en församling, i en annan, eller eljest obekante, skola intet tillåtas

förrän de hos kyrkoherden sig angifvit, och han dem uti deras christendom förhört,

samt inhemtat kunskap och vittnesbörd om deras lefverne.»

Denna §, jemförd med Kongl. Förordningen den 20 September 1859, ger

således vid handen: att om den prest, hos hvilken eu person anmäler sig att första

gången begå nattvarden, vid det förhör pastor med honom anställer, finner honom

kunna lemnas tillträde till nådabordet, han eger rätt dertill. Något annat innehåller

icke Utskottets förslag, ty den underrättelse till kyrkoherden, hvarom förslaget

stadgar, erhåller ju denne, då man af honom begär det bevis, hvarom i Kongl.

Förordningen den 20 September 1859 stadgas. Ingen lag har hittills förbjudit mig

att låta mina barn undervisas af den, för hvilken jag hyser förtroende; men det

Bih. till Biksd. Prof. 1868. 7 Sami. 23 Haft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Tillägg till Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 41.

vore möjligt, att Utskottets förslag kunde alstra föreställning om motsatsen, samt

gifva stöd åt en ogen prest, som ville förvägra mig denna obestridliga rätt.

Det i Utskottets förslag förekommande uttryck »med ändring af 8 Kap. 2 §

Kyrkolagen» synes mig också origtigt, då någon ändring i detta här ofvan anförda

lagrum icke göres.

Jag anser således motionen

icke böra till någon vidare åtgärd af Riksdagen föranleda.

Uti förestående reservation instämde Herr Holmberg.

Stockholm, 1868. Åssociations-Tryckeriet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.